Delta Pavonis (δ Pav, förkortat Delta Pav, δ Pav) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Påfågeln. Den har en skenbar magnitud på 3,56Cousins, A. W. J.; Stoy, R. H. (1962). "Photoelectric magnitudes and colours of Southern stars". Royal Observatory Bulletin. 64: 103–248. Bibcode:1962RGOB...64..103C. och är synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 163,7van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 20 ljusår (ca 5 parsek) från solen och är en av de närmaste stjärnorna till solsystemet.
Egenskaper Delta Pavonis är en gul till vit underjättestjärna av spektralklass G8 IVGray, R. O.; et al. (July 2006), "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: spectroscopy of stars earlier than M0 within 40 pc-The Southern Sample", The Astronomical Journal, 132 (1): 161–170, arXiv:astro-ph/0603770 , Bibcode:2006AJ....132..161G, doi:10.1086/504637, som kommer att avsluta dess fusion av väte relativt snart, och inleda processen till att bli en röd jätte. Den har en massa som är ungefär lika storTakeda, G.; Ford, E. B.; Sills, A.; Rasio, F. A.; Fischer, D. A.; Valenti, J. A.; Ford; Sills; Rasio; Fischer; Valenti (November 2008). "Stellar parameters of nearby cool stars (Takeda+, 2007)". VizieR On-line Data Catalog. 216: 80297. Bibcode:2008yCat..21680297T. J/ApJS/168/297. Originally published in: 2007ApJS..168..297T. som solens massa, en radie som är ca 20 procent större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 1,2 Bruntt, H.; et al. (July 2010), "Accurate fundamental parameters for 23 bright solar-type stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 405 (3): 1907–1923, arXiv:1002.4268 , Bibcode:2010MNRAS.405.1907B, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.16575.x gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 5 600Sousa, S. G.; et al. (August 2008). "Spectroscopic parameters for 451 stars in the HARPS GTO planet search program. Stellar [Fe/H] and the frequency of exo-Neptunes". Astronomy and Astrophysics. 487 (1): 373–381. arXiv:0805.4826 . Bibcode:2008A&A...487..373S. doi:10.1051/0004-6361:200809698. See VizieR catalogue J/A+A/487/373. K. Stjärnans ytkonvektionszon sträcker sig nedåt till ca 43 procent av dess radie, men innehåller bara 4,8 procent av dess massa.
Spektroskopisk undersökning av Delta Pavonis visar att den har en högre mängd element tyngre än helium (metallicitet) än solen med ett överskott av järn motsvarande 214 procent av solens. Studier har visat en korrelation mellan rikliga tunga element i stjärnor och närvaron av ett planetsystem,Sousa, S.G.; et al. (2006). "Spectroscopic parameters for a sample of metal-rich solar-type stars". Astronomy and Astrophysics. 458 (3): 873–880. Bibcode:2006A&A...458..873S. doi:10.1051/0004-6361:20065658. så Delta Pavonis har en större än genomsnittlig sannolikhet att hysa planeter. Dock har inga planeter hittills upptäckts kring stjärnan.G. F. Porto de Mello, E. F. del Peloso, L. Ghezzi (2006). "Astrobiologically interesting stars within 10 parsecs of the Sun". Astrobiology. 6 (2): 308–331. arXiv:astro-ph/0511180 . Bibcode:2006AsBio...6..308P. doi:10.1089/ast.2006.6.308. PMID 16689649.
Referenser
Noter
Externa länkar https://www.universeguide.com/star/deltapavonis http://stars.astro.illinois.edu/sow/deltapav.html
Kategori:Stjärnbilden Påfågeln Kategori:Bayerobjekt Kategori:Gula underjättar Kategori:HD-objekt