miniatyr|250px|Berättelsen om profeten Jona, som vistades i den stora fisken i tre dygn, tolkas enligt Matteusevangeliet av Jesus som en förutsägelse av dennes död och uppståndelse. Hängande skulptur från ca 1750, i Hvidbjerg Kirke som ligger i Struers kommun i Danmark. Profetior om Jesus i Gamla testamentet är en del av kristen tolkningstradition, där såväl tydligt messianska profetior som andra texter i judarnas Tanakh, som hos kristna kallas Gamla testamentet, har tolkats och tolkas som profetior om Jesus.
Bibelvetenskapen har visat att många saker som berättas i Nya testamentet kring vad Jesus sagt och gjort tillkommit för att peka på dessa gammaltestamentliga textställen. J C Dwyer, Church History, s. 52. Citat: "Matthew and his community apparently read The Old Testament as a collection of predictions about Jesus, and it is more than likely that certain of the stories about Jesus which we find in the Gospel came into existence precisely to demonstrate that the ancient "profecies" had been fullfilled." Hur den tidiga kyrkan betraktade de gammaltestamentliga texterna framgår tydligt i berättelsen om Emmausvandringen, där den uppståndne Jesus enligt Lukasevangeliet visar för lärjungarna hur det "står om honom överallt i skrifterna." Luk. 24:25-27, enligt Bibel 2000
Judarna på Jesu tid läste sin Bibel i en grekisk översättning kallad Septuaginta, inte i hebreiskt original. En del av dessa Jesusprofetior framstår som obegripliga, när kyrkor idag i sina gudstjänster läser rent bibelvetenskapliga bibelöversättningar, som inte tar hänsyn till tolkningstraditionen. När det i skärtorsdagsgudstjänsten läses ur profeten Jesaja passagen om den lidande tjänaren, som de kristna tidigt identifierade med Kristus och korsfästelsen, att "händer och fötter är skrumpna" framstår tolkningen som mycket mindre intuitiv än mer traditionella formuleringar, med ursprung i Septuaginta, som "händer och fötter är genomborrade". Ett exempel som är viktigt för ortodoxer och katoliker, men mer sällan för protestanter, är att äldre bibelöversättningar i Jesaja 7:14 talar om att jungfrun ska föda en son, medan bibelvetenskapliga översättningar talar om "den unga kvinnan". I sådan teologi som inte godtar kyrklig tradition till källa om kunskap om Gud, faller därmed basen för den gamla kristna tron på jungfrufödseln.
Bland de detaljer i de gammaltestamentliga texterna som i Nya testamentet pekas ut som profetior om Jesus är att Jesus skulle födas i Betlehem (Mika 5:2; Matt. 2:4-6), rida in i Jerusalem på en åsna (Sak. 9:9; Matt. 21:1-11) och dö för människornas synder (Jes. 53:1-12; Apg. 8:26-40).
En särskild form av profetia är typologin, som innebär att kristen tolkningstradition inte läst texterna bokstavligt utan tagit fasta på symboliska läsningar, och därmed förmått Gamla testamentet att handla om Kristus. Ett exempel som nämns i Nya testamentet är att profeten Jonas vistelse i den stora fiskens buk i tre dygn, är en förebild för Jesu död och uppståndelse (Jona 1:15-2:1, 11; Matt. 12:38-41).
Inom judendomen är detta sätt att läsa Tanakh inte accepterat. De anser förvisso att de heliga skrifterna förutsäger en kommande Messias, men de anser inte att Jesus är denne Messias.
Profetiornas plats i judisk och kristen historia Gamla Testamentet/Tanakh innehåller många profetior om någon som skall komma. Detta är ett synsätt som delas av både judar och kristna. Vid vår tideräknings början var förväntningarna på att tiden för deras fullkomnande var inne stora. Den vanligaste benämningen på den man väntade på var Messias (på hebreiska) eller Kristus (på grekiska). Översatt till svenska blir det ’den Smorde’. I Gamla Testamentet smordes konungen (David - 1 Sam. 16:13), prästen (Aron - 2 Mos. 30:30) och ibland även profeten (Elisa - 1 Kung. 19:16). Vid smörjelsen kom den Helige Ande, enligt Bibelns berättelser, över personen (1 Sam. 16:13; Jes. 61:1). Messiasbegreppet står alltså för en smord person[Särskilt Utvald], utrustad av Gud på ett alldeles särskilt sätt.
Jesus gick enligt evangelierna in i dessa förväntningar och bejakade att de handlar om honom själv (Luk. 24:27), även om hans tolkning till väsentliga delar skiljde sig från de i samtiden gängse (Joh. 6:14-15; 12:23-36). Det som förvånade samtiden mest var tanken att Messias måste lida (Luk. 24:26; Joh. 12:23-36; Apg. 17:1-3).
Kyrkan har redan från begynnelsen fäst stor vikt vid tanken att Jesu liv förutsägs i Gamla Testamentet. Nya Testamentet är fullt av anspelningar på och hänvisningar till Gamla Testamentet. Genom hela den kristna historien har profetiorna om Jesus varit en central disciplin. Uppfyllelsen av profetiorna används som ett argument för att den kristna tron är sann (Jfr. Apg. 17:11). Först genom liberalteologin och den historisk-kritiska bibelvetenskapen kom intresset för profetiorna att avta inom en del kyrkosamfund.
Typologierna miniatyr|350px|Abraham, beredd att offra sin son Isak, men hindras av Gud, och baggen offras istället. Händelsen tänks förebilda hur Gud Fader offrar sin älskade Son (Jesus), och hur Sonen sedan återuppstår. Jesus dör likt baggen i vårt ställe, och vi blir fria. Profetiorna i Gamla Testamentet är av olika slag. En särskild form av profetia är typologin, som är en profetia i handling. Tanken är att en person eller händelse i Gamla Testamentet, genom sin likhet med vad som hände med Jesus, förebildar vad som skulle hända med honom. Både Nya testamentet och kyrkan genom historien fäster stor vikt vi dessa. Många av de profetior som har uppfattats som de mest centrala och mest utförliga är just typologier. Så uppfattas till exempel hela berättelsen om Israels uttåg ur Egypten och vandringen genom öknen in i Israels land - den berättelse som judarna uppfattar som den mest centrala i Tanakh - som en typologi om hur Jesus räddar oss från synd och död, hur vi vandrar genom detta livet i gemenskap med Gud, för att till slut nå himmelen. Vandringen genom Röda Havet / Sävhavet ses som en bild för dopet, och Mannat - färdkosten - som en bild för nattvarden (se nedan).
Profetior som tänks uppfyllda i Jesus Guds son som blir människa
Händelse Profetia Uppfyllelse Direkt hänvisning till profetian i NT Härkomst av evighet - Jesus fanns enligt Nya Testamentet före begynnelsen.Mik 5:2Joh 1:1, 14; Fil 2:6-7; Kol 1:15; Hebr 1:1-3En människoson med ett evigt rike - Jesus kallar sig "Människosonen"Dan 7:13-14Luk 1:33; Matt 16:27; 24:30; 25:31; 26:64; 14:62Bär Guds namn, evigt rikeJes 9:6-7Luk 1:31-35 (Guds Son); Joh 18:4-6 (Jag Är - jfr 2 Mos 3:13-14); Joh 20:28 (Herre och Gud); Apg 20:28 (Guds eget blod - Bibel 2000 har här en gissning som saknar stöd i någon handskrift); Rom 9:5 (Gud); Rom 10:9 (Herren); Fil 2:6-7; Tit 2:13 (Gud); 2 Pt 1:1 (Gud); Hebr 1 (Guds Son).Luk 1:31-35; Joh 12:34Herren kommer självMal 3:1Joh 1:1-8, 14-18; Fil 2:6-7; Kol 1:15; Hebr 1:1-3Bara Gud själv kan friköpa ossPs 49:8-10, 16Matt 19:25-26; Apg 20:28 (Guds eget blod - Bibel 2000 har här en gissning som saknar stöd i någon handskrift); Rom 3:19-26Messias (hebreiska) / Kristus (grekiska) / Den smorde1 Sam 2:10; Ps 2:1-3, 7 (Messias är Guds Son); Ps 20:7; Ps 23:5-6 (Messias skall leva för evigt); Jes 61:1ff; Klag 5:20 (Messias fängslas); Dan 9:24-26 (Rättfärdighet vinns. Profetian fullbordas. Messias förgörs.)Matt 16:16-17; Joh 1:41; Apg 2:36; 1 Joh 5:1Luk 4:16-21I Gamla Testamentet smordes konungen (David - 2 Sam 16:13), prästen (Aron - 2 Mos 30:30) och ibland även profeten (Elisha - 1 Kung 19:16). Vid smörjelsen kom den Helige Ande enligt Bibeln över personen (2 Sam 16:13; Jes 61:1).
Jesus har enligt Nya Testamentet alla dessa tre ämbeten. Se även profetior om respektive ämbete nedan.
Jesu härkomst Händelse Profetia Uppfyllelse Direkt hänvisning till profetian i NT Av Abrahams ätt1 Mos 12:3Matt 1:1-2; Luk 3:34Av Juda stamMik 5:2Matt 1:2-3; Luk 3:33Av Davids ätt2 Sam 7:12-16; Jes 9:6-7; Jer 23:5-6Matt 1:6; Luk 3:31Joh 7:42; Hebr 1:8
Jesu födelse Händelse Profetia Uppfyllelse Direkt hänvisning till profetian i NT Av en kvinna - utan mans medverkan1 Mos 3:15Matt 1:18-25; Luk 2:1-20Av en jungfruJes 7:14Matt 1:18-25; Luk 2:1-20I BetlehemMik 5:2Matt 2:1Matt 2:4-6Flykten till EgyptenHos 11:1Matt 2:13-15Matt 2:15BarnamordenJer 31:16Matt 2:16-18Matt 2:17-18
Verksamheten Händelse Profetia Uppfyllelse Direkt hänvisning till profetian i NT Herrens budbärare, profeten Elia, skall gå före Herren. Johannes Döparen gick enligt Jesus före honom i Elias ande och kraft, likt Elisha (2 Kung 2:9-15).Mal 3:1; 4:5-6Matt 3:1-12; Luk 1:76Matt 11:7-15Syndabocken - Jesu dop och Jesu frestelse i öknen3 Mos 16:20-28Luk 1:5-25, 57-66; Joh 1:29, 35-36; Matt 3:13-4:11Joh 1:29, 35-36(?)På försoningsdagen lägger översteprästen folkets synder på en getabock - syndabocken - genom att lägga sina händer på dess huvud. En man skickar sedan ut den i öknen till "Asasel". Johannes Döparen, som är av prästerlig släkt (Luk 1:5-25, 57-66), kallar Jesus för Guds Lamm (Joh 1:29, 35-36). Johannes döper Jesus (och lägger kanske då händerna på Honom?). Sedan förs Jesus ut i öknen av den Helige Ande för att frestas av djävulen, men består provet (Matt 3:13-4:11).Verksam i GalileenJes 9:1Matt 4:12-17Matt 4:14-16Verksam som profet5 Mos 18:15Matt 5:1ffApg 3:22; 7:37BefriarJes 61:1-2Mark 1:21ff; Luk 13:10-17; m.fl.Luk 4:16-21Besöker TempletMal 3:1Mark 11:15-19Rider in i Jerusalem på en åsnaSak 9:9Matt 21:1-11Matt 21:4-5
Lidandet Händelse Profetia Uppfyllelse Direkt hänvisning till profetian i NT Blir förkastad av sitt folkPs 118:22Matt 26:57-66; Joh 19:6-7, 15Matt 21:42; Apg 4:11; 1 Pet 2:7Messias/den Smorde blir fängsladKlag 4:20Matt 26:47-56Tidpunkten för Messias död/inridande i JerusalemDan 9:24-27Enligt Neh 2:1-8 utgick ordet om "att Jerusalem skulle återställas och byggas upp" (Dan 9:25) i kung Artasastas 20:e regeringsår. Perserkungen Artasasta eller Artaxerxes I regerade år 465 - 424 f. Kr. Hans 20:e regeringsår bör alltså vara år 445 f. Kr. Från denna tid skall 69 veckor gå innan Messias (den Smorde) förgörs (Daniel 9:25-26). I Gamla Testamentet förekommer inte bara dags-veckor, utan även års-veckor. Så firas till exempel inte bara sabbat var sjunde dag, utan även sabbatsår vart sjunde år (2 Mos 23:10-12). 69 årsveckor (alltså 69 * 7 år) = 483 år. År 445 f.Kr. + 483 år = år 38 e.Kr. (År 0 finns inte.) Men om man räknar utifrån att varje år är mindre än 365 dagar (Ett judiskt år varierar mellan 353 och 385 dygn), i genomsnitt 360 dagar per år, så försvinner 5 dagar per år, vilket när dessa dagar läggs ihop blir (483 år * 5 dagar = ) 2415 dagar, vilket motsvarar c:a 6 år. År 38 - 6 år = år 32. Man menar allmänt att Jesus dog år 30-33 e.Kr. En vanlig tolkning av detta bibelord är att det refererar till det år då Messias skulle komma till Jerusalem, "från det att ordet utgick om att Jerusalem skall återställas och uppbyggas, till dess att den som är smord till furste kommer, skall det gå sju veckor" (Dan 9:25).Den första profetian - Protoevangelium1 Mos 3:15Kol 2:14-15; Hebr 2:14-18; 1 Joh 3:8Kvinnans säd (maskulinum, singularis i hebreiskan) skall krossa ormens huvud, men ormen skall hugga honom i hälen. Djävulen - "ormen från urtiden" (Upp 12:9) - tror sig besegra Jesus på korset, men det är istället Jesus som besegrar djävulen.Herrens lidande tjänareJes 53:1-12Rom 4:25; 1 Kor 15:3; Hebr 9:28; 1 Petr 2:22-25Matt 8:16-17; Joh 12:38; Apg 8:26-40Jes 53
v. 1: Han blev förkastad av folket, som inte trodde på honom (Matt 26:57-66; Joh 19:6-7, 15)
v. 3: Jesus var föraktad (Matt 26:67-68; 27:28-31, 38-44).
v. 4-5: Jesus bar enligt Nya Testamentet våra sjukdomar (Matt 8:16-17; 1 Petr 2:24) och synder (Rom 4:25; 1 Kor 15:3; Hebr 9:28; 1 Petr 2:24).
v. 6: Synd är att vilja gå sin egen väg. Gud lägger vår skuld på Honom.
v. 9: Jesus var utan synd (2 Kor 5:21; Hebr 4:15; 1 Petr 2:22; 1 Joh 3:5).