Worldwide 50 Gold Award Hits, Vol. 1 är en samlingsbox av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 39:e album och det utgavs av RCA Victor i mono (LPM 6401) i augusti 1970. Samlingen består av fyra LP-skivor. Det var hans första samlingsbox och den första över huvud taget inom rockmusiken och rock'n'rollen. Den samlade alla Elvis Presleys största och något mindre hitlåtar från hans start på skivbolaget RCA 1956 och 14 år framåt till 1970 – låtar som alla uppgavs ha sålt i mer än en miljon exemplar. Alla spår är mastrade i äkta mono. Av de 50 låtar som ingår gör fyra sin albumdebut i denna samling: "Viva Las Vegas", "Suspicious Minds", "Don't Cry Daddy" och "Kentucky Rain".
Boxen var vid utgivningen en av de mer påkostade LP-samlingarna inom populärmusiken, både vad gäller omfång och presentation. Den gavs ut för att dra nytta av Elvis Presleys återvunna framgångar, i en period då intresset för hans musik åter ökade genom hans återkomst till livescenen och nya framgångar på topplistorna, vilket resulterade i en kraftigt stigande skivförsäljning.
I USA nådde Worldwide 50 Gold Award Hits, Vol. 1 plats 45 på Billboard 200-listan, plats 25 på countrylistan (Hot Country LP's), samt plats 36 på konkurrerande Cashbox albumlista. I Storbritannien placerade sig albumet som bäst på plats 49 på UK Albums Chart. Albumet certifierades dubbel platina av Recording Industry Association of America (RIAA) 1992 för en försäljning på två miljoner exemplar i USA.
Bakgrund miniatyr|Elvis Presley i juli 1970 (en månad innan Worldwide 50 Gold Award Hits, Vol. 1 utkom) inför framträdandet i Las Vegas som filmades för dokumentärfilmen Elvis – That's the Way It Is.. Enligt det ursprungliga kontraktet mellan Elvis Presley och hans manager Tom Parker erhöll Elvis 75 procent av intäkterna från skivutgivningen och filminspelningarna, medan Parker erhöll 25 procent. År 1967 omförhandlades avtalet. Parterna enades då om att alla inkomster utanför den ordinarie royaltystrukturen skulle delas lika mellan dem. Detta innebar att intäkter från exempelvis budgetalbumen på Camden och samlingsalbum med huvudsakligen tidigare utgivet material – som låg utanför de garanterade royaltyerna – fördelades 50/50 mellan Elvis Presley och hans manager, vilket gjorde sådana utgivningar mer fördelaktiga för Parker.
De båda dittills utgivna budgetalbumen Elvis Sings Flaming Star och Let's Be Friends hade varit framgångsrika. Uppmuntrade av den försäljningen, och för att dra nytta av Elvis allmänna framgång på försäljningslistorna vid denna tid, kom Parker och skivbolaget RCA på ännu en specialuppgörelse för att kunna återanvända Elvis Presleys musik. Resultatet blev en samlingsbox med fyra LP-skivor, Worldwide 50 Gold Award Hits Vol. I, bestående av en sammanställning av hans största hitlåtar. En Vol. 2 med fyra skivor släpptes följande år.
Boxen innehöll de flesta av Elvis hit-singlar från de första fjorton åren på RCA och låtar som alla uppgavs ha sålt i mer än en miljon exemplar. Låtarna presenterades i den ursprungliga amerikanska utgivningsordningen, med datum för när originalsinglarna hade utkommit. Inga texthäften ingick, men boxen innehöll i stället en fotobok samt Elvis då aktuella konsertprogram.
Låtarna på albumet
Boxen om fyra LP-skivor innehöll de ursprungliga monoversionerna av singelmixarna och omfattade 51 spår. Utöver de 50 låtarna hade också intervjun med Elvis inför hans avresa till militärtjänstgöringen i Västtyskland 1958, utgiven på en EP-skiva, inkluderats. Fyra av låtarna hade tidigare aldrig utkommit på ett album. "Viva Las Vegas" hade släppts på singel 1964, medan "Suspicious Minds", "Don't Cry Daddy" och "Kentucky Rain" var nyligen framgångsrika singlar från 1969 och 1970.
Den första LP:n består av 12 låtar inspelade från januari 1956 till februari 1957. Den inleds med genombrottslåten och listettan i USA, "Heartbreak Hotel". Med är också andra framgångsrika låtar som toppat singellistorna, som "I Want You, I Need You, I Love You", "Don't Be Cruel", "Hound Dog", "Love Me Tender", "Too Much" och "All Shook Up". Samtliga låtar utom "I Was the One" och "Playing for Keeps" hade tidigare släppts på Elvis' Golden Records, Vol. 1; de andra två utkom på For LP Fans Only.
LP två består av 13 låtar inspelade från januari 1957 till april 1960. Bland dessa finns Billboardettorna "Teddy Bear", "Jailhouse Rock", "Don't", "A Big Hunk o' Love", "Stuck on You" och "It's Now or Never". Med var också Billboardtvåorna "Wear My Ring Around Your Neck" och "A Fool Such as I". "Hard Headed Woman", som också var listetta i USA, hade tidigare utkommit på albumet King Creole, medan övriga släppts på samlingsalbumen i Gold/Golden Records-serien – tre på volym 1, sex på volym 2 och tre på volym 3.
LP tre innehåller låtar inspelade från april 1960 till september 1962. Bland dessa återfinns "Are You Lonesome Tonight?", "Surrender" och "Good Luck Charm", vilka alla var listettor på den amerikanska Billboardlistan. "His Latest Flame" och "Little Sister" var en singel där båda sidorna oberoende av varandra nådde en topp-5-placering i USA. Både "I Feel So Bad" och "She's Not You" hade nått femte plats på singellistan i USA. Åtta av låtarna hade tidigare släppts på Elvis' Golden Records Volume 3. Bland de övriga fem, vilka utkommit på soundtrackalbum, finns Billboardtvåorna "Can't Help Falling in Love" från Blue Hawaii och "Return to Sender" från Girls! Girls! Girls!.
På LP fyra finns låtar inspelade redan 1958 (dock släppta senare) fram till 1969. Två låtar hade tidigare utkommit på Elvis' Gold Records Volume 4, däribland Billboardtrean "(You're the) Devil in Disguise". Skivans andrasida inleds med "Crying in the Chapel", som också nådde tredje plats på singellistan i USA. Den fortsätter med fem framgångsrika singelutgåvor från november 1968 till januari 1970, nämligen "If I Can Dream", "In the Ghetto", "Suspicious Minds", "Don't Cry Daddy" och "Kentucky Rain". Alla dessa utom "Don't Cry Daddy" togs också med på Elvis' Gold Records Volume 5.
miniatyr|Mac Davis (1974), som skrev både "Don't Cry Daddy" och "In the Ghetto". "Don't Cry Daddy" skrevs av Mac Davis. Elvis spelade in den under American Sound-sessionen på natten mot morgonen den 22 februari 1969 efter att musiken hade spelats in på kvällen den 15 februari. Den 24 januari lade Elvis på en stämma på sin sång.
Mac Davis hade tidigare skrivit låtar åt Elvis, som "A Little Less Conversation", "Memories" och "Clean Up Your Own Backyard". Till inspelningarna på American Sound hade han skickat ett band med 17 av sina låtar, där de två första på bandet var "In the Ghetto" och "Don't Cry Daddy". Redan några månader tidigare hade han dock spelat "Don't Cry, Daddy" för Elvis, som vid tillfället sagt att han ville spela in den eftersom den fick honom att tänka på sin mor, Gladys. Davis hade inspirerats till låten när hans son hade tröstat honom med orden, "gråt inte pappa". Han omformade låten till att ur ett barns perspektiv handla om sorgen efter en bortgången mor och hustru, utan att det avslöjas varför hon är borta.
Det var en sentimental ballad som Elvis framförde med ett rakt och okonstlat uttryck. Den gavs ut som tredje singel från sessionerna tillsammans med "Rubberneckin'", nådde plats 6 på Billboard Hot 100 och sålde i 1,2 miljoner exemplar, i stort sett lika mycket som "In the Ghetto" och "Suspicious Minds". Tidskriften Variety beskrev den som en "kraftfull tårdrypande ballad framförd i utmärkande stil."
Utgivning och marknadsföring Albumets placeringar Worldwide 50 Gold Award Hits, Vol. 1 gavs ut i augusti 1970 och debuterade på plats 117 på den amerikanska Billboard 200-listan den 22 augusti 1970. Efter åtta veckor på listan, den 10 oktober 1970, nådde albumet plats 45, vilket blev dess högsta placering under de 36 veckor det låg kvar på listan. Det nådde plats 25 på Billboards countrylista.
På Cash Box noterades albumet första gången den 22 augusti 1970 på plats 67 på tidningens bästsäljarlista, som vid tiden omfattade 100 album. Efter nio veckor på listan, den 17 oktober 1970, nådde det plats 36, vilket blev dess högsta placering under de 14 veckor det låg kvar på listan. I Storbritannien nådde albumet plats 49 på UK Albums Chart den 9 januari 1971 och stannade kvar på listan i två veckor.
Försäljning Boxen Worldwide 50 Gold Award Hits, Volume 1 sålde enligt Guralnick och Jørgensen cirka 150 000 exemplar i USA under sin första aktiva försäljningsperiod. Eftersom den bestod av fyra skivor var försäljningspriset betydligt högre än för en enskild LP, och då RIAA:s certifiering (liksom listplaceringarna) vid denna tid baserades på omsättningen i dollar snarare än antalet sålda exemplar, certifierades boxen guld av Recording Industry Association of America (RIAA) i februari 1973. Vid den omfattande efterregistreringen av Elvis Presley-katalogen 1992 certifierade RIAA albumet både platina och dubbel platina för en försäljning av 2 000 000 enheter.
Senare utgåvor av albumet Worldwide 50 Gold Award Hits, Volume 1 gavs ursprungligen ut på fyra LP-skivor i augusti 1970. I augusti 1988 släpptes albumet för första gången på två CD:ar. Denna utgåva, med namnet 50 Worldwide Gold Hits, innehåller stereoversioner av vissa låtar som på den ursprungliga LP:n var i mono. Några låtar förekommer dessutom i alternativa versioner. Ordningen är också delvis ändrad, där låtarna inspelade på 1950-talet alla samlats på CD 1 tillsammans med "Viva Las Vegas", "Crying in the Chapel" och intervjun "Elvis Sails". Inga ytterligare utgåvor har gjorts. Alla spår i samlingsboxen har senare utkommit på andra samlingsalbum, vilket gör att den i praktiken inte fyller någon egen funktion längre.
Mottagande
Den amerikanske musikkritikern och musikjournalisten Bruce Eder, skrivande för AllMusic, ansåg att om man ville ha den självklara samlingen med Elvis största hitlåtar, så var detta den boxen. Han menade dessutom att man här får uppleva hur starkt det ofta förbisedda materialet faktiskt står sig när det sätts i ett bredare sammanhang. Eder framhöll också att Elvis Presley – som ofta var först på många områden – också blev den förste rockartisten att släppa en omfattande box med sina hitlåtar, något som dittills mest varit förbehållet klassiska inspelningar. Han lyfte även fram som en stor förtjänst att låtarna presenteras i äkta mono, trogna originalutgåvorna, snarare än i den elektroniska stereo som annars ofta användes. Eder noterade dessutom att musiktidningen Rolling Stone hyllade samlingen.
Musikkritikern Dave Marsh framhöll att albumet inte bara samlar de stora och små hitlåtarna – många av dem redan bekanta från de fyra tidigare Golden Records-albumen – utan också driver berättelsen vidare fram till 1969 genom att inkludera de starka Memphis-inspelningarna. Musikskribenten Shane Brown ansåg i sin tur att boxen utgör en så god och heltäckande sammanfattning som man rimligen kan begära av Elvis första fjorton år på RCA.
Låtlista Originalutgåva 1970
Veckolistor
+Veckolistor med topplaceringar förWorldwide 50 Gold Award Hits, Vol. 1 (1970)Lista (1970)Högstaposition (UK Albums Chart)49 (Cashbox Top 100 Albums)36 (Billboard 200)45 (Billboard Top Country Albums)25
Certifikat miniatyr|stående=0.4|höger +''Worldwide 50 Gold Award Hits, Vol. 1 OmrådeCertifieringFörsäljningUSA (RIAA)2 x platina2 000 000
Referenser Anmärkningar
Citat på engelska
Noter
Källor
Se även The Other Sides – Elvis Worldwide Gold Award Hits Vol. 2
Kategori:Samlingsalbum 1970 Kategori:Album av Elvis Presley Kategori:Engelskspråkiga samlingsalbum Kategori:Engelskspråkiga musikalbum Kategori:Musikalbum 1970 Kategori:Album utgivna på RCA Records