miniatyr|Del av det nuvarande Cavendishlaboratoriet vid J.J. Thomson Avenue. miniatyr|150px|Ingången till det första Cavendishlaboratoriet på Free School Lane. miniatyr|Ernest Rutherfords laboratorium på tidigt 1900-tal. miniatyr|Cavendish III under byggnad i maj 2020. Cavendishlaboratoriet, på engelska Cavendish Laboratory, är namnet på fysikinstitutionen vid University of Cambridge. Laboratoriet stod klart 1874 och uppkallades efter den brittiske fysikern Henry Cavendish och dennes bror William (som var universitetskansler vid Cambridge och donerade de 6 300 pund som behövdes för laboratoriets byggande). 1974 flyttade laboratoriet till nya byggnader i West Cambridge. 2025 var det dags att flytta till en tredje byggnad, det närliggande Ray Dolby Centre.
Till och med 2019 har Cavendishlaboratoriet producerat 31 nobelpristagare och bland upptäckter gjorda vid laboratoriet som belönats med Nobelpriset märks elektronen, neutronen och strukturen hos DNA.
Grundandet Cavendishlaboratoriet låg till en början i centrala Cambridge. Det är uppkallat efter den brittiske kemisten och fysikern Henry Cavendish för bidrag till vetenskapen"Professor and Laboratory " , Cambridge University och hans släkting William Cavendish, 7:e hertig av Devonshire, som tjänstgjorde som universitetskansler och donerade medel för byggandet av laboratoriet.The Times, 4 November 1873, p. 8
Professor James Clerk Maxwell, utvecklaren av den elektromagnetiska teorin, var en av grundarna av laboratoriet och den första Cavendish-professorn i fysik.Dennis Moralee, "Maxwell's Cavendish" , from the booklet "A Hundred Years and More of Cambridge Physics" Hertigen av Devonshire hade gett Maxwell, i egenskap av chef för laboratoriet, manuskripten till Henry Cavendishs opublicerade Electrical Works. Redigeringen och publiceringen av dessa var Maxwells huvudsakliga vetenskapliga arbete medan han var på laboratoriet. Cavendishs arbete väckte Maxwells intensiva beundran och han bestämde sig för att kalla laboratoriet (tidigare känt som Devonshirelaboratoriet) för Cavendishlaboratoriet och på så sätt hedra minnet av både hertigen och Henry Cavendish."James Clerk Maxwell" , Cambridge University
Fysik Flera viktiga tidiga fysikaliska upptäckter gjordes här, bland annat upptäckten av elektronen av J.J. Thomson, Townsendurladdningen av John Sealy Townsend och utvecklingen av Wilsonkammare av C.T.R. Wilson.
Ernest Rutherford blev chef för Cavendishlaboratoriet 1919. Under hans ledning upptäcktes neutronen av James Chadwick 1932, och samma år utfördes det första experimentet med att klyva kärnan på ett helt kontrollerat sätt av studenter som arbetade under hans ledning: John Cockcroft och Ernest Walton.
Fysikalisk kemi Fysikalisk kemi (ursprungligen institutionen för kolloidvetenskap ledd av Eric Rideal) hade lämnat den gamla Cavendish-anläggningen och därefter lokaliserat sig som institutionen för fysikalisk kemi (under RG Norrish) i den då nya kemibyggnaden med institutionen för kemi (ledd av Lord Todd) i Lensfield Road: båda kemiinstitutionerna slogs samman på 1980-talet.
Kärnfysik Under andra världskriget utförde laboratoriet forskning för MAUD-kommittén, en del av British Tube Alloys-projektet för forskning om atombomben. Bland forskarna fanns Nicholas Kemmer, Alan Nunn May, Anthony French, Samuel Curran och de franska forskarna Lew Kowarski och Hans von Halban. Flera flyttade till Kanada 1943; Montreal Laboratory och några senare till Chalk River Laboratories. Produktionen av plutonium och neptunium genom att bombardera uran-238 med neutroner förutspåddes 1940 av två team som arbetade oberoende av varandra: Egon Bretscher och Norman Feather vid Cavendish och Edwin McMillan och Philip Abelson vid Berkeley Radiation Laboratory vid University of California, Berkeley.
Biologi Cavendishlaboratoriet har haft ett viktigt inflytande på biologin, främst genom tillämpningen av röntgenkristallografi för att studera strukturer hos biologiska molekyler. Francis Crick arbetade redan vid Medical Research Council Unit, som leddes av Max Perutz och var inhyst i Cavendishlaboratoriet, när James Watson kom från USA och de gjorde ett genombrott i upptäckten av DNA-strukturen. För sitt arbete i Cavendishlaboratoriet tilldelades de tillsammans Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1962, tillsammans med Maurice Wilkins från King's College London, som själv hade en examen från St John's College, Cambridge.
Upptäckten gjordes den 28 februari 1953. Den första Watson/Crick-artikeln publicerades i tidskriften Nature den 25 april 1953. Sir Lawrence Bragg, chef för Cavendishlaboratoriet, där Watson och Crick arbetade, höll ett föredrag vid Guy's Hospital Medical School i London torsdagen den 14 maj 1953 som resulterade i en artikel av Ritchie Calder i News Chronicle of London, fredagen den 15 maj 1953, med titeln "Why You Are You. Närmare Livets Hemlighet." Nyheten nådde läsarna av The New York Times nästa dag. När Victor K. McElheny gjorde research för sin biografi Watson and DNA: Making a Scientific Revolution hittade han ett urklipp ur en artikel i New York Times i sex stycken skriven från London och daterad den 16 maj 1953 med rubriken "Form of 'Life Unit' in Cell Is Scanned". Artikeln gick i en tidig upplaga och drogs sedan tillbaka för att ge plats åt nyheter som ansågs viktigare. (New York Times publicerade därefter en längre artikel den 12 juni 1953). Lördagen den 30 maj 1953 publicerade även Cambridge Universitys studenttidning Varsity en egen kort artikel om upptäckten. Braggs ursprungliga tillkännagivande av upptäckten vid en Solvay-konferens om proteiner i Belgien den 8 april 1953 rapporterades inte av den brittiska pressen.
Sydney Brenner, Jack Dunitz, Dorothy Hodgkin, Leslie Orgel och Beryl M. Oughton var några av de första personerna i april 1953 som såg modellen av DNA-strukturen, konstruerad av Crick och Watson. vid den tiden arbetade de vid kemiinstitutionen vid Oxfords universitet. Alla var imponerade av den nya DNA-modellen, särskilt Brenner som senare arbetade tillsammans med Crick i Cambridge i Cavendishlaboratoriet och det nya Laboratory of Molecular Biology. Enligt den framlidne Dr. Beryl Oughton, senare Rimmer, reste de alla tillsammans i två bilar när Dorothy Hodgkin meddelade dem att de var på väg till Cambridge för att se modellen av DNA-strukturen.Olby, Robert, Francis Crick: Hunter of Life's Secrets, Cold Spring Harbor Laboratory Press, 2009, Chapter 10, p. 181 Orgel arbetade också senare med Crick vid Salk Institute for Biological Studies.
Nobelpristagare från Cavendishlaboratoriet
Följande personer verksamma vid laboratoriet har fått nobelpriset:
Lord Rayleigh (Fysik, 1904) J.J. Thomson (Fysik, 1906) Ernest Rutherford (Kemi, 1908) Lawrence Bragg (Fysik, 1915) Charles Glover Barkla (Fysik, 1917) Francis Aston (Kemi, 1922) C.T.R. Wilson (Fysik, 1927) Arthur Compton (Fysik, 1927) Owen Willans Richardson (Fysik, 1928) James Chadwick (Fysik, 1935) George Paget Thomson (Fysik, 1937) Edward Victor Appleton (Fysik, 1947) Patrick Blackett (Fysik, 1948) John Cockcroft (Fysik, 1951) Ernest Walton (Fysik, 1951) Francis Crick (Fysiologi eller medicin, 1962) James Watson (Fysiologi eller medicin, 1962) Max Perutz (Kemi, 1962) John Kendrew (Kemi, 1962) Dorothy Crowfoot Hodgkin (Kemi, 1964) Brian Josephson (Fysik, 1973) Martin Ryle (Fysik, 1974) Antony Hewish (Fysik, 1974) Nevill F. Mott (Fysik, 1977) Philip W. Anderson (Fysik, 1977) Pjotr Kapitsa (Fysik, 1978) Allan Cormack (Fysiologi eller medicin, 1979) Aaron Klug (Kemi, 1982) Norman F. Ramsey (Fysik, 1989) Joachim Frank (Kemi, 2017) Didier Queloz (Fysik, 2019)
Cavendishprofessorer i fysik Professorsstolen inrättades 1871 när laboratoriets byggande beställdes. Följande personer har varit professorer vid laboratoriet:
James Clerk Maxwell 1871–1879 Lord Rayleigh 1879–1884 J.J. Thomson 1884–1919 Ernest Rutherford 1919–1937 Lawrence Bragg 1938–1953 Nevill F. Mott 1954–1971 Brian Pippard 1971–1984 Sam Edwards 1984–1995 Richard Friend 1995–2020
Referenser Noter
Källor The History of the Cavendish på Department of Physics vid University of Cambridge.
Vidare läsning A history of the Cavendish laboratory 1871-1910, Longmans, Green & Co, London, 1910, 394 sidor. Externa länkar
Kategori:Universitetet i Cambridge Kategori:Utbildningsinstitutioner bildade 1874 Kategori:Byggnader och anläggningar i Cambridgeshire