Max Abraham, född den 26 mars 1875 i Danzig, kungariket Preussen, Tyska riket, död den 16 november 1922 i München, Bayern, Weimarrepubliken, var en tysk fysiker, känd för sitt arbete med elektromagnetism och sitt motstånd mot relativitetsteorin. Han var professor vid Stuttgarts tekniska högskola och Göttingens universitet.
Biografi Abraham föddes i en familj av judiska köpmän. Hans far var Moritz Abraham och hans mor var Selma Moritzsohn. Han studerade vid Berlins universitet för Max Planck och tog examen 1897. Under de kommande tre åren arbetade han som Plancks assistent.Max Abraham. MacTutor History of Mathematics Archive. Hämtad 30 januari 2021.
Från 1900 till 1909 arbetade Abraham i Göttingen som privatdozent, en obetald föreläsningstjänst. Abraham utvecklade sin teori om elektronen 1902, där han antog att elektronen var en perfekt sfär med en laddning jämnt fördelad runt dess yta. Abrahams modell konkurrerade med den som utvecklades av Hendrik Lorentz (1899, 1904) och Albert Einstein (1905), vilka verkar ha blivit mer allmänt accepterade. Ändå gav Abraham aldrig upp sin modell, eftersom han ansåg att den var baserad på "sunt förnuft" och han var en stark motståndare till relativitetsteorin.Howard, Don; Stachel, John. (1989). Einstein and the History of General Relativity. Birkhäuser Boston. p. 183.
År 1909 reste Abraham till USA för att ta en tjänst vid University of Illinois, men återvände till Göttingen efter några månader. Han blev senare inbjuden till Italien av Tullio Levi-Civita och fick arbete som professor i rationell mekanik vid Politecnico di Milano-universitetet fram till 1914.
När första världskriget bröt ut tvingades Abraham återvända till Tyskland. Under denna tid arbetade han med teorin om radiosändning. Efter kriget fick han fortfarande inte återvända till Milano, så fram till 1921 arbetade han i Stuttgart som professor i fysik vid Technische Hochschule.
Efter sitt arbete i Stuttgart accepterade Abraham tjänsten som professor i Aachen, Innan han började sitt arbete där fick han dock diagnos om en hjärntumör. Han dog den 16 november 1922 i München, Tyskland.
Efter hans död skrev Max Born och Max von Laue om honom i en dödsruna: Han älskade sin absoluta eter, sina fältekvationer, sin stela elektron precis som en yngling älskar sin första flamma, vars minne ingen senare erfarenhet kan släcka.
Publikationer
Referenser
Encyklopedia PWN, Tom 1, Warszawa 1991.
Noter
Vidare läsning
Externa länkar
Kategori:Tyska professorer i fysik Kategori:Personer verksamma vid Stuttgarts universitet Kategori:Personer verksamma vid Göttingens universitet Kategori:Fysiker under 1900-talet Kategori:Tyska forskare under 1900-talet Kategori:Födda 1875 Kategori:Avlidna 1922 Kategori:Män Kategori:Alumner från Humboldt-Universität zu Berlin