Kristina från Duvemåla är en svensk musikal från 1995 med musik av Benny Andersson. Librettot av Björn Ulvaeus är baserat på Vilhelm Mobergs utvandrarsvit. Musikalen är dramatiserad av Lars Rudolfsson och Jan Mark och regisserad av Lars Rudolfsson. Kreativ samverkan har skett med Carl-Johan Seth
Historik Urpremiären ägde rum på Malmö musikteater, och i huvudrollerna syntes bland andra Helen Sjöholm (Kristina), Anders Ekborg (Karl Oskar), Åsa Bergh (Ulrika) och Peter Jöback (Robert). Föreställningen flyttades senare till Göteborgsoperan (1996) och Cirkus i Stockholm (1998)."Kristina från Duvemåla". NE.se. Läst 12 oktober 2014. Därefter har den visats i konsertform på turné i Sverige 2001, liksom i de så kallade svenskbygderna i Minnesota, USA.
Musikalen har blivit översatt till engelska av Björn Ulvaeus och Herbert Kretzmer, som gjorde de engelska sångtexterna till Les Misérables. De siktade mot en Broadwayuppsättning och gjorde under vintern 2006 provföreställningar, i workshop-form, i syfte att prova den engelska texten, korta föreställningen och minska antalet aktörer. I en tidningsintervju i Dagens Nyheter den 28 oktober 2007 har Andersson emellertid meddelat, att projektet tills vidare lagts på is eftersom "ingen faktiskt tyckte att det var en så jättebra idé med en fyra och en halv timme lång historia om svenska invandrare". I stället för en full uppsättning framfördes en konsertversion på engelska kallad Kristina i Carnegie Hall, New York, den 23 september 2009. Konsertversionen framfördes också i Royal Albert Hall, London, den 14 april 2010.
År 2012 sattes Kristina från Duvemåla upp på Svenska Teatern i Helsingfors där den under drygt ett år spelade för utsålda hus. I huvudrollerna syntes då Maria Ylipää, Robert Noack, Birthe Wingren och Oskar Nilsson.
Hösten 2014 hade musikalen premiär på Göteborgsoperan, med samma huvudrollsinnehavare. Där spelade den till och med försommaren 2015. I september samma år hade den premiär på Cirkus i Stockholm där den spelades till och med 3 januari 2016.
Hösten 2016 hade konsertversionen premiär i Norge på Lillestrøm Kultursenter. Den sjöngs på svenska. Reidun Sæther spelade Kristina och Espen Grjotheim spelade Karl Oskar. Denna uppsättning spelades senare på Lørenskog Hus, Lørenskog och Ullensaker Kulturhus, Jessheim. Anders Eljas var dirigent för Romerike symfoniorkester och St. Laurentius kör.
Vid det förberedande arbetet av musikalen vände sig Andersson och Ulvaeus till dramatikern Carl-Johan Seth, som levererade ett manus. Han stod även som manusförfattare vid premiären i Malmö den 7 oktober 1995 men namnet har sedan strukits. Enligt Andersson och Ulvaeus var inte detta manus användbart, varför regissören Lars Rudolfsson och dramaturgen Jan Mark kom in i bilden. Tvisten avgjordes i Stockholms tingsrätt i februari 2007 och rätten dömde i Anderssons och Ulvaeus favör. Parterna gjorde senare en förlikning och domen upphävdes därför. Detta innebär att Seths betydelse för musikalen framgår vid framtida uppsättningar. Carl-Johan Seths insats för verket anges som "kreativ samverkan" med Benny Andersson och Björn Ulvaeus.
Verklighetens Kristina från Duvemåla I ett avsnitt av Antikrundan, kom en man in med en samling böcker av Vilhelm Moberg. I nästan samtliga böcker fanns en dedikation till "Kristina som lånat ut sitt namn till huvudpersonen". På premiären satt hon i publiken i musikalen. Kristina själv dog 2005.Utvandrarserien
Handling
Prolog
Nils har i 25 år slitit med sitt spett för att röja undan stenar från åkrarna på Korpamoen, hans gård i Ljuders socken i Småland. En dag slinter dock jorden under honom och han får en stor sten över sig, som knäcker både ben och höft. Som krympling kan han inte längre arbeta och måste sälja gården. Knappt myndige sonen Karl Oskar övertygar föräldrarna att han själv är mogen att ha sitt eget på Korpamoen och köper så gården för 1700 riksdaler. Men... ska man vara bonde, så behöver man en kvinna också.
Akt I
Kristina sitter på sin repgunga i hagen i Duvemåla, Småland. Året är 1844 och som alla dagar väntar hon på sin älskade Karl Oskar. Hon sjunger om hans väg från sitt föräldrahem Korpamoen till Duvemåla, genom ängar och hagar, över grind och stätta. Som alltid kommer Karl Oskar till henne, men denna dag är speciell. Karl Oskar kommer med ett glädjebesked; han får ta över sina föräldrars gård. Efter tre års väntan kan Karl Oskar nu äntligen fria till sin käresta och bröllop firas i Duvemåla. Liksom Oskar I är Kung över Sverige så är nu Karl Oskar regent över Stenriket där han, liksom sin far måste slita varje dag med att röja undan sten från åkrarna. Kristina oroar sig över att de inte ska kunna föda de barn de sätter till världen och frågar sin make om de inte borde avstå från att ha samröre med varandra. Men Karl Oskar säger att det vore ett svek mot deras kärlek att för all framtid hålla sig ifrån varandra och Kristina instämmer.
Karl Oskar har en yngre bror, drömmaren Robert. I soluppgången en majmorgon lämnar denne föräldrahemmet för att tillträda sin första drängtjänst hos bonden Aron, på gården Nybacken. Men Robert trivs inte med tillvaron, han står inte ut med tanken på att slava under en husbonde. I hemlighet drömmer han om att ge sig iväg från Ljuder, iväg långt bort. Han stannar till vid en bäck och ser det flödande vattnet, som ständigt rinner fram på sin väg mot havet.
I två år går det väl för Karl Oskar och Kristina. Men på det tredje året dränks all gröda i regn och det fjärde året förbränner torkan allt. Det är svåra tider och barnen bli allt fler. Det känns som om hemlandets mark är förbannad. I ett gräl med Kristina klandrar Karl Oskar Gud och säger att om han nu tagit så mycket av deras vete, kan Han ju lika gärna ta resten. Samma natt bryter åskan ut och deras ängahus med allt samlat vete brinner ner.
Hos Aron på Nybacken sliter Robert hårt tillsammans med sin drängkamrat Arvid. I hemlighet drömmer de båda om att rymma iväg från gården och fly landet med skeppen från Karlshamn; Robert vill komma till ett land där husbönder saknas och Arvid vill fly bort från sin husmor som ständigt beskyller honom för att ha beblandat sig med kreatur. Båda drömmer om ett land där man kan äta sig mätt varje dag, ett land där alla är jämställda.
Kristina är tacksam över det liv hon har tillsammans med Karl Oskar och barnen; de är hennes allt. En dag kommer Robert tillbaka till Korpamoen. Han har blivit illa slagen av sin husbonde och rymt från Nybacken. Han ber Karl Oskar om att få ut sin arvslott ur gården, han vill bege sig till Nordamerika. Karl Oskar överraskar med att berätta att han har gått i samma tankar, men Kristina säger nej.
Kristinas morbror, Danjel i Kärragärde, får en natt en uppenbarelse. Han möter ingen annan än Frälsaren själv, Jesus Kristus, tillsammans med Danjels döda morbror Åke. Den senare förklarar för Danjel att han måste slutföra det arbete Åke blev fängslad för: predika Guds sanna ord på jorden. Danjel lyder, och blir på sätt och vis en ny man. Han kallar utstötta människor i Ljuder till sig, däribland den före detta sockenhoran Ulrika i Västergöhl, som tillsammans med sin dotter Elin numera ingår i hans familj. Även Arvid, som även han flytt från Nybacken, har nu fått en fristad hos Danjel. Flera gånger blir Danjel förbjuden av prosten i församlingen, Brusander, att fortsätta predika Guds ord och dela ut nattvard. En natt, när Danjel håller bönemöte i sitt hus, kommer prosten, länsman och kyrkvärden på oannonserat besök och ertappar så de därvarande på bar gärning, varefter de blir stämda till tinget. Ulrika reagerar: Varför är kyrkvärden, som förr om åren brukade komma till henne med riksdalern i handen, inte förbjuden nattvarden i kyrkan? Ända sedan Ulrika såldes på auktion som fyraåring har hon varit utsatt och förnedrad. Men nu har hon fått nog. Hon förklarar för sin dotter Elin att aldrig ska någon få se ner på henne på samma sätt som de gjort med hennes mor. Tillsammans med Danjels familj bestämmer sig Ulrika och Elin för att fly landet.
Karl Oskar fantiserar om Nordamerika, ett land där vetet står högt på åkrarna. Men Kristina och föräldrarna försöker övertyga honom om att det säkert blir bättre tider snart, och att om de reser så kommer de aldrig kunna fara tillbaka. Det är en kall vinter med ont om mat och alla går hungriga. Kristina har fått ett barn till och samlat lite korngryn, smör och socker för att göra "kristningsgröt" till dopfirandet. När äldsta dottern Anna ser gröten, kan hon inte låta bli att äta den. Men utsvulten som hon är klarar hon inte av det, gröten sväller i magen och Anna dör. Kristina förnimmer ett oändligt mörker - hon måste bort. Om Gud på fasta land vill lägga deras små i graven, då är de säkert lika trygga på det vilda havet.
Trots Prosten Brusanders ihärdiga försök att övertyga dem att stanna, så samlas ett sällskap på 16 personer för att ta sig till Karlshamn, där Amerikaskeppen reser ifrån. I sällskapet ingår Karl Oskar och Kristina med barn, Robert, Danjel och Inga-Lena med barn, Ulrika med dotter samt Roberts drängkamrat Arvid.
Inför resan är Kristina vettskrämd. Hon är rädd för vattnet, för havet har hon aldrig sett. Karl Oskar ser bara möjligheterna. Briggen Charlotta avseglar från Karlshamn den 14 april 1850 med New York som destinationsort.
Det blir en hemsk resa. I de trånga utrymmena på mellandäck där passagerarna tvingas leva, upptäcker Kristina att hon är nerlusad. Hon skyller orätt på den tidigare horan Ulrika för att ha lusat ner henne. På skeppet finns också Fina-Kajsa, en äldre änka som släpat med sig en slipsten ombord. Den ska hon ge till sin son, för slipstenar skall tydligen vara dyra och hemskt dåliga i Amerika. Fina-Kajsa berättar för resenärerna om hur lössen skapades. Stormarna på oceanen är fruktansvärda. Kristina blir svårt sjuk av skörbjugg och Karl Oskar är rädd att förlora henne. Men Kristina bättrar sig oväntat, istället är det en annan man som förlorar sin hustru. Danjels käresta Inga-Lena har länge varit sjuk, men har inte velat visa det för sin man. En begravningsceremoni hålls ombord på skeppet.
Fina-Kajsa läser ständigt i ett brev från sin son, där denne skriver att på hans ort, där är mycket god åkerjord och han har tagit upp hundra tunnland åker. Karl Oskar frågar om det står någon adress på kuvertet, och Fina-Kajsa läser upp orten Taylors Falls, Minnesota. Karl Oskar säger att det var ju lätt att lägga på minnet, och denna ort blir således målet för deras resa.
Slutligen, efter över två månader på havet, når utvandrarna Battery Park i New York. Där går vackert klädda människor omkring. De ser inte de uttröttade, trasiga immigranterna och ingen i sällskapet kan förstå det nya, främmande språket. Karl Oskar får dock äpplen till skänks och ger ett till Kristina; det får henne att minnas Duvemålas astrakaner och hon längtar hem; där firar man midsommar just nu.
Resan går vidare med ångvagn och ångbåt, genom nätter och dagar. Överallt syns fina och välklädda människor, ingen tycks se de fattiga immigranterna. Den fina maten har de inte råd att köpa. Vid ett landhugg försvinner Karl Oskars och Kristinas dotter Lill-Märta spårlöst. Förgäves söker de efter flickan bland de oförstående amerikanerna, men utan resultat. I sista stund, när hjulångaren redan börjat lägga ut, finner Ulrika Märta och överlämnar henne till föräldrarna. En natt hamnar sällskapet på en brygga i Stillwater, det är mörkt och regnigt, och ingen förstår vad de säger; de är helt övergivna. Men som ett ljus i mörkret dyker baptistpastorn Henry Ó Jackson upp. Han ger den lilla skaran husrum, värme och mat. Kvinnorna förundras; tänk att män som han kan finnas.