Hervé Bazin (eg. Jean-Pierre Hervé-Bazin), född 17 april 1911 i Angers, död 17 februari 1996 i Paris, var en fransk författare.
Han debuterade med diktsamlingen Jour (1947) och framstod som utpräglat antiborgerlig med romanen La mort du petit cheval (1950), men intog en något mjukare ståndpunkt i Qui s'ose aimer (1956).Bra Böckers lexikon, 1973
Bazin blev medlem av Académie Goncourt 1958, där han ersatte Francis Carco. Han blev dess president 1973, och ersattes efter hans död, av Jorge Semprún, medan ordförandeskapet gick till François Nourissier.
Politiskt tillhörde Hervé Bazin Mouvement de la Paix, relaterad till kommunistiska partiet som han sympatiserade med. Han erhöll Lenins fredspris 1979.
Bibliografi Jour, dikter, 1947 A la poursuite d'Iris, dikter, 1948 Vipère au poing självbiografik roman, 1948 La Tête contre les murs, roman 1949 La Mort du petit cheval, självbiografik roman, sekvens till "Vipère au poing", 1950 Le bureau des mariages, noveller, 1951 Lève-toi et marche, roman1952 Humeurs, dikter, 1953 Contre vents et marées, 1953 L'Huile sur le feu, roman, 1954 Qui j'ose aimer, roman, 1956 La fin des asiles, essäer, 1959 Au nom du fils, roman, 1960 Chapeau bas, noveller, 1963 Plumons l'oiseau, essäer, 1966 Le Matrimoine, roman, 1967 Les bienheureux de La Désolation, 1970 Le Cri de la chouette, självbiografik roman(sekvent till "Vipère au poing" and "La mort du petit cheval"), 1972 Madame Ex,roman, 1975 Traits, 1976 Ce que je crois, 1977 Un feu dévore un autre feu, 1978 L'Église verte, roman, 1981 Qui est le prince?, 1981 Abécédaire, 1984 Le Démon de minuit, 1988 L'École des pères, roman, 1991 Le grand méchant doux, 1992 Le Neuvième jour, 1994
Utgivet på svenska Huvudet mot murarna (översättning Karin Bong, Folket i bild, 1950) (La tête contre les murs) Den jag vågar älska (översättning Bengt Söderbergh, Bonnier, 1958) (Qui j'ose aimer)
Källor
Kategori:Födda 1911 Kategori:Avlidna 1996 Kategori:Franska författare Kategori:Franskspråkiga författare Kategori:Alumner från Paris universitet Kategori:Män