miniatyr|Utställningsaffisch till utställningen Svåra saker. Svåra saker var en vandringsutställning 1999 till 2000 som producerades av den statliga myndigheten Riksutställningar. Temat var ”ting och berättelser som upprör och berör” och projektet beskrevs som en kombination av en turnerande fältstation och utställning.Riksutställningar/Projektarkivet/Projektnummer 3 258/F1A: 397/Affisch Svåra saker.
Svåra saker genomfördes i samarbete med Samdok, de kulturhistoriska museernas samarbetsorgan för samtidsdokumentation och insamling, bildat 1977.
Bakgrund I början på 1970-talet startade Riksutställningar sin satsning på mobila rum – rullande utställningslokaler – för att nå mottagare med begränsade ytor att ställa ut på. Själva transportmedlet av utställningen blev utställningslokalen. Det var i ett sådant mobilt rum som Svåra saker rullade ut för att möta sin publik på olika platser i Sverige.
Tema Utställningen Svåra saker ville lyfta fram ”farliga” och ”svåra” föremål ur museernas samlingar, vad som händer med föremål som förknippas med olika former av sorg och obehag, intolerans och utsatthet. Syftet var också att granska vad museerna väljer att samla på och ställa ut och hur deras dokumentation styr hur bilden av hur historien kommer att uppfattas i framtiden.
Ett stort kort i papp trycktes upp inför utställningen märkt "Svåra saker” (svart text) och ”farliga saker” (röd text) på framsiden. Baksidestexten sade bland annat:/.../På väg genom landet ställs frågor om vad vi väljer att minnas, berätta och bevara. Här visas svåra saker och farliga föremål från privatpersoner och museer. Hjälp till att utföra uppdraget! Var med och skriv vår tids historia genom att bidra med dina egna ting och berättelser som upprör och berör.Riksutställningar/Projektarkivet/Projektnummer 3 258/F1A: 397/Pappkort ”Svåra saker/Farliga saker”.
Produktion De ”svåra” föremålen samlades in från ett 50-tal museer, som fick välja ut varsitt föremål ur sina samlingar som kompletterades med en berättelse. I flera fall handlade det om föremål som hade ansetts som för obehagliga för att ställa ut tidigare.
Under turnén uppmanades privatpersoner att lämna in sina egna ”svåra saker”. Riksutställningar fick bland annat in en desarmerad trampmina från Bosnien, en hakkorsvimpel och en berlock från en drunknad vän. Alla historier dokumenterades. Göteborgs stadsmuseum bidrog bland annat med en nalle som hade tillhört en av de ungdomar som omkom i branden på Hisingen 1998. Från polismuseet i Stockholm kom en handgranat och Mölndals museum bidrog med en ”snäppare”– ett verktyg för åderlåtning.
Spår av mat Ett av de märkligaste föremålen som visades i Svåra saker var en öppnad matförpackning. Den innehöll spår av den potatissallad som hade ätits av en hemlös kvinna som bodde i ett tält i Stockholm under sommaren och hösten 1996. För att inte resterna skulle ruttna hade förpackningen, med den kvarvarande potatissalladen, kapslats in i ett hölje där luftens syre hade ersatts av kväve för att stoppa förruttnelseprocessen.
För att visa och frakta Svåra saker användes en lastbilstrailer, inredd som en slags fältstation där varje inlämnat föremål kunde fotograferas och registreras av två medföljande etnologer. Trailerns långsidor kunde skjutas ut som en slags stora lådor så att ett enda stort rum på 50 kvadratmeter bildades, vilket användes som utställningshall.
Svåra saker uppmärksammades och belönades vid Nordiska museumfestivalen i Stavanger med pris för bästa utställning.
Idén till Svåra saker uppges komma från Samdok. Projektledare var Mats Brunander och som reseamanuenser anlitades Britta Johansson och Carolyn Östberg. De svåra sakerna En förteckning över de föremål som förekom i samband med utställningen Svåra saker, enligt publikationen Svåra saker. Ting som upprör och berör., med sidhänvisningar som angivet. För läsning i detalj – följ länken i fotnoten.
I några fall förtydligas historiken hos föremålen, och vilka museer som bidrog, inom parentes.Riksutställningar/Projektarkivet/Projektnummer 3 258/F1A: 397/8 hophäftade sidor med rubrik: ”Svåra saker. Inkomna förslag från museerna”.
Svåra saker från museer Alrunan, s. 38 Askgossen, s. 40 Barnet med smittkoppor, s. 42 Betknivlådan, s. 44 (Gotlands fornsal. Redskap från nedlagda Roma sockerbruk.) Bevakningskameran, s. 46 (Polishistoriska museet. Sönderskjuten av den så kallade ”Maskeradligan”.) Bibliotekets brandskadade bokmärken, s. 48 Bogvisiret, s. 50 Djävulskontraktet, s. 52 Doppvärmaren, s. 54 Dykarboden, s. 56 Dynamitvärmaren, s. 58 Dårstugan, s. 60 Elsa Nilsdotters kranium, s. 62 (Malmö museer. Kvarlevorna efter ”Bessingekvinnan” Elsa Nilsdotter, som 1882 hängde sig i en fängelsecell i väntan på avrättning som straff för mordet på sin make. Kraniet i sig blev aldrig visat under utställningen.) Ericssons röda mapp, s. 64 Fem i tolv-rörelsens pin, s. 66 Flygspanarens glasplåt, s. 68 (Flygvapenmuseum. En sprucken glasplåt som föreställer en man i ett flygplan som vänder sig om. Enligt uppgift är det flygplanets andre besättningsman som tar en bild av piloten. Efter fotograferingstillfället störtar planet och de båda omkommer. Glasplåten i kameran påträffas spräckt.) Fosfortändstickorna, s. 70 Fotangeln, s. 72 (Livrustkammaren. Taggigt, runt föremål, som i krig kastades framför hästarna och trängde in i deras hovar.) Fotografens hemliga bilder, s. 74 Furugårds flagga, s. 76 Fångklänningen, s. 78 (Kulturen, Lund. Från det nazistiska koncentrationslägret Ravensbrück under andra världskriget.) Fängelsefilten, s. 80 Färglådan, s. 82 (Hallwylska museet, Stockholm. En låda för 22 vattenfärger som orsakade flickan Elma Hallwyls död julen 1871, när hon blev förgiftad av en av färgplattorna som hon hade stoppat i munnen.) Fönstervreden, s. 84 (Stockholms stadsmuseum. Fönstervred i mässing från byggnaden på fastigheten Jakobs torg 3, tillvaratagna 1972 inför husets planerade rivning som aldrig blev genomförd.) Förlossningssaxen, s. 86 Handgranaten, s. 88 (Polishistoriska museet. Desarmerad handgranat som användes vid en flygplanskapning 1993. Kapningen skedde över Ryssland, men planet landades på flygplatsen Arlanda i Sverige.) Insamlingsbössan, s. 90 Jaktkortet, s. 92 Jordhögen, s. 94 (Länsmuseet Gävleborg. Skrapades bort från Gävlefamiljs trädgård efter Tjernobylkatastrofen och lades i en hög som vid utställningen fortfarande låg kvar på tomten.) Julasäkringen, s. 96 Kaffemuggen, s. 98 Kikaren, s. 100 Klänningslivet, s. 102 Koppartavlan, s. 104 Krigsgravinstruktionen, s. 106 Kullagret, s. 108 Leksaksgrodan, s. 110 Lobotomiborren, s. 112 Lungsotsskytteln, s. 114 (Textilmuseet Borås. Även kallad ”dödskyssen” från 1800-talet. Redskap som användes för att effektivisera textilproduktionen under 1800-talet, men som felaktigt använd bidrog till att sprida tuberkulos.) Lyckopillret, s. 116 Marias läppstift, s. 118 Mineralvattenflaskan, s. 120 Mordstenen, s. 122 (Borås museum. Användes vid ett dråp på 1860-talet. Användes som påstått botemedel för vissa sjukdomar in på 1900-talet. Skänkt till museum 1906.) Mumiedelarna, s. 124 Naglarna i vanten, s. 126 Nallen från Göteborg, s. 128 Neurosedyntabletterna, s. 130 Porrfilmen Belinda, s. 132 Potatissalladen, s. 134 Prärieindianens skjorta, s. 136 Punkarens jeansjacka, s. 138 Samefrontens t-shirt, s. 140 (Ájtte – svenskt fjäll- och samemuseum, Jokkmokk. T-shirt med trycket CSV som symboliserade samernas politiska kamp.) Sidenskorna, s. 142 (Eskilstuna museer. Skor av siden från 1800-talet för förkrympta kvinnofötter. Skänkta 1954.) Snäpparen, s. 144 (Mölndals museum. Verktyg för behandlingsmetoden åderlåtning, tidigt 1900-tal.) Spottkoppen, s. 146 Stadens stenar, s. 148 Statyetten från Sundsvall, s. 150 Stoppduken, s. 152 Tatueringsmaskinen, s. 154 Tidsstudiemannens redskap, s. 156 Tjörnbroleden, s. 158 Totempålen, s. 160 Urbans sten, s. 162 (Medicinhistoriska museet, Lund. Tillhört en manlig patient på Vipeholms sjukhus som tyckte mycket om stenar, men inte tilläts ha dem av personalen som var rädda att han skulle ställa till skada med dem.) Vapenbeslaget, s. 164 Yvonnes vita käpp, s. 166 (Synskadades museum, Enskede. Tillhörde synskadade kvinnan Yvonne, som inte ville använda den för att inte verka avvikande.) Återfunnen flaska, s. 168
Svåra saker från privatpersoner Annies tavla, s. 172 Avskedspresenten, s. 174 Badrumsvågen, s. 176 Berlocken, s. 178 Betongbiten, s. 180 Blåmesen, s. 182 Demonstrationen, s. 184 Diktafonen, s. 186 Diktsamlingen, s. 188 Dockan med gul klänning, s. 190 Geografi för folkskolan, s. 192 Gertruds väckarklocka, s. 194 Hakkorsvimpeln, s. 196 Katthalsbanden, s. 198 Leksakskassaskåpet, s. 200 Mammas kopp och fat, s. 202 Namnbrickan, s. 204 Pacemakern, s. 206 Pappersarket, s. 208 Plåtburkarna, s. 210 Potosisilvret, s. 212 Primusfabriken, s. 214 Ransoneringskorten, s. 216 Reklambilden, s. 218 Resebroschyren, s. 220 Runes krigsminnen, s. 222 Skrivförsöket, s. 224 Skräpsamlingen, s. 226 Smyckeskrinet, s. 228 Speldosan, s. 230 Stanniolpapperet, s. 232 Stämpelkortet, s. 233 Tarjas filmrullar, s. 234 Teckningen till Bertil, s. 236 Telefontipset, s. 238 Trampminan, s. 240 Uppgörelsen, s. 242
Turné Turnén varade mellan december 1999 och september 2000 och omfattade totalt 27 orter – Stockholm två gånger. I statistiken ingår inte två förberedande besök vid Västergötlands museum i Skara, september och oktober 1999. De så kallade ”mottagarna” (de lokala visningsarrangörerna) var något fler än 27 eftersom flera arrangörer samarbetade på några orter. I turnén ingick ett sommaruppehåll från mitten av juni till mitten av augusti 2000.Riksutställningar/Projektarkivet/Projektnummer 3 258/F1A: 397/”Svåra saker. Ting och berättelser som upprör och berör. Besöksstatistik”.
Antal besökare Besöksantalen skiftade kraftigt, enligt sammanställningen i Riksutställningars arkiv. Som mest besöktes Svåra saker av 532 personer på en dag och som minst 22 personer. Någon exakt totalsiffra verkar inte finnas att tillgå, sammanfattningen säger:Totalt såg minst 11 721 personer utställningen/fältstationen under de 95 dagar den visades och genomsnittligt kom 123 besökare per dag.
Visningar Besöksantalet inom parentes. Trailern med Svåra saker parkerades på den yta som befanns lämpligast av mottagaren (den lokala arrangören) av utställningen, här nämnd efter orten som besöktes.Riksutställningar/Projektarkivet/Projektnummer 3 258/F1A: 397/”Svåra saker. Ting och berättelser som upprör och berör. Besöksstatistik”/Två hophäftade blad: ”Turné ”Svåra saker – ting och berättelser som upprör och berör”.
1999 Förhandsvisning: Stockholm 3/12 Nyköping, Sörmlands museum 8/12-12/12 (676) Norrköping, Arbetets museum och Norrköpings stadsmuseum 14/12-18/12 (305)
2000 Gränna, Andréemuseet 19/1-20/1 (350) Linköping, Flygvapenmuseum och Östergötlands länsmuseum 22/1-25/1 (230) Kalmar, Kalmar läns museum 27/1-29/1 (200) Karlskrona, Blekinge museum 2/2-6/2 (495) Vänersborg, Älvsborgs länsmuseum/Medicinhistoriska museet 13/2-15/2 (228) Hagfors, Värmlands museum 17/2-19/2 (249) Säter, Mentalvårdsmuseet 24/2 (230) Falun, Dalarnas museum 25/2-27/2 (305) Uddevalla, Bohusläns museum 2/3-5/3 (655) Jönköping, Tändsticksmuseet 13/3-15/3 (216) Alingsås, Alingsås museum 17/3-19/3 (682) Stockholm, i anslutning till Museiveckan, framtid & visioner arrangerad av Museiföreningen (trailern parkerad utanför Moderna museet, Skeppsholmen) 21/3-22/3 (430) Kristianstad, Regionmuseet 29/3-1/4 (343) Landskrona, Landskrona museum 4/4-7/4 (465) Lund, Kulturen 15/4-19/4 (1 091) Bollnäs, Länsmuseet Gävleborg 26/4-28/4 (208) Umeå, Västerbottens museum 11/5-14/5 (353) Skellefteå, Skellefteå museum 16/5-18/5 (510) Piteå, Piteå museum 26/5-28/5 (110) Sommaruppehåll Eskilstuna, Eskilstuna museer 23/8-24/8 (386) Södertälje, Torekällbergets museum 26/8-28/8 (845) Luleå, Norrbottens museum 31/8-4/9 (209)