En krypgrund är en typ av grundläggning för hus som bygger på att en ventilerad eller oventilerad luftficka skapas mellan markytan och bjälklaget. Luftfickan isolerar huset från markens kyla. Krypgrund kallas ibland felaktigt för torpargrund, vilket är den äldre benämningen på konceptet med luftficka mellan husgrund och markyta.
Hus med krypgrund som saknar erforderligt fuktskydd kan råka ut för fuktrelaterade problem varför en oskyddad uteluftsventilerad krypgrund idag anses som en riskkonstruktion. En grund ska stå emot tjälhävning och marksättningar, bära upp lasten av byggnaden, samt vara värmeisolerande och radonsäker. Det är viktigt att grunden utförs med omsorg för att vara fuktsäker, och att man tänker på detta redan vid en fuktsäkerhetsprojektering av den framtida grunden. miniatyr|300px| Övre bild torpargrund. Nedre bild. 1 äldre uteluftsventilerad krypgrund. 2 Syll. 3 Grundmur. 4 ventiler för ventilation. 5 Bjälklag
Historia Krypgrundens ursprung är den traditionella torpargrunden som var en enkel grundläggning bestående av en grundmur av natursten och en stenkonstruktion för att ta upp lasten av murstocken med tillhörande spis eller eldstad. Bjälklaget kunde vara isolerat med sågspån, kutterspån, torr mossa, sand eller gamla tidningar. Grundbotten liksom grundmuren isolerades ofta med torv eller liknande material. Näver tjänade som fuktspärr mellan syllar och grundmur eller grundsten.
Man hade ofta avpassade träklossar eller luckor till kattgluggarna så att man under årstidsväxlingarna kunde reglera grundventilationen. Kattgluggarna stängdes i början av augusti och öppnades innan sommaren, i huvudsak för att höja värmen i golvet men det hade också en fördel ur fuktsynpunkt eftersom sensommarens och höstens fuktiga luft inte kom in i grunden i samma utsträckning. Vintertid skottades ofta snö upp mot grundmuren för att hjälpa till att hålla kylan på avstånd. Hela grunden var även av den anledningen varmare då den fuktiga sensommartiden kom.
På en del ställen i landet byggdes torpargrunderna med dubbel grundläggning. Det gjordes så att byggnadens väggar stod på yttermuren men själva bjälklaget lades på en inre mur, innanför den egentliga grundmuren. Bjälklaget låg fritt från syllen, och det var möjligt av byte av bjälklaget på ett enklare sätt.
Ur fuktteknisk synvinkel är skillnaden stor mellan en traditionell torpargrund och en uteluftsventilerad krypgrund, som man ibland felaktig kallar torpargrund. Förr eldades spisen med ved som spred en värme ned i grunden via skorstenens och vedspisens eller annan eldstads stenupplag. Det gjorde att det blev något varmare i grunden. Dessutom var bjälklagets isoleringsförmåga tämligen begränsad och grundbotten blev till viss del isolerad vilket även det hjälpte till att höja temperaturen i grunden. Den högre temperaturen ger en lägre relativ luftfuktighet vilket gör det torrare i grunden, luftomsättningen var också relativt begränsad.
Under 1920- och 1930-talet började granitblock för grundläggning ersättas av betonghålsten eller gjutna kantbalkar av betong. Senare under 1950-talet kom de att även att uppföras av ytongblock som murades på en gjuten sockel till önskad höjd; dessa försågs med puts på utsidan. Under 1960-talet började grunder muras av lecablock som även de lades på en gjuten sockel och putsades på utsidan. På 1970-talet tillkom även betongbalken att bli en av metoderna för byggandet av krypgrundens mur.
Jämförelse med andra typer av grundläggning Här kan man jämföra med platta på mark eller källare som även de tidigare har haft problem med fuktskador. Krypgrunden har historiskt haft en betydande nackdel eftersom den är värmetrög, vilket medfört risk för kondens under sommaren med förhöjd fuktighet i krypgrunden som kan medföra skador på träbjälklag och syll. I mer moderna konstruktioner är denna risk mindre genom att grunden förblir torr. Möjligheten att korrigera sättningsskador; huset reses med domkraft underifrån och kilas och justeras till rätt höjd. Vattenskador ger som regel mindre omfattande skador eftersom de blir mer lokala till sin natur, vattnet rinner ned i krypgrunden och ut i grundbotten som är dränerad, istället för ut över större utrymmen. Det är också enklare att torka ur vattenskador eftersom bjälklaget är åtkomligt underifrån i de fall man kan komma in under. Läckage kan vara svåra att upptäcka under golv eller bakom tätskikt. Dessa kan få förödande skador med till exempel hussvamp eller röta som följd.
Möjligheten att ändra i fasta installationer är goda. Det är till exempel möjligt att enkelt flytta en toalett eller annat våtutrymme vid ombyggnad eller renovering. Golvvärmekomforten i ett träbjälklag är god vilket gör att golven upplevs varma vid lägre temperaturer än vid hårdare, mer termiskt ledande underlag som betong. Jämfört med traditionella byggmetoder för platta-på-mark med golvvärme förbrukar krypgrund med träbjälklag 25 procent mindre energi per år vid samma upplevda termiska komfortHusdoktorn går ronden. . Sidan 42 ff. Även med högisolerade platta-på-markkonstruktioner är krypgrunden med träbjälklag cirka 10 procent mer energieffektiv. Krypgrunden kan läggas på berg utan att det behöver sprängas. Krypgrunden är den från markradonsynpunkt bästa Radonboken, Clavesjö, Åkerblom. . T3:2003, sidan 121. grundläggningstypen av de vanligen förekommande (jämfört med platta-på-mark och källare). Krypgrundens radonfördel gäller inte krypgrunder utrustade med mekanisk avfuktare, eftersom ventilationen då stängts till och inte heller oventilerade varianter på varmgrund.
Fuktkällor
Sommarkondens, vilket anses som den största fuktkällan vid en ventilerad krypgrund som inte är isolerad eller har en avfuktare installerad.
Byggfukt är fukt som har tillkommit under byggnadens uppförande, till exempel från byggnadsmaterial eller från nederbörd vid stommresningen om materialet inte har varit tillfredsställande täckt. Dessutom innehåller en stor del av de produkter som används för till exempel målning och plattsättning vatten.
Grundvattennivån kan bli så hög att vatten kan komma upp i dagen.
Ytvatten kan under vissa omständigheter tränga in i grunden om grundbotten ligger lägre än marken på grundens utsida eller att dräneringen är felaktig eller otillräcklig. Det kan finnas berg under grunden eller att grundens kantbalk är gjuten direkt på berg. Ytvatten kan tränga in och bilda vattensamlingar i gropar i berget eller mot någon av grundens murar.
Markfukten är kapillärt kopplad till grundvattnet. Det är olika kapillaritet för olika material, lera har cirka 8–10 meter i jämförelse med grov sand 0,6–2 millimeter kornstorlek som har en kapillaritet med 0,03–0,15. Förr gavs ofta ett felaktigt råd om att ångspärren inte skulle täcka hela ytan. Detta har lett till fuktproblem i många krypgrunder.
Skador från läckande VVS-installationer ovan golv eller i bjälklaget, eller från sådana installationer i själva krypgrunden.
Sommarkondens Tiden efter midsommar och en tid in på hösten är lufttemperaturen som högst samtidigt som det är mycket fukt i luften (varm luft kan bära mycket vatten). Kvällstid, då temperaturen sjunker, kan det märkas som dagg. I krypgrunden är det hela tiden relativt kallt. Krypgrunden kan jämföras med en fuktig kall bergskreva i naturen eller jordkällare. Temperaturen i grunden kan sommartid vara mellan 8 och 15 grader C. Om man tar en flaska ur kylskåpet (8°C) så blir den fuktig i sommarluften. Den varma fuktiga luften som kommer in genom grundens ventilation kondenseras när temperaturen på luften sjunker. Man kan ibland se kondensdroppar på blindbotten samt fuktfläckar och fuktskador på bjälklagets undersida som beror på luft som har kondenserat. Många gånger är det mer fuktigt i närheten av ventilationsöppningarna. Fuktpåkänningen av sommarkondens är årstidsberoende och återkommer varje år. Man kan kontrollera luftfuktigheten i krypgrunden genom att placera en hygrometer där eller mäta med fuktkvotsmätare. Nyare hus är som regel välisolerade och tar ofta stor plats på marken och är därigenom kallare i krypgrunden. Att öka ventilationen från krypgrundens utsida genom att göra fler ventiler eller att sätta in en sugande fläkt kan göra att man får mer problem med sommarkondens. Särskild uppmärksamhet bör iakttagas så att högsta tillåtna fukttillstånd inte överskrids i uteluftsventilerade krypgrunder för att undvika skador. Skapa ett mindre övertryck i grunden via varmare aktiv ventilation inifrån huset sensommar, höst och blöta vintrar så länge som huset innehåller mindre fuktighet än grunden.
Mikroorganismer
För hög fuktighet kan leda till att mikroorganismer börjar växa till i krypgrundens organiska materiel och även sprida sig till där människor vistas. Mikrobiell påväxt som kan ge olägenhetsproblem.http://www.fuktcentrum.lth.se/verktyg_och_hjaelpmedel/fuktskador/mykotoxiner/ Mikrobiell påväxt kan ge problem med hållfasthet i virke och andra träbaserade material.
Inomhusmiljön påverkas Det är högre lufttryck i grunden än inomhus vid golvnivå. Det gör att de lukter och luftburna partiklar som skapas på biologiskt nedbrytbart material i en fuktig grund lätt kan komma upp i vistelsezonen och kan där orsaka lukt och ohälsoproblem. Virke som träskyddsbehandlats med klorfenol kan avge lukter som i mycket små mängder kan orsaka luktbesvär. En byggnad är som regel inte så tät att luft inte strömmar upp genom till exempel spikhål, revor och kabelgenomföringar genom luftspärren. Det kan räcka med mycket små mängder mykotoxiner eller mögelsporer för att en person med förhöjd känslighet skall få besvär. Observera att det inte behöver dofta för att nivåerna skall vara hälsovådliga. Lukt kommer efter en tid att sätta sig i porösa material. Byggnadsmaterial, som isolering och tapeter blir doftsmittat och kan liksom kläder få en osund lukt som sitter kvar.
Lukter Efter åtgärd av krypgrunden kan elakartade lukter dröja kvar i byggnaden om man haft problem med det. Det kan komma av att material i bjälklag är doftsmittat eller det kan sitta i möbler, på väggar och i tak. Det kan gå att komma tillrätta med genom att fogga eller ozonbehandla. Ozonbehandling sliter på alla ytor. Man kan måla om, tvätta kläder, etc. Efter en längre tid avklingar lukterna. Det finns idag luftrenare som sanerar lukt och mögel genom en fotokatalytisk process. Dessa luftrenare renar primärt genom ultraviolett ljus (UVC), samt sekundärt genom hydroxylradikaler, negativa joner samt en mycket liten mängd ozon. Fotokatalytiska luftrenare sliter inte på ytor som rena ozonaggregat gör.
Exempel på åtgärder Att åtgärda en krypgrund som påvisar för hög fuktighet är relativt enkelt om man använder de etablerade metoderna avfuktning eller en ombyggnad till varmgrund med isolering. Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, SP, rekommenderar http://www.sp.se/sv/index/services/moist/crawl_space/Sidor/default.aspx olika åtgärder i befintliga krypgrunder och anger de idag vanligast förekommande åtgärderna: ångspärr mot marken och isolering av grundbotten i kombination med termisk avfuktning eller mekanisk avfuktning. Är grunden redan mögelskadad behöver den saneras och det kan bli mer komplicerat. En metod som alltid fungerar väl är att byta ut skadat material. Möglet kan också dödas med till exempel tvättas med diskmedel, fotokatalytisk rening eller foggning men det är inte säkert att alla mykotoxiner (mögelgifter) försvinner.
Inomhusmiljön kommer dock att bli markant bättre. Isolering av grundbotten och kantbalkar är alltid gynnsamt eftersom det minskar värmetrögheten och med en tätt isolering förhindrar fukt underifrån. Isolering mot grundbotten får inte mer än marginellt påverka tjäldjupet. Vid nybyggnation anpassas grundläggningsdjupet så att mer isolering kan läggas. På ler- och siltmark bör man vara mycket försiktig med att isolera grundbotten i efterhand.
Byggskräp