Sheldon Lee Glashow, född 5 december 1932 i New York City, New York, USA, är en amerikansk teoretisk fysiker vid Harvard University i Cambridge, Massachusetts.
Glashow, Abdus Salam och Steven Weinberg mottog Nobelpriset i fysik 1979 för "deras insatser inom teorin för förenad svag och elektromagnetisk växelverkan mellan elementarpartiklar, innefattande bland annat förutsägelsen av den svaga neutrala strömmen". Han är Metcalf-professor i matematik och fysik vid Boston University och Eugene Higgins-professor emeritus i fysik vid Harvard University. Glashow är medlem i sponsorstyrelsen för Bulletin of the Atomic Scientists.
Biografi Sheldon Glashow var son till judiska invandrare från Ryssland, Bella (född Rubin) och Lewis Gluchovsky, en rörmokare.Sheldon Glashow – Britannica Encyclopedia. Britannica.com. Hämtad 2012-07-27. Han tog examen vid Bronx High School of Science år 1950. Glashow gick i samma avgångsklass som Steven Weinberg, vars egen forskning, oberoende av Glashows, skulle resultera i att Glashow, Weinberg och Abdus Salam delade på Nobelpriset i fysik 1979 (se nedan).Glashow's autobiography . Nobelprize.org. Hämtad 2012-07-27. Glashow tog kandidatexamen i humaniora vid Cornell University år 1954 och doktorsexamen i fysik vid Harvard University år 1959 under handledning av nobelpristagaren och fysikern Julian Schwinger. Därefter blev Glashow NSF-fellow vid NORDITA och träffade Murray Gell-Mann, som övertygade honom att bli forskare vid California Institute of Technology. Glashow blev sedan biträdande professor vid Stanford University innan han började på University of California, Berkeley, där han var docent från 1962 till 1966.Sheldon Glashow . Jewishvirtuallibrary.org. Hämtad 2012-07-27. Han började på Harvards fysikinstitution som professor 1966 och utnämndes till Eugene Higgins-professor i fysik 1979 och blev emeritus år 2000. Glashow har varit gästforskare vid CERN och professor vid Aix-Marseille Université, MIT, Brookhaven Laboratory, Texas A&M University, University of Houston och Boston University.
Forskning År 1961 utvidgade Glashow elektrosvaga föreningmodeller baserat på Schwinger genom att inkludera en neutral ström med kort räckvidd, Z0. Den resulterande symmetristrukturen som Glashow föreslog, SU(2) × U(1), utgör grunden för den accepterade teorin om elektrosvaga interaktioner. För denna upptäckt tilldelades Glashow, tillsammans med Steven Weinberg och Abdus Salam, Nobelpriset i fysik 1979.
I samarbete med James Björken var Glashow den förste att förutspå en fjärde kvark, charmkvarken, år 1964. Detta var vid en tidpunkt då fyra leptoner hade upptäckts men endast tre kvarkar föreslagits. Utvecklingen av deras arbete 1970, GIM-mekanismen, visade att de två kvarkparen: (d.s), (u,c), till stor del skulle utjämna smakförändrande neutrala strömmar, vilka hade observerats experimentellt på mycket lägre nivåer än vad som teoretiskt förutspåtts baserat på endast tre kvarkar. Förutsägelsen av charmkvarken eliminerade också en teknisk katastrof för varje kvantfältteori med ojämna antal kvarkar och leptoner – en anomali – där klassiska fältteorisymmetrier inte överförs till kvantteorin.
År 1973H. Georgi, S.L. Glashow, "Unity of All Elementary Particle Forces", Phys. Rev. Lett. 32 (1974) 438 https://journals.aps.org/prl/abstract/10.1103/PhysRevLett.32.438 föreslog Glashow och Howard Georgi den första Grand Unified Theory. De upptäckte hur man anpassade mätkrafterna i standardmodellen till en SU(5) Lie-grupp, och kvarkarna och leptonerna till två enkla representationer. Deras teori förutspådde kvalitativt det allmänna mönstret för koppling av konstant löpning, med rimliga antaganden, den gav grova massförhållanden mellan tredje generationens leptoner och kvarkar, och det var den första indikationen på att baryontalets lag är inexakt, att protonen är instabil. Detta arbete var grunden för allt framtida enhetligt arbete.
Glashow delade 1977 års J. Robert Oppenheimer Memorial Prize med Feza Gürsey.
Kritik av supersträngteorin Glashow är skeptiker till supersträngteorin på grund av dess brist på experimentellt testbara förutsägelser. Han hade kampanjat för att hålla strängteoretiker borta från Harvards fysikinstitution, även om kampanjen misslyckades.Jim Holt (2006-10-02), "Unstrung" , The New Yorker. Retrieved on 2012-07-27. Ungefär tio minuter in i "String's the Thing", det andra avsnittet av TV-serien The Elegant Universe, beskriver han supersträngteorin som en disciplin skild från fysiken och säger "...du kan kalla det en tumör, om du så vill..."."[T]here ain't no experiment that could be done nor is there any observation that could be made that would say, `You guys are wrong.' The theory is safe, permanently safe." He also said, "Is this a theory of Physics or Philosophy? I ask you" NOVA interview
Privatliv Glashow är gift med Joan Shirley Alexander. De har fyra barn. Lynn Margulis, som var gift med Carl Sagan, var Joans syster. Daniel Kleitman, som var en annan doktorand till Julian Schwinger, är också hans svåger, genom Joans andra syster, Sharon.
År 2003 var Glashow en av 22 Nobelpristagare som undertecknade Humanistiska manifestet. Glashow har beskrivit sig själv som en "praktiserande ateist" och en demokrat.Sheldon Glashow, Nobel Prize in Physics for the Electroweak Theory. La Vanguardia, 20 juni 2017, raed.academy/wp-content/uploads/2017/06/Sheldon-Lee-Glashow-contraLVeng.pdf.
Glashow är en av de 20 amerikanska mottagarna av nobelpriset i fysik som undertecknade ett brev adresserat till president George W. Bush i maj 2008, där han uppmanade honom att "återställa den skada som orsakats grundforskningen i Omnibus Appropriations Bill för räkenskapsåret 2008" genom att begära ytterligare nödfinansiering för energidepartementets vetenskapskontor, National Science Foundation och National Institute of Standards and Technology.
Arbeten The Charm of Physics (1991) From Alchemy to Quarks: The Study of Physics as a Liberal Art (1994) Interactions: A Journey Through the Mind of a Particle Physicist and the Matter of this World (1988) First Workshop on Grand Unification: New England Center, University of New Hampshire, 10–12, april 1980 edited with Paul H. Frampton and Asim Yildiz (1980) Third Workshop on Grand Unification, University of North Carolina, Chapel Hill, 15–17, april 1982 edited with Paul H. Frampton and Hendrik van Dam (1982) "Desperately Seeking Superstrings?" with Paul Ginsparg in Riffing on Strings: Creative Writing Inspired by String Theory (2008)
Utmärkelser och priser J. Robert Oppenheimer Memorial Prize (1977) Nobelpriset i fysik (1979) Golden Plate Award av American Academy of Achievement (1980) Medlem av American Philosophical Society (2002) High Energy Particle Physics Prize av European Physical Society (2011, shared with John Iliopoulos and Luciano Maiani)
Referenser
Noter
Externa länkar
Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1979 Nobelprize.org, Sheldon Glashow – självbiografi including the Nobel Lecture, 8 december 1979 Towards a Unified Theory – Threads in a Tapestry Interview with Glashow on Superstrings Contributions to the theory of the unified weak and electromagnetic interaction between elementary particles, including inter alia the prediction of the weak neutral current.
Kategori:Nobelpristagare i fysik Kategori:Amerikanska nobelpristagare Kategori:Amerikanska fysiker under 1900-talet Kategori:Amerikanska fysiker under 2000-talet Kategori:Alumner från Boston University Kategori:Alumner från Harvard University Kategori:Alumner från Cornell University Kategori:Personer verksamma vid Harvard University Kategori:Personer verksamma vid CERN Kategori:Forskare från New York Kategori:Födda 1932 Kategori:Levande personer Kategori:Män