USS Wyoming (BB-32) var det första fartyget i sin klass av dreadnought-slagskepp och var det tredje fartyget i USA:s flotta som hette Wyoming, även om det bara var det andra som namngavs till ära för den 44:e delstaten. Wyoming kölsträcktes vid William Cramp & Sons i Philadelphia i februari 1910, sjösattes i maj 1911 och färdigställdes i september 1912. Hon var beväpnad med ett huvudbatteri med tolv 305 mm kanoner och kunde uppnå en toppfart på 20,5 kn (38,0 km/h).
Under första världskriget var hon en del av nionde slagskeppsdivisionen, som var knuten till den brittiska Grand Fleet som sjätte stridsskvadronen. Under kriget hade hon främst till uppgift att patrullera i Nordsjön och eskortera konvojer till Norge. Hon tjänstgjorde i både Atlant- och Stillahavsflottan under hela 1920-talet, och 1931–1932 omvandlades hon till ett skolfartyg i enlighet med villkoren i Londonfördraget från 1930.
Wyoming fungerade som ett skolfartyg under hela 1930-talet och i november 1941 blev hon ett skytteutbildningsskepp. Hon opererade främst i Chesapeake Bay-området, vilket gav henne smeknamnet "Chesapeake Raider". I denna egenskap utbildade hon omkring 35 000 kanonister för den enormt expanderade amerikanska flottan under andra världskriget. Hon fortsatte med denna uppgift fram till 1947, då hon togs ur tjänst den 1 augusti och därefter såldes för skrotning; hon bröts upp i New York med början i december 1947.
Design
Wyoming var 171 m långt och hade en bredd på 28 m och ett djupgående på 9 m. Hon hade ett deplacement på 26 417 ton som konstruerad och upp till 27 680 ton vid full last. Fartyget drevs av Parsons ångturbiner med fyra axlar och tolv koleldade Babcock & Wilcox-pannor med en effekt på 28 000 shp (21 000 kW), vilket gav en toppfart på 20,5 knop (38,0 km/h). Fartyget hade en räckvidd på 8 000 nmi (15 000 km) vid en hastighet på 10 knop (19 km/h).
Fartyget var beväpnat med ett huvudbatteri med tolv 305 mm/50-kaliber Mark 7-kanoner i sex Mark 9-torn på mittlinjen, varav två var placerade i ett överfyrningspar framåt. De övriga fyra tornen var placerade akter om överbyggnaden i två överfyrande par. Det sekundära batteriet bestod av tjugoen 127 mm/51-kaliberkanoner monterade i kasematter längs skrovets sida. Huvudpansarbältet var 279 mm tjockt, medan kanontornen hade 305 mm tjocka sidor. Besiktningstornet hade 292 mm tjocka sidor.
Modifieringar 1925 moderniserades Wyoming på Philadelphia Navy Yard. Hennes deplacement ökade avsevärt, till 26 484 t i standardutförande och 31 100 t vid full last. Hennes bredd breddades till 32 m, främst genom installation av ett torpedskydd, och djupgåendet ökade till 9 m. Hennes tolv koleldade pannor ersattes med fyra White-Forster oljeeldade pannor som var avsedda för de fartyg som avskaffades i enlighet med Washingtonfördraget; prestandan förblev densamma som de äldre pannorna. Fartygets däckspansar förstärktes genom tillägg av 89 mm pansar på andra däcket, plus 44 mm pansar på tredje däcket i fören och aktern. Däckspärren över motorerna och pannorna ökades med 19 mm respektive 32 mm. Fem av 127 mm kanonerna togs bort och åtta 76 mm/50 kaliber luftvärnskanoner installerades. Huvudmasten togs bort för att ge utrymme för en flygplanskatapult monterad på torn nummer 3 mittskepps.
Tjänstgöring Wyoming byggdes på William Cramp & Sons varv i Philadelphia den 9 februari 1910 och sjösattes den 25 maj 1911. Hon färdigställdes ett år och fyra månader senare, den 25 september 1912. Efter idrifttagningen slutfördes det sista utrustningsarbetet på New York Navy Yard under de följande tre månaderna. Hon fortsatte sedan att ansluta sig till resten av flottan vid Hampton Roads den 30 december, där hon blev flaggskepp för konteramiral Charles J. Badger, befälhavare för Atlantflottan. Wyoming lämnade Hampton Roads den 6 januari 1913 för Västindien. Hon besökte Panamakanalen, som höll på att bli klar, och deltog sedan i flottövningar utanför Kuba. Fartyget var tillbaka i hamn i Chesapeake Bay den 4 mars. vänster|miniatyr|Wyoming färdas uppför East River 1912 Wyoming deltog sedan i skjutövningar utanför Virginia Capes och den 18 april gick Wyoming in i torrdockan vid New York Navy Yard för vissa reparationer, som pågick till den 7 maj. Hon anslöt sig till resten av flottan för manövrer utanför Block Island som pågick den 7–24 maj. Under manövern visade sig fartygets maskineri vara besvärligt, vilket krävde reparationer i Newport från 9–19 maj. I slutet av månaden befann hon sig i New Yorks hamn för att delta i ceremonierna för invigningen av monumentet för pansarkryssaren Maine, som hade förstörts i Havannas hamn den 15 februari 1898. Den 4 juni ångade Wyoming till Annapolis, där hon tog emot en besättning av kadetter från marinakademin för en sommarkryssning.
Efter att ha återvänt till Annapolis den 24–25 augusti deltog Wyoming i skytte- och torpedträning under de följande veckorna. Den 16 september återvände hon till New York för reparationer som pågick till den 2 oktober. Därefter genomförde hon sjötester med full kraft innan hon fortsatte till Virginia Capes, där hon deltog i ytterligare en omgång flottmanövrar. Därefter avgick hon den 26 oktober för en "goodwillkryssning" i Europa. Hon reste runt i Medelhavet med stopp i Valletta på Malta, Neapel och Villefranche i Frankrike. Hon lämnade Frankrike den 30 november och anlände till New York den 15 december. Där gick hon i docka vid New York Navy Yard för underhåll, som pågick fram till januari 1914. Den 6 januari lämnade Wyoming Hampton Roads, där hon tog emot kol som förberedelse för de årliga flottmanövrerna i Västindien.
Övningarna pågick från den 26 januari till den 15 mars och flottan var baserad på Guantánamobasen på Kuba. Wyoming och resten av flottan fortsatte sedan till Tangersundet för ytterligare träning, bland annat skytteövningar. Den 3 april lämnade Wyoming flottan för en översyn i New York som pågick till den 9 maj. Därefter återvände hon till Hampton Roads, där hon tog emot en kontingent trupper och transporterade dem till Veracruz, dit hon anlände den 18 maj. USA hade ingripit i den mexikanska revolutionen och ockuperat Veracruz för att skydda amerikanska medborgare där. Wyoming kryssade utanför Veracruz fram till hösten 1914, varefter hon återvände till Virginia Capes för övningar. Den 6 oktober gick hon in i New York för reparationer, som pågick till den 17 januari 1915.
Wyoming fortsatte sedan till Hampton Roads och sedan till Kuba, där hon anslöt sig till flottan för de årliga manövrerna utanför Kuba. Dessa pågick fram till april, då hon återvände till USA. Hon deltog i fler övningar utanför Block Island under de följande månaderna, och den 20 december återvände hon till New York för ytterligare en översyn. Den 6 januari 1916 kom hon ut ur torrdockan och fortsatte sedan till Karibien. Den 16 januari nådde hon Culebra, Puerto Rico och besökte sedan Port-au-Prince, Haiti den 27 januari. Hon återkom till Guantanamo dagen därpå och deltog i flottmanövrer fram till den 10 april, varefter hon återvände till New York. Ytterligare en omgång varvsarbete ägde rum från den 16 april till den 26 juni. Efter att ha återgått till tjänst deltog Wyoming i fler manövrar utanför Virginia Capes under resten av året. Hon lämnade New York den 9 januari 1917 för att delta i övningar utanför Kuba som pågick fram till mitten av mars. Hon lämnade Kuba den 27 mars och seglade utanför Yorktown i Virginia när USA förklarade krig mot Tyskland den 6 april och formellt gick in i första världskriget.
Första världskriget vänster|miniatyr|Den nionde slagskeppsdivisionen på väg in i Scapa Flow Wyoming baserades i Chesapeake Bay-området under de följande sju månaderna och utbildade maskinrumspersonal för den växande amerikanska flottan. Den 25 november lämnade nionde slagskeppsdivisionen, som vid den tidpunkten bestod av Wyoming, New York, Delaware och Florida, USA för Storbritannien. Divisionen skulle förstärka den brittiska Grand Fleet vid dess bas i Scapa Flow. De amerikanska fartygen nådde Scapa den 7 december, där de blev den sjätte stridsskvadronen i Grand Fleet. De amerikanska fartygen övade tillsammans med sina brittiska motsvarigheter från december 1917 till februari 1918.
Den 6 februari genomförde Wyoming och de andra amerikanska slagskeppen sin första operation under kriget, att eskortera en konvoj till Stavanger i Norge tillsammans med åtta brittiska jagare. Den 7 februari trodde utkiken på flera fartyg, däribland Wyoming, att de såg tyska ubåtar som attackerade fartygen med torpeder, men det visade sig vara felaktiga rapporter. Konvojen nådde Norge två dagar senare, och återresan till Scapa Flow tog ytterligare två dagar. Wyoming patrullerade i Nordsjön under de kommande månaderna och höll utkik efter ett utfall av den tyska högsjöflottan. Den 30 juni skyddade Wyoming och resten av skvadronen en minröjningsoperation i Nordsjön som pågick fram till den 2 juli. Under operationen rapporterade nervösa besättningsmän återigen felaktigt om iakttagelser av ubåtar, och Wyoming öppnade eld mot de förmodade målen. På återresan anslöt sig sjätte stridsskvadronen till konvoj HZ40, som var på väg tillbaka från Norge.
Den 14 oktober kolliderade New York med en ubåt och sänkte den. Kollisionen skadade dock hennes propellrar, vilket tvingade Rodman att flytta sin flagga från New York till Wyoming medan den förstnämnda låg i docka för reparation. Den 21 november, efter att vapenstilleståndet med Tyskland avslutat kriget, mötte Wyoming och en allierad flotta på cirka 370 krigsfartyg högsjöflottan i Nordsjön och eskorterade den till internering i Scapa Flow. Den 12 december lämnade Wyoming, som nu var konteramiral William Sims, den nye chefen för nionde slagskeppsdivisionen, flaggskepp, Storbritannien för Frankrike. Där mötte hon utanför Brest i Frankrike upp med oceanångaren George Washington, som förde president Woodrow Wilson till fredsförhandlingarna i Paris. Wyoming återvände sedan till Storbritannien två dagar senare innan hon avgick till USA och anlände till New York den 25 december. Hon stannade där under det nya året och den 18 januari 1919 blev hon flaggskepp för sjunde slagskeppsdivisionen under ledning av konteramiral Robert Coontz.
Mellankrigstiden
1919–1924 vänster|miniatyr|Wyoming passerar Panamakanalen den 26 juli 1919 Den 1 februari lämnade Wyoming New York för att delta i den årliga flottmanövern utanför Kuba och återvände till New York den 14 april. Den 12 maj lämnade hon hamnen för att hjälpa till att vägleda en grupp Curtiss NC-flygbåtar från flottan när de genomförde den första transatlantiska överfarten. Slagskeppet var tillbaka i hamn den 31 maj. Därefter tog hon emot en besättning av aspiranter för en utbildningskryssning utanför Chesapeake Bay och Virginia Capes. Efter avslutad kryssning gick Wyoming in i torrdocka vid Norfolk Navy Yard den 1 juli för en modernisering för tjänstgöring i Stilla havet. Hennes sekundära batteri reducerades till sexton 127 mm kanoner. Efter att ha kommit ut från varvet blev hon flaggskepp för sjätte slagskeppsdivisionen i den nyutnämnda Stillahavsflottan. Den 19 juli lämnade Wyoming och resten av Stillahavsflottan östkusten med destination Stilla havet. Fartygen passerade Panamakanalen senare samma månad och nådde San Diego i Kalifornien den 6 augusti.