miniatyr|Russelltribunalen med John Takman som står böjd över den nioårige vietnamesiska pojken DoVan Ngoc. Han uppvisar för dem hemska bukskador som orsakats av napalmbomber. Johan "John" Oliver Takman, född 22 september 1912 i Säffle församling, Värmlands län, död 14 april 1998 i Sankt Görans församling, Stockholms län, var en svensk socialläkare, debattör och kommunistisk politiker.

Läkarverksamhet Takman, som var lantbrukarson, vistades 1929–1931 i USA och avlade 1936 studentexamen i Malmö. Han blev medicine kandidat vid Karolinska institutet i Stockholm 1940 och medicine licentiat där 1945. Han var socialläkare vid Stockholms stads barnavårdsnämnd från 1949, medicinsk konsult vid Stockholms universitets psykotekniska institut från 1951 och lärare i hygien och socialmedicin vid Socialinstitutet i Stockholm från 1960. Han erhöll statligt stipendium för kliniska studier i neurologi och psykiatri i Paris 1946–1947.

Zigenarundersökningen Hösten 1962 fick Uppsala universitets socialmedicinska institution i uppdrag av Arbetsmarknadsstyrelsen att undersöka romernas situation i Stockholm. Denna undersökning utvidgades senare till att omfatta alla romer i Sverige och att föreslå åtgärder för att integrera romerna i samhället. Arbetet leddes av professor Ragnar Berfenstam, och Takman ansvarade för fältundersökningarna.Det finns inte flera supiga och lata zigenare än svenskar", Göteborgs-Tidningen 1963-10-27 s.18. Arbetet pågick 1962–1965 och benämndes Zigenarundersökningen. Slutrapporten utkom 1966. Takman drev frågor rörande romernas medborgerliga rättigheter i samarbete med Katarina och Rosa Taikon. 1976 utkom avhandlingen The Gypsies in Sweden. A socio-medical study.Arbetarhistoria, 2013:3-4, s. 51.

Politisk gärning Takman fick sin kommunistiska övertygelse efter att ha vistats i USA vid tiden för den stora depressionen 1929–1931. Han var ordförande i Svenska Clartéförbundet 1947–1951 och redaktör för tidskriften Clarté 1947–1956. Han representerade Sveriges kommunistiska parti, SKP (efter 1967 Vänsterpartiet kommunisterna, VPK), i Stockholms stadsfullmäktige från 1954 och senare som riksdagsledamot 1971–1976. Vid partisprängningen 1977 följde han den grupp runt tidningen Norrskensflamman som bildade Arbetarpartiet kommunisterna, APK, och som ofta beskrivits som vänligt inställd till Sovjetunionen.http://www.ne.se/lang/apk "Partiet betonade under det kalla krigets dagar sin samhörighet med Sovjetunionens kommunistparti"

År 1961 lät Stockholms socialdemokratiska borgarråd Helge Berglund tippa orenat rötslam i Östersjön. Tidningsrubriker berättade att han borstade tänderna i det av slam kontaminerade vattnet för att visa att det var ofarligt. Endast Takman och högerpartisten Thyra Bratt opponerade sig i stadsfullmäktige. De blev hånade men deras ansträngningar resulterade i att slamtippningen upphörde.

John Takman kvarstod i APK fram till partiets konkurs 1995, då han bröt med tidigare ordföranden Rolf Hagel och aktivt arbetade för ett återupprättande av ett parti med namnet Sveriges kommunistiska parti. Takmans grupp hade registrerat partinamnet, men konflikter rörande grundandet av ett kommunistiskt parti ledde till en brytning mellan dennes grupp och en grupp runt Sten Gunnarsson och Ingvar Lööw. For att komplicera det hela ytterligare antog gruppen runt Rolf Hagel samma partinamn. John Takmans grupp gick under namnet Kommunisternas centrala arbetsgrupp fram till hans död 1998. I gruppen ingick Evert Karlsson och Ina Linderot, dotter till Sven Linderot (mångårig partiledare för SKP fram till 1951).

John Takman var tidigt antifascist. I en kampanj mot att släppa in judiska läkare i behov av asyl från Nazityskland i Sverige fick de svenska nazisterna stöd av Medicinska föreningen i Stockholm, vars ordförande Gunnar Biörck vid ett anförande i februari 1939 hävdade att flyktingarna skulle ta arbeten från unga svenska läkare. Takman deltog i oppositionen mot denna kampanj.

Författarskap Tillsammans med sonen Jonte påbörjade John Takman 1994 en nyöversättning av Karl Marx Kapitalet, då han ansåg Richard Sandlers översättning från 1930-talet vara i behov av en modernisering, och Ivan och Ruth Bohmans från 1970-talet rent undermålig. Han arbetade dagligen på nyöversättningen. Efter Takmans död 1998 låg arbetet med manuskriptet nere, tills Jonte Takman och Jonas Enander från och med 2006 arbetade vidare med översättningen. Manuskriptet var klart 2013.

Takman företog 1958 en studieresa till Sydostasien och Kina, vilket resulterade i boken Vår vid Sydkinesiska sjön (1959), en av de första böckerna i Sverige som uppmärksammade frihetskampen i Vietnam. Han skrev även flera böcker i socialmedicin, däribland Ungdomens sexuella frågor (1943) och Sex i tonåren (1968), och tog tidigt ställning för fri abort.

Bibliografi

Medförfattare: Christer Hogstedt

- Medförfattare: Lars Lindgren.

Källor

Fotnoter

Vidare läsning

Al Fakir, Ida (2013). "John Takman - socialmedicinsk strateg och stridbar pionjär". Personhistorisk tidskrift, 2013:1. Al Fakir, Ida (2015). Nya rum för socialt medborgarskap. Om vetenskap och politik i "Zigenarundersökningen" - en socialmedicinsk studie av svensk romer 1962-1965. (Diss.) Linnéuniversitetet: Växjö Al Fakir, Ida (2024). "Johan (John) Oliver Takman". Svenskt biografiskt lexikon 174, Södersten-Tandberg (red. Åsa Karlsson).

Externa länkar

Kategori:Ledamöter av Sveriges riksdag för Vänsterpartiet Kategori:Svenska kommunister Kategori:Svenska översättare Kategori:Översättare från tyska Kategori:Födda 1912 Kategori:Avlidna 1998 Kategori:Män Kategori:Personer från Säffle