Per Jimmie Åkesson, född 17 maj 1979 i Ivetofta församling i Bromölla kommun i Skåne, är en svensk politiker. Han är partiledare för Sverigedemokraterna sedan 7 maj 2005 och riksdagsledamot sedan 2010, invald för Jönköpings läns valkrets. Av de nuvarande partiledarna i riksdagen är han den som har varit partiledare längst tid.
Åkesson gick med i Sverigedemokraterna i mitten av 1990-talet. Partiet hade bildats ur den högerextrema kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt och hade då kopplingar till nazistiska miljöer, men höll samtidigt på att förändras. Som partiledare har han fortsatt partiets avståndstagande från dessa miljöer och drivit en politisk profil där invandringen, och sedan 2000-talet särskilt islam och muslimsk invandring, står i centrum.
Under Åkessons ledning valdes partiet in i riksdagen 2010 och ökade sedan i varje riksdagsval fram till 2022, då det fick 20,5 procent av rösterna och blev riksdagens näst största parti. Efter valet 2022 blev partiet stödparti till regeringen Kristersson genom Tidöavtalet. I riksdagsvalet i Sverige 2026 backade partiet för första gången i ett riksdagsval, till 17,48 procent, och blev tredje största parti samtidigt som Tidöpartierna förlorade sin majoritet.
Biografi Uppväxt och utbildning Åkesson är son till företagaren Stefan Åkesson och vårdaren Britt-Marie Persson. Föräldrarna skilde sig när han var liten, och han växte främst upp hos sin mor. Han föddes och tillbringade sina första år i Ivetofta församling i Skånedelen av Valje, en tätort som sträcker sig över både läns- och kommungränser, och växte upp i Sölvesborg i sydvästra Blekinge.
Åkesson gick 1995–1998 på samhällsvetenskapligt program vid Furulundsskolan i Sölvesborg. Han studerade därefter 1999–2005 vid Lunds universitet, bland annat filosofi, statsvetenskap, juridik, ekonomisk historia, nationalekonomi och samhällsgeografi, men har inte avlagt examen. Innan han blev heltidspolitiker arbetade han med webbproduktion och var delägare i företaget BMJ Aktiv, som han hade grundat tillsammans med Björn Söder.
Inför valet 2014 beskrev Åkesson i SVT:s programserie Nyfiken på partiledaren sin uppväxt i Sölvesborg som präglad av konflikter mellan svenska barn och barn med invandrarbakgrund. Efter sändningen ifrågasattes skildringen av bland andra tidigare klasskamrater och lärare.
Politisk karriär Inträde i Sverigedemokraterna Åkesson började engagera sig politiskt kring skolvalet 1994, då han var 15 år. Enligt egen uppgift var han en kort tid med i Moderat skolungdom. Han har angett partiets EU-motstånd och invandringspolitik som skälen till att han sökte sig till Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna hade bildats 1988 som en ombildning av Bevara Sverige Svenskt. Enligt den vitbok om partiets historia som idéhistorikern Tony Gustafsson senare skrev på partiets uppdrag kom en stor del av grundarna från nazistiska, rasistiska och antidemokratiska sammanhang, och antisemitiska idéer förekom under de tidiga åren både internt och utåt. Under första hälften av 1990-talet leddes partiet av Anders Klarström, som hade en bakgrund i nazistiska Nordiska rikspartiet. Han efterträddes i mars 1995 av Mikael Jansson, vilket blev början på en reformering där partiet successivt tog avstånd från vitmaktrörelsen och nynazismen.
Hur och när Åkesson blev medlem har varit omstritt, eftersom hans egna redogörelser skiljer sig åt. I en text med rubriken ”Sagan om SDU-Sölvesborg” i SDU-Syds medlemsblad 1997 berättade han, då 18 år, att han och några skolkamrater före skolvalet 1994 hade bildat gruppen Ny Höger. En del av gruppen gick efter skolvalet till Moderat skolungdom, medan resten fortsatte som vad han kallade en ”kraftigt försvagad grupp unga nationalister”. De fick sin första kontakt med Sverigedemokraterna i december 1994 och beslöt på nyårsafton att börja arbeta partipolitiskt och så småningom bilda en lokal SDU-avdelning. Texten blev allmänt känd först när Expo publicerade den 2015. Expo påpekade att Klarström fortfarande var partiledare vid den tidpunkt då Åkesson enligt texten tog kontakt med partiet.
I självbiografin Satis polito (2013) ger Åkesson en annan bild. Där beskriver han Ny Höger som ett ”plojprojekt”, uppger att han själv var ungmoderat kring skolvalet 1994 av sociala snarare än ideologiska skäl och att han gick med i Sverigedemokraterna först efter att Klarström, som han betraktade som alltför extrem, hade lämnat partiledningen. Enligt partiets dåvarande pressekreterare Christian Krappedal blev Åkesson formellt medlem under våren eller försommaren 1995. I november samma år var han med och bildade SDU-Sölvesborg. I 1997 års text skildrade han också hur gruppen möttes av motstånd från andra elever, lärare och lokaltidningen.
När vitboken presenterades 2025 beskrev Gustafsson det parti som Åkesson gick med i som å ena sidan präglat av ett tungt arv från nationalsocialismen, där antisemitiska konspirationsteorier och föreställningar om raser cirkulerade, och å andra sidan mitt i en förändring. Kopplingen till nationalsocialistiska grupper var enligt honom mycket svår att missa för den som gick med. Mattias Karlsson svarade för partiets räkning att Åkesson var 15 år och hade begränsad insyn i partiet. Åkesson har själv förklarat att han stannade i partiet trots bristerna eftersom han var ung och naiv och ville förändra det.
Sverigedemokratisk Ungdom och kommunpolitik (1995–2005) Åkesson valdes 1997 till suppleant i partistyrelsen och började samma år arbeta för partiets riksorganisation. I valet 1998 valdes han, 19 år gammal, in i kommunfullmäktige i Sölvesborgs kommun, där han har suttit sedan dess. Han har även varit ledamot av kommunstyrelsen sedan 2007 och satt i Blekinge läns landstingsfullmäktige 2006–2010.
Under studentåren lärde han känna Mattias Karlsson, Björn Söder och Richard Jomshof, bland annat via den av de två sistnämnda nystartade Nationaldemokratiska studentföreningen i Lund. De kom att kallas de fyras gäng och hade tidigt målsättningen att leda Sverigedemokraterna. Efter riksdagsvalet 1998 var han med om att återbilda Sverigedemokratisk Ungdom, där han först blev vice ordförande och 2000–2005 var förbundsordförande. I sin första ledare som förbundsordförande år 2000 skrev han att det inte fanns någon plats för radikalism i en nationalistisk rörelse. När den falang som 2001 bröt sig ur och bildade Nationaldemokraterna gav uttryck för antisemitiska och naziinfluerade idéer kom de kraftigaste protesterna inom partiet från den så kallade Skånefalangen, där Åkesson och den senare partiledningen ingick.
Förnyarfalangen och programarbetet (1999–2005) Enligt vitboken utkristalliserades från 1999 två falanger i partiet. ”Förnyarna”, dit Åkesson och hans krets hörde, ville överge partiets ursprungliga etnonationalistiska grundsyn. ”Traditionalisterna” höll fast vid etnisk homogenitet, repatriering av invandrare och motstånd mot utlandsadoptioner. Vid ett extra årsmöte i februari 2002 fick Åkesson igenom ett tillägg till partiets befolkningspolitiska handlingsprogram. Enligt tillägget strävade partiet på lång sikt efter ett homogent samhälle, men mindre grupper av ”främmande nationalitet” utgjorde inget problem så länge de inte bildade etniska enklaver. I december 2002 ströks partiets motstånd mot utlandsadoptioner ur programmet, vilket Åkesson har beskrivit som ett synnerligen välkommet beslut.
År 2003 ingick Åkesson tillsammans med Mikael Jansson och Mattias Karlsson i den kommitté som tog fram partiets nya principprogram. Programmet definierade som svensk den som av sig själv och andra uppfattas som svensk och talade om en ”öppen svenskhet”. Definitionen var hämtad från Åkessons och Karlssons eget programförslag. Gustafsson beskriver förändringarna 2002–2003 som en övergång från en etnonationalistisk till en kulturnationalistisk grundsyn. Programmet betonade samtidigt att en gemensam identitet förutsatte ”en hög grad av etnisk och kulturell likhet” och att invandringen skulle hållas på en nivå där inga etniska enklaver uppstod.
Samma år erbjöd sig den belgiske fastighetsägaren Bernard Mengal att bekosta ett stort flygbladsutskick för partiet. Åkesson, som då ansvarade för att utforma partiets propagandamaterial, arbetade fram flygbladet. När det framkom att Mengal hade pekats ut som antisemit diskuterade partistyrelsen i december 2003 om bidraget skulle tas emot. Enligt en hemlig inspelning av mötet, som publicerades 2004, sade Åkesson att Mengals första förslag inte var ideologiskt avvikande men att språkbruket inte kunde användas, eftersom Mengal talade om ”den nordiska rasen”. Gustafsson tolkar uttalandet som att Åkesson var beredd att bortse från Mengals rasföreställningar så länge de inte kom till uttryck i partiets eget material. Våren 2004 beslöt partiet att ta emot bidraget på omkring 200 000 kronor, med motiveringen att anklagelserna mot Mengal inte hade styrkts. Senare granskningar visade att Mengal hade gett ut rasbiologiska och antisemitiska texter.
I juni 2004 skickade två göteborgspolitiker i partiet ut ett valutskick, det så kallade Bergsjöbrevet, som förespråkade apartheid i invandrartäta förorter. Enligt partistyrelsens protokoll drev Åkesson en hård linje: ”Denna politik kan vi inte stå för”. De båda tvingades ta time-out från sina uppdrag.
Partiledare (2005–) mini|stående=0.5|Jimmie Åkesson på ett torgmöte i Uddevalla inför EU-valet 2009. Från marginalen till riksdagen (2005–2010) Efter inre stridigheter inom partiet föreslogs Åkesson 2005 av valberedningen till ny partiledare. Vid riksårsmötet den 7 maj 2005 vann han över den sittande partiledaren Mikael Jansson med röstsiffrorna 91–50. Valet stod enligt vitboken mellan Jansson, som representerade kontinuiteten, och Åkesson som förnyare. I ett pressmeddelande i samband med valet talade han om nolltolerans mot extremism i partiet. Han fortsatte det avståndstagande från nationalsocialistiska och antidemokratiska miljöer som partiledningen hade inlett efter 1995.
Samma årsmöte antog med rösterna 38–37 ett invandringspolitiskt manifest som bland annat krävde repatriering av muslimer som satte islamiska påbud före svensk lag. Den nya ledningen gav manifestet liten spridning. När partiets invandringspolitiska program reviderades 2007 ströks de mest långtgående punkterna, däribland den om repatriering av muslimer. Efter ledarskiftet tonade partiet ned de tidigare kontakterna med Front National, och från 2006 blev Dansk Folkeparti den viktigaste utländska samarbetspartnern. Kontakterna med Front National återupptogs dock senare. I oktober 2013 träffade Åkesson partiets ledare Marine Le Pen i Stockholm, och partierna diskuterade ett samarbete i Europaparlamentet. Mellan 2007 och 2010 engagerade sig partiet, främst genom bröderna Kent och Ted Ekeroth, i den internationella counterjihadiströrelsen. År 2010 bjöd partiet in en av rörelsens ledande profiler, amerikanen Robert Spencer, att tala i Almedalen. Efter terrorattentaten i Norge 2011 tog partiet avstånd från rörelsens våldsbejakande del, men Åkesson sade att partiet inte tänkte sluta kritisera det han beskrev som samhällets anpassning till muslimska värderingar.
Enligt vitboken öppnade partistyrelsen mellan 2003 och 2010 33 uteslutningsärenden som gällde ideologiska avvikelser. Elva medlemmar uteslöts, tio lämnade partiet, sex fick varning och sex ärenden lades ned. Idéer om rasskillnader, antisemitism och förintelseförnekelse förekom alltså fortfarande bland medlemmar, men till skillnad från under det tidiga 1990-talet såg partiledningen dem som ett problem och ingrep. År 2006 byttes partisymbolen från Sverigefacklan till en blåsippa, vilket Åkesson förklarade med att partiet genomgått så djupgående förändringar att det inte var detsamma som för 10–15 år sedan. I riksdagsvalet 2006 fick partiet 2,9 procent.