Montréal eller Montreal (uttalas på standardfranska, på kanadensisk franska och på kanadensisk engelska), även Tiohtià:ke (mohawk), är Kanadas näst största stad och den största staden i provinsen Québec. I maj 2021 hade Montréal över 1,7 miljoner invånare och nära 4,3 miljoner i storstadsområdet. Montréal gavs stadsrättigheter 1832 och var Nedre Kanadas centralort 1844–49, men staden räknar sin historia från grundandet av den franska missionsstationen Ville Marie 1642.
Montréal är känt för sin mångkulturella befolkning. Liksom i övriga Québec är franska det dominerande och officiella språket i staden. Staden har näst flest modersmålstalare av franska i världen, efter Paris och före Kinshasa. I Montréal finns också en betydande engelskspråkig minoritet, och många av stadens invånare är tvåspråkiga.
Staden är Québecs ekonomiska centrum och ett av Kanadas viktigaste kulturella centrum med flera stora internationella festivaler och evenemang. Bland annat arrangerar eller har man arrangerat Olympiska sommarspelen 1976, den internationella jazzfestivalen, Rogers Cup och Kanadas Grand Prix. Under förbudstiden i USA blev Montréal (tillsammans med Havanna på Kuba) känt som "Syndens stad", och i modern tid har ett antal av de största företagen inom internetpornografi säte i staden. 2005 utsåg Unesco staden till årets "World Book Capital". Antalet studenter på eftergymnasial nivå i Montréal är den högsta (per capita) i Nordamerika, och Montréal är också ett viktigt centrum för hälso- och flygindustrin.
Montréals centrum ligger på en ö – Île de Montréal – vid sammanflödet av Saint Lawrencefloden och Ottawafloden, 270 km sydväst om provinshuvudstaden Québec och 190 km öster om Kanadas huvudstad Ottawa. Montréals hamn är en viktig del av Saint Lawrence Seaway, det vattensystem som sträcker sig från Övre sjön till Saint Lawrenceviken. Montréal ligger nära andra storstäder i USA och Kanada, drygt 6 timmar med bil från New York, Toronto och Boston, 2,5 timmar från Ottawa och provinshuvudstaden Québec, samt mindre än en timme från USA:s landgräns.
Namn Staden har fått sitt namn av Mont Royal ('Kungliga kullen', 'Kungliga berget'), den cirka 230 meter höga kulle som dominerar den centrala delen av Île de Montréal. Kullen namngavs av Jacques Cartier hösten 1535,"…-1641 : First Peoples". montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016. under dennes andra resa till Nordamerika. Den alternativa stavningen som Montréal finns belagd sedan 1575,<ref>Poirier, Jean (1992): "ORIGINE DU NOM DE LA VILLE DE MONTRÉAL". erudit.org (Revue d'histoire de l'Amérique française, vol 46, no. 1. Läst 3 september 2016. </ref> och bosättningen på platsen fick 1831 (stadfäst av Storbritanniens kung 1832) stadsrättigheter som "ville de Montréal" ('staden Montréal').
Den officiella stavningen av stadens namn är Montréal. Den här stavningen används på franska och i officiella engelskspråkiga sammanhang."Montréal". thecanadianencyclopedia.ca. Läst 17 april 2015. Det anglifierade Montreal (med motsvarande "engelska" uttal) blev vanligt förekommande under 1800-talets brittiska dominans över staden och provinsen (där Québec blev Quebec). Under senare delen av 1900-talet har både provins och stad fått ett ökat franskkulturellt fokus och självstyre. På svenska syns både namnformerna med"Université de Montréal". uu.se. Läst 3 december 2015.TT (2015-09-08): "Malin Buska bästa skådis i Montréal". svd.se. Läst 3 december 2015. eller utan akut accent. Accentvarianten används ibland även i andra engelskspråkiga sammanhang.
På kanien’kéha (mohawk) kallas staden Tiohtià:ke, på abenakiska Molian.
Historia vänster|mini|stående=0.7|Jacques Cartier. Bakgrund, franska tiden Olika First nations som irokeser och anishinaabe har länge bott i området som idag utgör Montréal. Även andra folk som algonkinerna räknar de västra delarna av Montréal till sitt traditionella territorium. De tidigaste mänskliga spåren i Montréalområdet i form av stenverktyg kan dateras till 2000 f.v.t. Mellan år 1200 och 1600 v.t. beboddes île de Montréal huvudsakligen av Saint Lawrence-irokeser. Ön har troligen länge varit en lämplig boplats, både på grund av områdets naturresurser, men också som en följd av att Saint Lawrencefloden och Lachineforsarna gjort ön till ett naturligt stopp för resande.
Den förste europé som siktade området var Jacques Cartier som den 2 oktober 1535 gjorde sitt intåg i byn Hochelaga på Île de Montréal. Över 70 år senare (1611) senare grundade Samuel de Champlain en pälshandelsstation, benämnd La Place Royale,"Place Royale". montreal.qc.ca. Läst 29 juni 2013. på ön; han stötte emellertid på motstånd från irokeserna som framgångsrikt försvarade sitt land. Den första permanenta bosättningen grundades på ön 1639 av den franske skatteindrivaren Jérôme Le Royer. Missionärerna Paul Chomedey de Maisonneuve och Jeanne Mance grundade tillsammans med några kolonisatörer missionsstationen Ville Marie på ön den 17 maj 1642.
Ville Marie blev ett centrum för pälshandeln"Montreal". ne.se. Läst 23 februari 2013. och för den katolska kyrkan och basen för vidare utforskningar av Nya Frankrike. Irokeserna fortsatte sina attacker ända fram till 1701 då ett fredsfördrag undertecknades. Staden förblev fransk fram till 1760 då Pierre de Cavagnal, Marquis de Vaudreuil kapitulerade inför den brittiska armén under Jeffrey Amherst, 1:e baron Amherst.
Under Storbritannien Den 18 maj 1765 brann en fjärdedel av staden ned. Sammanlagt 108 hus i den västra delen av staden förstördes under de tre timmar branden pågick."Marguerite d’Youville et l'incendie de l'hôpital Général". montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016.
Med Parisfreden 1763 avslutades sjuårskriget varpå de franska kolonierna i Nordamerika blev brittiska. Separatister från USA höll staden en kort tid 1775–1776. Montréal, som då fått sitt nuvarande namn, började växa då brittiska immigranter strömmade till och pälshandelns guldålder kom då det lokala North West Company konkurrerade med det brittiska Hudson's Bay Company om kontrollen över handeln.
Montréal fick stadsrättigheter 1832."First charter of Montréal". montreal.qc.ca. Läst 3 september 2016. Stadens tillväxt tilltog då Lachinekanalen öppnades, vilket gjorde att fartyg kunde ta sig förbi Rapides de Lachine söder om huvudön. Mellan 1844 och 1849 var Montréal huvudstad i det Förenade Kanada, vilket gjorde att andelen engelskspråkiga ökade och staden blev tvåspråkig. Den stora engelska befolkningen i staden grundade McGill University, ett av Kanadas första universitet. Många av Montréals rika lät bygga privata residens vid foten på Mont Royal.
mini|stående=0.7|Palais de Justice 1880. 1852 hade Montréal 58 000 invånare; 1860 var det den största staden i Brittiska Nordamerika och Kanadas ekonomiska och kulturella centrum. Canadian Pacific Railway förlade sitt huvudkontor till staden 1880 liksom Canadian National Railway 1919. Rue Saint-Jacques (Saint James Street) i det som idag är Vieux-Montréal (”Gamla stan”) blev centrum för Kanadas finansväsen i slutet av 1800-talet och "Saint James Street" blev en synonym liknande Wall Street idag. Då staden inkorporerade omgivande städer 1883 och 1918 blev Montréal åter övervägande franskspråkigt. Fram till 1914 alternerade den mellan en fransktalande och en engelsktalande borgmästare.
1900-talet miniatyr|Place d'Armes med basilikan Notre-Dame de Montréal. Efter första världskriget förbjöds alkoholdrycker i USA, vilket gjorde Montréal till ett resmål för dem som längtade efter alkohol. Trots den ökande turismen förblev arbetslösheten hög i Montréal, någon som förvärrades av Wall Street-kraschen 1929 och den efterföljande depressionen. Kanada återhämtade sig från den ekonomiska krisen i mitten av 1930-talet, och stadens silhuett förändrades med skyskrapornas ankomst – inklusive Sun Life Building.
Under andra världskriget protesterade Montréals borgmästare Camillien Houde mot den federala regeringens inkallelseorder och uppmanade alla i staden att ignorera den. Regeringen i Ottawa blev rasande och satte Houde i fångläger fram till 1944,Kalbfleisch, John (2012-11-14): "Opinion: The notorious case of Mayor Houde". montrealgazette.com. Läst 3 september 2016. vilket slutade i den så kallade inkallelsekrisen 1944.
Montréals befolkning översteg 1950 1 miljon invånare, och stadens borgmästare Jean Drapeau började planera för dess fortsatta utveckling. Hans planer inkluderade ett tunnelbanesystem, ett underjordiskt komplex av köpcentra (Montréal souterrain), en utveckling av hamnen och öppnandet av Saint Lawrence Seaway. Nya byggnader uppfördes ovanpå de äldre under samma period, bland andra skyskraporna Place Ville-Marie och Tour de la Bourse. Två nya museer öppnades, och 1966"Histoire des bus". stm.info. Läst 3 september 2016. stod Métro de Montréal och flera nya motorvägar klara.
Montréals internationella status stärktes ytterligare genom Expo 67 och Olympiska sommarspelen 1976. Basebollklubben Expos de Montréal (engelska: Montreal Expos) fick sitt namn efter utställningen och startade sin verksamhet 1969. 2005 flyttade dock klubben till Washington, D.C. och bytte namn till Washington Nationals.
Inför 350-årsjubileet 1992 uppfördes två nya skyskrapor: 1000 de la Gauchetière"1000 de la Gauchetiere". imtl.org. Läst 3 september 2016. och 1250 René-Lévesque. Montréals nuvarande ekonomiska styrka gör att man på senare år både byggt ut tunnelbanan och en motorvägsring kring Île de Montréal. Samtidigt sker en gentrifiering av stadens centrum.
mini|upright=0.7|Biosphère Montréal.
Geografi Montréals centrum Montréals centrum ligger vid foten av Mont Royal som är en av stadens största parker. I centrum finns också ett dussintal skyskrapor, som enligt en förordning inte får vara högre än Mont Royal. Några av de högsta skyskraporna är 1000 de La Gauchetière, 1250 René-Lévesque och Place Ville-Marie. Även Tour de la Bourse, börsen, är en av Montréals högre byggnader. Byggnaden omfattas av ett framgångsrikt projekt avsett att förmå pilgrimsfalken att bosätta sig i staden.
Den korsformade Place Ville-Marie byggdes 1962, som stadens första skyskrapa.Riga, Andy (2009: "A look back at Montreal landmark Place Ville Marie". montrealgazette.com. Läst 3 september 2016. Under byggnaden finns ett köpcentrum som utgör ett viktigt centrum i Montréal souterrain. Denna är en av världens största underjordiska urbana strukturer, med mer än 1 600 butiker, restauranger och kontor förbundna. Där finns tunnelbanestationer, godsterminaler och tunnlar som sträcker sig till alla delar av stadskärnan.
De största och folktätaste gatorna i centrala Montréal är Rue Sainte-Catherine, Rue Peel, Rue de la Montagne, Boulevard De Maisonneuve och Rue Crescent mellan Mont Royal och Saint Lawrencefloden.
Två delvis konstgjorda öar ligger framför Montréal Panorama: Île Sainte-Hélène, med nöjesparken La Ronde med sin årliga fyrverkerifestival, och Île Notre-Dame, där formel 1-tävlingen Kanadas Grand Prix hålls årligen.
Populära platser för att få en panoramavy över staden är utsiktspunkterna på Mont Royal. Från Belvedere ser man stadens centrum framför floden och Montérégiennebergen och, när vädret tillåter det, bergen bortom dem. Från Rue Remembrance syns Olympiastadion och området bortom Olympiabyn som uppfördes 6 km från stadscentrum eftersom man på 1960-talet trodde att stadscentrum kort efter olymiaden skulle sträcka sig ända dit.
Stadens centrum bjuder på många dramatiska kontraster: Maison des Coopérants (146 meter och 34 våningar högt"Maison des Coopérants". structurae.info. Läst 3 september 2016. ) ligger precis intill en gammal kyrka. Gamla stan ser fortfarande ut som den gjorde då byggnaderna först uppfördes men hamnen i samma område förbinder staden med hamnar över hela jordklotet. Den kanadensiska expeditionen till nordpolen nyligen utgick till exempel från Gamla stan i Montréal.
höger|mini|upright=0.7|Gamla stan sent på kvällen. Gamla stan