Knut Gunnar Nilsson, född 17 april 1904 i Karlskrona, död 28 november 1995 i Le Chesnay i Frankrike, var en svensk skulptör som är främst känd för sina skulpturer av unga kvinnor.

Biografi Gunnar Nilsson föddes den 17 april 1904 i Karlskrona som son till löjtnanten vid Kungliga Svenska Flottan Carl Johan Walfrid Nilsson och andra hustrun Hilda Maria Hammarlund.

Utbildning Nilsson hade från barndomen ett intresse av konstnärliga aktiviteter och skulpterade djur-figurer och troll. En vän introducerade honom för Rodin, Bourdelle, Carl Milles och Vigeland.

Nilsson studerade akvarellmålning och modellering vid Tekniska Yrkesskolan i Karlskrona 1918-19. Familjen flyttade när Nilsson var 17 år till Finspång där han arbetade som kontorist på Finspångs Metallverk och studerade konst vid sidan om sitt yrke.

Skulptörsutbildning i Paris

Nilssons debututställning var i Finspång 1927. Med hjälp av en lokal insamling, och efter uppmuntran av Carl Eldh, reste han till Paris 1928 för att studera skulptur på den privata konst-skolan Académie Scandinave under Charles Despiau. Nilsson fortsatte sedan att studera på Académie Julian hos Paul Niclausse fram till 1934.

Nilssons utbildning och uppehälle betalades av Finspångs kommun, men avbröts efter vilket han fick överleva på det som hans familj kunde skicka honom. En anonym välgörare donerade pengar till honom under ett år så att han kunde fullfölja sina studier. Identiteten på personen avslöjades senare vara Prins Eugen av Sverige.

I Paris umgicks Nilsson med Bror Hjorth, vars tidigare ateljé på 14 Rue François Guibert han också hyrde, Carl Frisendahl och Alberto Giacometti. Den förre gjorde en porträttbyst i gips av Nilsson. Nilsson blev även nära vän med målaren Ragnar Person.

Nilsson bosatte sig senare i Le Chesnay, nära Versailles på Rue de la Bourboule 14. Han gjorde sig främst känd för skulpturer av unga flickor och för sina porträttbilder. Bland de avporträtterade märks Carl Ekman och Roger Martin du Gard. I Nilsson verk kan man se influenser från det antika Egypten, klassisk grekisk, Fransk gotik och Florentinsk ung-renässans.

Äktenskap Nilsson gifte sig 1934 med lektorn Sylvette Mendousse (f. 1904 Digne-les-Bains ), med vilken han fick fem barn, Sven, Elsa, Henri, Marie-José och Axel.

Nilssons liv under andra världskriget

vänster|miniatyr|127x127px|Staty av Ansgar utanför Svenska kyrkan i Paris.

För Bjurström och å Svenska kyrkans räkning i Paris skapade Nilsson figurer av Petrus och Ansgar. (1934)

Efter nazisternas ockupation av Paris, 1940 valde Nilsson och hans vän Friesendahl att stanna i landet, med stöd av generalkonsulen Raoul Nordling, Birger Bjurström, kyrkoherde vid Svenska kyrkan i Paris, Gunnar W. Lundberg, och Gustaf Berndtson.

Denna period visade sig vara svår inte bara ekonomiskt för utan även på ett personlig plan. Nilsson som levde separerad från sin fru och barn som befann sig i säkerhet i frizonen i sydfrankrike. Stressen blev så svår att han 1941 upptäckte han att han successivt förlorade den stereoskopiska synförmågan som är så viktig för en skulptör. Efter att familjen återförenades så förbättrades Nilssons syn genom träning och han kunde efter familjens återkomst till Paris slutföra en porträtt-relief av Birger Bjurström.

Vid Frankrikes frigörelse deltog Nilsson i Salon de la Libération (även kallad Salon d'Automne) och följande år fick han sitt genombrott i Sverige.

År 1946 hade Nilsson återigen en utställning på Tessininstitutet och sedan sin första egna större separatutställning i Stockholm på Svensk-Franska konstgalleriet. Det blev Nilsson svenska genombrott. Kritikerna lovordade Nilsson och noterade att hans verk hade ett mjukt och säkert handlag i linje med fransk klassisk tradition.

Kännetecknande för Nilssons utveckling som skulptör är att de med åren blev allt mer arkitektoniska. Han började efter modell helt naturalistiskt, skalade sedan bort detaljer och skuggverkningar samt gjorde många gipsavgjutningar innan den färdiga skulpturen kunde presenteras i brons eller marmor. De senaste åren ville han ta bort de horisontella linjerna och bara framhäva det uppåtsträvande.

Nilsson mottog Prins Eugen-medaljen 1959.

Groupe des neufs Nilsson ingick den 11 November 1963 i en grupp av nio skulptörer vars mål var att "försvara den figurativa skulpturkonsten" och stå emot den post-modernistiska och abstrakta konsten. Invigningen tog plats vid pedimentet av Auguste Rodins staty av den franske författaren Honoré de Balzac.

Gruppen kallad "De nio" bestod av Jean Carton, Paul Cornet, Raymond Corbin, Charles Affret och Jean Osouf Marcel Damboise, Léopold Kretz och Léon Indenbaum.

Poeten Juliette Darle, konstkritikern André Barrèr och konstnären Rene Alberlenc understödde projektet.

Gruppens första utställning ägde plats 1964 Galerie Vendôme i Paris,

Död Död den 28 november 1995 i Le Chesnay.

Offentliga verk i urval Mimi eller La petite baigneuse (1956), brons, på Karlavägen och vid Kungsklippan i Stockholm, samt i Ronneby (1959) Vårens huldra (1954), brons, Trädgårdsföreningen i Linköping, Botaniska Trädgården i Göteborg och i Rottneros skulpturpark Våren (1949), marmor, Trädgårdsföreningen i Göteborg Det var en gång (1977–79), brons, vid stadshusets entré, Sölvesborg Ansgar utanför Svenska kyrkan i Paris Blekingeflickan eller När skönheten kom till byn (rest 1960), brons, Hoglands park i Karlskrona Carl Edvard Ekman (rest 1951), porträttbyst, framför Ekmanska skolan i Finspång Undinen, brons, utanför simhallen i Finspång och utanför Strömbadet i Gävle

Representerad vid bland annat NationalmuseumNationalmuseum i Stockholm.

Bilder

Referenser Noter

Tryckta källor

Externa länkar

Kategori:Svenska skulptörer under 1900-talet Kategori:Ledamöter av Konstakademien Kategori:Mottagare av Prins Eugen-medaljen Kategori:Riddare av Hederslegionen Kategori:Representerade vid Nationalmuseum Kategori:Svenskar i Frankrike Kategori:Konstnärer från Karlskrona Kategori:Födda 1904 Kategori:Avlidna 1995 Kategori:Män