Sittverrot eller zedoar (Curcuma zedoaria) är en enhjärtbladig växtart som först beskrevs av Gottlieb Friedrich Christmann, och fick sitt nu gällande namn av William Roscoe. Curcuma zedoaria ingår i släktet Curcuma och familjen Zingiberaceae. Inga underarter finns listade. Sittverrot kallas ibland också vit gurkmeja. Växten hör hemma i Ostinidien och området runt Bangladesh, Assam och östra Himalaya. Den har sedan spridits genom odling i ett stort område som omfattar Indien och Sydostasien, samt förmodligen även Madagaskar. Sittverrot trivs i tropiska och subtropiska skogsregioner. I modern tid har den också introducerats i bl.a. Panama, Colombia, Venezuela och Trinidad-Tobago. IUCN listar den med kunskapsbrist (DD).
Arten får gula blommor. Blomställningar och skott kommer direkt från jordstammen, rhizomet. Den blir cirka en meter hög. Jordstammen, som är det som används av människan, växer horisontellt strax under jordytan. Rhizomet är är gult inuti. Som torkad har den en myskartad doft.
Den är släkt med bl.a. ingefära, gurkmeja och de två mer bekanta arterna av galangarot. Utseendet är också snarlikt, fast den har två lila band vid bladnerven. Den har ungefär samma användningsområde som sina släktingar, dels som krydda och dels som traditionell medicinalväxt förknippad med matsmältningsbesvär.
Sittverrot importerades till Europa redan på 600-talet e.Kr, kanske tidigare. Benediktinernunnan Hildegard av Bingen (1098-1179) skrev ett helt kapitel om denna växt. Den italienske botanisten Pierandrea Mattioli (1501- 1577) nämner den i sin kommentar till Dioskorides. Det var en uppskattad krydda på medeltiden. Hos den gamla tidens apotekare kallades drogen för Rhizoma zedoariae.
Under 1700-talet importerades roten till Europa för att användas som botemedel mot kräkningar och mask.Hoffberg, Carl FredrikAnwisning til Wäxt-Rikets Kännedom, s. 114.
Bildgalleri
Källor Roscoe, 1807 In: Trans. Linn. Soc. London 8: 354 WCSP: World Checklist of Selected Plant Families
Externa länkar
Kategori:Enhjärtbladiga blomväxter zedoaria