Rudolf Höss (även stavat Höß), född den 25 november 1901 i Baden-Baden, död den 16 april 1947 i Auschwitz i Polen, var en tysk SS-officer. Han spelade en central roll i genomförandet av Förintelsen av Europas judar.
Höss stred i första världskriget och dekorerades med Järnkorset. År 1924 dömdes han till tio års fängelse för ett politiskt mord, men avtjänade endast fyra år. År 1934 gick Höss med i SS och inledde sin karriär inom det nazistiska koncentrationslägersystemet. Han var kommendant i Auschwitz från maj 1940 till december 1943 och chef för dess SS-garnison från maj till september 1944. Höss verkställde SS-chefen Heinrich Himmlers order och tog egna initiativ för att öka förintelseanläggningarnas kapacitet, bland annat genom Zyklon B.
Efter andra världskriget gick Höss under jorden, men han greps av brittiska trupper i mars 1946. Vid Nürnbergprocessen inkallades han som vittne, innan han utlämnades till Polen och ställdes inför rätta i mars 1947. Påföljande månad dömdes han till döden och avrättades. Hans självbiografi, Kommendant i Auschwitz, utgör ett historiskt dokument för förståelsen av Förintelsen, koncentrationslägren och förövarnas mentalitet.
Biografi Rudolf Franz Ferdinand Höss var son till köpmannen Franz Xaver Höss (död 1914) och Paulina Speck (död 1917). Fadern pensionerades som major efter tjänstgöring i Tyska Östafrika, efter att ha blivit skjuten med en förgiftad pil i buken. Därefter drev fadern ett företag i te- och kaffebranschen. Sonen Rudolf och hans två yngre systrar fick en strikt katolsk uppfostran och fadern ville att sonen skulle bli präst. Höss anger i sin självbiografi att han som barn ofta var ensam. Han uppfostrades med en utpräglad tro på plikt och lydnad. I föräldrahemmet betonades synd, skuld och botgöringens centrala betydelse. I början av tonåren vände Höss religionen ryggen; enligt Höss själv hade hans biktfader brutit tystnadsplikten då denne talat om för Höss far vad sonen bekänt i bikt.
Första världskriget och mellankrigstiden Efter första världskrigets utbrott tjänstgjorde Höss på ett militärsjukhus, innan han, endast 14 år gammal, antogs till den tyska arméns 21:a dragonregemente. Påföljande år stred Höss med den turkiska 6:e armén vid Bagdad och i Palestina. Vid tjänstgöring i Turkiet befordrades han till fältväbel. Han sårades vid tre tillfällen och dekorerades för tapperhet med Turkiska krigsmedaljen och Järnkorset av första och andra klassen. Höss var även under en kort tid chef för en kavallerienhet. Vid sjutton års ålder var Höss den yngste underofficeren i den tyska krigsmakten.
Efter Tysklands kapitulation 1918 fullbordade Höss sina studier och avlade studentexamen. I kölvattnet på kriget rådde sociopolitisk oreda i Tyskland. Hemvändande soldater anslöt sig till olika frikårer, som användes av regeringen för att försvara gränserna till bland annat Polen och Baltikum. Höss gick med i Freikorps Rossbach som anfördes av Gerhard Rossbach och bedrev gerillakrigföring i Baltikum, Schlesien och senare i Ruhrområdet. Höss försökte under de första efterkrigsåren att finna en förklaring till Tysklands kapitulation och varför landet hade accepterat ett så, enligt Höss, förödmjukande fredsavtal. Höss och andra personer inom den nationalistiska högern, bland annat medlemmar i Tyska arbetarpartiet, förklarade det hela med en judisk konspiration. Beviset fick de i april 1919 då den kommunistiska Bayerska rådsrepubliken upprättades. Flera av de tongivande personerna i rådsrepubliken var judar, och Höss ansåg att det fanns en tydlig koppling mellan kommunism och judendom. Denna slutsats hade även dragits av Adolf Hitler, som i juli 1921 hade blivit ordförande för Nazistpartiet. Enligt Hitler var judarna skyldiga till Tysklands nederlag i kriget och Tysklands allvarliga socioekonomiska situation. Höss erkände sig till en, som han ansåg, mera intellektuell typ av antisemitism, som inte motiverades av fördomar utan av förment vetenskapliga fakta och avfärdade den primitiva och våldsamma form av antisemitism som torgfördes av tidningen Der Stürmer och dess chefredaktör Julius Streicher. Hitlers agitation om den internationella judiska världskonspirationen gjorde stort intryck på Höss och han utvecklades med tiden till en fanatisk nazist som drevs av tanken på att bryta judendomens dominans.
Versaillesfördraget år 1919 hade ålagt Tyskland och dess allierade ett mycket högt skadestånd. I slutet av år 1922 framstod det tydligt att Tyskland inte längre var förmöget att efterkomma skadeståndskraven; franska trupper ockuperade i januari 1923 Ruhrområdet för att sätta press på Tyskland. Albert Leo Schlageter, en frikårsmedlem, anförde kort därefter en sabotagegrupp mot fransmännens närvaro i Ruhr. Schlageter angavs, ställdes inför krigsrätt och avrättades. Den 31 maj 1923 mördade Höss tillsammans med bland andra Martin Bormann kommunisten Walther Kadow, den misstänkte angivaren. Höss dömdes till tio års fängelse för mord och Bormann till ett års fängelse för medhjälp. Vid en allmän amnesti år 1928 frisläpptes Höss.
Völkisch-rörelsen och SS Efter sin frigivning arbetade Höss på olika bondgårdar i Mecklenburg och Brandenburg och anslöt sig inom kort till jordbruksföreningen Artamanerna (Bund Artam) inom völkisch-rörelsen. Artamanerna fann stor inspiration i ruralismen inom idéströmningen Blut und Boden. I förbundet träffade Höss Hedwig Hensel (1908–1989), med vilken han gifte sig i augusti 1929. Paret fick fem barn: Klaus, Heidetraut, Ingebrigitt, Hans-Jürgen och Annegret. I Artamanernas förbund träffade Höss även agronomen Heinrich Himmler, som 1929 av Adolf Hitler utnämndes till chef för SS. I juni 1934 erbjöd Himmler Höss medlemskap i SS, som sedan 1933 drev de nazistiska koncentrationslägren. Adolf Hitler hade varit vid makten i ett drygt år och Höss ville vara med och påverka framtidens Tyskland.
I november 1934 påbörjade Höss sin utbildning i Dachau som medlem av SS-Totenkopfverbände. Initialt var Dachau främst ett läger för politiska motståndare till den nazistiska regimen, men 1935 internerades även kriminella och judar. För lägrets kommendant, Theodor Eicke, utgjorde empati för internerna ett tecken på svaghet. Enligt Eicke fanns det ingen plats för veklingar i SS. Höss lärde sig även att arbete hade en god inverkan på internerna. Eicke hade i Dachau infört parollen "Arbeit macht frei", en devis som Höss senare förde med sig till Auschwitz. I april 1936 utsågs Höss till Rapportführer, kommendantens chefsassistent. I september 1938 befordrades han till Obersturmführer och förflyttades till Sachsenhausen. Inledningsvis var Höss lägeradjutant, det vill säga chef för kommendantens, vid denna tid Hermann Baranowski, stab. Senare blev Höss Schutzhaftlagerführer, vilket innebar att han bar ansvaret för att fångarna efterlevde lägerreglerna och att rapportera brott mot dessa. Hans uppgift innebar även att se till att straff verkställdes.
Kommendant i Auschwitz miniatyr|left|Ingångsporten till Auschwitz med mottot "Arbeit macht frei". miniatyr|Ruinerna efter Gaskammare II (eller Bunker II) det så kallade vita huset, maj 2006. I februari 1940 föreslog chefen för IKL, Richard Glücks, att ett koncentrationsläger skulle uppföras i närheten av Auschwitz, beläget i Oberschlesien. Himmler godkände förslaget och den 1 maj 1940 inledde Höss sin tjänstgöring som kommendant i Auschwitz. I början var lägret främst avsett för polska civila fångar. Innan de första fångarna anlände, var man dock tvungen att dränera områdets våtmarker, vilka var belägna i floderna Wisłas och Sołas sammanflöde. Chefen för WVHA, SS:s ekonomi- och förvaltningsbyrå, Oswald Pohl, hade vid ett besök i lägret beslutat att internerna i Auschwitz skulle arbeta i ett närbeläget grustag och beordrade Höss att bygga ut barackerna för inhysning av slavarbetare.
I november 1940 träffades Himmler och Höss för att diskutera Auschwitz framtida funktion. Himmler hade en vision om att hela Schlesien skulle förvandlas till en jordbruksidyll och att det i Auschwitz skulle genomföras allehanda jordbruksexperiment. Dessa planer skrinlades dock och istället kom Auschwitz att byggas ut med lägret Birkenau (polska Brezinka), där Höss på order av Himmler skulle internera sovjetiska krigsfångar. I början av september 1941 befann sig Höss på tjänsteresa och hans ställföreträdare Karl Fritzsch ledde ett experiment med att gasa ihjäl sovjetiska krigsfångar med Zyklon B, kristalliserad blåsyra, i källaren till Block 11, Auschwitz särskilda fängelseavdelning. När Höss återkommit till lägret och övervakat nya gasningar där offren dog inom några minuter erfor han en "lättnad" över att denna nya mordmetod hade introducerats.
Källaren i Block 11 var dock otillräcklig för massmord och Höss lät bygga om två små bondgårdar, belägna i Birkenau, till gaskammare. Byggnadernas mellanväggar revs och ytterväggarna tätades helt med cement. Byggnaderna, som var ensligt belägna, fick namnen "röda huset" och "vita huset". Höss uppgav, att 1 800 till 2 000 personer kunde gasas åt gången i varje byggnad. I april 1942 inleddes massdeportationerna av judar från bland annat Slovakien, Frankrike och Nederländerna till Auschwitz. Chefen för avdelningen för judiska frågor inom Reichssicherheitshauptamt, Nazitysklands säkerhetsministerium, Adolf Eichmann, och dennes medarbetare administrerade deportationerna och samarbetade med Deutsche Reichsbahn för samordning av tågtransporterna. Ett krematorium med kapacitet att kremera 1 440 kroppar per dygn uppfördes och togs i bruk den 1 juli 1942. Höss betonar i sin självbiografi att det var av största vikt att offren ända in i det sista var ovetande om sitt öde. SS-officerare som Hans Aumeier och Gerhard Palitzsch småpratade med offren och talade lugnande till dem på vägen till gaskammaren.
Den 17 juli 1942 besökte Himmler Auschwitz för att bland annat bevittna gasningen av en transport judar från Nederländerna. Himmler var mycket nöjd med Höss insatser för Tredje riket och befordrade honom direkt till Obersturmbannführer. Några dagar senare mottog Höss en order från Himmler att alla massgravar i Auschwitz skulle öppnas och liken brännas för att dölja massmordets omfattning.
Från 1940 till 1945 beräknas mellan 1 100 000 och 1 500 000 personer ha mist livet i Auschwitz. Höss själv uppgav som vittne vid Nürnbergprocessen att omkring 2 500 000 personer mördades och ytterligare 500 000 dog av sjukdomar eller svält.Trial of the Major War Criminals, s. 251
I lägrets skugga Utanför lägret hade Höss sin bostad, där han levde med sin hustru och sina barn. Hans kommendantvilla hade tio rum med ett stort badrum samt ett kök med två anställda. Höss hyste ett stort intresse för hästar och ridning och lät inrätta ett stall för sina hästar i lägrets närhet. Vid ett tillfälle avslöjade Höss för sin hustru vad hans uppgift som kommendant innebar och beskrev förhållandena i lägret. Hustrun blev mycket upprörd och efter detta skall paret Höss mycket sällan ha haft könsumgänge. År 1942 inledde Höss ett förhållande med den österrikiska politiska fången Eleonore Hodys, som blev gravid. Hon tvingades skriva under en försäkran om att hon hade haft samlag med en fånge i lägret; hon gjorde kort därefter abort på egen hand.
Avsked från Auschwitz