Alex Zülle, född 5 juli 1968 i Wil, är en schweizisk före detta professionell tävlingscyklist. Under 1990-talet var han en av världens bästa cyklister, som bland annat vann två Vuelta a España, 1996 och 1997. Han slutade även på andra plats i Tour de France 1995 och 1999. Efter att Lance Armstrong blivit fråntagen alla sina titlar från Tour de France fick Zülle överta hans medalj. I slutet av säsongen 1996 vann Zülle världsmästerskapen i tempolopp, som hölls i Lugano. Han vann dessutom Schweiz runt 2002.
Biografi Innan proffskarriären Alex Zülle är född och uppvuxen i Wil i den schweiziska kantonen Sankt Gallen. Som barn ville han bli skidåkare men som artonåring skadade han sig i en olycka. Som rehabilitering började han att cykla, men var inte särskilt förtjust i blåsten och slutade därför cykla. Hans pappa Walter Zülle som hade köpt dyr cykelutrustning för sonens rehabilitering lyckades dock övertala honom att ge cyklingen en andra chans och han blev snart en framgångsrik amatörcyklist. thumb|250px|Alex Zülle tävlade i amatörvärldsmästerskapen 1990.
1991 försökte Zülle skaffa sig ett proffskontrakt. Han hade tidigare försökt få ett kontrakt med det schweiziska proffslaget Helvetia, men laget valde att kontraktera Laurent Dufaux istället. Zülle började diskutera kontrakt med ONCE:s sportchef Manolo Saiz, men blev nekad ett kontrakt, bland annat av anledningen att Saiz inte ville kontraktera cyklister som bar örhängen. Efter ett tag mjuknade Saiz inför schweizaren och valde att prova honom under säsongen 1991, som stagiaire (lärling) under Katalonien runt. Zülle attackerade under loppet och slutade på tredjeplats bakom Miguel Indurain och Pedro Delgado.
ONCE I september 1991 skrev Zülle på ett kontrakt med det spanska stallet ONCE, som sponsrades av ett spanskt lotteri till förmån för blinda, och blev därmed professionell.
Det första året Zülle tog sina första proffssegrar i spanska lopp under säsongen 1992. I mars vann han en etapp i ett etapplopp på Sicilien och han cyklade senare hem totalsegern i Katalanska veckan. I april gjorde han sin Grand Tour-debut på Vuelta a España och slutade på fjärdeplats under prologen. Under sin karriär blev Zülle känd för att krascha ofta. En krasch förstörde hans chanser i Vuelta a España 1992. Han hade vid tillfället burit den gula ledartröjan under 13 dagar, men när han kraschade i en nedförsbacke satte det stopp för hans chanser att vinna tävlingen.
Schweizaren gjorde sin Tour de France-debut och bar den gula ledartröjan under en etapp under Tour de France 1992, men var senare tvungen att avbryta loppet under vilodagen innan etapp 12. Anledningen var att han hade kraschat två gånger och eftersom det fanns en rädsla att ytterligare krascher skulle lossa metallplattan på hans nyckelben som han fått efter kraschen i Spanien var han tvungen att lämna loppet. I augusti vann han Vuelta a Burgos. Under året vann han även ett tempolopp under Katalonien runt framför Miguel Indurain och han avslutade säsongen med seger i Escalada a Montjuïc.
Nära seger i Vuelta a Espana 1993–1994 Den första segern under 1993 tog Alex Zülle i Paris–Nice. Han tog ledningen i loppet då han vann prologen före lagkamraten Erik Breukink och senare under tävlingen tog deras ONCE-stall segern i lagtempoloppet. Zülle fullbordade sin framgång med en seger på stigningen Col d'Èze. I slutet av mars tog Zülle tredjeplatsen i Criterium International bakom Breukink och Toni Rominger. Som förberedelse inför Vuelta a España slutade han på tredjeplats i Baskien runt. Efter Baskien runt fick Zülle veta att han hade testats positivt för salbutamol, men resultatet betraktades som "inte positivt" av det spanska cykelförbundet.
I Vuelta a Espana vann Zülle prologen 30 sekunder före Breukink. Han vann sedan båda tempoloppen på etapp 5 och 20. En krasch under etapp 13 gjorde att han tappade sin ledartröja och han tappade tid till sina två stora rivaler Iñaki Gastón och Toni Rominger. Det blev för svårt att vinna tävlingen och Zülle fick i stället nöja sig med andraplatsen i tävlingen bakom landsmannen Toni Rominger.
I juni slutade Zülle på femte plats i Vuelta a Asturias och Bicicleta Vasca. Under Tour de France 1993 slutade han på andraplats på prologen men hade annars ingen bra tävling, utan slutade på 41:a plats. Sent under säsongen cyklade han in på en sjätteplats i Katalonien runt.
Under säsongen 1994 valde ONCE att pröva ett nytt upplägg för Zülle som innebar att schweizarens säsong skulle byggas runt Tour de France, men försöket gick inte som planerat. Zülle ansåg att vinsterna under vårsäsongen var viktiga för hans moral under resten av säsongen och utan dem blev säsongen mindre framgångsrik än säsongen 1993. I början av säsongen slutade han på åttonde plats i Volta a la Comunitat Valenciana. I mars under Paris–Nice var hans bästa placering en tredjeplats i tempoloppet uppför stigningen Col d'Èze. Han vann tempoloppet på Tour d'Aragon och började sedan förbereda sig inför Vuelta a España. Loppet började med en andraplats på prologen och han började kämpa för att komma upp på prispallen. Även spanjorerna Mikel Zarrabeitia och Pedro Delgado arbetade hårt för den bedriften. Zülles chans att vinna försvann på ett av tempoloppen när han blev tvungen att byta cykel fyra gånger. I stället för att kliva högst upp på prispallen slutade han på fjärdeplats bakom Toni Rominger, Zarrabeitia och Delgado. I juli började Tour de France bra med en fjärdeplats på prologen i Lille, men Zülle förlorade över nio minuter på Miguel Indurain på tempoloppet till Bergerac. Han slutade på åttonde plats i Tour de France, mer än 20 minuter bakom segraren Indurain. I september tog han sin andra seger för säsongen i prologen i Katalonien runt och tog sedan en andraplats under Vuelta a la Rioja.
På prispallen i Frankrike 1995 Säsongen 1995 startade med seger i Mallorca Challenge och Volta a la Comunitat Valenciana i februari. Under Paris–Nice kom han på tredjeplats i tempoloppet och slutade sedan även på tredjeplats i slutställningen. Hans stallkamrat Laurent Jalabert tog hem segern i Paris–Nice. Två veckor senare vann Zülle ett tempolopp på Katalanska veckan och tog andraplatsen i slutställningen, fyra sekunder bakom segraren Francesco Frattini. Zülle dominerade Baskien runt, där han vann både en linje- och en tempoetapp. Hans lagkamrat Laurent Jalabert slutade tvåa och hans landsman Toni Rominger blev trea. Zülle valde sedan att delta i Ardennerklassikerna, där han bland annat slutade på fjortonde plats under Liège-Bastogne-Liège. Som förberedelse inför Tour de France deltog Zülle i Grand Prix du Midi Libre i maj. Segern i tempoloppet under Bicicleta Vasca gjorde att han slutade på andraplats i tävlingen bakom Jevgenij Berzin. En vecka senare vann han prologen i Schweiz runt och visade sedan att han hade den ledande rollen i både tävlingen och i ONCE-stallet genom att vinna den sjätte etappen. Dagen därpå förlorade han sin ledning när Pavel Tonkov vann etapp 8. Zülle slutade till sist på andraplats i tävlingens slutställning bakom Tonkov.
Laurent Jalabert i ONCE-stallet vann Vuelta a España och slutade femma i Tour de France under säsongen 1995. I Tour de France var både Zülle och Jalabert lagkaptener för det spanska stallet. Zülle var snabbast av favoriterna då han vann den regniga prologen och ONCE-stallet cyklade sedan in på andraplats i lagtempoloppet. På etapp 8, ett tempolopp, slutade Zülle på tionde plats. Under etappen till La Plagne, etapp 9, valde han att gå solo med 70 kilometer kvar och han slutade cirka två minuter framför Indurain och fyra minuter framför de övriga cyklisterna. Zülle kom på andraplats i Tour de France 1995, fyra minuter och 35 sekunder bakom Miguel Indurain i sammandraget och över tre minuter framför Bjarne Riis som slutade på tredjeplats.
I september deltog Zülle i Vuelta a España och var favorit till segern. Han gjorde en bra start och slutade tvåa på prologen och trea på etapp 3. Men han förlorade sina chanser till seger på etapp 12 till Sierra Nevada där han slutade 18 minuter bakom segraren och kraschade innan mållinjen. Zülle funderade på att lämna loppet men valde att hjälpa Jalabert som bar den amarillofärgade ledartröjan. Zülle vann sedan etapp 16 under tävlingen framför Jalabert. Zülle fick nöja sig med en tjugonde plats i slutställningen, medan Jalabert vann.
Världsmästare och segrare i Vueltan 1996 thumb|250px|Alex Zülle under OS I Atlanta 1996. Zülle vann den Katalanska veckan och två etapper under loppet 1996. Följande vecka vann han Trofeo Comunidad Foral de Navarra. I slutet av maj blev han tvåa på Bicicleta Vasca bakom Miguel Indurain. Under loppet vann Zülle tempoloppet på etapp 4b. I juni tog Zülle segern i Katalonien runt, där han också vann prologen och två etapper. Innan Tour de France 1996 startade hade hans lagkamrat Mariano Rojas avlidit efter en trafikolycka och begravningen hölls bara några dagar innan det franska etapploppet startade. Zülle vann tävlingens prolog och skapade därmed lite glädje i stallet. I och med segern fick han ta på sig den gula ledartröjan för andra gången under sin karriär. Han behöll tröjan i tre dagar innan Frédéric Moncassin tog över den. På etapp 7 vurpade Zülle två gånger och slutade på femtonde plats på etappen, mer än tre minuter bakom segraren Luc Leblanc. Oturen fortsatte sedan på etapp 17 till Pamplona där han slutade 33 minuter bakom etappsegraren Laurent Dufaux. När loppet gick i mål i Paris var Zülle nästan en timme bakom segraren Bjarne Riis och han slutade på 26:e plats i sammandraget.
En vecka efter Tour de France reste Zülle till de Olympiska sommarspelen i Atlanta, USA. På linjeloppet slutade han på 104:e plats, men det schweiziska laget tog ändå hem guldmedaljen när Pascal Richard cyklade in först över mållinjen. Zülle slutade sedan på sjunde plats i tempoloppet, två minuter och 28 sekunder bakom segraren Miguel Indurain.
I september deltog Zülle i sin femte raka Vuelta a España. Efter den första veckan som var reserverad för spurtarna blev det dags för Zülle. Han kom på andraplats i tempoloppet bakom landsmannen Toni Rominger, men fick ändå ta på sig den guldfärgade ledartröjan efter etappen. Ledningen behöll han sedan till slutet och han vann även etapp 15. Zülle vann därmed sin första Grand Tour framför sina landsmän Laurent Dufaux och Rominger. En månad senare avslutade han säsongen med att vinna världsmästerskapen i tempolopp på hemmaplan i Schweiz.
En andra seger i Spanien runt 1997 1997 inledde Zülle säsongen med en tredjeplats i Trofeo Soller. Efter en femteplats i Vuelta a Murcia slutade schweizaren tvåa i Katalanska veckan. I början av april var Zülle favorit till segern i Baskien runt. Han slutade på tredjeplats på den fjärde etappen bakom Laurent Jalabert och Pascal Hervé. På etapp 5b, ett tempolopp, vann Zülle framför Marco Pantani och efter en bra vecka tog han hem segern i det baskiska etapploppet. Stallkamraten Jalabert slutade på andraplatsen. Zülle och Jalabert fortsatte säsongen i Ardennerklassikerna. Jalabert vann La Flèche Wallonne medan Zülle slutade trea i loppet. Fyra dagar senare, under Liège-Bastogne-Liège, valde Alex Zülle att öka farten vid La Redoute. Endast Michele Bartoli och Jalabert kunde följa efter och med en kilometer kvar attackerade Bartoli och hann vann loppet, 8 sekunder framför Jalabert. Zülle slutade på 41:a plats.
Zülle deltog i Critérium du Dauphiné libéré och slutade tvåa i prologen. På etapp 2 kraschade han men kom därifrån utan skador. Han lämnade loppet tre dagar senare.