Kvinnor i Nazityskland

miniatyr|Bund Deutscher Mädels gymnastikövningar 1941. miniatyr|NS-Frauenschaft miniatyr|Avbildning av den kvinnliga idealkroppen under Olympiska spelen i Berlin 1936 miniatyr|Medlemsbricka, Deutsches Frauenwerk miniatyr|Wehrmachtshelferinnen, motsv. lottor. miniatyr|Moderkorset av första klassen i guld.

Kvinnor i Nazityskland och deras liv formades av de lagar och regler som skapades av det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP), som ville forma det i enlighet med den partipolitiska ideologins ideal.

NSDAP uteslöt kvinnor från alla högre beslutsfattande positioner i det politiska och akademiska livet i samhället, och förespråkade att de istället skulle leva ett liv som endast hustrur och mödrar, då nazismens ideal var att kvinnans huvuduppgift i samhället var att föda barn, och en återgång till traditionella könsroller.

Kvinnors möjlighet att studera försvårades och de diskriminerades på arbetsmarknaden och uppmuntrades att bli hemmafruar. Politiskt utnämndes ingen kvinna till något ämbete med undantag för Gertrud Scholtz-Klink. Samtidigt blev kvinnor dock också aktivt inlemmande i nazistpartiet som enkla medlemmar och i lägre positioner, i enlighet med partiets ideal om massmobilisering. Under andra världskriget förändrades policyn om kvinnors arbete, och de mobiliserades tvärtom i krigsansträngningen.

Politiskt kvinnoideal Nazitysklands kvinnopolitik stod i skarp kontrast mot den föregående Weimarrepubliken, och var i själva verket en konservativ reaktion mot Weimarrepublikens ideal om den frigjorda nya kvinnan och jämlikhet mellan könen: den utgjorde en tillbakagång till ideal om att kvinnans enda sanna uppgift var att bli hustru och mor: Kinder, Küche, Kirche.

Nazisternas officiella paroll var att de befriade kvinnor från feminismen och hjälpte dem att återfå den "naturliga roll" som de mådde bäst av, vilken var den traditionella rollen som hustru och mor. Men samtidigt skilde sig Nazitysklands kvinnoroll också från den traditionellt konservativa kvinnoroll som hade rått i 1800-talets Kejsardömet Tyskland, eftersom den väntade sig att kvinnor skulle leva ett aktivt och politiskt engagerat liv, om än i en underordnad roll. Den inkluderade kvinnor i partiets ideal om massmobilisering, och förväntade sig att kvinnor skulle delta i den politiska massrörelsen och inlemmas i den aktiva "folkgemenskapen" (Volksgemeinschaft), om än i en underordnad roll som saknade all politisk makt, och flickor förväntades vara medlemmar i Jungmädelbund och sedan Bund Deutscher Mädel (BDM), och vuxna kvinnor i Nationalsozialistische Frauenschaft eller Deutsches Frauenwerk.

Nazitysklands idealkvinna fick gärna leva ett fysiskt aktivt liv med träning, idrott och kroppsarbete som ung och ogift, eftersom hon förväntades ha en stark och hälsosam kropp för att kunna föda många friska barn. Flickor indoktrinerades i kvinnorollen genom Bund Deutscher Mädel, som aktiverade dem fysiskt i friluftsliv och idrott och indoktrinerade dem politiskt. I flickors fall lade den politiska indoktrineringen fokus på nazistisk "rasideologi" för att förbereda dem på deras roll att föda friska "rasrena" barn.

Flickor uppmuntrades inte studera vidare efter grundskolan, utan snarare att gifta sig och bli mödrar. Brudskolekurser (Reichsbräuteschule) arrangerades för att lära unga kvinnor att motsvara kravet på idealhustrun. Vuxna kvinnor skulle vara medlemmar i Nationalsozialistische Frauenschaft eller Deutsches Frauenwerk, som övervakade kvinnor politiskt, vilket främst innebar att se till att de höll sig till idealet. Idealkvinnan var en frisk och stark kvinna som utförde allt hushållsarbete effektivt, och födde och uppfostrade så många friska barn som möjligt enligt nazistiska ideal. Att föda så många friska barn som möjligt ansågs vara kvinnans huvudsakliga politiska samhällsuppgift, och kvinnor som hade gjort detta belönades med moderkorset och framhölls som föredömen.

Idealet om den barnafödande kvinna drogs till sin spets i Lebensborn-programmet.

Sexualitet och personlig frihet Nazismen såg människan som en del av ett kollektiv. Konformism hyllades och individuell frihet sågs som något dåligt. Kvinnlig frigörelse beskrevs därmed som något depraverad och dekadent. Den nazistiska idealkvinnan skulle vara klädd i folkdräkt eller uniform, leva hälsosamt och inte röka eller sminka sig. Rökning ansågs dekadent och ogillades därför att det var ohälsosamt, och en kvinna som rökte offentligt kunde fråntas sitt partimedlemskap. Smink och mode associerades med Weimarrepublikens frigjorda nya kvinna, och partiet drev propaganda emot det. I praktiken hamnade detta dock i konflikt med politiken att uppmuntra tysk produktion, däribland tyskt mode och kosmetika, och denna motsättning kunde aldrig helt lösas.

Nazismens uppfattning var att sex enbart var till för reproduktion. Sexuell njutning beskrevs som något smutsigt och dekadent, och flickor uppfostrades med att sexuallivet var till för att producera så många friska ariska barn som möjligt. Både nazismen och den gamla traditionella sexualmoralen delade uppfattningen att sex enbart var till för reproduktion. Skillnaden var, att medan traditionell sexualmoral hade dikterat att huvudsaken var att barnen föddes inom äktenskapet, låg fokus inom nazismen istället på att barnen skulle vara födda friska och "renrasiga", och att de föddes inom äktenskapet var mindre viktigt. Inom lebensbornprogrammet hyllades rentav barn födda utanför äktenskapet, förutsatt att de var "ariska", och BDM fick i uppgift att finna unga kvinnor som kunde föda barn åt SS-män.

Icke produktiv sexualitet, det vill säga alla former av sex som inte resulterade i graviditet och födseln av friska renrasiga barn, bekämpades genom Rikscentralen för bekämpning av homosexualitet och abort.

Flickor uppfostrades till att se barnafödande som sin huvuduppgift, och deras politiska indoktrinering fokuserade på att lära dem om eugenik, reproduktion och att undvika "rasskändning". Sexuell njutning beskrevs som något skamligt, och skolans sexualundervisning fokuserade på att lära flickor om graviditet och barnuppfostran utan att beskriva det samlag som ledde till graviditet.Heath, Tim. - Hitler's girls : doves amongst eagles / Tim Heath.. - 2018. - .

Preventivmedel och abort var förbjudna av eugeniska skäl för alla friska "renrasiga" kvinnor. Judiska kvinnor kunde efter 1938 få fri abort, men detta infördes inte för deras personliga frihets skull, utan för att deras barn ansågs icke önskvärda. Kvinnor som hade haft samlag med en icke "renrasig" man bestraffades offentligt med skamstraff. De paraderades då med en skylt hängande om halsen som beskrev deras handling. De kunde också sättas i fängelse. Kvinnor som var "promiskuösa" och hade icke produktiva heterosexuella förbindelser, riskerade att betraktas som "asociala" och fängslas. Prostitution förbjöds inte som sådan. Prostituerade kvinnor löpte dock risken att stämplas som "asociala" och placeras i koncentrationsläger.

Homosexuella kvinnor riskerade att arresteras och sättas i koncentrationsläger enligt lagarna om homosexualitet i Nazityskland. Icke "renrasiga" eller fysiskt eller psykiskt sjuka kvinnor utsatta för tvångssterilisering och abort med tvång, och icke friska barn kunde mördas i Aktion T4.

Utbildnings- och yrkespolitik

Utbildning Högre utbildning för flickor blev inte formellt förbjudet, men regler infördes som försvårade den. Nazismens skolpolitik ogillade boklig bildning, och skolan prioriterade politisk ideologi och idrott framför läsning. I det allmänna skolsystemet gick flickor och pojkar i samma skola i de lägre klasserna, men separerades under sekundärutbildningen, då flickor ofta gick i statliga flickläroverk, som nazifierades när nazismen kom till makten. Ifråga om flickor var nazistisk policy att de enda ämnen som lärarna skulle ta seriöst var hälsa, idrott och biologi, ämnen som var viktiga ifråga om flickornas framtida roll som barnafödare. Flickor skulle inte uppmuntras att anstränga sig i andra ämnen i skolan. Läxuppgifter och akademisk bildning ansågs inte viktig inom nazismen, särskilt inte för flickor, vars livsuppgift var att föda barn. Att störa flickors skolarbete sågs därför som något positivt, och lärare tillät rutinmässigt att flickor struntade i att göra sina läxor.

Alla flickor skulle vara medlemmar i de nazistiska ungdomsförbunden. Dessa informerade flickor om den ideologiska övertygelsen om att flickor endast skulle uppfostras till att bli framtida mödrar. Ungdomsförbunden höll igång ett aktivt schema av möten bestående av ideologi, idrott och friluftsaktiviteter som prioriterade kroppsövningar, och förbundets träffar lades varje vardag efter skolan för att se till att barnen inte skulle hinna göra sina läxor.

Följden blev att de flesta flickor fick dåliga betyg i skolan och sällan fick möjlighet att läsa vidare eller få något annat än enkla jobb, som de förutsattes avsluta snabbt i vilket fall, för att gifta sig och bli hemmafruar.

Även de flickor som trots svårigheterna lyckades få bra betyg, återstod hinder för att läsa vidare. Skolprogrammen införde 1933 hinder som försvårade för flickor som ville läsa vidare, när fem års latin och tre års vetenskap (nödvändigt för att kunna läsa på universitet), för flickors del ersattes med kurser i det egna språket och hushållskunskap.Moser-Verrey, Monique (1991). "Les femmes du troisième Reich". Recherches féministes. 4 (2): 25–44. doi:10.7202/057649ar. PDF via Érudit web portal (www.erudit.org). Flickor som ville läsa vidare kunde dock fortfarande läsa dessa kurser privat eller genom att registrera sig på en pojkskola. För att ytterligare försvåra för flickor att läsa vidare, infördes 1935 pliktåret, då varje flicka måste fullgöra ett år hushålls- eller jordbruksarbete innan hon tilläts ansöka om att studera på universitet, något som gjorde att flickor fick ansöka till högskola senare än pojkar.

Slutligen infördes kvoter om hur många kvinnliga studenter ett universitet tilläts acceptera: endast 10 % av ett universitets studenter tilläts vara kvinnor. I praktiken tycks dock inte denna kvotregel ha blivit åtlydd av de tyska universiteten: andelen kvinnor som studerade medicin minskade till exempel inte mer än tre procent. Ayçoberry, Pierre (2008). La société allemande sous le IIIe Reich, 1933-1945. éditions du Seuil. p. 193.

Det kvinnliga akademikerförbundet Deutscher Akademikerinnenbund tvingades underordna sig Deutsches Frauenwerk (DFW), som först ariserade det och sedan upplöste det.

Yrkespolitik Kvinnor förbjöds formellt från att verka inom vissa yrken: 1936 förbjöds kvinnor att verka på högre juridiska poster som domare och åklagare, och 1937 förbjöds de att inneha professorsposter på universiteten i alla utom "sociala" ämnesområden; förbudet mot kvinnor att verka som läkare drogs dock snart tillbaka eftersom detta bedömdes påverka tillgången till läkare alltför negativt.Ayçoberry, Pierre (2008). La société allemande sous le IIIe Reich, 1933-1945. éditions du Seuil. p. 195. Ruth Moufang nekades att undervisa i matematik och matematikern Emmy Noether och fysikern Lise Meitner förlorade båda sina tjänster som professorer efter införandet av denna policy. 1938 var astronomen Margarete Gussow tvungen att få särskild personlig dispens för att kunna bli professor i astronomi trots sitt kön, med hänvisning till att hon hade ärftliga anlag för yrket.