Ej att förväxla med osteologi. Osteopati är en pseudovetenskaplig behandlingsform inom manuell medicin, praktiserad av osteopater. Osteopaten intresserar sig för hur de olika systemen i kroppen samverkar och interagerar med varandra. Speciell uppmärksamhet ägnas åt det muskuloskeletala systemet (rörelseapparaten) och hur det kan påverka de andra systemen. Osteopatin föreställer sig att "restriktioner i kroppens struktur" kan påverka hälsan, och därför undersöker man och behandlar "obalanser i rörelseapparaten". Kroppen anses ha en självreglerande och självläkande förmåga: osteopaten skall agera stödjande i denna process. Inom osteopatin lägger man också stor vikt vid livsstilsfaktorer för att förebygga ohälsa.
Titulatur och yrkeslegitimation Det finns ingen legitimation för osteopater i Sverige och därför ingen behörighetsreglering för denna yrkesgrupp.Kompetens och ansvar (SOU 2010:65). Osteopatutbildningar som anordnas i Sverige är inte reglerade i högskoleförordningen och saknar examenstillstånd enligt lagen om tillstånd att utfärda vissa examina.. Dock var osteopatutbildningen i Göteborg (Skandinaviska Osteopathögskolan, SKOHS) validerad av Yrkeshögskolan Metropolia i Finland, och vid fullgjord utbildning erhölls en internationellt giltig Bachelor of Healthcare inom osteopati. SKOHS avvecklade dock sin verksamhet 2023 varför det 2024 inte var möjligt att erhålla medlemskap i Svenska Osteopatförbundet från de skolor som då fanns i Sverige.
I Storbritannien har osteopatin sedan 1993 reglerats som yrke genom The Osteopath's Act, med The General Osteopathic Council som tillsynsorgan.http://www.osteopathy.org.uk/ Osteopati är reglerad i tolv länder i Europa: Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Island, Liechtenstein, Luxemburg, Malta, Norge, Portugal, Schweiz och Storbritannien.
D.O. (Doctor of Osteopathic Medicine) är en yrkestitel som är unik för USA.Jones, Roger. Oxford Textbook of Primary Medical Care, Volume 1. Oxford University Press, 2004. , s 84. En D.O. är en licensierad läkare i vars utbildning det ingår dels traditionell medicinsk vetenskap såsom biomedicin, klinisk medicin och kirurgi och dels alternativmedicin i form av ortopedisk manuell terapi (OMT). Sedan 1973 godkänner samtliga amerikanska delstater osteopater under yrkestiteln D.O. Utanför USA är osteopatin oftast begränsad till manuell behandling av rörelseapparaten. Osteopater som utbildats i andra länder kan därför inte praktisera i USA och kan inte få licens eller registrera sig som osteopater utan att först genomgå en godkänd medicinsk utbildning och avlägga läkarexamen.
Utanför USA, i till exempel Australien, Nya Zeeland och Europa, betyder D.O. Diploma in Osteopathy och osteopaterna är inte licensierade läkare utan är en egen yrkesgrupp som är mer inriktade på besvär i rörelseorganen.
Osteopatiorganisationer i Europa bedriver gemensamt ett standardiseringsarbete för utbildning av osteopater och utövandet av osteopati under namnet Osteopathy Europe, OE.
Historia Osteopatin lanserades 1874 av den amerikanska läkaren Andrew Taylor Still (1828–1917) strax innan kiropraktiken kom till. Still hävdade att de flesta sjukdomar orsakades av en obalans i den fysiska kroppen. Han hävdade att kroppen inom sig hade alla de kemiska ämnen som behövdes för att upprätthålla hälsa och om bara cirkulationen återställdes kring den sjuka vävnaden, så skulle hälsa återställas. Stills teorier mötte motstånd från den etablerade medicinen och den amerikanska osteopatorganisationen AOA bedrev en lång kamp för att få statligt erkännande. Osteopatin vann tidigt framgång i Kalifornien och den amerikanska medicinska organisationen, AMA, lobbade intensivt och spenderade nästan 8 miljoner dollar för att eliminera osteopatin i delstaten. Howell, J. D. (1999). "The Paradox of Osteopathy". New England Journal of Medicine 341 (19): 1465–1468. doi:10.1056/NEJM199911043411910. . Den medicinska organisationen i Kalifornien utfärdade MD-titlar till osteopater efter ett kort seminarium och en avgift på 65 dollar. Efter protester och lobbying från prominenta och inflytelserika osteopater gav högsta domstolen i Kalifornien osteopaterna sina DO-titlar och läkarlicenser tillbaka 1974. Mellan 1901 och 1989 propagerade osteopaterna för att få samma rättigheter som legitimerade läkare i alla stater. Den första staten som gav diplomerade osteopater erkännande var Kalifornien, 1901, och den sista var Nebraska, 1989.Gevitz N. The DO's: osteopathic medicine in America. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 1982..
Osteopatin finns i olika delar av världen men är mest prominent i engelskspråkiga länder. Som yrke har osteopatin utvecklats i olika riktningar i USA och i övriga världen. The Difference Between U.S.-Trained Osteopathic Physicians and Osteopaths Trained Abroad . American Association of Colleges of Osteopathic Medicine. Läst 12 april 2012.
Den första osteopatiska mottagningen öppnade i Stockholm 1908. Senare osteopater var Sten Bolin, Stig Östlund och Christer Pellas, som var med och grundade Svenska osteopatförbundet och startade en treårig utbildning på 1980-talets mitt. Grunden för utbildningen hämtades från London där John Martin Littlejohn grundat osteopatskola 1917.
Pellas tog även osteopatin och utbildningen över till Finland 1988 och grundade Suomen Osteopaattiliitto, varvid han blev hedersmedlem. Senare även till Estland där grunden för fortsatta utbildningar fortgick fram till 2010-talet. Pellas var verksam inom alternativmedicinen ända fram till sin bortgång 2017.
Filosofi Under 1920-talet kodifierades osteopatins fyra grundprinciper av A.T. Still Research Institute of Pasadena, Kalifornien. Innehållet reviderades 1953 och har sedan dess officiellt ansetts bestå av fyra grundprinciperGevitz, Norman. "Center or periphery? The future of osteopathic principles and practices". The Journal of the American Osteopathic Association 106 (3): 121–9. ISSN 0098-6151. :
Kroppen är en enhet och en helhet Kroppen har en självläkande förmåga Kroppens struktur och funktion är sammanlänkade Rationell terapi: adekvat behandling grundar sig på en förståelse och tillämpning av dessa huvudpunkter
Behandling Osteopater använder manuell kontakt för diagnos och behandling. Inom osteopatin används många olika manuella tekniker i syfte att förbättra kroppens funktion, som kan vara nedsatt eller förändrad. Den manuella behandlingen kan kombineras med råd om träning, kost, kroppshållning etc. Enligt osteopatin kan man arbeta med muskler, leder och hinnor och därigenom påverka funktionen i dessa eller närliggande organ och strukturer. Osteopatisk behandling anses bygga på tillämpad anatomi och osteopatiska principer.
Osteopatisk manuell terapi definieras i Karolinska Institutets översättning som "justeringar av muskelskelettet baserade på principerna om osteopatisk medicin som utarbetades av Andrew Taylor Still 1874". Behandlingen består av bland annat Osteopathic manipulative treatment (OMT).
Inom elitsporter, bland annat skidsport, har man använt osteopati med framgång för att påskynda fysisk återhämtning. Pellas var aktivt konsulterad av den olympiske bronsmedaljören och VM-silvermedaljören Jaak Mae från Estland vid hans legendariska framgångar.
Vetenskaplig grund Det finns forskning som visar att osteopatisk manipulation kan vara effektiv för att lindra ryggsmärta i länden.. Citat: "Osteopathic manipulative treatment and sham manipulation both appear to provide some benefits when used in addition to usual care for the treatment of chronic nonspecific low back pain. It remains unclear whether the benefits of osteopathic manipulative treatment can be attributed to the manipulative techniques themselves or whether they are related to other aspects of osteopathic manipulative treatment, such as range of motion activities or time spent interacting with patients, which may represent placebo effects." Däremot saknas stöd i högkvalitativ forskning för att osteopatisk behandling har effekt för något annat än smärtor i nedre delen av ryggen,What Is the Scientific Evidence for Osteopathic Manipulative Treatment? . Osteopathic Manipulative Treatment, NYU Langone Medical Center. Läst 3 maj 2012. även om det publicerats en del studier där man påvisar effekter i andra områden.
Spinal manipulation En brittisk undersökning genomförd 2004 visade att spinal manipulation utförd av osteopater, kiropraktorer och sjukgymnaster hade en liten till måttlig effekt på kronisk ländryggssmärta jämfört med best care, en metod där man fokuserar på att patienten ska fortsätta med normala aktiviteter och undvika vila.: "Conclusions: Relative to 'best care' in general practice, manipulation followed by exercise achieved a moderate benefit at three months and a small benefit at 12 months; spinal manipulation achieved a small to moderate benefit at three months and a small benefit at 12 months; and exercise achieved a small benefit at three months but not 12 months." Bäst effekt avseende smärta och funktion hade enligt undersökningen best care kombinerat med spinal manipulation och träning.
Samma grupp av forskare gjorde därefter en kostnadseffektanalys där man kom fram till att spinal manipulation är en effektiv och kostnadseffektiv behandling som tillägg till best care vid behandling av ryggsmärta i Storbritannien.. Citat: "Adding spinal manipulation to best care in general practice is effective and cost effective for patients with back pain in the United Kingdom. If the NHS can afford more than £10 000 for an extra QALY, manipulation alone probably gives better value for money than manipulation followed by exercise. These conclusions hold even if the NHS has to buy spinal manipulation from the private sector." De skriver att tillägg av spinal manipulation troligen ger mer för pengarna än manipulation följt av träning och att detta skulle gälla även om den offentliga sjukvården köpte in tjänster från den privata sektorn i Storbritannien.
Systematiska granskningar och metaanalyser Det finns ingen forskning som specifikt jämfört kliniska resultat av osteopatisk manipulation med manipulationsbehandling utförd av andra yrkesgrupper såsom kiropraktorer och sjukgymnaster. Vad man däremot tittat på i olika studier, främst i USA, Storbritannien och Nederländerna, är om osteopatisk manipulation har bättre effekt än placebo som komplement till annan vård vid ländryggssmärta och om spinal manipulation utförd av osteopater och andra yrkesgrupper har bättre effekt än andra interventioner mot ryggsmärta. Det råder djup oenighet mellan olika forskare som tittat på dessa aspekter.