miniatyr|200px|Saronnis Colnago Master från VM 1982. Giuseppe "Beppe" Saronni, född 22 september 1957 i Novara, är en italiensk före detta tävlingscyklist som var professionell från 1977 till 1989. På meritlistan märks främst två totalsegrar (1979 och 1983) och 24 etappsegrar i Giro d'Italia, världsmästartiteln i linjelopp 1982 (även ett VM-silver 1981 och ett brons 1986), samt segrarna i Milano–Sanremo 1983 och Giro di Lombardia 1982.
Efter att ha avslutat sin aktiva karriär fortsatte Saronni inom cykelsporten som stallchef och sportdirektör för Lampre-Fondital varefter han fortsatt som rådgivare åt UAE Team Emirates.Giuseppe Saronni på UAE Team Emirates.Giuseppe Saronni på BikeRaceInfo].
Karriär I ungdomen – han började tävla som tolvåring – körde Saronni inte bara landsvägslopp (och cykelcross) utan även på bana, där han blev dubbel italiensk juniormästare i sprint och tog silver i samma disciplin vid europamästerskpen för juniorer. 1976 ingick han som 18-åring i det italienska lag som gick till kvartsfinal i lagförföljelselopp (utslagna av de blivande silvermedaljörena Sovjetunionen) vid Olympiska spelen i Montreal.
Efter OS fick han ett professionellt kontrakt (han fick dispens av det italienska cykelförbundet eftersom han bara var, nyss fyllda, 19 år) med det italienska stallet Scic och redan i sin första tävling som professionell (Trofeo Laigueglia den 23 februari 1977) kom han på andra plats, knappt slagen i spurten av Freddy Maertens (men före svenske Bernt Johansson, OS-guldmedaljör i linjelopp i Montreal och även han nyblivet proffs, på tredjeplatsen), och den första segern kom fem veckor senare – Trofeo Pantalica den 29 mars som han vann före Enrico Paolini med Francesco Moser på tredje plats – Moser ogillade sedan Saronni eftersom denne vann loppet genom att spurta iväg när Moser hindrades av en polismotorcykel. Denna första seger för Saronni följdes strax av fler och efter ytterligare ett år hade han petat ner Scic-stallets stjärna, Gianbattista Baronchelli, från tronen (1978 tog Saronni 17 av stallets 25 segrar, Baronchelli fem – Baronchelli bytte stall...).
1978 deltog Saronni i sitt första Giro d'Italia, i vilket han kom på femte plats totalt och blev tvåa i poängtävlingen (bara en poäng efter Francesco Moser som vann på 275 poäng mot Saronnis 274). För andra året i rad var det dock belgisk seger (genom Johan De Muynck, året innan hade Michel Pollentier vunnit) och till 1979 hade arrangerande Gazzetta dello Sport modifierat loppet så att det skulle passa de italienska åkarna bättre – tidningen ville sälja lösnummer, men få italienare ville ju läsa om belgiska stärnor – färre berg (från elva till nio bergsetapper) och hela fem tempoetapper (i stället för fyra, prologen inräknad) – och tidnngen fick det önskade resultatet: Den italienske favoriten Moser vann prologen tre sekunder före Saronni och utökade ledningen med ytterligare 26 sekunder på etapp 3 (också den en tempoetapp). På den något backigare etapp 6 tog dock Saronni in sju sekunder när han blev trea i ett splittrat fält och Mosers totalledning krymte till 22 sekunder. Etapp 8 var också den en tempoetapp och den vanns av Saronni 32 sekunder före norske Knut Knudsen (som legat trea två sekunder efter Saronni) och Moser kom först på fjärde plats 1:24 efter – den rosa ledartröjan bytte innehavare eftersom Saronni nu ledde 34 sekunder före Knudsen och med Moser nere på tredje plats 1:02 efter. I nästa tempoetapp (etapp 10) tog dock vinnande Knudsen in 26 av de 34 sekunderna på etapptvåan Saronni, medan Moser bara blev femma och tappade ytterligare tid så att han från sin tredjeplats totalt hade 1:40 upp till Saronni. Knudsen tappade sedan tio sekunder på Saronni och Moser på etapp 13, men sedan följdes de tre huvudkomabattanterna åt till bergsetappen med ordningsnumret 16. Här attackerade Knudsen den tröttnande Saronni på klättringen uppför Forcella di Monte Rest och ryckte åt sig en halvminuts ledning men körde försiktigt under nerkörseln, Saronni kom åter ikapp och likaså Moser. När det återstod 15 kilometer till målet körde en följebil på Knudsens bakhjul så att denne kraschade, slog i ena knät och förlorade en halvminut på den grupp i vilken Saronni och Moser ingick, men med fyra kilometer kvar hade den tröttkörde Knudsen hunnit ifatt på sin reservcykel med sitt ömmande knä. Saronni gjorde därpå ett angrepp direkt och kom i mål sex sekunder före Moser och 26 före Knudsen (vann etappen gjorde dock Roberto Ceruti som legat i en soloutbrytning och Saronni blev bara tvåa på etappen, 1:12 efter denne – Ceruti var dock "ofarlig" i sammandragetCeruti blev 27:a i slutsammandraget, 58 minuter efter.). Efter en vilodag körde den knäskadade Knudsen sedan etapp 17 med bandage och kom i mål en kvart efter – han ställde inte upp till start på etapp 18. Denna var en bergsetapp på vilken Saronni utökade ledningen med ytterligare tre sekunder gentemot Moser (Saronnis ledning var nu 1:48 ner till Moser, medan svenske Bernt Johansson låg trea 4:07 efter). På etapp 19, den sista och avslutande avslutande tempoetappen, krossade sedan Saronni allt motstånd och vann 15 sekunder före Roberto Visentini och ytterligare sex före Moser: Giuseppe Saronni hade vunnit sitt första Giro d'Italia (2:09 före Moser och 3:13 före Johansson).Guest Article: Before Thor på Velominati 18 december 2015 och etappresultat från ProCyclingStats. Saronni vann också poängtävlingen med en poäng före Moser – 275 mot 274 (samma siffror, fast omvänt, mot året före!).
När Saronni tagit från Moser ledartröjan i girot genom att utklassa honom på etapp 8 kom ordväxlingen mellan de båda igång, underblåst av pressen, och rivaliteten ökade sedan för varje tävling – den tredje stora rivaliteten mellan två italienska cyklister (efter Alfredo Binda/Learco Guerra i början av 1930-talet och Fausto Coppi/Gino Bartali på 1940-/1950-talen) var ett faktum. De körde dock tillsammans för Italien vid världsmästerskapen och 1979, mindre än fem månader efter att Saronni vunnit Girot, körde de tillsammans i partempoloppet Trofeo Baracchi – de vann förvisso, men båda klagade efteråt på den andre.
Saronni hade störst framgång i italienska lopp eftersom han huvudsakligen körde i Italien – de italienska stallens sponsorer var lokala italienska företag och de önskade såklart att i första hand synas på de italienska vägarna och i italienska media.
Meriter – Landsväg 1977 Vinnare av Tre Valli Varesine Vinnare av Giro del Veneto Vinnare av Trofeo Pantalica Vinnare av Giro del Friuli 2:a i La Flèche Wallonne 2:a i Coppa Placci 2:a i Giro del Piemonte 2:a i Trofeo Laigueglia 2:a i Tour du Nord-Ouest 2:a i GP Montelupo 3:a totalt i Tirreno–Adriatico 3:a i Giro del Lazio 3:a i Giro della Provincia di Reggio Calabria 3:a totalt i Giro di Puglia 3:a i Milano-Vignola 4:a i GP Camaiore 5:a i Giro dell'Emilia 7:a i Coppa Bernocchi 8:a totalt i GP du Midi-Libre 8:a totalt i Giro di Sardegna 8:a i Trofeo Matteotti 9:a i linjelopp vid Världsmästerskapen 9:a i GP Industria & Commercio di Prato 10:a i Milano-Torino1978 Vinnare totalt av Tirreno–Adriatico Vinnare av prologen (ITT) Vinnare totalt av Giro di Puglia Vinnare av etapperna 1 och 3b (ITT) Vinnare totalt av Tour d'Indre-et-Loire Vinnare av etapp 3 Vinnare totalt av Ruota d'Oro Vinnare av etapp 2 Vinnare av Coppa Agostoni Vinnare av Trofeo Pantalica Vinnare av Giro di Campania Vinnare av GP Valsassina Vinnare av etapp 4 i Giro di Sardegna 2:a i Milano-Sanremo 2:a i Coppa Sabatini 2:a i Giro del Friuli 3:a i Giro dell'Appennino 3:a i linjelopp vid Italienska mästerskapen 4:a i linjelopp vid Världsmästerskapen 4:a i Giro dell'Emilia 4:a i Trofeo Laigueglia 4:a i Giro dell'Umbria 5:a totalt i Giro d'Italia Vinnare av etapperna 2, 7 och 8 5:a totalt i Escalada a Montjuïc Vinnare av etapp 1a (ITT) 5:a i GP Industria & Commercio di Prato 6:a i Giro di Toscana 7:a i Rund um den Henninger Turm 8:a i GP Montelupo1979 Vinnare totalt av Giro d'Italia Vinnare av Poängtävlingen Vinnare av etapperna 5, 8 (ITT) och 19 (ITT) Vinnare totalt av Tour de Romandie Vinnare av etapperna 1 och 4 Vinnare av Züri Metzgete Vinnare totalt av GP du Midi-Libre Vinnare av prologen (ITT) och etapp 1 Vinnare av Tre Valli Varesine Vinnare av Grosser Preis des Kantons Aargau Vinnare av Trofeo Baracchi med Francesco Moser Vinnare av GP Camaiore Vinnare av Course de L'Aproca Vinnare av etapp 3 Vinnare av prologen (ITT) och etapp 2b i Volta a Catalunya Vinnare av etapp 1 i Tour d'Indre-et-Loire 2:a i slutställningen av Super Prestige Pernod 2:a i Milano-Sanremo 2:a totalt i Tirreno–Adriatico Vinnare av etapp 4 2:a i Paris-Tours 2:a i La Flèche Wallonne 2:a i Trofeo Laigueglia 2:a totalt i Ruota d'Oro Vinnare av etapp 1 2:a i Giro di Campania 2:a totalt i Giro di Frasassi Vinnare av etapp 2 3:a i Giro Gatteo a Mare 4:a i Coppa Placci 4:a i Coppa Agostoni 5:a i GP Industria & Artigianato 5:a totalt i Vuelta a Andalucia Vinnare av etapp 5 5:a i Trofeo Pantalica 8:a i linjelopp vid Världsmästerskapen 8:a i Milano-Torino 10:a i Giro dell'Emilia 1980 Vinnare av La Flèche Wallonne Vinnare av Tre Valli Varesine Vinnare av Coppa Bernocchi Vinnare av Trittico Lombardo Vinnare totalt av Giro di Puglia Vinnare av etapperna 1, 4 och 5 Vinnare av GP Industria & Artigianato Vinnare av Trofeo Pantalica Vinnare av Giro di Campania Vinnare av etapp 1 i Ruota d'Oro Italiensk mästare i linjelopp Vinnare av Memorial Gastone Nencini (ITT) 2:a i Milano-Sanremo 2:a i Coppa Sabatini 2:a i Giro di Toscana 3:a totalt i Tour de Romandie Vinnare av prologen (ITT) 3:a i Giro del Lazio 4:a i Züri Metzgete 5:a i slutställningen av Super Prestige Pernod 5:a i Milano-Vignola 6:a totalt i Tirreno–Adriatico Vinnare av etapp 3 6:a i Giro del Veneto 6:a totalt i Giro di Sardegna 7:a totalt i Giro d'Italia Vinnare av Poängtävlingen Vinnare av etapperna 1, 2, 3, 13, 17, 19, och 21 (ITT) 7:a i Trofeo Matteotti 8:a i Giro dell'Umbria1981 Vinnare av Giro di Romagna Vinnare av Trofeo Laigueglia Vinnare av Coppa Bernocchi Vinnare av GP Camaiore Vinnare av Giro dell'Etna Vinnare av etapperna 2 och 3 i Tirreno–Adriatico Vinnare av etapperna 1, 2 och 5 i Giro di Puglia Vinnare av etapp 3 i Deutschland Tour Vinnare av etapp 5 i Tour Méditerranéen Vinnare av etapp 2 i Ruota d'Oro 15px 2:a i linjelopp vid Världsmästerskapen 2:a totalt i Tour de Romandie Vinnare av etapperna 1 och 3 2:a i GP Industria & Commercio di Prato 2:a i Col San Martino 3:a totalt i Giro d'Italia Vinnare av Poängtävlingen Vinnare av etapperna 3, 5 och 6 3:a i Giro del Friuli 4:a totalt i Escalada a Montjuïc Vinnare av etapp 1b 4:a i Memorial Gastone Nencini (ITT) 7:a i slutställningen av Super Prestige Pernod 9:a i Gent–Wevelgem1982 Världsmästare i linjelopp Vinnare av Giro di Lombardia Vinnare totalt av Tour de Suisse Vinnare av etapp 1 Vinnare totalt av Tirreno–Adriatico Vinnare av etapperna 1 och 2 Vinnare totalt av Giro del Trentino Vinnare av etapp 3 Vinnare av Milano-Torino Vinnare totalt av Giro di Sardegna Vinnare av etapperna 1, 2 och 4 Vinnare av Coppa Agostoni Vinnare av Coppa Sabatini Vinnare av Trofeo Pantalica Vinnare av etapp 1 i Deutschland Tour Vinnare av etapperna 2, 3 5a och 6 i Vuelta a Andalucia Vinnare av etapp 1 i Ruota d'Oro 2:a i slutställningen av Super Prestige Pernod 2:a i Giro del Friuli 2:a i Memorial Gastone Nencini (ITT) 3:a totalt i Giro di Frasassi 5:a i Giro di Campania 6:a totalt i Giro d'Italia Vinnare av etapperna 1, 9 och 21 6:a i Paris–Bryssel 6:a i Trofeo Matteotti 7:a i La Flèche Wallonne 1983 Vinnare totalt av Giro d'Italia Vinnare av Poängtävlingen Vinnare av etapperna 4, 13 (ITT) och 16b Vinnare av Milano–Sanremo Vinnare av etapperna 9 och 10 i Vuelta a España Vinnare av Sassari–Cagliari 2:a i Liège–Bastogne–Liège 2:a i Memorial Gastone Nencini (ITT) 3:a i slutställningen av Super Prestige Pernod 5:a i Trofeo Pantalica 9:a i GP Montelupo 1984 Vinnare av etapperna 3 och 5 i Tour of Norway1985 Vinnare av etapperna 3 och 16 i Giro d'Italia Vinnare av Trofeo Pantalica