Per Johan Edvard Bäckström, född 27 oktober 1841 i Stockholm, död 12 februari 1886 i Klara församling i Stockholm, svensk författare, tidningsman, sångtextförfattare och översättare, son till den historiske författaren Per Olof Bäckström.
Bäckström studerade vid Uppsala universitet 1860–1863, och blev 1863 extra ordinarie amanuens i Riksarkivet och Kungliga biblioteket, men ägnade sig snart helt åt litterär verksamhet. Han var medarbetare i Ny illustrerad tidning 1863–1873, musikkritiker i Aftonbladet 1863-1874, redaktör för Teater och musik 1876, av Nu 1877 och av Post- och inrikes tidningar från 1878. Redan under skoltiden skrev Bäckström dikter, och 1860 publicerade han diktsamlingen Skaldeförsök. Han upptogs under sin studietid i Uppsala i Namnlösa sällskapet, till vars kalendrar han lämnade bidrag under signaturen Edvard. Senare publicerades diktsamlingarna Lyriska dikter (1870) och Sånger och berättelser (1876). Han försökte sig även på dramatiken, men utan samma framgång. Bland hans pjäser märks Evas systrar (1869), Första maj (1870), Fången på Kallö (1870) samt Dagvard Frey, sorgespel i fem akter (1876, spelades på Kungliga Dramatiska Teatern 1877). Hans Samlade skrifter utgavs 1889–1890 med en levnadsteckning av akademisekreteraren Carl David af Wirsén. Edvard Bäckström avled till följd av bland annat skrumplever och kronisk inflammation i tarmenRiksarkivet och är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.SvenskaGravar
Bäckström skrev bland annat den på sin tid kända dikten om Sten Sture:
Herr Stens visa
Herr Sten, den unge Sture, han stridde i Duvnäs skog. Och om mig så vingar bure, jag vet vart jag flöge nog: "I ärlige Dalabönder, slån sköldar och hjälmar sönder. Vi frukta för ingen, vi. Jag ser i min skara mången, som kämpar för första gången, men riddare kan han bli."
Herr Sten den tappre Sture, höll slag vid Brännkyrka by. Och om mig så vingar bure, dit ville väl nu jag fly: "Här gäller det stå eller falla, vem är mig en man för alla och bär vår fana idag?" Då trädde där fram gullhårig en yngling, en tjugoårig, och svarade: "Det gör jag." Herr Sten, den trogne Sture, han föll vid Åsunda sjöOch om mig så vingar bure, nog flöge jag dit att dö.När slagen han låg på båren, och yrsnön lekte i såren,de sina han blitt såg an:”Vi bleknen I, män, för döden? Friskt mod. Ty när störst är nödennog finner väl Gud sin man.”''
(Åsunda sjö är Åsunden vid Ulricehamn där slaget på Åsundens is stod i januari 1520.)
Översättningar François Ponsard: Hedern och penningen: komedi i 5 akter ("fri öfversättning") (Seligmann, 1875) François Ponsard: Det besegrade lejonet: skådespel i 5 akter ("fri öfversättning") (Seligmann, 1875) Henri de Bornier: Rolands dotter: skådespel i fyra akter ("fri öfversättning") (Seligmann, 1876) Victor Hugo: Hernani: dram i 5 akter (Seligmann, 1877)
Källor Svensk uppslagsbok, Lund 1930 Noter
Vidare läsning
Externa länkar
Kategori:Födda 1841 Kategori:Avlidna 1886 Kategori:Svenska sångtextförfattare Kategori:Svenska författare under 1800-talet Kategori:Svenska översättare Kategori:Översättare från franska Kategori:Svenskspråkiga författare Kategori:Svenska musikkritiker Kategori:Översättare från Stockholm Kategori:Författare från Stockholm Kategori:Gravsatta på Norra begravningsplatsen i Stockholm Kategori:Män