Sociologi är den vetenskapliga disciplin som med systematiska metoder undersöker samhällen, socialt beteende, mönster i sociala relationer, social interaktion och de kulturella uttryck som präglar vardagslivet. Sociologin är unik i samhällsvetenskapen till följd av att den studerar hela spektrumet från mikro- till makroperspektiv, vilket skiljer sig från andra samhällsvetenskaper som ofta fokuserar på enskilda sociala delsystem.
Sociologins ämnesområde är brett och sträcker sig från mikroanalys av individuellt socialt handlande och agens till makroanalys av sociala system och sociala regelbundenheter. Tillämpad sociologisk forskning kan nyttjas inom bland annat socialpolitik, socialt arbete och välfärdsfrågor, medan mer renodlat teoretiska ansatser kan bidra till att öka förståelsen för sociala processer.Giddens, Anthony, Duneier, Mitchell, Applebaum, Richard. 2007. Introduction to Sociology. 6th ed. New York: W.W. Norton and Company. Kapitel 1.
Sociologin har också många subdiscipliner som i sin tur har specifika tillämpningsområden och metoder. Några exempel på subdiscipliner är Datorunderstödd sociologi, Medicinsk sociologi, Urbansociologi, Socialpsykologi och Historisk sociologi.
Under 1900- och 2000-talet har sociologins metodologiska verktyg utvecklats i takt med teknologiska och epistemologiska förändringar. Den språkliga vändningen under mitten av 1900-talet ledde till en ökad användning av hermeneutiska metoder, samtidigt som datalogins utveckling givit sociologer nya beräkningsintensiva metoder.
Sociologisk kunskap har haft stort inflytande på samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning under 1900-talet. Sociologiska perspektiv och teorier har exempelvis använts inom filosofi, politisk ekonomi, statsvetenskap, freds- och konfliktstudier och etnologin, vilket bidragit till att skapa allt mer tvärvetenskaplig förståelse för det samhälleliga livet. Sociologisk forskning har även påverkat den naturvetenskapliga forskningen, exempelvis genom vetenskapssociologiska studier av forskarsamhällen, laboratoriekultur och de sociala villkor som påverkar synen på evidens, metodval och vetenskaplig auktoritet.
Sociologins historia
Sociologiska tankegångar har förekommit långt innan ämnet formellt blev en vetenskaplig disciplin. Både den grekiska och den kinesiska filosofin innehåller idéer som i efterhand kan förstås som proto-sociologiska, där samhällets funktion och individens roll i kollektivet diskuterades med intellektuell skärpa. Även i äldre poetiska och religiösa texter finns exempel på social och politisk kritik som pekar mot en begynnande förståelse av det sociala livets struktur.Nettleship, H (1894). A Dictionary of Classical Antiquities. London. p. 67. Under medeltiden utvecklades särskilt i den arabisktalande världen en tradition av historisk och social analys som lade grunden för mer systematiska tolkningar av samhällsförändring, maktförhållanden och kollektiva beteenden.
Först i modernitetens kölvatten blev sociologin en självständig vetenskaplig disciplin, detta i samband med upplysningstidens filosofi och tillhörande förnuftstro. Under den här tiden var den s.k kontraktualismen, som var retoriskt kraftfull, en vanlig samhällssyn men den byggde både på ohållbara hypoteser som dagens kontraktualister förkastat, och vissa antaganden som idag har vederlagts empiriskt. Historiskt har samhällen formats genom komplexa sociala processer, vilket innebär att kontraktualismen främst fungerar som ett normativt ramverk snarare än en direkt beskrivning av samhällelig utveckling. I kölvattnet av koloniseringen och triangelhandeln som var centrala för industrialiseringen kom livsvillkoren i Europa snabbt att förändras. Urbaniseringen, den snabbt ökande handeln och vetenskapstörsten skapade nyfikenhet inför de stora samhällsomvandlingarna. Sociologins ursprung bär därför spår av både socialfilosofi och historiografi som empiriskt orienterad kunskapsproduktion. Tidiga tekniker för befolkningsundersökningar och resurssammanställningar, som Domesday Book, kan anses förebåda moderna empiriska metoder. På så vis växte sociologin fram ur en mångfald av intellektuella traditioner, men konsoliderades som ett eget vetenskapligt fält i takt med den moderna världens framväxt.
Det antika Grekland Det sociologiska tankegodset hos de antika grekerna anknyter till deras omedelbara livsföring.Xenofon′ anmäkte: "om hästar kunde dyrka gudar, skulle dessa gudar likna hästar." Till följd av hur sällsynta expansiva centraliserade samhällsapparater var, fanns det en grogrund för det lokalt förankrade och diskussioner kring sociala fenomen florerade relativt fritt i de antika grekernas tankevärldar.Barnes, Harry E. (1948). An Introduction to the History of Sociology. Chicago, Illinois: University of Chicago Press. s. 5. Proto-sociologiska observationer finns i grundläggande texter inom västerländsk filosofi, exempelvis hos Herodotos, Thukydides, Platon och Polybios. Ett metodologiskt ursprung kan även spåras tillbaka till den s.k Domedagsboken, vilken beställdes på order av Englands kung Vilhelm Erövraren år 1086.Halsey, A. H. 2004. A History of Sociology in Britain: Science, Literature, and Society. s. 34.Mitchell, Geoffrey Duncan. 1970. A New Dictionary of Sociology. s. 201.
Medeltiden miniatyr|247x247px|Aquinas ~1225–1274 Till följd av att det medeltida samhället var totalt genomsyrat av religion, påverkades även det samhälleliga tänkandet starkt av strikta teologiska och kyrkliga normer. Bland västerländska tänkare från denna period som berörde samhällsordningen kan Thomas Aquinas nämnas. Det dominerande bidraget från medeltiden till samhällsvetenskaplig kunskap var dock inte nya idéer, utan snarare institutionaliseringen av universiteten under 1100- och 1200-talet, vilka lade grunden för systematisk utbildning och vetenskapligt tänkande.
Runt 1200- till 1300-talet skedde även en förändring i synen på mänsklig aktivitet och samhällsroller. Intellektuella blev i ökande grad inordnade i lönearbete, vilket innebar en formalisering av deras sociala funktion i samhället genom mer ordnade former för utbildningssväsendet. Arrangemang som liknade dagens förvärvsarbete, vilket var ett relativt nytt socialt fenomen under denna tid.
Tidigmodern tid Under den tidigmoderna tiden, mellan medeltid och modernitet, var hela den samhälleliga ordningen satt i gungning till dess att den moderna staten alltmer kom att ta över kyrkans dominerande roll över det samhälleliga. I takt med att varuhandeln ökade i snabb och lönearbete allt mer formaliserades fick kapitalet mer inflytande över det sociala livet. Behovet av byråkrater och jurister vana vid rättsskipning enligt rättsdomatisk modell och dubbel bokföring blev också större. Under 1500 och 1600-talet sågs sedan ytterligare en våg av universitetsexpansion, och naturvetenskapen började ta fart.
Sent 1600-tal till 1800-tal I det protestantiska Tyskland önskade sig staten bättre information och teknik för bearbetning av denna information. Då föddes statsvetenskapen, som under den här tiden var synonym med sociologin.Från tyskans Staatswissenschaft Disciplinen växte fram i och med behovet av att kunna förvalta ett mer avancerat samhälle. I denna miljö växte en stor del konfliktteori fram. Senare började en mer långtgående differentiering av samhällsvetenskaperna förekomma, varpå sociologin grundades som en självständig disciplin. Under samma period verkade franska aristokrater, bland annat Montesquieu och Tocqueville, för att producera och systematisera tänkande angående samhället. Comte och positivismens uppkomst miniatyr|Comte 1798–1857.En sorts stadielära kulminerade också under den här tiden hos positivismens fader, sociologen Auguste Comte. Hans tidiga verk utövade ett stort inflytande över samhällsvetenskapens utveckling i västvärlden. Comtes tänkande hade sin grund i en djupt konservativ, närmast reaktionär katolicism, som blickade tillbaka mot medeltiden – en period som inte präglades av den individualism, anomi och instabilitet som moderniteten hade fört med sig. Comte uppskattade varken reformationen, franska revolutionen eller revolutionerna 1848.
Comte var en mycket duktig matematiker och polyhistor, således var han bevandrad inom den samtida fysiken, och studerade också biologi och kemi. På ett närmast aristoteliskt vis nyttjade han sin kunskap i de övriga discipliner han behärskade för sitt eget intellektuella projekt, där sociologin för Comte var "kronan på verket" av alla vetenskaper. Comte önskade förkasta alla metafysiska abstraktioner (exempelvis de platoniska formerna, Rousseaus tankar om "rättigheter" och Hobbes Idéer om "naturtillståndet") till förmån för en helt positvistisk vetenskapssyn, utan essentialistiska resonemang.
Sent 1800-tal: vidare institutionalisering och tyskt intresse Efter Comte kom tyskarna att visa stort intresse för sociologin, där bland andra Ferdinand Tönnies, Max Weber och Georg Simmel kan nämnas. De bidrog till att utveckla sociologin som akademisk disciplin och formulerade centrala begrepp och metoder som fortfarande används. Sociologins formella institutionalisering som akademisk disciplin började dock i Frankrike när Émile Durkheim grundade den första sociologiska institutionen vid Université de Bordeaux 1895. Året efter grundade han också den vetenskapliga tidskriften L'Année Sociologique.
Sociologin etablerar sig i Nordamerika (1875-1900) I Nordamerika gav William Graham Sumner den första kursen i "sociologi" år 1875, med influenser från Comte och Herbert Spencer snarare än Durkheim. År 1892 grundades det första oberoende sociologiinstitutet vid University of Chicago av Albion W. Small, som också startade American Journal of Sociology 1895. Den nordamerikanska sociologin utvecklades någorlunda självständigt från den europeiska sociologin, med inflytelserika tänkare som George Herbert Mead och Charles H. Cooley, som bidrog till den symboliska interaktionismen.
1900-tal och 2000-tal miniatyr|236x236px|Elias 1897–1990. Efterkrigstiden Efter andra världskriget växte sig två strömningar starka inom sociologin. Dels strukturfunktionalism, grundad i Parsons och Mertons teorier. Strukturfunktionalismen fokuserade primärt på frågan om hur social ordning skapas och upprätthålls, samt vilken funktion olika samhälleliga fenomen har för sådan ordning. Men även sociologin inspirerad av Karl Marx tänkande, med fokus på det kapitalet och produktionssättets samhälleliga konsekvenser, särskilt för folkflertalet. Den första generationens humanekologer som exempelvis E.R Park, var också sociologer verksamma vid University of Chicago i den så kallade Chicagoskolan.
Pax Wisconsana Medan vissa konfliktorienterade synsätt alltmer kom att få popularitet i USA, gick mittfåran av disciplinen mer mot en variant av empiriskt grundade mesoteorier utan antaganden om övergripande samhälleliga ramverk. Detta kom att reflekteras i den sociologiska institutionen vid Wisconsin–Madison-universitet. Akademikerna här verkade genom att ta sig för enskilda projekt utan någon större debatt kring det hela. Merton var en inflytelserik person här. Man menade ofta att mer övergripande teoribildning var "slöseri med tid".
Strukturalism Den strukturalistiska rörelsen har sina rötter primärt i Durkheims verk, som tolkat av två europeiska skolbildningar. Giddens och de Saussure, vars strukturalistiska teori implementerar delar av De Saussures lingvistiska teori och Lévi-Strauss teoribildning. I den här kontexten förstås inte struktur som social struktur, utan en semiotisk förståelse av mänsklig kultur som ett teckensystem.