James Byron Dean, född 8 februari 1931 i Marion i Indiana, död 30 september 1955 nära Cholame i Kalifornien, var en amerikansk skådespelare.James Dean död, Dagens Nyheter 1955-10-12 sida 14, läst 2024-10-15 Trots sin endast fem år långa karriär är han en av de mest inflytelserika skådespelarna genom tiderna och har lämnat starka avtryck inom film, ungdomskultur, rock'n'roll och mode. Han hade bara tre stora roller innan han dog i en bilolycka som 24-åring.
I både Öster om Eden (1955) och Ung rebell (1955) spelade han en besviken och rebellisk tonåring, en roll som skulle göra honom till en tidlös symbol för uppror, tonårstrots och rastlösa själar. Med sin sista roll i Jätten (1956) kände sig Dean redo för mognare roller. Samtliga tre filmer förvaras i USA:s kongressbibliotek på grund av sin kulturella, historiska och estetiska betydelse.
Dean var också den första manliga skådespelare att bli postumt Oscarsnominerad för Bästa manliga huvudroll i Öster om Eden. Året därpå blev han även postumt nominerad för sin roll i Jätten, vilket gör honom till den enda skådespelare att bli nominerad till två postuma Oscarsstatyetter.
Biografi
Uppväxt James Dean föddes den 8 februari 1931 i Marion i Indiana som det enda barnet till Mildred Wilson och Winton Dean. Dean hävdade att hans mor härstammade från ursprungsamerikaner och att hans far hade anor ända tillbaka till Mayflower-båten. Uppgifterna har dock aldrig kunnat styrkas. Hans far var bonde vid Deans födsel men sadlade om till tandtekniker vilket ledde till att familjen 1936 flyttade till Santa Monica i Kalifornien där han fått ett arbete. Dean blev inskriven på skolan i Brentwood i Los Angeles men fick snart förflyttas till McKinley Elementary School.
När Dean var nio år 1938 dog modern hastigt i livmodercancer, vilket tog honom hårt då han och modern hade en mycket nära relation. Enligt Michael DeAngelis, som skrivit en biografi om Dean var hon: "den enda person kapabel att förstå honom". Oförmögen att ta hand om sin son sände fadern honom att bo hos sin farbror och faster på en gård i Fairmount i Indiana. Där uppfostrades han i ett hushåll med kväkarna. Deans far tjänstgjorde i andra världskriget och gifte senare om sig.
Dean sökte i sin ungdom i Fairmount vänskap och råd från Metodistpastorn James DeWeerd som verkar ha påverkat och lämnat stort avtryck på Dean, särskilt när det kommer till hans framtida intressen inom tjurfäktning, motorsport och teater. Flera journalister och författare har spekulerat runt hur intim deras relation var. Billy J. Harbin har påstått att deras relation var mycket intim och varade i flera år. Paul Alexander påstod 1994 att relationen var sexuell. Skådespelaren Elizabeth Taylor har sagt att Dean anförtrott sig till henne och berättat att han blivit sexuellt utnyttjad av en präst två år efter sin mors död.
I skolan Fairmount High School var han en mönsterelev och populär bland de övriga eleverna. Han studerade drama och tävlade i retorik och offentliga tal. Dean var även en duktig idrottsman under sin skolgång och spelade både baseboll och basket. Efter att tagit studenten 1949 flyttade han tillbaka till sin far och sin styvmor Ethel Case Dean i Kalifornien. Där började han studera juridik på Santa Monica College men ångrade sig snart och påbörjade dramastudier på University of California istället. Detta var ett beslut som gjorde relationen till fadern ansträngd då denne tryckte på att Dean skulle ha ett riktigt yrke. Under sin tid på universitetet blev Dean utvald bland 350 elever att spela Prins Malcolm i en uppsättning av Macbeth. Han medverkade också i James Whitmores teatergrupp men beslutade i januari 1951 att hoppa av skolan för en skådespelarkarriär.
Tidig karriär År 1950, under sin tid på universitetet, gjorde Dean TV-debut i en Pepsireklam. Han hoppade därefter av skolan och fick sin första talande roll som aposteln Johannes i ett påskavsnitt av antologiserien Family Theater (1951). Inspelningen skedde på Iverson Movie Ranch i Chatsworth i Los Angeles där han också lyckades få små roller i tre filmer; som soldat i Bajonett på! (1951), boxningstränare i Akta dej för sjömän (1952) och ungdom i Dollarflickan (1952). Medan han kämpade för att få roller arbetade han också som parkeringsbetjänt på CBS Studios parkeringsplats. Där stiftade han bekantskap med radiochefen och reklambyråägaren Rogers Brackett som erbjöd Dean hjälp och vägledning såväl som en plats att sova. Brackett öppnade dörrar i Hollywood och ordnade också Deans första Broadwayroll i pjäsen See the Jaguar (1952). miniatyr|Dean som 22-åring 1953. Dean medverkade också i Bracketts radioäventyr Alias Jane Doe under en stor del av året 1951. Väl färdig med radioteatern lydde han Bracketts och sin gamla mentor James Whitmores råd att flytta till New York. Där arbetade han som stunttestare för programmet Beat the Clocks olika hinderbanor. Han fick sparken för att ha utfört testerna för snabbt (och slarvigt). Han fortsatte också att få roller i flera CBS-producerade serier som The Web (1952), Lux Video Theatre (1952) och Studio One (1953). Han hade även en statistroll i filmen Storstadsmarodörer (1952) bredvid Humphrey Bogart. Dean blev antagen till Actors Studio och fick studera metodskådespeleri under Lee Strasberg.
Dean skrev hem till sin familj, stolt över sina prestationer: "den bästa skolan inom teater. Här finns helt otroliga människor som Marlon Brando, Julie Harris, Arthur Kennedy, Mildred Dunnock, Eli Wallach... väldigt få personer kommer in... Det är det bästa som kan hända en skådespelare. Och jag är en av de yngsta." Hans klasskamrat var Carroll Baker och de blev nära vänner. De skulle senare arbeta ihop med filmen Jätten (1956). Deans karriär tog fart, och han hade sitt mest produktiva år 1953 när han medverkade i flera TV-serier som Kraft Television Theatre (1953), The Big Story (1953), The Campbell Playhouse (1953), Robert Montgomery Presents (1953) och Danger (1953-1954). I avsnittet "Glory in the Flower" av serien Omnibus (1953) fick man för första gången se Dean som en missnöjd tonåring, något som senare skulle göra honom så populär med Ung rebell (1955).
Med sin roll i början av 1954, som den homosexuella nordafrikanska huspojken Bachir i Broadwaypjäsen Den omoraliske, fick han flera samtal från Hollywood. För sin rolltolkning av pojken hämtad från romanen med samma namn blev han unisont kritikerrosad. Under produktionen hade han en affär med sin medspelerska Geraldine Page. Hennes dotter Angelica Page har berättat om hur hennes mor aldrig glömt Dean: "Enligt min mor så varade deras affär i tre och en halv månad. På många sätt kom min mor aldrig över Jimmy [Dean]. Det var inte ovanligt att jag gick in i hennes loge under åren, även många år efter Deans bortgång, och hittade bilder av honom upptejpade på spegeln. Min mor glömde aldrig Jimmy – aldrig. Jag tror de var artistiska själsfränder." Dean och Page förblev vänner ända till hans död och hon behöll flera personliga minnen från pjäsen, däribland teckningar som Dean gjort.
Öster om Eden Under 1953 letade regissören Elia Kazan efter en djup skådespelare som kunde spela den känslomässigt komplexa karaktären Cal Trask i sin filmatisering av Öster om Eden (1955), baserad på John Steinbecks roman från 1952. Boken är en generationsroman som följer familjerna Trask och Hamilton i tre generationer från tidigt 1900-tal till första världskrigets slut. I kontrast till boken koncentrerar sig filmen särskilt på den sista delen med ett övervägande fokus på karaktären Cal. Till en början framställs Cal som distanserad och mer känslomässigt besvärad än sin tvillingbror Aron (spelad av Richard Davalos) men utvecklas snart til att bli mer världsvan, känslig och bättre affärssinnad än brödernas fromma och ständigt avvisande fader, spelad av Raymond Massey. Cal är misstänksam mot ryktet om att deras mor är död, och hittar henne levande som bordellmamma, spelad av Jo Van Fleet. miniatyr|Julie Harris och Dean i Öster om Eden (1955). Det var genom manusförfattaren Paul Osborn, som nyligen sett pjäsen Den omoraliske, som den då relativt okända Dean fick rollen. Regissören Kazan ville först ha Marlon Brando i rollen, men avfärdade idén då han var för gammal. Istället blev det Dean och Paul Newman (som bara var ett år yngre än Brando) som gjorde testscener för att spela de båda bröderna. Dean fick sedermera rollen som Cal men Newman blev ersatt av Richard Davalos. John Steinbeck gillade inte alls den lynniga unga Dean men tyckte han var perfekt i rollen som Cal. Den 8 april 1954 lämnade Dean New York för Los Angeles och inspelningen.
Det mesta av Deans dialog och framträdande var improviserat, inklusive dansen han utför på bönfältet. En av de mer omtalade och berömda improvisationerna i filmen är när Cals far avböjer hans gåva på 5 000 dollar som han tjänat ihop på samma bönor. Istället för att springa iväg som manuset antydde, vände sig Dean instinktivt om mot Massey och tog tag i honom med stora emotionella drag, gråtande. Masseys äkta reaktion blev så bra att Kazan behöll tagningen. Rollen som Cal förebådade vad som skulle komma med Ung rebell. Karaktärerna i båda filmerna är ångestdrivna och missförstådda protagonister som desperat söker sina fäders gillande.miniatyr|James Dean i rollen som Cal Trask i Öster om Eden (1955).Öster om Eden var den enda film, i vilken Dean hade en huvudroll, som hade premiär under hans livstid. För sin insats blev han postumt nominerad till en Oscar för Bästa manliga huvudroll 1956; den första i Oscargalans historia (Jeanne Eagels var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll redan 1929). Sedan 2016 är filmen förvarad i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse. Öster om Eden fick dessutom lysande recensioner och bland kritiker låg fokuset på Dean. Jack Moffitt på The Hollywood Reporter skrev: "Filmsuccéns största och viktigaste tillgång är debutanten i huvudrollen, en vacker och dynamisk ung skådespelare vid namn James Dean. Detta är pojken som är benägen att fängsla den typiska filmfantasten vare sig de gillar tragiska historier eller ej. Han är den ovanliga kombinationen av en ung fantastisk skådespelare och den problematiska motsvarigheten som blir symbolen för sin generation av missförstådda ungdomar. Han är den enda skådespelare jag sett som vore perfekt i rollen som Romeo. Det är oundvikligt att han kommer jämföras med Marlon Brando, även om han inte är en kopia av denna högst kapabla skådespelare."
Ung rebell Dean var snabb med att följa upp Öster om Eden med huvudrollen som Jim Stark i Ung rebell (1955) - en film som blev mycket populär bland ungdomar, antagligen för sin träffsäkra skildring av tonårsångest. Än en gång blev Dean förknippad med Marlon Brando, som läste för rollen redan 1947 då filmbolaget köpt rättigheterna för Robert M. Lindners bok Rebel Without A Cause: The Hypnoanalysis Of A Criminal Psychopath från 1944, som filmen baseras på. Det har senare framkommit att Brando sökte en annan roll som inte var skriven än, men boken var tillgänglig vid läsningen. Uppläsningen från Brando finns med på extramaterialet på DVD-utgåvan till hans film Linje Lusta (1951). miniatyr|400x400px|Natalie Wood och Dean i Ung rebell (1955).