American League of Professional Baseball Clubs, oftast bara kallad American League (AL), är en av de två professionella basebolligor som utgör Major League Baseball (MLB). Den andra ligan är National League (NL). De två ligorna var formellt självständiga fram till 2000, då de juridiskt sammanfogades under basebollkommissarien.
AL grundades 1893, då som en minor league som hette Western League, och har varit igång varje säsong sedan dess. Inför 1900 års säsong bytte ligan namn till American League och inför 1901 års säsong förklarade ligaledningen att ligan var en major league. Ligan består numera av 15 klubbar som är indelade i tre divisioner med fem klubbar i varje: East, Central och West Division. 14 av klubbarna är hemmahörande i USA och en i Kanada.
Den mest framgångsrika klubben genom tiderna är New York Yankees med 41 ligatitlar.
AL kallas ibland Junior Circuit eftersom ligan är 25 år yngre (som major league) än NL, som kallas Senior Circuit. Sedan 1903 har segraren i AL mött segraren i NL i World Series, förutom två gånger (1904 och 1994). Till och med 2025 har AL vunnit 68 gånger mot 53 för NL. AL-klubben New York Yankees har hela 27 World Series-titlar.
Historia Minor league-eran (1894–1900) miniatyr|stående|Ban Johnson. Ligan kan spåra sin historia tillbaka till den 25 oktober 1893. Då hölls ett möte i ett hotell i Chicago, där man grundade en liga som hette Western League (WL). En liga med det namnet hade först sett dagens ljus 1885, men hade under de följande åren lagts ned och återuppstått flera gånger. Månaden efter det första mötet hölls ett nytt möte i Indianapolis, där Ban Johnson valdes till ligans chef. Johnson var tidigare en frispråkig sportredaktör på en tidning i Cincinnati, och han hade som mål med den nya ligan att locka publik genom att erbjuda mer familjevänlig underhållning än i NL, som då var ensam major league, där det var vanligt att spelare uppträdde illa. Tanken var att lyfta domarnas status och straffa spelare som inte skötte sig. Johnson skulle komma att leda ligan ända fram till och med 1927.
WL hade åtta klubbar under den första säsongen 1894, vilka kom från följande städer i mellanvästra USA: Detroit, Grand Rapids, Indianapolis, Kansas City, Milwaukee, Minneapolis, Sioux City och Toledo. Ligan saknade under den säsongen klassifikation avseende nivå. Året efter klassades WL på nivå A, den högsta nivån av minor leagues. Till den säsongen flyttades klubben i Sioux City till Saint Paul, medan klubben i Toledo flyttades till Terre Haute under säsongen eftersom de styrande i Toledo vägrade att låta klubben spela matcher i staden på söndagar, vilket innebar ett stort ekonomiskt avbräck.
Inför den tredje säsongen av WL 1896 ersattes klubben i Terre Haute av en klubb i Columbus. Två år senare ersattes klubben i Grand Rapids av en klubb i Omaha, men den klubben led av stora ekonomiska problem och flyttades under säsongen till St. Joseph. Inför nästföljande säsong, 1899, ersattes den sistnämnda klubben av en klubb i Buffalo. Mitt under den säsongen gjordes ett ovanligt byte när klubben i Columbus flyttades till Grand Rapids samtidigt som en klubb i Grand Rapids som spelade i en annan liga flyttades till Columbus.
Efter 1899 års säsong hade WL varit igång i sex år och ligachefen Johnson hade lyckats med sin föresats att skapa en liga som tack vare respekt för spelets regler och domarna lockade stora åskådarskaror. Det hände att klubbar i WL hade högre publiksiffror än klubbar i NL, dåtidens enda major league. Vid ett möte i Chicago den 11 oktober 1899 togs steget att byta namn på ligan till American League (AL). På samma möte diskuterades även planer på att placera en klubb i Chicago och en annan i Cleveland eller Toronto.
Många av klubbarna i NL hade under 1890-talet problem med lönsamheten och några av dem hamnade år efter år i botten av tabellen. Flera av klubbägarna i NL köpte efter hand in sig i andra klubbar i ligan och detta tillsammans med de ekonomiska förlusterna ledde till diskussioner under flera år om att minska antalet klubbar i NL. Till slut, inför 1900 års säsong, beslutades det att fyra ekonomiskt och sportsligt svaga klubbar, belägna i Baltimore, Cleveland, Louisville och Washington, skulle köpas ut så att NL reducerades till åtta klubbar.
Samtidigt som NL under våren 1900 gjorde sig redo att minska antalet klubbar i ligan arbetade Johnson och andra ledare i AL med att etablera klubbar i Chicago och Cleveland. Den senare staden var en av dem som blev av med sin klubb i NL och dit flyttade AL den klubb som 1899 hade spelat i Columbus och Grand Rapids. Att flytta en klubb till Chicago var svårare för AL eftersom det i den staden redan fanns en klubb i NL – Chicago Orphans. AL mötte starkt motstånd från Orphans ägare och andra ledande figurer i NL när man gjorde klart att man hade för avsikt att flytta klubben i Saint Paul till Chicago, men lyckades till slut arbeta fram en kompromiss som gjorde att NL gick med på att AL etablerade sig där. En av förutsättningarna var att klubben inte fick använda ordet "Chicago" i klubbnamnet, så klubben kallades bara White Stockings, vilket för övrigt hade varit Orphans smeknamn tidigare.
Major league-eran (1901–) Inför 1901 års säsong skedde stora förändringar i AL. Man tog på allvar upp kampen med NL genom att etablera klubbar i fyra städer på USA:s östkust. Det rörde sig dels om Baltimore och Washington, som båda hade haft klubbar i NL så sent som 1899, och dels om Boston och Philadelphia, som båda hade klubbar i NL. Tre av klubbarna i AL lades ned – Buffalo, Indianapolis och Minneapolis – medan klubben i Kansas City flyttades till Washington. AL:s agerande sågs inte med blida ögon av NL, och det blev inte bättre efter det att AL:s ligachef Johnson den 28 januari 1901 ensidigt tillkännagav att AL var en major league på samma nivå som NL. AL lockade genast till sig över 100 spelare från NL, däribland storstjärnor som Cy Young och Nap Lajoie.
AL hade åtta klubbar under den första säsongen som major league:
Baltimore Orioles var en ny klubb, lades ned efter säsongen 1902 Boston Americans var en ny klubb (dagens Boston Red Sox) Chicago White Stockings kom från AL som minor league (dagens Chicago White Sox) Cleveland Blues/Bluebirds kom från AL som minor league (dagens Cleveland Guardians) Detroit Tigers kom från AL som minor league Milwaukee Brewers kom från AL som minor league (dagens Baltimore Orioles) Philadelphia Athletics var en ny klubb (dagens Athletics) Washington Senators kom från AL som minor league (dagens Minnesota Twins)
miniatyr|Fotokollage av spelare och ledare i American League 1902, ligans andra säsong som en major league. Efter bara en säsong flyttades Milwaukee Brewers till St. Louis, som redan hade en klubb i NL, och bytte namn till St. Louis Browns. Till AL:s andra säsong som major league kom fler toppspelare över från NL, såsom Ed Delahanty och Jesse Burkett. Det blev en hätsk dragkamp mellan ligorna om spelare och publik. Den säsongen drog matcherna i AL totalt över 500 000 fler åskådare än matcherna i NL, och i de fyra städer där det fanns både en AL-klubb och en NL-klubb var det i alla fyra AL-klubben som vann publikligan, och det med bred marginal. Den gamla ligan tvingades sluta fred med uppkomlingen efter den säsongen. Därefter respekterade ligorna varandras spelarkontrakt.
Inför 1903 års säsong etablerade AL en klubb i New York. Den fick namnet New York Highlanders och tog Baltimore Orioles plats. Det råder delade meningar avseende om Baltimore-klubben flyttades till New York eller om den lades ned och ersattes av New York-klubben. Den inflytelserika webbplatsen Baseball-Reference.com bytte ståndpunkt 2014 och listar numera dessa båda klubbar som två olika. Beslutet mötte dock kritik. Etableringen i New York innebar att under det första "fredsåret" 1903 hade ligorna konkurrerande klubbar i fem städer (förutom New York var det Boston, Chicago, Philadelphia och St. Louis).
Fredsöverenskommelsen mellan AL och NL banade väg för World Series, en matchserie efter grundseriens slut där de båda ligornas mästare möttes. Den första World Series spelades 1903.
Från och med säsongen 1903 hade AL samma åtta klubbar i samma åtta städer i 51 år (här anges de smeknamn som etablerades efter hand): Boston Red Sox, Chicago White Sox, Cleveland Indians, Detroit Tigers, New York Yankees, Philadelphia Athletics, St. Louis Browns och Washington Senators. Den första förändringen som skedde därefter var inför 1954 års säsong då St. Louis Browns, som hade stora ekonomiska problem och inte kunde konkurrera med den mer populära NL-klubben St. Louis Cardinals, flyttades till Baltimore och bytte namn till Baltimore Orioles. Bara ett år senare flyttades Philadelphia Athletics till Kansas City och bytte namn till Kansas City Athletics. Bakgrunden var en ohållbar ekonomisk situation i Philadelphia, där NL-klubben Philadelphia Phillies var på uppgång både sportsligt och publikmässigt. Mot slutet av 1950-talet började Washington Senators ägare att undersöka möjligheten att flytta klubben till Minneapolis/Saint Paul, vilket de flesta andra klubbägarna först motsatte sig. Samtidigt fanns tankar på att starta en tredje major league kallad Continental League, där en klubb var planerad att placeras i just Minneapolis/Saint Paul. I ljuset av detta hot godkändes flytten av Washington Senators inför 1961 års säsong och det nya namnet på klubben blev Minnesota Twins.
miniatyr|USA:s president John F. Kennedy kastar det ceremoniella första kastet inför Washington Senators första match för säsongen 1961. Hotet från den föreslagna Continental League satte också press på både AL och NL att utöka antalet klubbar, och sådan press kom även från USA:s kongress. I början av 1960-talet gick ligorna med på att expandera. För AL:s del skedde det 1961, ett år före NL, då två nya klubbar fick inträde i ligan. Antalet var därmed tio. Den ena var en ny klubb med namnet Washington Senators, som kompensation för att den gamla klubben med samma namn hade flyttats. Den andra placerades i Los Angeles, som redan hade en klubb i NL, och fick namnet Los Angeles Angels. Angels flyttades efter fem år en mindre sträcka till Los Angeles-förorten Anaheim.
Efter bara 13 säsonger i Kansas City flyttades Kansas City Athletics inför 1968 års säsong till Oakland och bytte namn till Oakland Athletics. Ett år senare expanderade AL för andra gången, denna gång samtidigt som NL. Precis som 1961 välkomnades två nya klubbar på en gång. Den ena klubben placerades i Kansas City, som kompensation för att Athletics hade flyttats, och fick namnet Kansas City Royals. Den andra placerades i Seattle och fick namnet Seattle Pilots. Efter detta hade både AL och NL tolv klubbar och man kom efter viss oenighet, där det var NL som stretade emot, överens om att ligorna för första gången skulle delas in i två divisioner vardera (East och West) och att ett slutspel skulle avgöra vilka klubbar som skulle mötas i World Series. I AL kallades slutspelet, som spelades mellan vinnarna av de två divisionerna, för American League Championship Series (ALCS).
Pilots varade bara en säsong i Seattle, varefter klubben bara dagar före starten av 1970 års säsong gick i konkurs, flyttades till Milwaukee och bytte namn till Milwaukee Brewers. Två år senare flyttades Washington Senators, efter elva års existens, till Arlington i Dallas/Fort Worth-området och bytte namn till Texas Rangers.