miniatyr|Charles Lecocq Madame Angots dotter (Franska: La Fille de Madame Angot) är en opéra comique i tre akter med musik av Charles Lecocq och libretto av Louis-François Clairville, Paul Siraudin och Victor Koning. Den hade premiär i Bryssel på Théâtre des Fantaisies-Parisiennes den 4 december 1872 och blev snabbt en succé även i Paris, London, New York och övriga Europa. Tillsammans med Robert Planquettes Cornevilles klockor var Madame Angots dotter det mest lyckade verket på den fransktalande teaterscenen under de tre sista decennierna av 1800-talet, och utklassade sådana kända internationella succéer såsom H.M.S. Pinafore och Läderlappen.
Operetten handlar om den unga parisiska floristen Clairettes kärleksäventyr. Hon är förlovad med en man men förälskad i en annan och tvingas strida mot en rikare och mer mäktig rival om den senares känslor. Till skillnad från flera andra vågade franska komiska operetter från samma tid visade sig handlingen i Madame Angots dotter lämplig för export till mer konservativa länder utan att verket behövde censureras eller skrivas om, och Lecocqs musik hälsades med stor entusiasm där den spelades.
Trots att få av Lecocqs andra verk har behållit en plats på repertoaren uppförs Madame Angots dotter fortfarande då och då.
Bakgrund Under det andra franska kejsardömet hade Jacques Offenbach dominerat den komiska operan i Frankrike och Lecocq hade kämpat för att nå berömmelse.Andrew Lamb. "Lecocq, (Alexandre) Charles", Grove Music Online, Oxford University Press. Retrieved 20 September 2018 Nederlaget i Fransk-tyska kriget 1870 ledde till kejsardömets undergång och Offenbach, som hos den franska publiken var intimt förknippad med eran, förlorade i popularitet och gick i exil.Faris, s. 164; och Yon, s. 396 Lecocqs uppgång sammanföll sålunda med Offenbachs tillfälliga nedgång. Innan kriget hade hans enda bestående succé varit Teblomman, en treakts opéra bouffe från 1868. Efter att ha flyttat till Bryssel vid krigets utbrott hade Lecocq två succéer på rad där. Den första, operetten Hundra jungfrur (Les Cent Vierges), spelades i månader på Théâtre des Fantaisies-Parisiennes; med uppsättningar i Paris, London, New York, Wien och Berlin.Gänzl and Lamb, s. 330–331 Succén ledde till att Bryssels operachef Eugène Humbert beställde ett nytt verk av Lecocq.
Troligtvis efter förslag från Humbertlät Lecocqs librettiser stycket utspelas under Direktoriet i Paris under den senare delen av franska revolutionen, en ovanlig spelplats för en komisk operett. Karaktärerna, mestadels påhittade, innehade element från riktiga personer från den revolutionära perioden. Regimen leddes Paul Barras, som inte förekommer i operetten utan endast förekommer utanför scenen. Mademoiselle Lange var en berömd aktris och aktiv motståndare till regimen, men det finns inga belägg för att hon var älskarinna till Barras som hon är i operetten.Pourvoyeur, Robert. "La Fille de Madame Angot", Opérette – Théâtre Musical, Académie Nationale de l'Opérette. Retrieved 28 October 2018 Det fanns en verklig aktivist vid namn Ange Pitou (som förekommer i en roman av Alexandre Dumas den äldre), men han hade ingen koppling till Mlle. Lange. De svarta kragarna, som används av konspiratörerna i operetten, är en referens till en sång av den historiske Pitou, "Les collets noirs".Amann, s. 122 Hjältinnans moder, Madame Angot är fiktiv men var inget påhitt av librettisterna utan var en allmän karaktär i scenverk från den tiden.Lyons, s. 136
Premiär Operetten hade premiär den 4 december 1872 på Fantaisies-Parisiennes och spelades mer än 500 gånger. I Paris, där den sattes upp den 21 februari 1873 på Théâtre des Folies-Dramatiques, gavs den 411 gånger,John Kenrick "Stage Musical Chronology, 1870 to 1874", Musicals101. Retrieved 28 October 2018 och slog kassarekord. Produktioner följde snabbt på franska teatrar: inom ett år efter premiären i Paris spelades verket i 103 fransk byar och städer.
Svensk premiär Den svenska premiären ägde rum den 28 oktober 1939 på Kungliga Operan i Stockholm där den spelades 13 gånger. Regissör var Ragnar Hyltén-Cavallius, koreograf var Julian Algo och kostymerna var gjorda av Sven Erik Skawonius. Den talade dialogen var reviderad av Kar de Mumma och sångtexterna var översatta av Alf Henrikson och Ragnar Hyltén-Cavallius. I tredje aktens balettdivertissement dansade Maria Sylvan och Otto Toresen (Gavotte), Elly Holmberg (Exotique), samt Brita Appelgren och Teddy Rhodin (Herdespelet).
Mottagande Kurt Gänzl skriver att tillsammans med Robert Planquettes Cornevilles klockorvar Madame Angots dotter den "mest lyckade uppsättningen på den fransktalande musikscenen" under de tre sista decennierna under 1800-talet. Han tillägger "Även sådana stycken som H.M.S. Pinafore och Läderlappen, enormt stora succéer trots att de var på sina originalspråk, hade inte alls samma enorma internationella karriär som Lecocqs opéra-comique".
Recensenten i La Comédie skrev om originaluppsättningen i Bryssel: "Det var länge sedan vi såg ett bättre stycke på teaterscenen; det är intressant, perfekt anständigt och krispigt.""Lyrical novelties at Brussels", The Musical World, 8 February 1873, s. 76 Pariskorrespondenten för The Daily Telegraph kommenterade också om verkets anständighet och noterade att dess enorma succé hos en publik som var van vid bredare underhållning på Folies-Dramatiques var "den mest storartat möjliga hyllning till musikens intrikata skönhet"."La fille de Mdme. Angot", The Musical World, 22 March 1873, s. 184 I Le Figaro rapporterade journalisten om "frenetiska bravorop" och otaliga omtagningar, samt prisade musiken: "en rad av minnesvärda sånger, livliga och lättlyssnade, och som säkert kommer att tilltala den franska publikens lata öron." Kritikern bedömde att Lecocqs musik närmade sig, men aldrig hemföll åt vulgaritet, och innehöll starka kontraster för verkets karaktärer och situationer. Han var tveksam till vissa av sångarna och noterade men höll inte med publikens entusiasm för de två primadonnorna.Bénédict. "Chronique musicale", Le Figaro, 23 februari 1873, s. 3
I Wien prisade Eduard Hanslick musikens friskhet och gratulerade kompositören att ha ett ovanligt bra libretto att arbeta med. Han ansåg att Lecocq var underlägsen Offenbach vad gällde uppfinnesrikedom och originalitet, men överlägsen i musikalisk teknik.Hanslick, Eduard. "Serious and buffo opera in Vienna", The Musical World, 15 december 1877, s. 836 The Musical World prisade verkets "bravur och stil", men ansåg partituret mindre utvecklad i musikstil än Teblomman och Hundra jungfrur. The Athenaeum intog en annan ståndpunkt och ansåg stycket vara i sann anda hos den franska opéra comique, såsom den utfördes av Boieldieu, Hérold, Auber och Adam, snarare än den mindre raffinerade stilen hos Hervé och Offenbach."La Fille de Madame Angot", The Athenaeum, 24 maj 1873, s. 670–671
Nyuppsättningar och bearbetningar Efter premiären sattes Madame Angots dotter upp regelbundet i Paris under 50 år. Bland de mer högprofilerade uppsättningarna märktes de på Éden-Théâtre (1888), Théâtre des Variétés (1889) och Théâtre de la Gaîté (1898). Verket upptogs slutligen i repertoaren på Opéra Comique under 1918–1919 års säsong, och förblev där ända fram till efter andra världskriget. En nyuppsättning kom till stånd 1984 i Paris på Théâtre du Châtelet. Operabase nämner en uppsättning på Odéon i Marseille 2018."Performance search" , Operabase. Retrieved 29 October 2018
Humbert tog den lyckade uppsättningen från Bryssel och satte upp den i London i maj 1873. Detta sporrade till att göra engelska översättningar: tre olika uppsättningar spelade i London 1873, tre mer följande år och ytterligare fem 1875. Några av Storbritanniens ledande teaterpersoner var involverade: H. J. Byron, H. B. Farnie och Frank Desprez gjorde alla bearbetningar av texten och Londonstjärnorna Selina Dolaro, Emily Soldene, Harriet Everard, Fred Sullivan, Richard Temple och Pauline Rita deltog i en eller fler av uppsättningarna.Gänzl and Lamb, s. 335–337 Vid sekelskiftet hade de brittiska nyuppsättningarna blivit färre och den sista Londonuppsättningen som nämns av Gänzl och Lamb skedde på Drury Lane Theatre 1919 under Sir Thomas Beechams operasäsong."The Daughter of Madame Angot", The Musical Times, August 1919, s. 425
I New York, liksom i London, spelades den första uppsättningen (augusti 1873) av ett franskt teatersällskap. En engelsk version följde inom några veckor. En annan fransk uppsättning sattes upp 187+ och den sista engelska uppsättningen som nämns av Gänzl och Lamb skedde i augusti 1890. Oscar Hammerstein I gjorde en uppsättning på franska på Manhattan Opera House som en del av en säsong med opéra comique 1909."Light Opera Starts at the Manhattan", The New York Times, 17 November 1909, s. 12
Översatta uppsättningar sattes upp i Tyskland (Friedrich-Wilhelmstädtisches Theater, Berlin, november 1873); Österrike (Carltheater, Wien, januari 1874); Australien (Opera House, Melbourne, september 1874); och Ungern (State Theatre, Kolozsvár, mars 1875). Stycket översattes också för uppsättningar på ryska, spanska, italienska, portugisiska, svenska, turkiska, polska, danska och tjeckiska.
Under 1900-talets sista decennier blev musiken i Madame Angots dotter bekant för publik i USA, Storbritannien och Australien genom en balett arrangerad av Léonide Massine. Den först balettversion gavs med titeln Mademoiselle Angot i New York 1943. Lecocqs musik arrangerades av Efrem Kurtz och Richard Mohaupt."Mademoiselle Angot", American Ballet Theatre. Retrieved 30 October 2018 Massine gjorde en ny version av verket för Sadler's Wells Ballet 1947 med titeln Mam'zelle Angot med musik arrangerad från Lecocqs original av Gordon Jacob. Handlingen i baletten följer den i operetten tämligen väl.Craine and Mackrell, s. 291; och Royal Opera House programme, 23 februari 1980
Personer RollerStämmaPremiärbesättning 4 december 1872Bryssel (Dirigent: Warnotz)Premiärbesättning 28 oktober 1939Stockholm (Dirigent: Kurt Bendix)Mademoiselle Henriette Lange, aktrismezzosopranMarie DesclauzasGertrud Pålson-WettergrenClairette Angot, förlovad med PomponnetsopranPauline LuiginiBenna Lemon-BrundinLarivaudière, Barras vän, motståndare till RepublikenbarytonCharlieu/ChambéryLeon BjörkerPomponnet, perukmakare till Mlle LangetenorAlfred JollyGösta KjellertzAnge Pitou, en poet, förälskad i ClairettetenorMario WidmerDavid StockmanLouchard, vid hemliga polisenbasJacques ErnotteFolke CembræusAmarante, fiskmånglerskamezzosopranJane DelormeGöta AllardJavotte, fiskmånglerskamezzosopranGiulietta Borghese (Juliette Euphrosine Bourgeois)Hildur BodénThérèse, fiskmånglerskaSopranSoras Brita HägerHersillie, Mlle. Langes kammarjungfrusopranCamilleMaud KallenbergTrénitz, dandytenorTouzéOlle StrandbergBabet, Clairettes husasopranPaulineGurli Lemon-BernhardCydalise, fiskmånglerskaSavignysopranAstrid OhlsonGuillaume, fiskmånglaretenorOmetzGeorg SvenssonButeaux, fiskmånglarebasDurieuxGunnar Källsing
Handling Akt 1 Direktoriet Paris 1794; Skräckväldet är över, men Paris är fortfarande en farlig plats för motståndaren till regimen. Hjältinnan är en charmerande ung florist vid namn Clairette. Hon är dotter till Madame Angot, en före detta fiskmånglerska i Hallarna, som var ryktbar för sin skönhet, sina kärleksäventyr och sin vassa tunga. Hon dog när Clairette var tre år och flickan uppfostrades av flera adoptivföräldrar i Hallarna. Hon fick en bra utbildning på en fin skola.