Kymriska eller walesiska är ett keltiskt språk i den västbrittiska gruppen som talas i Wales. Det är nära släkt med bretonska och korniska och på längre håll även med iriska, skotsk gaeliska och manx. Kymriska är tillsammans med engelska officiellt språk i Wales.
Utbredning Kymriska talas huvudsakligen i Wales av omkring en femtedel av befolkningen. Språket talas också av vissa längs den walesiska gränsen i England samt i den walesiska kolonin Y Wladfa i Chubut i Argentina. Bwrdd yr Iaith Gymraeg (Nämnden för det kymriska språket) rapporterade 2004 att 21,7 % av Wales befolkning (611 000 människor) kunde tala kymriska, en ökning med 0,9 % (35 000) från 2001. Av dessa 611 000 invånare ansåg sig 57 % (315 000) kunna tala språket flytande, medan 78 % (477 000) ansåg sig kunna språket antingen flytande eller någorlunda bra. 62 % (340 000) uppgav att de talade språket dagligen; i denna grupp ingick 88 % av dem som ansåg sig tala språket flytande.
Officiellt språk Welsh Language Act 1993 (1993 års lag om kymriska språket) och Government of Wales Act 1998 (1998 års lag om styret av Wales) likställde kymriskan med engelska inom den offentliga sektorn och alla offentliga institutioner är sedan dess skyldiga att tillhandahålla sina tjänster på kymriska. 2011 antogs lagförslaget the Welsh Language Measure (Lagförslag om kymriska språket), som bekräftar kymriskans status som officiellt språk i Wales.
Svensk benämning De svenska benämningarna på språket, kymriska och walesiska, är i stort sett likvärdiga. Svenska språkrådet framhåller dock att ”kymriska ger en tydligare koppling till folkgruppsbenämningen kymrer, som brukar användas när man avser personer som tillhör den keltiska folkgruppen i Wales”, medan ”walesiska [lätt] tolkas som ’det språk alla i Wales talar’.” Dessutom stämmer kymriska bättre överens med svenskans fonologi, eftersom ljudet saknas i svenskan. Förr kunde språket även gå under benämningen välska.
Historia
Kymriskan utvecklades ur brittiskan, det keltiska språk som talades av britannerna. Kymriska klassificeras också som ett ö- eller p-keltiskt språk. Det spreds troligen till Storbritannien under bronsåldern eller järnåldern och talades över hela ön söder om Firth of Forth. Under tidig medeltid utvecklades de brittiska dialekterna till enskilda språk; kymriska och de andra brittiska språken, korniska, bretonska och den utdöda kumbriskan. Det är inte fastställt när kymriska i praktiken blev ett eget språk.
Kenneth H. Jackson ansåg att kymriskans ljud- och stavelsestruktur var färdigutvecklad omkring år 550. Han kallade därför perioden därifrån till omkring år 800 för ”primitiv kymriska” (”Primitive Welsh”). Denna primitiva kymriska kan ha talats i både Wales och i Hen Ogledd (”Det gamla norden”) – det vill säga de områden i England där brittiska språk talades – samt i södra Skottland och kan därför ha varit föregångare till såväl kumbriska som kymriska. Jackson trodde dock att dessa redan då var distinkta språk. De tidigaste poetiska verken på kymriska tillkom under den epok som kallas ”Cynfeirdd” (”de tidiga poeterna”) och som brukar hänföras till denna period. En stor andel av de poetiska verken från denna tid diktades dock i Hen Ogledd. Detta gör både dateringen av verken och identifieringen av språket oklara.
Fornkymriska Fornkymriska (Hen Gymraeg) är den kymriska som talades från 800-talet och ännu in på 1000-talet. Från denna period finns betydligt fler texter från både Wales och Skottland, de flesta av dem poetiska. Som en följd av germanernas och gaelernas kolonisering kom de brittisktalande att geografiskt skiljas från de kumbrisktalande i norra England och från dem i sydväst som talade det som utvecklades till korniska, och därmed skildes också språken åt. Många dikter och viss prosa har bevarats från denna epok, några enbart i avskrift i senare handskrifter såsom Y Gododdin. Den äldsta bevarade texten på fornkymriska är troligen den på en gravsten vid kyrkan i Tywyn som tros vara från tidigt 700-tal. En text från Lichfieldevangelierna vid namn Surrexit Memorandum anses ha skrivits under sent 700-tal eller under 800-talet men kan vara en kopia av en text från omkring år 500-600.
Fornkymriskan skiljer sig så pass mycket från den moderna kymriskan att den inte förstås av kymrisktalande i dag utan språkliga hjälpmedel.
Medelkymriska Medelkymriska (Cymraeg Canol) talades från 1100-talet till 1300-talet. Från denna epok finns betydligt fler texter och textfragment bevarade. Så gott som alla Mabinogionberättelser är skrivna på medelkymriska, även om berättelserna i sig är mycket äldre. Det är också det språk som används i de kymriska lagtexterna.
Medelkymriskans fonologi var ganska lik dagens med några få skillnader: Vokalen /ʉ/ i medelkymriskan motsvarar dagens u, som uttalas på nordkymriska och på sydkymriska. Diftongen aw, som återfinns i obetonade slutstavelser på medelkymriska, utvecklades till den moderna kymriskans o. Marchawc (”ryttare”) motsvaras alltså i dag av marchog. Diftongerna ei och eu i slutstavelser utvecklades till ai respektive au. Seith (”sju”) och heul (”sol”) motsvaras alltså i dag av saith respektive haul.
Medelkymriskan är någorlunda begriplig för en kymrisktalande i dag.
Nykymriska Nykymriska kan delas in i två perioder, varav den förra är tidig nykymriska. Nykymriskan användes från tidigt 1400-tal till sent 1500-tal och är alltså det språk som användes av Dafydd ap Gwilym. Den andra perioden är sen nykymriska, som har som startpunkt William Morgans bibelöversättning från 1588 och som också omfattar den moderna kymriskan. Liksom fallet var med King James Bible och Gustav Vasas bibel fick översättningen en stabiliserande effekt på språket, även om nykymriskan har genomgått många förändringar sedan dess.
1800-talet thumb|Sida ur Dictionarum duplex, en kymrisk-latinsk ordbok från 1632.
Under 1800-talet utgavs de första fullständiga kymriska ordböckerna, och språket dokumenterades ingående av lexikografipionjärer såsom Daniel Silvan Evans. Moderna ordböcker såsom Geiriadur Prifysgol Cymru (The University of Wales dictionary) har sin grund i dessa ordböcker.
Tillströmningen av engelska arbetare under industriella revolutionen ledde till en påtaglig blandning av engelsktalande och kymrisktalande. Eftersom de engelska migranterna sällan lärde sig kymriska och de kymrisktalande tenderade att tala engelska i tvåspråkiga sammanhang blev tvåspråkighet vanligt över hela Wales. Kymriskans status var dessutom underlägsen engelskans i lagstiftningen. Detta innebar att engelskan kom att dominera i städerna. Kymriskan behöll dock sitt övertag på landsbygden, i synnerhet i nordvästra och centrala Wales. Frikyrkorna var starkt förknippade med kymriska.
1900-talet I början av 1900-talet hade kymriskan för första gången i sin historia utvecklats till ett minoritetsspråk; enligt en undersökning år 1911 talades det enbart av 43,5 % av befolkningen. Efter första världskriget fortsatte antalet kymrisktalande att krympa som en följd av landets ekonomiska problem. Dessutom började Labour Party, som inte prioriterade det kymriska språket, att tillta i styrka. Som en motreaktion grundades det politiska partiet Plaid Cymru 1925 för att bevara det kymriska språket och den walesiska kulturen.
1936 beslöt Storbritanniens regering att inrätta en bombskola på halvön Llŷn i Gwynedd. Eftersom området var ett starkt fäste för det kymriska språket och den walesiska kulturen, möttes beslutet med omfattande protester som kom att benämnas Tân yn Llŷn (”Eld i Llŷn”). Protesterna hörsammades dock inte, trots att deputationen påstod sig representera en halv miljon protesterande walesare. Saunders Lewis, historiker och Plaid Cymrus grundare, skrev att den brittiska regeringen hade för avsikt att förvandla ”en av den walesiska kulturens, litteraturens och det kymriska språkets viktigaste hemorter” till en plats som främjade en barbarisk metod för krigföring. I september samma år sattes byggnaden i brand och i den efterföljande utredningen erkände sig Saunders Lewis, Lewis Valentine och D.J. Williams vara skyldiga till brottet. De dömdes till nio månaders fängelse för att sedan mottas som hjältar av en folkmassa på 15 000 människor i Caernarfon när de släpptes fria.
I början av 1930-talet protesterade Plaid Cymru mot avsaknaden av kymriskspråkiga radioprogram och initierade en kampanj om att vägra betala licensavgifterna. Kampanjen lyckades, och radioprogram på kymriska började sändas på en regional kanal 1937.
Mellan 1931 och 1961 sjönk antalet kymrisktalande från 36 % till 26 % av en befolkning på omkring två och en halv miljon. 1962 höll Saunders Lewis ett radiosänt tal med titeln Tynged yr Iaith (”Språkets öde”), där han utifrån detta talade om kymriskans framtid och hur det skulle dö om inte en utomparlamentarisk, direkt aktion vidtogs. Talet ledde till bildandet av Cymdeithas yr Iaith Gymraeg (”Föreningen för det kymriska språket”) och blev en katalysator för många åtgärder för att bevara kymriskan och öka dess status. Bland annat antogs Welsh Language Act 1967” (”1967 års lag om det kymriska språket”), som dels gjorde det möjligt att använda kymriska inom domstolsväsendet över hela Wales, dels tillät statsråd att skriva officiella handlingar och formulär helt eller delvis på kymriska.
1979 meddelade den dåvarande konservativa regeringen att regeringen inte skulle infria löftet om att upprätta en kymriskspråkig tv-kanal, vilket enligt historikern John Davies ledde till att många blev upprörda i hela Wales. I början av 1980-talet lovade 2000 medlemmar av Plaid Cymru att de hellre skulle sitta i fängelse än betala tv-licensen. Samma vår meddelade Gwynfor Evans att han skulle hungerstrejka om ingen kymriskspråkig tv-kanal upprättades. Regeringen gav så småningom med sig och tv-kanalen S4C etablerades 1982.
1993 genomfördes ännu än lag angående kymriskan (1993 Welsh Language Act, ”1993 års lag om det kymriska språket”) som stadgar att alla offentliga inrättningar var skyldiga att tillhandahålla tjänster på språket. Därmed likställer lagen kymriskan med engelska inom den offentliga sektorn.
2000-talet Enligt undersökningen 2001 ökade antalet kymrisktalande för första gången på över hundra år. 20,5 % av en befolkning på över 2,9 miljoner påstod att de talade kymriska flytande, dessutom uppgav 28 % av befolkningen att de förstod språket. Undersökningen visade att ökningen var påtaglig i städerna, såsom i Cardiff, där antalet talare ökade från 6,6 % 1991 till 10,9 % 2001, och i Rhondda Cynon Taf där antalet talare ökade från 9 % till 12,3 %. Däremot minskade antalet talare i Gwynedd och Ceredigion som utgör språkets kärnland.
Sedan 2011 har språket fullständig officiell status.
Ortografi Kymriska skrivs med en variant av det latinska alfabetet och består av 28 bokstäver, varav åtta är digrafer, det vill säga två bokstäver som representerar ett språkljud. Dessa åtta digrafer räknas som separata bokstäver. Det gör att till exempel lori står före llawn i en ordbok, eftersom två L utgör en bokstav.
VersalerABCCHDDDEFFFGNGHILLLMNOPPHRRHSTTHUWY Gemenerabcchdddefffgnghilllmnopphrrhstthuwy
Utöver dessa används även ⟨j⟩, men bara i lånord såsom garej (”garage”) och jôc (”skämt”) där det står för . Kymriskan saknar även bokstäverna ⟨k⟩, ⟨q⟩, ⟨x⟩, ⟨v⟩, och ⟨z⟩, men de förekommer även de i vissa lånord. I samtliga fall kan dock en kymrisk bokstav användas i stället i ord som cilogram, folt (”volt”), senon (”xenon”) och sero (”noll”). Diakritiska tecken förekommer även på kymriska, men räknas inte som separata bokstäver. Det vanligaste är cirkumflex som förekommer på vissa vokaler för att visa att de är långa, ofta för att skilja dem mot homografer med korta vokaler, såsom man (”plats”) och mân (”liten”).
På kymriska är ⟨w⟩ en vokal, och representerar ljudet eller .
Stilnivåer