Jämtlands historia präglas starkt av landskapets centrala position på Skandinaviska halvön, en position som gjort att Jämtland historiskt kännetecknats av inflyttning och kulturellt inflytande från främst Tröndelagen i väster (och därifrån vidare till övriga Mellannorrland), ekonomiska relationer med främst de svenska landskapen i öster och söder, samt politiska relationer omväxlande åt båda håll.
Allmänt De första människorna kom till landskapet omkring 7 000–6 000 år före Kristus från väster, bofast blev man däremot långt senare. Jämtland omnämns för första gången på 1000-talet på landskapets enda kända runsten, Frösöstenen. Under den här tiden utgjorde Jämtland ett eget område självständigt från såväl Norge som Sverige, en politisk status som av eftervärlden ofta benämns bonderepublik. Beslut togs i avsaknad av någon konung vid alltinget Jamtamot.Ekerwald, Jämtarnas historia, sid. 124. Trots att Jämtland blev norskt 1178 efter slaget på Storsjöns is, då jämtarna svor Sverre Sigurdsson trohet, fortsatte Jämtland att ha en hög grad av inre självstyre som norskt skattland och kom att likna till exempel Orkneyöarna, snarare än de närliggande norska landskapen. Den självständiga ställningen kom att minska i takt med att det danska inflytandet växte i Norge, som likt Jämtland försvagades kraftigt av digerdöden och jordbrukskrisen på 1300-talet.
Efter Kalmarunionens upplösning kom Jämtland att utgöra ett gränsområde och under 1500- och 1600-talen blev Jämtland ofta en skådeplats för de dansk-svenska krigen, vilka resulterade i att jämtarna svor endera den svenska eller den danska konungen trohet. Detta fortgick även efter att Jämtland blev en del av Sverige 1645. Såväl Danmark som Sverige gjorde upprepade försök att integrera Jämtland i sitt kungarike, något Sverige till slut lyckades med, vilket symboliseras med beslutet 1699 då jämtarna som sista befolkning i ett erövrat landskap i fortsättningen skulle anses som svenska undersåtar.Ekerwald, Carl-Göran (1994). "Folkstämningen i Jämtland vid övergången till Sverige" i Sten Rentzhog: Jämten 1995, sid. 177-184.
Jämtland var inledningsvis en relativt eftersatt del av riket då Sveriges intentioner i landskapet först och främst var försvarsmässiga. Sveriges fall som stormakt betecknar också slutet på ofärdstiden i Jämtland, bebyggelsen och befolkningen ökade och levnadsstandarden blev bättre. Efter järnvägens tillkomst förändrades landskapet dramatiskt och folkrörelsetiden började. Den positiva utvecklingen fick ett abrupt slut på 1950- och 1960-talet då den nationella politiken gjorde att Jämtland tillsammans med grannlandskapet Härjedalen genomlevde det största befolkningsraset i modern svensk historia.Westlund, Hans (1999). "Visionerna bakom avfolkningspolitiken" i Sten Rentzhog: Jämten 2000, sid. 190-196.
Förhistoria
I Jämtland har det gjorts ett antal fynd från tiden före människan, mest känt är de rester av ullhårig mammut som hittades i Pilgrimstad 1944.
Stenåldern miniatyr|250px|Hällristningar i Glösa, gjorda för cirka 5 000 år sedan och består främst av älg, flera organ har målats ut. Hällristningarna är mycket lika de som man funnit i till exempel Moelv i Tröndelag och påminner även om grottkonsten i Altamira i norra Spanien. En hällristad älg från Glösa förekommer idag i Krokoms kommunvapen
De första människorna kom till Jämtland någon gång mellan 7 000 och 6 000 år före Kristus från väster. De var jägare och samlare. Flera tusen fynd från deras tid har hittats runt om i landskapet vid lägerplatser, längs stränder och sjöar. Jägarfolket var nomader och följde bytenas vandringar. I Jämtland dominerade redan på den här tiden älgen vilket flera hällmålningar vittnar om och vid tidpunkten växte det bland annat ek i det som i dag är västra Jämtlands fjällvärld.
Nära hällmålningar i Jämtland förekommer ofta fångstgropar och i Jämtland finns runt 10 000 kända sådana, vilket är fler än vad som påträffats i andra regioner i hela Skandinavien. Jaktgroparna placerades där man visste att älgarna rörde sig och kunde sträcka sig flera mil. Det finns idag flera ortnamn runt om i Jämtland som vittnar om fångstgroparnas betydelse för jägarfolket och deras avkommor.
Den äldsta boplatsen i Jämtland är den vid Foskvattnet i Hotagen daterad till cirka 6 000 år före Kristus genom C14-metoden, inte alltför långt ifrån den så kallade Fosnakulturen i Møre og Romsdal. I Åflo i Offerdal har man emellertid hittat en unik pilspets, Offerdalsspetsen, gjord av ben som kan vara mer än 8 000 år gammal,Ekerwald, Jämtarnas historia, sid. 34. vilket gör fyndet till ett av de äldsta stenåldersfynden i hela Sverige.
Bronsåldern Kring 2 700 år före Kristus gjorde den neolitiska kulturen sig gällande i Tröndelag och Trondheimsområdet, och något senare i Jämtland där det under bronsåldern utvecklades en herdekultur. Pollenanalyser från till exempel Ändsjön och även Fjällnäs i Härjedalen visar att det funnits svartkämpar i området, vilket antyder en tidig betesdrift vid ungefär 2 200 år före KristusHemmendorff, Arkeologi i fjäll, skog och bygd, sid. 12.. I Sandöl, norr om Hotagen, finns spår av sådan betesdrift, daterade till tiden 2 500 år före Kristus. Denna boskapsskötsel är samtida med jägarkulturen som bedrivs i skog och mark runt om i Jämtland. Vid Ånnsjön finns fyndigheter av flinta som inte finns naturligt i området och runt 60 boplatser från tiden.Hemmendorff, Arkeologi i fjäll, skog och bygd, sid. 57. Vid Juvulns strandkanter finns också flera boplatser.Hemmendorff, Arkeologi i fjäll, skog och bygd, sid. 83. I Snåsa, i dagens Norge, har man funnit spår av en större bondebebyggelse från den samtiden.
Järnåldern En jämtsk bondekultur uppstod först under yngre romersk järnålder i Storsjöbygden. På 300-talet finns arkeologiska bevis för större gårdar och långhus i Jämtland, i till exempel Ås. Man har även funnit ben av nötkreatur, hundar, getter och hästar från den här tiden. De jämtska bönderna odlade framför allt korn, men pollenanalyser visar även att till exempel hampa förekom. I slutet av 300-talet restes Mjälleborgen på Frösön för att kontrollera järnframställning och den omfattande järnhandeln som utvecklades längs med Ljungan. Storhögar börjar förekomma i Jämtland, liknande fanns i Bertnem i Nord-Tröndelag och på tre platser längs med Medelpadskusten.
Storsjöområdet tros ha ingått i ett småkungarike i Mellannorrland, enligt analys av arkeologisk fyndtäthet gjord av arkeologen Per H. Ramqvist. Mellannorrland var ett av minst 13 självstyrande provinser i Fenno-Skandinavien som alla ingick i den nordisktalande kultursfären under folkvandringstiden. Det mellannorrländska riket utgjordes av den geografiska triangeln mellan de fyndtäta områdena i Borg (vid dagens Söderhamn), Mjälleborgen (Östersund) och Gene (Örnsköldsvik).Karta över Nordens småkungariken . Ursprungligen publicerad i Per H. Ramqvist (1991), "Perspektiv på regional variation och samhälle i Nordens folkvandringstid".
Även om järnhandelsförbindelserna var med Uppland, så visar ortsnamen att det kulturella västliga inflytandet från Tröndelag (som också var ett småkungarike) genom Jämtland till Norrlandskusten var vid tiden stor.Ekerwald, Jämtarnas historia, sid. 74.
En nomadisk fångst- och jägarkultur levde i Jämtland och expanderade under järnåldern. Det har diskuterats huruvida denna kultur var föregångare till dagens samer eller om de hade någon annan etnicitet. En viktig del i den diskussionen är tolkningen av fångstmarksgravarna, en fornlämningstyp som i Sverige förekommer i framför allt Jämtland, Härjedalen och Dalarna och som började anläggas under järnåldern. Arkeologen Inger Zachrisson menar att gravarna tillkom inom en samisk fångstkultur både på grund av gravarnas lägen i landskapet och på grund av förekomsten av offrade älg- och renhorn samt östliga föremål. En annan arkeolog, Evert Baudou, har i stället tolkat gravarna som germanska utifrån deras konstruktion. Enligt hans uppfattning, som framför allt baseras på utbredningen av asbestkeramik på arkeologiska fyndplatser, gick den förhistoriska gränsen mellan samiskt och germanskt genom norra Jämtland och norra Ångermanland. Samiska medeltida bosättningar i Sydjämtland betraktas av Baudou som tillfälliga utflyttningar från det samiska området i norr.Sydsamernas historia - en forskningsöversikt, Idre samebys webbplats. Andra menar att en del gravar kan vara samiska men att de etniska relationerna i Mellanskandinavien under järnålder och tidig medeltid inte behöver ha tagit sig samma uttryck som längre norrut och i senare tid. Åter andra ser frågan om etnicitet under järnåldern som ointressant eller omöjlig att besvara.
Anläggandet av fångstmarksgravar i Mellannorrlands inland har kopplats till en samtidig högkonjunktur i jordbruksbygderna i kustlandet, vilket märks på gravgåvor och begravda silverskatter. Detta kan vara ett uttryck för ett utökat handelsutbyte. Från romersk järnålder och folkvandringstid har den gamla fornborgen i Mjälleborgen i Jämtland framhållits som möjlig marknadsplats.Per H. Ramqvist,
Bebyggelsen stagnerade på 600-talet i hela Mellannorrland, och Mjälleborgen övergavs på 700-talet. En folkkoncentration skedde i den bördiga östra Storsjöbygden. Orter som Frösön, Brunflo, Hackås, Lockne och Näs samt halvön Rödön utmärker sig. Storsjöbygden blev en oas i det som då var Nordskandinavien. Hästar utgjorde det enda pålitliga färdmedlet och blev en nödvändighet för alla bönder.
Arkeologiska och palynologiska studier i Sösjöfjällen inom Åre kommun tyder på att renskötseln etablerades i Jämtland under slutet av den yngre järnåldern (500–1000 e.Kr.). Den sydsamiska renskötseln kan ha uppstått ur en blandekonomi av fångst och skötsel av småboskap. På 1000–1100-talen förefaller renskötseln har varit helt etablerad inom Sösjöfjällen och tycks då ha haft större omfattning än längre norrut i Lappland.
Vikingatiden miniatyr|250px|Vikingen Arnljot Gelline med två män på skidor på resa genom Jämtland
Under vikingatiden blev bebyggelsen mer omfattande, vilket kan ses som en bekräftelse på Snorre Sturlassons uppgifter om att många norrmän som flydde från Harald Hårfager bosatte sig i Jämtland i slutet av 800-talet, på samma sätt som många norrmän vid samma tid flydde till och koloniserade Island.Olson, "Konung Harald blir ensam härskare i Norge" i Norges konungasagor - Harald hårfagres historia Snorre nämner också den till namnet förste kände hövdingen i Jämtland, Kjallak Jarl, död år 884.Bo Oscarsson, Laxdalasagan, 1997
I samband med klimatförändringen (som senare resulterade i den medeltida värmeperioden) intog Frösön ställningen som centralort. Det varmare klimatet gjorde att jordbruket blomstrade, boskapsskötseln och den för det skandinaviska inlandet unika buföringen runt om i Jämtland blir mer omfattande, framför allt i den södra delen när fjällkon blir en del av faunan. Jakten på älg och vilt ökar även under den här tiden, befolkningen består av bönder, herdar, jägare och samlare. Många kunde beteckna sig som alla fyra. I religiöst hänseende utövade jämtarna asatro. Bland gudarna i den nordiska mytologin kom Jämtland att domineras av de äldsta gudarna i nordisk mytologi, vanernade Vries, Altgermanische Religionsgeschichte II, sid. 23., även om också asagudarna dyrkades.
Vid hovplatsen på Frösön, där Frösö kyrka står idag, har man funnit stora mängder djurben som blotades, framför allt vilt såsom björn, älg, kronhjort, ekorre, men i hög grad även tamdjur som häst, får, kor, svin och höns. I samband med att befolkningen ökade så anordnade man likt andra germanska stammar allting. Parlamentet Jamtamot beräknas ha upprättats på 900-talet och är unikt i Skandinavien då det är det enda som benämns mót (från gotiskan) istället för ting. Formen återfinns dock på annat håll, på till exempel Storbritannien, där som Witenagemot. Jamtamot har tolkats som att Jämtland var självständigt från Mellannorrland såväl som Tröndelag under Vikingatid.
Medeltiden