Vån (fornvästnordiska Ván, Vón eller Vǫ́n) är en älv i nordisk mytologi. Den nämns i en av flodtulorna i Grímnismál, där den sägs rinna genom människornas värld för att därefter falla ned till Hel. Enligt Snorre Sturlasson har älven sin upprinnelse i Fenrisulvens gap. Orsaken skulle vara att ulven inte kunde stänga munnen sedan gudarna hade bundit den: Ulven gapade väldigt och ryckte våldsamt och försökte bita dem. De [gudarna] stack in ett svärd i munnen på honom, hjaltet tog i underkäken och spetsen i överkäken. Det är hans gomspärr. Han ylar förfärligt och dregel rinner ur hans mun. Det är den floden som heter Vån. Där ligger han till Ragnarök.Gylfaginning 34. Översättning: Karl G. Johansson och Mats Malm, Snorres Edda, 1999, sid 59. Úlfrinn gapði ákafliga ok feksk um mjǫk ok vildi bíta þá. Þeir skutu í munn honum sverði nokkvoru; nema hjǫltin við neþra gómi, en efra gómi blóðrefill. Þat er gómsparri hans. Hann grenjar illiliga ok slefa renn ór munni hans. Þat er á sú er Ván heitir. Þar liggr hann til ragnarøkrs.Anthony Faulkes normalisering. På ett annat ställe i texten tillägger Snorre att Fenrisulven på grund av sitt dreglande har fått namnet Vánargandr,Skáldskaparmál 16. vilket fritt kan översättas ‘floden Våns odjur’.Rudolf Simek ger översättningen ‘the monster of the river Ván’. Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer 2007, sid 350. Efterledet -gandr, som här har översatts ‘monster’, kan tolkas på flera olika sätt, se Eldar Heide, Gand, seid og åndevind , Universitetet i Bergen 2006, sid 94 och 219f. Snorres källa för dessa uppgifter kan ha varit kapitlet Frá Fenrisúlfi (‘Om Fenrisulven’) i Litla Skálda, som han troligen läste när han gick i skolan på Oddi. Här besvaras frågan varför Fenris hráki (‘Fenrisulvens saliv’) kan stå som kenning för ‘vattendrag’: Två älvar faller ur hans mun, den ena heter Vån, den andra Vil. Därför är det rätt att kalla älvar hans saliv. Ár tvær falla ór munni honum, heitir ǫnnur Ván, en ǫnnur Víl, ok er því rétt at kalla vǫtn hráka hans.Guðrún Nordal, Tools of Literacy: The Role of Skaldic Verse in Icelandic Textual Culture of the Twelfth and Thirteenth Centuries, University of Toronto Press, 2001, sid 228. Men här är det plötsligt två floder som rinner ur ulvens gap. De heter Vån och Vil, vilket tycks betyda ‘Hopp’ och ‘Förtvivlan’.Åke Ohlmarks gav denna översättning i Eddans gudasånger, Uppsala 1948, sid 262. Nästan samma allittererande sammanställning finns i Grímnismál 28 och i tulorna, men här heter älvarna Víð och Ván. Víð kan knappast betyda annat än att floden är bred, men även Vil eller Víl förekommer som flodnamn i tulorna, dock utan att direkt kopplas samman med Vån.Á heiti, strof 4.

Namnet Det anses troligt att flodnamnet Vån är identiskt med det norröna ordet ván,Skaldic Project, Ván som betyder ‘hopp, utsikt, förväntan, möjlighet’.På modern isländska stavas ordet von och har i stort samma betydelse. Se Norstedts isländsk-svenska ordbok, 2005, sid 404. Filologen A.M. Sturtevant fann dock inte denna betydelse rimlig för en flod med ett så suspekt ursprung, varför han antog att ván också kunde vara en förmildrande omskrivning för ‘fara’.Rudolf Simek, Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer 2007, sid 350. Guðbrandur Vigfússon var inne på samma tankegång. Han tog som exempel det sammansatta ordet vánar-völr (‘tiggarstav’), vars förled ván (‘hopp’) kan ses som en eufemism för ‘elände’, och föreslog att älvnamnet Ván kunde ha innebörden despair, agony (‘förtvivlan, vånda’).Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: ván, sid 684 och sid 685.

Det troligen bäst accepterade översättningsförslaget anknyter namnet till de norska och svenska dialektorden von eller vån, ‘en lovande plats som inger hopp om god fiskelycka’. Fritzner översätter ván som en plats “hvor man kan vænte at finde noget”.Ordbog over det gamle norske Sprog, 1867. Uppslagsord: ván

Det har också spekulerats i ett möjligt samband mellan älvnamnet Vån och sjönamnet Vänern. Troligare är dock, enligt Hellquist, att namnet Vänern betyder ‘vattnet, sjön’, och inte har något med det mytologiska älvnamnet att göra.Svensk etymologisk ordbok, 1922. Uppslagsord: Vänern

Namnet på Våns tvillingflod Víl ser ut att betyda ‘förtvivlan, jämmer, elände’.Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: Víl Problemet är dock att vokallängden inte går att avgöra. Vi kan alltså inte veta om älvens namn är Víl eller Vil, men dessa båda ord kan ha motsatt innebörd.Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: vil Om namnet är Vil, ‘behag, gunst’,Norstedts isländsk-svenska ordbok, 2005. kan det syfta på älvens ‘egenvilja’. Finnur Jónsson föreslog därför att innebörden av namnet skulle vara ‘den goda’, alltså en älv med gott fiske.Skaldic Project, Víl, Vil I så fall skulle Ván och Vil betyda samma sak.

Älvnamnet Vån förekommer också i kenningar, både för ‘skepp’ och för ‘guld’.Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord Vǫ́n

Källor

Kategori:Platser i nordisk mytologi Kategori:Mytiska vattendrag