miniatyr|Flygbild från nordväst över Östra Nordstaden innan saneringen påbörjades 1965. miniatyr|Östra Nordstaden år 1888. Östra Nordstaden omges av Östra Hamngatan, Lilla Bommens torg, Nils Ericsonsgatan och Norra Hamngatan. Östra Nordstaden är en del av stadsdelen Nordstaden i centrala Göteborg. Den präglades fram till slutet av 1960-talet av 1600-talets stadsplan och de flesta byggnaderna var då uppförda i början av 1800-talet. Stadsdelen drabbades fram till år 1813 av flera omfattande stadsbränder, då stora delar av området förstördes. I den nordöstra delen gränsade stadsdelen till det tidigare fästningsverket, vilket omgav staden. Sedan fästningsverket rivits under första delen av 1800-talet, anlades nya byggnader och torg där fästningsverket tidigare legat.
Historiskt fanns det tio kvarter i Östra Nordstaden, men genom rivningarna och uppförandet av nya kontors- och affärshus under 1960- och 1970-talen slogs flera kvarter samman, så att området numera endast omfattar tre kvarter. Vissa gator och torg utgick i och med den nya stadsplanen, medan andra fick ändrade sträckningar.
Bland de verksamheter, som fanns i området under 1800-talet, märks tobaksfabriker, brännvinstillverkaren O.P. Andersson & Son, Kjellbergska flickskolan, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, samt olika handelshus. Kronobageriet och stadens slakthus låg i kvarteret Kronobageriet från 1600-talet fram till 1890-talet respektive år 1835. I området fanns flera hotell för emigranter och många mindre företag – vid inledningen av omdaningen uppgick antalet till 258 företag.
Genom Projekt Östra Nordstaden under åren 1959–1975 omdanades och ”sanerades” hela Östra Nordstaden till köpcentrumet Nordstan. Projektet drevs helt i privat regi av flera byggbolag, vilka samverkade i det gemensamma bolaget Östra Nordstaden AB & Co. Kommanditbolag. Projektets finansiering utfördes av fyra banker. Kommunens fastigheter och gator inom området överläts till kommanditbolaget och kommunen beslutade om nödvändig expropriering.
Historik Fram till 1960-talets slut och början av 1970-talets början var Östra Nordstaden "emigranthotellens, lagerlokalernas och ölstugornas kvarter", vilka präglades av 1600-talets stadsplan. De flesta fastigheterna hade uppförts omkring sekelskiftet 1800, efter de stora stadsbränderna.
Byggnaderna bestod till största delen av trevåningshus, som innehöll främst kontor, lager, hantverk och småindustri, samt hotell och restauranger. Bostäderna omfattade endast fem procent av våningsytan. De flesta företagen var små och omkring 60 % av dem hade färre än fem anställda. Få nya byggnader uppfördes i Nordstaden efter år 1910 och antalet boende minskade. Efter hand lämnade även verksamheter Östra Nordstaden och ersattes av lagerlokaler, vilket ökade förfallet och i början av 1960-talet genomfördes vissa sporadiska rivningar i området. De första rivningarna skedde i maj 1961 i korsningen Kronhusgatan / Götgatan, bland annat Kronhusgatan 28, vilket troligen var stadsdelens äldsta hus, uppfört på 1780-talet. Kronhusgatan 26 hade dock rivits tidigare. I början av 1964 hade tio av Östra Nordstadens 84 hus rivits. Det bedömdes inte finnas någon kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Östra Nordstaden, förutom Thulehuset och apoteket Vasen.
Eldsvådor Östra Nordstaden drabbades av flera omfattande eldsvådor genom åren. Den 10 maj 1669 ödelades hela Västra Nordstaden (5:e kvarteret), samt större delen av Östra Nordstaden. År 1746 brann åter 5:e kvarteret, men Östra Nordstaden skonades delvis då elden stoppades av Östra hamnen. Vid branden i juni 1758 uppstod stora skador i 5:e kvarteret. Även några fastigheter vid Kronhusgatan i kvarteret Tenngjutaren drabbades vid det tillfället av branden. I februari 1766 och i april 1772 härjades hus vid Kronhusgatan av bränder.
Natten mellan den 3 och 4 februari 1794 utbröt en brand i ett hus vid nuvarande Postgatan 28. Branden spred sig snabbt och alla byggnader norr om Postgatan (Sillgatan) brändes ner. Genom att riva två hus vid Sillgatan 42 och vid Kronhusgatan 27 lyckades man hejda elden och rädda ett par fastigheter i kvarteret Gästgivaren. Totalt brändes 87 hus ner. Återuppbyggandet tog tid, då det blev förbjudet att bygga annat än stenhus, vilket flera tomtägare inte hade råd med.
I september 1813 utbröt en brand i ett tvåvånings trähus, tillhörande skomakare Eric Hallberg, vid Kronhusgatan 29. Nästan 100 trähus brann ner, men även i flera stenhus förstördes allt, eller det mesta, brännbart. Samtliga trähus som räddats år 1794 förstördes vid denna brand. Kronobageriet och det Santessonska sockerbruket lyckades man dock rädda.
Gator och torg miniatyr|Lilla Bommen och Kanaltorget, med utsikt från Sankt Eriks torg år 1902. miniatyr|Kvarteret Hövågen vid Kanaltorgsgatan – Östra Hamngatan år 2023. Spannmålsgatan fick sitt namn år 1671, troligen efter spannmålsmagasin eller spannmålshandel vid gatan. Den sträcker sig från Kvarnberget i Västra Nordstaden till Nils Ericsonsgatan. Kronhusgatan fick sitt namn år 1666 efter Kronhuset. Sträckningen i Östra Nordstaden utgick i samband med byggandet av Nordstans köpcentrum. Postgatan (Sillgatan) fick sitt namn år 1895 efter posthuset vid Packhusplatsen. Den hette tidigare Sillgatan, men namnändrades efter begäran, då gatan fått dåligt rykte. Sillgatan blev efter branden år 1813, men särskilt omkring år 1850, den gata där resande drog fram från järnvägsstationen till hamnen och affärer, hotell och emigrantagenturer etablerades. Köpmansgatan blev då mer en bakgata. Köpmansgatan fick sannolikt sitt namn redan i den första stadsplanen år 1621. Norra Hamngatan ligger på norra sidan av Stora Hamnkanalen och fick sitt namn år 1846. Östra Hamngatan låg tidigare på ömse sidor om Östra Hamnkanalen. Norra Larmgatan hette ursprungligen Larmgatan från år 1669. På 1800-talet delades Larmgatan upp i Norra Larmgatan, Södra Larmgatan och Östra Larmgatan. Norra Larmgatan utgick i samband med att Östra Nordstaden byggdes om. Den sträckte sig från Lilla Klädpressaregatan till Nils Ericsonsgatan. Götgatan fick sitt namn år 1796 och anlades efter branden år 1794 som en tvärgata mellan Spannmålsgatan och Sillgatan. Den sträcker sig i Nordstans köpcentrum mellan Nordstadstorget och Norra Hamngatan. Lilla Klädpressaregatan fick sitt namn år 1848 efter närheten till Klädpressaregatan. Den sträckte sig mellan Kanaltorget och Norra Larmgatan och utgick vid förändringen av stadsplanen. Namnet återupptogs år 1986 på en gågata inom kvarteret Hövågen i Nordstans köpcentrum. Den kallas även Nya Gatan. Kanaltorget fick sitt namn år 1883 efter läget vid Östra Hamnkanalen. Torget utgick i samband med att Östra Nordstaden byggdes om. Kanaltorgsgatan fick sitt namn år 1953 efter sträckningen från Kanaltorget. Nils Ericsonsgatan fick sitt namn år 1882 till minne av kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson. Hötorget anlades i början av 1800-talet på den tidigare bastionen Johannes Rex och fick sitt namn år 1812. Torget begränsades i väster av Norra Larmgatan, i norr av Sillgatans och i söder av Köpmansgatans förlängningar. Det utgick när Östra Nordstaden byggdes. Nordstadstorget är en torgbildning i Nordstan, som fick sitt namn år 1973. Det sträcker sig mellan Spannmålsgatan och Postgatan. Slakthusgatan drogs fram genom kvarteret Kronobageriet år 1775 och låg mitt emot nuvarande Palacehuset vid nuvarande Norra Hamngatan 38 – Köpmansgatan 29. Den fick sitt namn år 1776 efter det i kvarteret år 1726 anlagda slakthuset. Gatan lades igen efter branden år 1813.
Historiska kvarter Första kvarteret Gustavus Primus miniatyr|Lilla Klädpressaregatan åt väster år 1888. Alla tomterna i kvarteret Gustavus Primus ägdes från år 1820 till 1853 av färgerifabrikörerna Signeul. De var obebyggda och kallades för "Signeuls trädgård". År 1877 uppfördes det Wernerska huset vid Kanaltorget 1 av direktör Anders Werner efter ritningar av Victor Adler. Det var en femvånings palatslik byggnad med nyrenässansdekorationer. På taket fanns en balustrad från Eriksbergs Mekaniska Verkstad.
Öster om Wernerska huset, med adress Lilla Klädpressaregatan 4 – Norra Larmgatan 1, uppförde grosshandlare August Wilhelm Belfrage ett fyravåningshus. Det kom senare att tas över av Ahlafors Spinneri AB.
Kanaltorgsgatan 1 köptes av Anders Werner och övertogs senare av hans bolag. Sonen August William Werner med firma Aug. Werner & Co. lät bygga ett större sjuvåningshus, vilket kom att ombyggas år 1906.
Kvarteret ingår sedan saneringen av stadsdelen i kvarteret Hövågen.
Andra kvarteret Hövågen miniatyr|Hotell Atlantic vid Nils Ericsonsgatan år 1921. miniatyr|Nordstans parkeringshus vid Nils Ericsonsgatan ligger där Hotell Atlantic låg. Foto från år 2023. Kvarteret bestod av nio tomter. Hövågen, som tidigare stått i Brunnsparken, flyttades år 1822 till kvarteret och kom att finnas kvar där in på 1900-talet. Vid Norra Larmgatan 2 uppfördes år 1813 ett envåningshus, vilket var emot byggnadsordningen, som angav att nya byggnader skulle vara minst två våningar. Den kom senare att byggas på med en andra våning. År 1835 såldes fastigheten till Göteborgs stad för att användas som kurhus, vilket efter ombyggnad stod färdigt år 1843. Det kom senare att ersättas av Holtermanska sjukhuset år 1894.
Vid Norra Larmgatan 4 uppfördes år 1811 ett trevånings stenhus, vilket år 1821 inköptes av barnhusdirektionen i Göteborg, som år 1811 fått en donation av William Chalmers d.y. för att anlägga en slöjdskola. Chalmerska slöjdskolan inledde sin verksamhet den 5 november 1829 och kom att vara kvar där tills den flyttade till nya lokaler på Storgatan den 4 november 1869. Chalmerska slöjdskolan kom år 1833 att förvärva två tomter vid Norra Larmgatan 6. Sedan Nils Ericsonsgatan dragits fram kom år 1908 att uppföras en femvånings industribyggnad, vilken senare kom att inrymma Gumperts tryckerier. Den 4 mars 1966 öppnade Cue Club på Norra Larmgatan 6, men tvingades senare samma år att stänga. Efter protester öppnades Cue Club igen på Köpmansgatan 52 strax före jul 1966. Herman Carlson Levin musikinstrument grundades år 1900 i en liten lägenhet på Norra Larmgatan 4. Fastigheten ägdes då av Blidbergs pianofabrik. År 1918 hade verksamheten expanderat och sysselsatte 30 personer och upptog 600 m² av fastigheten. Expansionen fortsatte och år 1943 flyttade fabriken till den före detta Rörstrands porslinsfabrik i Brämaregården.
Vid Norra Larmgatan 8 och 10 – Spannmålsgatan 26 låg stadens materialgård med skjul och mindre byggnader, samt stadens hövåg. Vid Nils Ericsonsgatan 5 uppfördes år 1914 ett kommunalt verkstadshus i sex våningar. År 1919 uppfördes Hotel Atlantic, som var ett av stadens mest toppmoderna, efter ritningar av Karl Alberts. Det uppfördes för rederiet Sverige–Amerikalinien och stod klart hösten 1921. Rivningen av hotell Atlantic inleddes den 19 april 1971.
På en tomt uppfördes länshäktet vid Hötorgets norra sida. Det stod klart år 1816 och ersattes av det nya cellfängelset vid Sankt Eriks torg år 1855, varefter den gamla byggnaden övertogs av SJ.
Kvarteret 2 Hövågen omgärdas sedan stadsdelens sanering av Kanaltorgsgatan i norr, Nils Ericsonsgatan i öster, Spannmålsgatan i söder och Östra Hamngatan i väster och omfattar de tidigare kvarteren Gustavus Primus, Klädpressaren och Hövågen.
Tredje kvarteret Klädpressaren miniatyr|Östra Hamngatan 2 – Lilla Klädpressaregatan 1. I byggnaden hade Göteborgs-Posten sin redaktion under åren 1918–1935. miniatyr|stående|Katolska kyrkan vid Spannmålsgatan 18.