Västergötland är ett landskap i Götaland i sydvästra Sverige. Det gränsar i sydväst till Halland, i väster till Kattegatt och Bohuslän, i norr till Dalsland, Vänern och Värmland, i öster till Närke och Vättern, samt i sydost till Småland. Landskapsvapen Västergötlands landskapsvapen fastställdes i sin nuvarande form av Kungl. Maj:t 1884 och registrerades hos Patent- och registreringsverket 1974.Riksarkivet: Heraldiskt register: Västergötland. Läst 13 mars 2014.
Namnet Namnet kan tidigast spåras till 1070-talet hos Adam av Bremen i sin latinska form ... in occidentalia Gothia, WestragothiaSveriges ortnamn: Ortnamnen i Älsborgs län, del 1:1, Stockholm 1906 s. 5, 9, till Florenslistan från 1103 under beteckningen "Gothia occidentalis"Christian Lovén, Florenslängden. Den äldsta förteckningen över de svenska stiften, Strängnäs stiftshistoriska sällskap, Örebro, 2020, s. 12. och senare år 1317 i namnformen Wæstragötland.Svenskt Diplomatarium Suecanum, del 3, Stockholm 1829 s. 323Älvsborgs län – historia i gränsbygd, Mimi Håkansson, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Risbergs Tryckeri, Uddevalla 1997 s. 74
Historik
De många megalitgravarna har gjort landskapets förhistoriska tid känd, framförallt gånggrifterna på Falbygden. Många fynd av guld- och bronsföremål tyder på tidiga kontakter med omgivande folkgrupper. Västergötlands befolkning tog tidigt emot kristendomen, och har med Västgötalagen Sveriges äldsta landskapslag. Under tidig medeltid var landskapet skådeplats för inbördeskrig och maktstrider, ibland med stöd av soldater från danska Halland, eller norska Bohuslän. Senmedeltid och Vasatid innebar strider mellan svenska och danska kungar, där de senare ville återupprätta Kalmarunionen.
Vidare är kronprinsessan Victoria hertiginnaKungahuset: Kungafamiljen: H.K.H. Kronprinsessan Victoria. Läst 13 mars 2014., och prins Daniel hertig,Kungahuset: Kungafamiljen: H.K.H. Prins Daniel Läst 13 mars 2014. av Västergötland. Deras ende företrädare i detta titulärhertigdöme är prins Carl, som var hertig av Västergötland 1861–1951.
Indelningar Indelningar före 1634 miniatyr|Modell av Skaraborgs slott på Västergötlands museum i Skara. Slottet brändes i samband med danskarnas anfall mot Västergötland vintern 1612. Västergötland ingick i Västergötlands lagsaga som före 1552 även inkluderade de områden som kom att utgöra Dalsland och Nordmarks härad i Värmland. 1552 övergick både Nordmarks härad och Dalsland till Värmlands lagsaga, men Dalsland återfördes i olika perioder och slutgiltigt 1634. Senast 1568 överfördes Mo härad från lagsagan och landskapet till Smålands lagsaga och landskap.
Under tidig medeltid indelades landskapet i bon, härader och socknar. Den kungliga beskattningens tillkomst under 1200-talet innebar en ny indelning, och landskapet delades i stället för bon upp i slottslän och fögderier. Det vill säga det område runt respektive borg eller slott som skulle bidra till dess försörjning, och som slottsherren hade rätt att beskatta. Efter Engelbrektsupproret 1434 återstod Älvsborgs slottslän i väster, Axevalla län (till 1469) omkring Skara, Ekholms län (till slutet av 1400-talet) i nordväst, Läckö län i norr och Örestens län (till 1521) i söder/sydost.
Genom Gustav Vasas stadga från 9 april 1540 blev Västergötland ett ståthållaredöme, och blev därigenom återigen en enhet i militärt, administrativt, juridiskt och kyrkligt hänseende. Ståthållaren residerade på Älvsborg och på Skaraborgs slott som stod klart 1585, men förstördes av danskarna redan 1612.
Landskapet ingick före 1620 i sin helhet i Skara stift. 1620 bildades Göteborgs stift eller superintendentia och då överfördes ett stort antal församlingar i västra och södra Västergötland dit från Skara stift.
Indelningar efter 1634 Landskapet delades upp genom 1634 års regeringsform i två landshövdingedömen. Dessa var Skaraborgs län, med säte i Skara till 1660, därefter i Mariestad, och Älvsborgs län med säte i Göteborg till 1679, därefter i Vänersborg. Från 1680 togs några härader i Göta älvs mynning bort från Älvsborgs län för att ingå i det nybildade Göteborgs och Bohus län. Regeringsformen tillät en tillfällig förening av de båda länen under en överlandshövding eller generalguvernör. Som sådan fungerade Nils Turesson Bielke 1634–1636, Lennart Torstenson 1648–1651, pfalzgreven Adolf Johan 1651–1654 och Carl Gustaf Mörner 1716–1719, den sistnämndes distrikt omfattade hela sydvästra Sverige.
Landskapet ingick till 1850 i lagsagan Västergötlands och Dals lagsaga varur delar av landskapet 1842 överfördes till Hallands lagsaga.
I Göteborgs stift ingår områdena för Marks härad, Sävedals härad, Askims härad, Östra Hisings härad, Bollebygds härad, Vättle härad och Ale härad samt delar av Flundre härad och Kinds härad. Övriga delar ingår i Skara stift.
I samband med kommunindelningsreformen 1967–1974 kom de västgötska socknarna Älvsered, Karl Gustav, Gunnarsjö, Grimmared och Kungsäter att överföras till Hallands län, och Finnerödja och Tived till Örebro län.
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län lades samman till Västra Götalands län den 1 januari 1998. Undantaget var östligaste Skaraborgs län där Habo och Mullsjö kommuner överfördes till Jönköpings län. Härader och städer (före 1970) för området Älvsborgs län, se Älvsborgs län#Härader och städer (före 1970) för området Skaraborgs län, se Skaraborgs län#Härader och städer (före 1970) I Göteborgs och Bohus län Askims härad Sävedals härad Östra Hisings härad Göteborg hade stadsprivilegier och inrättades som stadskommun när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Mölndal blev stad 1922, men fick då ingen egen jurisdiktion. Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter Se respektive härad. Kommuner 1952–1971 för området Älvsborgs län, se Älvsborgs län#Kommuner 1952–1971 för området Skaraborgs län, se Skaraborgs län#Kommuner 1952–1971 I Göteborgs och Bohus län
Städer (2 st): Göteborgs stadMölndals stad Landskommuner (6 st): Askims landskommun Kållereds landskommun Landvetters landskommunPartille landskommun Styrsö landskommun Tuve landskommun
Kommuner från 1971 för området Älvsborgs län, se Älvsborgs län#Kommuner från 1971 för området Skaraborgs län, se Skaraborgs län#Kommuner från 1971 I Göteborgs och Bohus län Göteborgs kommun (med delar som ligger i Bohuslän) Partille kommun Härryda kommun (tillfördes 1971 flera områden från Älvsborgs län) Mölndals kommun (med en del i Halland)
Naturgeografi miniatyr|vänster|Karta över Västergötland miniatyr|Västgötaslätten sedd från utsiktsplatsen Flo Klev på Hunneberg mot sydost. Vid horisonten lite till vänster om mitten avtecknar sig Billingen – mer än sextio km bort. Norra Västergötland ligger i Mellansvenska sänkan och är känt för den bördiga Västgötaslätten, som egentligen består av flera avskilda lågslättsområden. Vanligen menas området söder om Vänern, och väster om en linje från Mariestad, över Skara till Alingsås. Den kraftigaste slättkaraktären finns i området mellan Vara och Lidköping, även kallad Varaslätten. Dessutom finns ytterligare lågslättsområden, till exempel i Vadsbo och Kåkind i nordost, och högslätten Falan mer än 200 meter över havet vid Falköping.Hallerfors (1970), s. 16 Jordbrukslandskapet söder om Vänern och runt Kinnekulle, Vadsbo, Skara och Falköping utgör Västergötlands historiska centralbygd, men ligger något norr om dess geografiska mitt.Ahlgren/Hallbäck (1980), s. 50–51
Slätterna inramas av tre områden med karaktäristiska platåberg. Dessa finns dels runt Skövde och Falköping, och omfattar Billingen, Borgundaberget, Plantaberget, Varvs- och Gerumsberget, Ålleberg och Mösseberg. Det andra området utgörs av Kinnekulle vid Vänern, och det sista området består av Halle- och Hunneberg längst i väster. Dessa berg har ett hårt lager av diabas överst, vilket hindrat de underliggande mjukare bergarterna att brytas ner av inlandsisen.Karvik (1970), s. 110–111
Södra delen av landskapet, Sjuhäradsbygden, består till stora delar av kuperad terräng med stora glesbefolkade skogsområden. I sydöst ansluter Sydsvenska höglandet och här finns landskapets högsta punkt, Galtåsen 361,5 meter över havet, öster om Ulricehamn. Förutom det stora skogsområdet Tiveden i nordost, finns skogsområden runt Habo och Hökensås i öster,Ahlgren/Hallbäck (1983), s. 57 samt Risveden, Härskogen och Vättlefjäll i väster.
Västergötland har relativt många sjöar i söder, och av dessa kan nämnas Mjörn, Anten, Säven och Åsunden, samt gränssjöarna Lygnern och Fegen. Slättlandskapet i norr är sjöfattigt, med undantag för Valle härad på västra sidan av Billingen som har många små och kalkrika sjöar, samt den för sin trandans berömda Hornborgasjön.Ekström (1970), s. 159–162 I de nordostliga gränstrakterna av Västergötland ligger sjöarna Unden, Viken och Skagern.
Landskapet gränsar också till de stora sjöarna Vänern i norr och Vättern i öster, samt i Göta älvs mynning till Kattegatt i väster, med Vinga som västligaste landområde. Åarna Nossan, Lidan och Tidan rinner norrut och mynnar ut i Vänern, medan sjön i sin tur avvattnas via landskapets största vattendrag, Göta älv, i väster. Genom Sjuhäradsbygden rinner åarna Viskan och Ätran, vilka sedan fortsätter vidare genom Halland. Västergötlands kustområden karaktäriseras av kala granitklippor, och liknar mer Bohuslän än resten av Västergötland.
Kommunikationer Ända tillbaka till förhistorisk tid har vattenvägarna haft stor betydelse för kommunikationen. Det innebar att de stora sjöarna Vänern och Vättern, och floderna Viskan, Ätran och Göta älv möjliggjorde kommunikation och handel utanför landskapet. De vattendrag som mynnar ut i Vänern: Tidan, Lidan och Nossan underlättade på samma sätt den interna kommunikationen. Eftersom flodernas dalgångar möjliggjorde naturliga vägsträckningar utnyttjades dessa för landtransport, framförallt genom skogarna i söder. Förutom handelsled utgjorde Göta älv också riksgräns mot Norge fram till 1658.Behre/Wegraeus (1986), s. 235–236
miniatyr|Milsten vid Dimbo nära Tidaholm. Landsvägar Sedan tidig medeltid användes landsvägen mellan Lödöse, vid Göta älv, och Skara.Andersson/Björklund (2001), s. 199 Tidigt under medeltiden användes också Eriksgatuleden mellan Jönköping och Falköping, vars spår kan ses vid Sandhem nära Mullsjö.Ahlberg (1994), s. 140
Gustav Vasa utfärdade ett brev 1540, med föreskrifter om "de allmänna landsvägarna" i Västergötland. Tre av de sju vägarna utgick från Nya Lödöse, den första utefter Göta älv mot Lidköping, dagens E45 och riksväg 44. Den andra via Alingsås till Skara, dagens E20. Den tredje söderut till Varberg i danska Halland, dagens E6. Från Varberg utgick också en väg utefter Viskan genom Marks härad, Viskastigen, vidare till Skara. Dessutom genom Kinds härad till Jönköping. Från danska Falkenberg gick en väg utefter Ätran, Ätrastigen eller Redvägen, över Bogesund och Falköping till Skara. Slutligen en väg från norska Uddevalla över Vassända-Naglum vid Göta älv till Lidköping, dagens riksväg 44.Behre/Wegraeus (1986), s. 245
miniatyr|Segelskutor väntar på slussning i Trollhätte kanals äldsta slussled, ur reseskildring från mitten av 1800-talet.
Edsvägen och Trollhätte kanal