miniatyr|Vadstena slott i början av 1980-talet, innan försvarsvallarna återuppförts. Vadstena slott är en slottsbyggnad uppförd som försvarsanläggning av kung Gustav Vasa på 1500-talet i Vadstena i Vadstena kommun, Östergötlands län. Försvarstanken övergavs och en representativ bostad inreddes i byggnaden av vasasönerna. Efter tiden som kunglig bostad användes salarna för bl.a. damastväveri och som sädesmagasin. År 1899 flyttade Landsarkivet in i slottet där det finns kvar i den östra halvan än idag (2019).Riksarkivet, Officiell webbplats Den västra halvan visar på kungliga interiörer från 1500- och 1600-talen.Vadstenaslott.com, Officiell webbplats Slottet är ett statligt byggnadsminne sedan den 25 januari 1935.
År 1997 inleddes ett omfattande arbete med att återuppföra demolerade skyddsvallar kring borggården och återställa de två fyrkantstornen i borggårdens södra hörn; arbeten som inneburit en av de största förändringarna vid ett svenskt kulturhistoriskt monument under 1900-talet. Skyddsföreskriften för slottet som statligt byggnadsminne fastställdes av regeringen den 1 november 2007.Byggnadsminne: Vadstena slott - RAÄ. Läst 2013-08-08.
Historik miniatyr|250px|höger|Vadstena slott avbildat i Suecia antiqua et hodierna. Under Vadstenas äldsta tider fanns ingen försvarsborg till skydd för staden. Inte ens Folkungaättens palats hade den funktionen på 1200- och 1300-talet, innan det blev en del av Vadstena kloster. Dock uppfördes en enklare stadsmur runt staden på 1400-talet. I centrala Vadstena, alldeles intill Vätterns strand ligger ett av Sveriges bäst bevarade renässansslott. Det byggdes som försvarsanläggning av kung Gustav Vasa år 1545, i syfte att skydda Stockholm och riket från eventuella danska och småländska attacker. Ett par år efter det att Dackefejden hade slagits ned i Småland och södra Östergötland, sattes spadarna i jorden. Samtidigt med slottsbygget bildades Vadstena slottslän.
Slottet byggdes i den del av staden från 1400-talet som kallades Sanden på grund av markens beskaffenhet. Valet av plats berodde säkert på de naturmässiga förutsättningarna med vatten eller sankområden som mer eller mindre omslöt platsen. Problemet med att det redan fanns en bebyggelse löstes genom att man erbjöd invånarna, mestadels hantverkare såsom kopparslagare, skinnare (päls- och skinnförsäljare), smeder, skomakare och skräddare, ersättningstomter i andra delar av staden. Gyttret av grå trähus revs. Året efter avhysningen inleddes arbetet med att uppföra slottet med tillhörande vallar och vallgravar.
År 1555 delade Gustav Vasa ut hertigdömen till sina fyra söner och Magnus tilldelades bland annat Östergötland, varpå fästningen började omdanas till ett palats. Magnus äldre bror Johan planerade slottets tredje våning med rikssalar och slottskyrka och hela bygget stod klart under första hälften av 1600-talet.
Efter att kungligheterna lämnat slottet i början av 1700-talet kom slottets salar att användas bland annat som damastväveri och spritförråd. År 1899 flyttade landsarkivet in i slottets östra halva, i väntan på permanenta lokaler i Linköping, men dessa lät vänta på sig och arkivet finns kvar i Vadstena slott ännu 2025.
Innehavare av slottet Gustav Vasa vistades inte så ofta på slottet. År 1552 gifte han sig dock med Katarina Stenbock i Vadstena klosterkyrka och bröllopsfesten hölls då på slottet.
Kungens son, Magnus, innehade slottet som sitt residens under större delen av 1500-talets andra hälft. Det var han som innehade slottet då det så kallade Vadstenabullret ägde rum. Han avled 1595 och slottet och hertigtiteln övertogs av hans brorson Johan Vasa. Han och hans gemål Maria Elisabet bodde tidvis på slottet fram till bägge deras död 1618. Efterkommande år vistades flera kungligheter på slottet. Gustav II Adolf höll riksdag där och drottning Kristina lät sätta upp en av landets första operor på slottet.
Drottning Hedvig Eleonora hade Vadstena län och slott som del i sitt livgeding, vilket hon erhöll efter maken Karl X Gustavs död 1660. Den sista kungligheten som vistades i slottet var prinsessan Ulrika Eleonora (sedermera regerande drottning), som 1716 fick besök av sin bror, Karl XII, då denne varit utomlands i sexton år.
Byggnadshistorik miniatyr|250px|höger|Slottet omkring 1910, innan vallarna återuppbyggts. På borggården växer träd. Åren 1545–1555 var syftet för byggnadsverksamheten vid Vadstena slott att skapa en stark befästning. Av hittills okänd anledning fullföljdes emellertid inte dessa avsikter.
Under den följande utbyggnadsperioden, som varade från 1555 till omkring 1563, inriktade man sig istället på att utifrån de givna förutsättningarna skapa en modern och representativ furstebostad åt Gustav Vasas son Magnus, som hade fått Östergötland till sitt hertigdöme. Byggmästare var Arendt de Roy. Det ursprungliga porthuset byggdes ut mot söder och förbands genom envånings mellanlängor med västra och östra stenhusen, vilka samtidigt förhöjdes med låga ovanvåningar. Under denna period tillkom också de utbyggda trapptornen vid gårdsfasaden liksom trapporna vid sidorna av huvudportalen. I och med detta hade slottet fått sin slutgiltiga utsträckning i planet. Byggnaden blev emellertid aldrig helt fullbordad i enlighet med detta program och de på rekonstruktionsritningen återgivna takformerna måste därför betraktas som fria rekonstruktioner utförda i anslutning till franska förebilder. Paviljongsystemet byggde på kombinationen av paviljonger som har två våningar och mellanlängor med en våning som sammanbinder paviljongerna.
Arkitekten till renässanspalatset är okänd, men däremot är det känt att flera klosterbyggnader i Östergötland fick bidraga med byggnadsmaterial vid uppförandet av slottets murar.
Tredje våningen Under senare delen av 1500-talet lät Johan III ta fram planen för slottets tredje våning, vilken planerades med två rikssalar och ett slottskapell. Våningen blev dock inte klar förrän under tidigt 1600-tal, bland annat försenad av en brand 1598. År 1620 uppsattes den andra av slottets två praktgavlar, vilket bidragit till att slottet ofta har ansetts vara färdigbyggt det året. Smärre förändringar har gjorts på slottets tornhuvar och lanterniner under senare delen av 1600-talet.
Återuppbyggnad av vallar och fyrkantstorn miniatyr|vänster|250px|Slottet med den vall som uppfördes under 1980-talet. miniatyr|höger|250px|Den nya vindbryggan som byggdes för att undvika transporter till borggården genom renässansportalerna. Beslutet att vallarna till Vadstena slott skulle återuppbyggas togs av riksdagen 1994. Det var resultatet av 140 års debatt som börjat direkt efter att de rivits i mitten av 1800-talet, då man behövde jordmassorna som utfyllnad för den nya hamnpiren. Slottet skulle nu genomgå en ny förändring, med uppförandet av nya vallar och fyrkantstorn. Målsättningen var att de nya vallarna skulle utformas så att borggårdsmiljön och slottsanläggningens exteriör i möjligaste mån återställdes med stort antikvariskt och arkitektoniskt hänsynstagande. För att ge en mer kulturhistoriskt utformad miljö och mildra intrycket av massiva murar mot borggården föreslogs att de två fyrkantiga tornbyggnader som en gång fanns på borggården skulle återuppföras.
Kritik mot den uppförda östra vallen från 1984 framfördes både vad gällde den yttre profilen och dess tekniska konstruktion. En lösning kunde vara att inte ta 1600-talets förmodade vallutformning, som den återuppbyggda vallen från 1984 utgick ifrån, utan istället från ett åldrat utseende sådant det framgick av uppmätningar utförda på 1700-talet. Man undvek därmed funktionella och praktiska problem som jordras och borggårdsmiljön skulle få ett mer tilltalande utseende.
Inför nybyggnationen av borggården utfördes en arkeologisk utgrävning, den första sedan 1958–1962 och 1980. Sommaren 1994 gjordes en provundersökning av den västra och södra vallen. Man hittade då lämningar av ler- och trägolv, stolphål, ugn, syllstenar och träsyllar samt metaller, djurben (matavfall) och keramik. Resultaten från förundersökningen visade att det fanns rester av bebyggelse under hela den västra vallen, medan den verkade upphöra ungefär i mitten av den södra utmed ett våtmarksområde. Det var spår av den gamla stadsdelen Sanden, från tidsperioden 1400–1544. Ett dussin tomter från Sanden kom sedan att totalundersökas av Riksantikvarieämbetet och detta var klart i december 1995.
För att skona de värdefulla 1500-talsportalerna vid infarten till borggården byggdes en klaffbro i trä över västra vallgraven. Den stod färdig hösten 1995. Den mur som under 1960-talet uppförts längs borggårdens södra sida fick i början av juni 1995 ge vika för grävskoporna. Den 21 augusti 1999 invigdes de återuppförda försvarsvallarna och idag rymmer de västra Östergötlands största samlingssal för fester, mässor och dylikt, samt lokaler tillhörande Landsarkivet. I västra vallen ligger även den nuvarande slottsentrén. Stadens turistbyrå låg där 1999–2008.
Interiör miniatyr|250px|vänster|Ett förmak i slottets tredje våning. miniatyr|Sängkammare i slottets tredje våning. Slottets östra halva tillhör Landsarkivet och har haft smärre invändiga ombyggnationer under 1900-talet för kontorslokaler. I den västra delen visas salarna för allmänheten. På slottets första våningsplan ligger det så kallade Herreköket, där mat tillreddes, och Borgstugan, som tillhörde slottets soldater. På den andra våningen ligger Drabantsalen och den så kallade Bröllopssalen. Den har kallats så då det tidigare antagits att det var där som Gustav Vasa och Katarina Stenbock höll sin bröllopsfest 1552, men senare forskning har visat sig att slottet inte var byggt till den andra våningen då. I Bröllopssalen arrangerar Vadstena-Akademien varje sommar opera. På andra våningen ligger även det så kallade Godegårdsrummet, en benämning som det har fått då ett målat brädtak från Godegårds bruk placerats i rummet på senare tid. Den tredje våningen hyser Stora och Lilla rikssalen, flera mindre salar och ett slottskapell för kungligheterna och hovet. Den västra delen av tredje våningen är idag möblerad genom stiftelsen Vadstena slott och med depositioner från Nationalmuseum.
Av de fyra kanontornen, postejerna, visas den nordvästra för allmänheten. Den sydvästra kan visas vid guidade turer eller när det hålls konstutställningar där. Den nordöstra är ombyggt och moderniserat för Landsarkivets lokaler medan den sydöstra, som är den mest välbevarade, inte visas för allmänheten.
Slottskyrkan Slottskapellet|miniatyr|Slottskapellet mot norr, med de stora spetsbågiga fönstren samt rosettfönster ut mot Vättern.| Orgel Orgeln byggdes 1736 av Carl Kindberg, Skeda socken. Den var byggd för Gistads kyrka och hade då fyra stämmor av trädpipor. Fasaden målades av studiosus Jonas Gistadius. 1746 byggdes orgeln om av Jonas Wistenius, Linköping då samtliga stämmor byttes ut mot fyra stämmor av metall och en av trä. Även en ny väderlåda i ek tillverkades. om orgeln då 1864 såldes orgeln till Lillkyrka kyrka. 1925 ansågs orgeln ospelbar och byttes ut mot ett harmonium. 1943 såldes orgeln till Östergötlands museum där fasaden en tid kom att ställas ut. 1964 testamenterade Einar Erici en summa pengar till Lillkyrka församling för att sätta upp orgeln i kyrkan. Men någon uppsättning av orgeln i kyrkan kom inte att bli av. 2013 sattes orgeln upp på Vadstena slott och invigdes 27 augusti samma år. Restaureringen utfördes av Bergenblad & Jonsson Orgelbyggeri, Nye. Piporna i fasaden är träattrapper. Manual CDEFGABH-c³Pedal CDEFGABH-c¹Övrigt Gedackt 8' Bihängd Spärrventil Principal 4' Octava 2' Octava 1' Kvinta 1 1/3'
Inventarier Dopfunt i rödfärgad kalksten från 1660 av Johannes Andersson, Vadstena. Stod tidigare i Väversunda kyrka. Kista. Herrstolar för kungliga personer. De är efter en ritning av Tessin d y. Ena stolen har en rekonstruerad klädsel. Altar av trä. Den är en rekonstruktion 1709 års altare. Storklockan från 1680. Har hängt i slottets tornlanterin. Primklocka från 1500-talet.