För friidrottaren med samma namn, se Bernard Williams.
Bernard Arthur Owen Williams, född 21 september 1929 i Westcliff-on-Sea i Essex, död 10 juni 2003 i Rom, var en brittisk moralfilosof, av The Times kallad "den mest talangfulle och den viktigaste brittiske moralfilosofen av sin tid."Minnesruna, "Professor Sir Bernard Williams," The Times, 14 juni 2003 Han hade under sin karriär professurer vid universitetet i Cambridge, University of California, Berkeley, och Oxfords universitet. Som filosof var han påverkad av Friedrich Nietzsche samt kritiker till Immanuel Kant, utilitarismen och konsekventialismen.
Williams tillbringade över femtio år av sitt liv med att försöka besvara frågan: Vad innebär det att leva väl? Detta var en fråga endast ett fåtal analytiska filosofer hade behandlat, till förmån för att fokusera på frågor om moraliska skyldigheter. För Williams var de moraliska skyldigheterna, i den mån uttrycket hade någon mening, tvungna att anpassas till handlingar som utförs av egenintresse och för att få ett gott liv.
Under det att han innehade Knightbrigdeprofessuren vid universitetet i Cambridge i över ett årtionde, och var Provost vid King's College, Cambridge nästan lika länge, fortsatte Williams sin strävan att återföra moralfilosofin till dess urgrund: till historien och kulturen, politiken och psykologin, och i synnerhet, till grekerna. Han beskrevs som "en analytisk filosof med en humanists själ",McGinn, Colin, "Isn't It the Truth?" The New York Review of Books, 10 april 2003 men såg sig själv som en syntetiker som sammanförde tankar från fält som i allt högre grad verkade oförmögna att kommunicera med varandra. Han tillbakavisade vetenskaplig och evolutionär reduktionism, och kallade reduktionister en gång "de som jag verkligen ogillar" eftersom de i moraliskt avseende är fantasilösa, menade han.Baker, Kenneth, Bernard Williams: "Carrying the torch for truth", en intervju med Bernard Williams, San Francisco Chronicle, 22 september 2002 Komplexiteten var vacker, ansåg Williams, och därtill meningsfull och irreducibel. Han är också berömd för sina banbrytande essäer i vilka han undersökte begreppet "personlig identitet" – dessa publicerades tidigt i hans karriär.
Vidare var Wiliams känd för att försvara kvinnorna i akademierna,Nussbaum, Martha, "Tragedy and Justice", Boston Review, October/November 2003 och betraktade kvinnorna som en möjlighet till förening av förnuft och känsla som han menade att den analytiska filosofin förbisett. Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum sade om Williams att han var "så nära feminist som en man i hans generation kunde bli."Nussbaum, Martha, "Tragedy and Justice", Boston Review, October/November 2003 Vid sidan av sin akademiska karriär anlitades Williams av regeringen som sakkunnig. I den egenskapen sökte Margaret Thatcher hans råd angående pornografi och censur. Detta resulterade i en utredning i vilken han menade att sexualbrott inte alltid kan kopplas till pornografi, och att så länge som barn skyddas, finns inga moraliska hinder för vuxna att konsumera pornografi. Denna utredning innebar nästan slutet på hans karriär, och han fick inga nya regeringsuppdrag på 15 år. Hans förra hustru Shirley Williams, född Brittain-Catlin som dotter till George Catlin och Vera Brittain, var en känd politiker och adlades med titeln Baroness Williams of Crosby. De skilde sig 1974, han ateist och hon katolik. Han själv dubbades till riddare 1999, och var medlem av British Academy.
Biografi Uppväxt och utbildning Williams föddes i Westcliff-on-Sea i Essex som ende son till en statstjänsteman. Han utbildades vid Chigwell School och läste klassisk litteratur vid Balliol College i Oxford, där han utexaminerades år 1951. Han gjorde sin militärtjänst hos Storbritanniens flygvapen (Royal Air Force, RAF), och flög Spitfire-plan i Kanada.
Han träffade sin blivande hustru, Shirley Brittain-Catlin, dotter till statsvetaren och filosofen George Catlin och författaren Vera Brittain, under en tjänstledighet i New York, där hon studerade vid Columbia University. Han återvände till England tillsammans med Shirley vid 22 års ålder, efter ha tilldelats en utmärkelse från All Souls College, Oxford. Innan dess hade hon haft ett kort affär med Roger Bannister.Jeffries, Stuart, The Quest for Truth The Guardian, 30 november 2002. De gifte sig 1955. Shirley Williams, som hon senare blev känd som, valdes senare in i brittiska underhuset för Labour Party, men bytte senare sida när hon med några andra grundade det mer mittenbaserade Social Democratic Party.
Akademiskt liv Williams lämnade Oxford för att stödja sin hustrus politiska ambitioner och fick en plats vid University College London, där han arbetade från 1959 till 1964, för att sedan övergå till Bedford College, medan hans hustru arbetade som journalist för Financial Times.
Paret bodde under 17 år i ett stort hus i Kensington, tillsammans med bokagenten Hilary Rubinstein och dennes hustru. Den här perioden beskrev Williams som en av de lyckligaste i sitt liv, som paret fick dottern Rebecka. Hans hustrus politiska karriär distanserade emellertid paret från varandra, och deras olika personliga värderingar – Williams var hängiven ateist och hans hustru from katolik – gjorde förhållandet mer spänt. Äktenskapet tog slut efter att Williams haft en affär med Patricia Law Skinner, som då var historikern Quentin Skinners hustru. Williams äktenskap upplöstes 1974, varefter han och Patricia Skinner gifte sig och så småningom fick två söner. miniatyr|Williams tillbringade runt 20 år vid Cambridge, varav åtta som Provost vid King's College. Williams utsågs till "Knightbridge Professor of Philosophy" vid Cambridge 1967, frånträdde därefter sin plats för att till förmån för positionen som Provost vid King's College mellan åren 1979–1987.
Han lämnade England 1988 för att bli "Deutsch Professor of Philosophy" vid University of California, Berkeley, och nämnde så kallad "brain drain" som rådde i England där många akademiker flyttade till USA på grund av de låga lönerna. Han hävdade i en tidningsintervju att han knappt hade råd att köpa ett hus i centrala London för sin lön som akademiker. I november 2002 sade han i en intervju för The Guardian att han var ledsen över att hans flytt fick så stor uppmärksamhet: "I was persuaded that there was a real problem about academic conditions and that if my departure was publicized this would bring these matters to public attention. It did a bit, but it made me seem narky, and when I came back again in three years it looked rather absurd. I came back for personal reasons — it's harder to live out there with a family than I supposed."</blockquote>
Han återvände till Storbritannien och blev "White's Professor of Philosophy" vid Oxford, en position han stannade kvar på fram till sin pensionering 1996 då han återgick till att vara en "fellow of All Souls".
Statliga utredningar Utöver sitt akademiska liv höll Williams flera platser i statliga utredningar och kommittéer.
Under 1970-talet satt han med i "Kommittén för obsceniteter och filmcensur" ("Committee on Obscenity and Film Censorship") som 1979 rapporterade att: "Given the amount of explicit sexual material in circulation and the allegations often made about its effects, it is striking that one can find case after case of sex crimes and murder without any hint at all that pornography was present in the background." Kommitténs rapport var influerad av John Stuart Mills liberala tankegångar, en filosof som Williams för övrigt hyste djup beundran för. Williams använde Mills frihetsprincip för att utveckla vad Williams kallade "skadevillkoret", enligt vilket "no conduct should be suppressed by law unless it can be shown to harm someone."
Williams hävdade att det inte gick att visa att pornografi skulle vara skadligt och att "the role of pornography in influencing society is not very important ... to think anything else is to get the problem of pornography out of proportion with the many other problems that face our society today." Kommittén rapporterade att, så länge som barn skyddades från att se det, så skulle vuxna människor lämnas fria att läsa och titta på pornografi om de så önskade.
Utöver pornografifrågan satt han även i utredningar som undersökte brittiska privatskolors roll under åren 1965–1970; drogmissbruk 1971; hasardspel 1976–1987; och social rättvisa 1993–1994. "I did all the major vices", kommenterade han senare.Dödsruna: "Professor Sir Bernard Williams," The Times, 14 juni 2003.
Titlar och utmärkelser Williams adlades 1999. Han var även medlem i British Academy och hedersmedlem i American Academy of Arts and Sciences. Han fick hederstiteln Doctor of Letters (D.Litt.) av University of Cambridge år 2002. Han satt i English National Operas styrelse och skrev uppslagsordet om "opera" i Grove Dictionary of Music and Musicians. En samling av hans texter om opera publicerades 2006.
Död Williams dog den 10 juni 2003 under en semestervistelse i Rom. Han led av myelom, en form av cancer. Han efterlämnade sin fru Patricia och deras två barn Jacob och Jonathan, och Rebecca, dottern från det första äktenskapet.
Arbete thumb|180px|Friedrich Nietzsche, 1844–1900. Williams sade att han önskade att han kunde citera honom var tjugonde minut. Moralfilosofi I Morality: An Introduction to Ethics (1972) skrev Williams att "whereas most moral philosophy at most times has been empty and boring ... contemporary moral philosophy has found an original way of being boring, which is by not discussing issues at all." Han menade att studiet av moral bör vara livligt och medryckande. Han ville finna en moralfilosofi som var förenlig med psykologi, historia, politik och kultur. Han liknande, med sitt förkastande av moralen som en "a peculiar institution" (med vilket han menade en distinkt och avskild del av det mänskliga tänkandet), den tyske 1800-talsfilosofen Friedrich Nietzsche. Efter att inledningsvis ha betraktat honom som en grov reduktionist kom Williams med tiden att hysa en djup beundran för Nietzsche, och anmärkte vid ett tillfälle att han önskade att han kunde citera honom var tjugonde minut.O'Grady, Jane. Professor Sir Bernard Williams The Guardian, 13 juni 2003.
Även om Williams förakt för reduktionism ibland fick honom att framstå som moralisk relativist, så menade han att moraliska begrepp kan vara "breda" eller "smala"; de förra – men inte de senare – är "världsinriktade" i den meningen att de är relaterade till verkliga egenskaper hos världen som är sådana att de i princip kan behandlas objektivt.
Kritik av utilitarismen Williams var särskilt kritiskt inställd till utilitarismen, som är en konsekventialistisk teori vars enklaste variant hävdar att en handling är rätt om och endast om den medför ett lika stort överskott av lycka över lidande för alla människor än varje alternativ handling.
Ett av Williams mest välkända argument mot utilitarismen är ett tankeexperiment som involverar Jim, en vetenskapsman som forskar i ett sydamerikanskt land styrt av en brutal diktator. En dag stöter han på, på ett torg i en liten stad, 20 tillfångatagna rebeller. Kaptenen som har besegrat rebellerna säger till Jim att, om han dödar en av rebellerna så kommer de andra att släppas åt den utländska gästen Jims ära. Men om han inte gör det så kommer alla rebellerna att dödas.Williams, Bernard. Utilitarianism: For and Against, 1973. Enligt den enkla handlingsutilitarismen bör Jim döda en av fångarna för att rädda de andra. Enligt de allra flesta konsekventialistiska teorier utgör sådana här situationer inget moraliskt dilemma; det enda som spelar roll är konsekvenserna.