mini|höger|Det spanska fotbollslagets triumfresa genom Madrid som vinnare av EM-08. Europamästerskapet i fotboll 2008 (engelska: Euro 2008) spelades 7–29 juni 2008 i Schweiz och Österrike. Det var andra gången som EM-turneringen i fotboll spelades i mer än ett land, första gången var EM 2000 i Belgien och Nederländerna. Uefa beslöt den 12 december 2002 på en kongress i Schweiz att Schweiz och Österrike skulle tilldelas arrangörskapet av EM 2008. Andra som ansökt var Grekland/Turkiet, Irland/Skottland, Ryssland, Ungern, Bosnien och Hercegovina/Kroatien samt ett gemensamt nordiskt bud från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Österrike hade tillsammans med Ungern även ansökt om att få anordna EM 2004. Schweiz/Österrike besegrade det ungerska budet i slutomgången.

Totalt deltog 16 lag i turneringen. Schweiz och Österrike kvalificerades automatiskt eftersom de är värdländer. De resterade 14 lagen spelade sig till turneringen genom kvalmatcher under perioden 16 augusti 2006–24 november 2007. Österrike och Polen deltog för första gången i EM-turneringen. Spanien vann turneringen, efter finalseger med 1–0 mot Tyskland och fick därför rätten att representera Uefa i Fifa Confederations Cup 2009 i Sydafrika.

Tyskland var före spelstart, enligt i stort sett samtliga bookmakers, favoriter att vinna.

Kvalspel

Lottningen till kvalspelet gjordes i Montreux, Schweiz, 27 januari 2006, klockan 12.00 CET, och kvalmatcherna började spelas en månad efter Världsmästerskapet i fotboll 2006. Österrike och Schweiz blev automatiskt kvalificerade till EM som värdnationer.

Vinnande lag samt tvåorna från de sju kvalgrupperna kvalificerades automatiskt och bildade tillsammans med de två värdnationerna de 16 lag i EM-turneringen 2008. Till skillnad från de närmast föregående årens kval spelades inga matcher mellan tvåorna i varje grupp. Alla kvalgrupper innehöll sju lag förutom grupp A som hade åtta.

Kvalificerade nationer LandKvalificerad somDatum kvalificeringen säkrades Tidigare deltagande i EM Värdnation 12 december 2002 0 (debut) Värdnation 12 december 2002 2 (1996, 2004) Vinnaren av Grupp A 17 november 2007 0 (debut) Tvåan i Grupp A 21 november 2007 4 (1984, 1996, 2000, 2004) Vinnaren av Grupp B 17 november 2007 6 (1968, 1980, 1988, 1996, 2000, 2004) Tvåan i Grupp B 17 november 2007 6 (1960, 1984, 1992, 1996, 2000, 2004) Vinnaren av Grupp C 17 oktober 2007 2 (1980, 2004) Tvåan i Grupp C 21 november 2007 2 (1996, 2000) Vinnaren av Grupp D 17 oktober 2007 6 (1960, 1976, 1980, 1996, 2000, 2004) Tvåan i Grupp D 13 oktober 2007 9 (1972, 1976, 1980, 1984, 1988, 1992, 1996, 2000, 2004) Vinnaren av Grupp E 17 november 2007 2 (1996, 2004) Tvåan i Grupp E 21 november 2007 8 (1960, 1964, 1968, 1972, 1988, 1992, 1996, 2004) Vinnaren av Grupp F 17 november 2007 7 (1964, 1980, 1984, 1988, 1996, 2000, 2004) Tvåan i Grupp F 21 november 2007 3 (1992, 2000, 2004) Vinnaren av Grupp G 17 oktober 2007 3 (1984, 1996, 2000) Tvåan i Grupp G 17 november 2007 7 (1976, 1980, 1988, 1992, 1996, 2000, 2004) thumb|350px|Deltagande länder och deras slutplacering i turneringen.

Arenor Schweiz spelade alla sina gruppspelsmatcher i Basel och Österrike i Wien, vilket innebar att båda arrangörslagen fick hemmaplan i gruppspelet.

Matcherna i Zürich skulle egentligen spelas på en nybyggd Stadion Zürich (kapacitet 30 000), men miljödemonstrationer försenade bygget och därför spelades de tre gruppspelsmatcherna istället på den nybyggda Letzigrundstadion.

Wien Salzburg Innsbruck Klagenfurt Ernst-Happel-Stadion Stadion Wals-Siezenheim Tivoli Neu Hypo-Arena Kapacitet: 53 008 Kapacitet: 32 000 Kapacitet: 30 000 Kapacitet: 30 000 150px 150px 150px 150px450px Basel Bern Genève Zürich St. Jakob-Park Stade de Suisse Stade de Genève Letzigrundstadion Kapacitet: 42 500 Kapacitet: 32 000 Kapacitet: 32 000 Kapacitet: 30 000 150px 150px 150px 150px

Domare Tolv huvuddomare och tjugofyra assisterande domare utsågs för turneringen:

Fotbollsförbund Huvuddomare Assisterande domare Frank De Bleeckere Peter Hermans Alex Verstraeten Howard Webb Darren Cann Mike Mullarkey Kyros Vassaras Dimitiris Bozartzidis Dimitiris Saraidaris Roberto Rosetti Alessandro Griselli Paolo Calcagno Pieter Vink Adriaan Inia Hans ten Hoove Tom Henning Øvrebø Geir Åge Holen Jan Petter Randen Massimo Busacca Matthias Arnet Stephane Cuhat Ľuboš Micheľ Roman Slysko Martin Balko Manuel Mejuto González Juan Carlos Yuste Jiménez Jesús Calvo Guadamuro Peter Fröjdfeldt Stefan Wittberg Henrik Andrén Herbert Fandel Carsten Kadach Volker Wezel Konrad Plautz Egon Bereuter Markus Mayr

Lottningen Sexton lag deltog i turneringen och indelades i fyra seedningsgrupper. Lottningen till grupperna skedde den 2 december 2007 i Lausanne. Värdnationerna Schweiz och Österrike är redan placerade i varsin grupp. Schweiz, Österrike och mästarna från Europamästerskapet i fotboll 2004, Grekland var tillsammans med Nederländerna toppseedade i lottningen.

Grupp A Grupp B Grupp C Grupp D Seedningsgrupp 1 Seedningsgrupp 2 Seedningsgrupp 3 Seedningsgrupp 4

Ett lag från varje seedningsgrupp drogs till varje grupp i EM-slutspelet. Lag i samma seedningsgrupp kunde därmed inte mötas i EM före kvartsfinal.

Gruppspel miniatyr|Frispark i matchen mellan Nederländerna och Italien. Under gruppspelet möttes varje lag en gång inom samma grupp. Vinst gav tre poäng och oavgjort resultat en poäng. Om två eller fler lag från samma grupp hade lika många poäng efter sista gruppspelsmatchen rangordnades de enligt:Dagens Nyheters extra bilaga 3 juni 2008: Fotbolls-EM, sid 28.

Antal poäng i matcher dem emellan Målskillnad i matcher dem emellan (om det finns fler än två lag på samma poäng) Antal gjorda mål i matcher dem emellan (om det finns fler än två lag på samma poäng) Målskillnad i alla matcher Antal gjorda mål i alla matcher Om två lag (och inte fler än två) är lika efter ovanstående regler efter tredje matchen, och de två spelar mot varandra i tredje matchen. Då sker en straffsparkstävling omedelbart efter matchen. Högsta koefficient, som beräknas utifrån landslagens resultat i kvalspelen till VM 2006 och EM 2008 (kvoten mellan vunna poäng och antal matcher) Minst antal varningar och utvisningar Lottning

De två enligt ovan bäst placerade lagen i varje grupp går vidare till kvartsfinal, medan resterande lag är utslagna.

Grupp A

Grupp B

Grupp C

Grupp D

Slutspel

Utslagsspelet i turneringen 2008 skiljer sig från tidigare turneringar. Lagen i grupp A och B kunde inte möta de i grupp C och D förrän tidigast i finalen. Det innebar att finalen inte kunde stå mellan två lag från samma grupp, likaså inte heller mellan två lag från samma halva av turneringen. Denna förändring infördes efter kritik mot att olika lag tidigare fått olika många vilodagar inför matcherna i slutspelet. Med det nya spelschemat kan det skilja maximalt en dag.

Tyskland tog en relativt klart 3–2-seger mot Portugal och Spanien fick hål på Italien genom straffläggning sedan man varit det klart bättre laget. Kvartsfinalen mellan Nederländerna och Ryssland blev en stor skräll där Ryssland, anförda av Andrei Arshavin, dominerade fullständigt och krossade holländarna spelmässigt. Turkiet slog Kroatien efter straffar där Kroatien gjorde mål med en minut kvar av tilläggstiden men Turkiet kvitterade minuten efter.

Semifinalen mellan Tyskland och Turkiet blev högdramatisk. Turkiet tog ledningen med 1–0 men tyskarna kämpade febrilt och gjorde två mål genom Bastian Schweinsteiger och Miroslav Klose. Med fyra minuter kvar kvitterade Turkiet och såg återigen ut att upprepa bragderna mot Schweiz, Tjeckien och Kroatien men ett sent mål av Philipp Lahm förde Tyskland till final. Den andra semifinalen mellan Spanien och Ryssland var en kopia av lagens tidigare möte i gruppspelet. Spanien förde matchen dit man ville och vann med klara 3–0.

Inför finalen var Spanien svaga favoriter men den första kvarten dominerades av Tyskland där man hade flera målchanser. Efter en dryg halvtimme gjorde Fernando Torres det mål som skulle visa sig bli det enda i en jämn final. När slutsignalen ljöd stod det klart att Spanien var europamästare för första gången sedan 1964.

Slutspelsträd

Kvartsfinaler

Semifinaler

Final

{| class="wikitable" style="margin: 0 auto; width: 20%;" |- !Vinnare av Europeiska mästerskapet i fotboll 2008 |- |align=center|100px|SpanienSpanien

Statistik Totalt antal mål, exklusive mål vid straffar efter oavgjorda matcher, blev 77 stycken.

Matcher med flest mål 5 mål Exklusive mål vid straffar efter oavgjorda matcher mot mot mot mot (kvartsfinal) mot (semifinal)

4 mål Exklusive mål vid straffar efter oavgjorda matcher mot mot (kvartsfinal)

3 mål Exklusive mål vid straffar efter oavgjorda matcher mot mot mot mot mot mot (semifinal)

2 mål Exklusive mål vid straffar efter oavgjorda matcher mot mot mot mot mot mot mot mot mot mot (kvartsfinal)

1 mål Exklusive mål vid straffar efter oavgjorda matcher mot mot mot mot mot mot (final)

Inga mål 13px mot mot (kvartsfinal)

Målgörare Exklusive mål vid straffar efter oavgjorda matcher Luka Modrić för Kroatien i matchen mot Österrike gjorde turneringen tidigaste mål, efter fjärde spelminuten. Semih Şentürk för Turkiet i kvartsfinalmatchen mot Kroatien gjorde turneringen senaste mål, efter 120+2 minuter

4 mål David Villa

3 mål

Roman Pavljutjenko

Hakan Yakin

Semih Şentürk

Lukas Podolski

2 mål

Ivan Klasnić Ruud van Nistelrooy Robin van Persie Wesley Sneijder

Andrej Arsjavin Dani Güiza Fernando Torres

Zlatan Ibrahimović Arda Turan Nihat Kahveci

Michael Ballack Miroslav Klose Bastian Schweinsteiger

1 mål

Thierry Henry Angelos Charisteas Daniele De Rossi Christian Panucci Andrea Pirlo Luka Modrić Ivica Olić Darijo Srna Giovanni van Bronckhorst

Klaas-Jan Huntelaar Dirk Kuyt Arjen Robben Roger Guerreiro Deco Nuno Gomes Raul Meireles Hélder Postiga Ricardo Quaresma

Cristiano Ronaldo Pepe Adrian Mutu Dmitrij Torbinskij Konstantin Zyrjanov Cesc Fàbregas Rubén de la Red David Silva Xavi

Petter Hansson Libor Sionko Václav Svěrkoš Jan Koller Jaroslav Plašil Uğur Boral Philipp Lahm Ivica Vastić

Varningar och utvisningar

Gula kort 2 gula kort

Giorgios Karagounis Gennaro Gattuso Andrea Pirlo Mariusz Lewandowski

Cristian Chivu Dorin Goian Denis Kolodin Tranquillo Barnetta

Johan Vonlanthen Emre Aşık Mehmet Aurélio

Tuncay Şanlı Arda Turan Sebastian Prödl

1 gult kort

Jean-Alain Boumsong Patrice Evra Sidney Govou Thierry Henry Claude Makélélé Willy Sagnol Jérémy Toulalan Angelos Basinas Angelos Charisteas Nikos Liberopoulos Giourkas Seitaridis Vasilis Torosidis Loukas Vyntra Nigel de Jong Andre Ooijer Daniele De Rossi Luca Toni Gianluca Zambrotta Robert Kovač

Jerko Leko Luka Modrić Josip Šimunić Darijo Srna Hrvoje Vejić Ognjen Vukojević Jacek Bąk Jacek Krzynówek Euzebiusz Smolarek Marcin Wasilewski Tomasz Zahorski José Bosingwa Paulo Ferreira Fernando Meira Miguel Pepe Petit Hélder Postiga Jorge Ribeiro

Cosmin Contra Adrian Mutu Daniel Niculae Andrej Arsjavin Ivan Saenko Sergej Semak Dmitrij Torbinskij Eren Derdiyok Gelson Fernandes Ludovic Magnin Hakan Yakin Álvaro Arbeloa Dani Güiza Carlos Marchena Johan Elmander Andreas Isaksson Anders Svensson Milan Baroš Tomáš Galásek

Jan Polák Tomáš Ujfaluši Hakan Balta Uğur Boral Colin Kazim-Richards Sabri Sarıoğlu Mehmet Topal Gökhan Zan Michael Ballack Arne Friedrich Philipp Lahm Jens Lehmann Bastian Schweinsteiger Andreas Ivanschitz Erwin Hoffer Ümit Korkmaz Emanuel Pogatetz Martin Stranzl Jürgen Säumel

Röda kort 1 rött kort

Volkan Demirel Bastian Schweinsteiger

Joachim Löw (tränare)

Josef Hickersberger (tränare)

Éric Abidal

Respektive lags antal kort - 15 kort: 14 gula kort, 1 rött kort - 9 kort: 8 gula kort, 1 rött kort (inkl. rött kort till tränare)