Elvis Sings The Wonderful World of Christmas är ett studioalbum och julalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 48:e album och det gavs ut av RCA Victor i stereo (LSP 4579) i september 1971. Inspelningarna ägde rum i RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, under en sessionsperiod den 15–22 maj 1971, då över 30 låtar spelades in.
Det var det andra av de två julalbum som Elvis Presley spelade in; det första var Elvis' Christmas Album från 1957 (också inräknat Camdenutgåvan från 1970). Albumets låtar har därutöver förekommit på ett stort antal samlingsalbum, ofta tillsammans med julmaterial från just Elvis' Christmas Album. Albumets elva låtar spelades in under de två första inspelningsdagarna. Sex av dem hade inte tidigare spelats in av någon artist, medan fem var etablerade sånger, däribland två traditionella julsånger och rhythm & blues-numret "Merry Christmas Baby". Den gavs ut som julsingel senare i november 1971 tillsammans med den traditionella jullåten "O Come, All Ye Faithful", men singeln tog sig inte in på Billboard Hot 100 i USA. Den nyskrivna "The Wonderful World of Christmas" fick ge namn åt albumet.
Vid denna tid registrerades julmusikalbumen inte på den ordinarie albumlistan Billboard 200 i USA, utan i stället på en särskild julalbumslista under tre till fyra veckor varje julsäsong. Elvis Sings The Wonderful World of Christmas nådde andra plats på den listan 1971 och första plats både 1972 och 1973. Även om det inte nådde samma kommersiella framgång som dess föregångare, Elvis' Christmas Album, sålde det väl. Försäljningen pågick kontinuerligt under åren, och 1977 certifierades det platina av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning motsvarande en miljon exemplar, och 1999 tre gånger platina för en försäljning motsvarande tre miljoner exemplar. Därutöver har hela eller delar av albumet ingått i många framgångsrika samlingsalbum.
Bakgrund miniatyr|stående=1.2|RCA:s studio B i Nashville, där inspelningarna avbröts i mars 1971 och där julskivan spelades in den 15–17 maj. Åren 1969 och 1970 hade varit framgångsrika för Elvis Presley, främst till följd av de omfattande inspelningarna i American Sound Studio i Memphis i januari och februari 1969, och de lika omfattande inspelningarna i RCA:s studio B i Nashville i juni 1970. Dessa framgångar ledde skivbolaget RCA till förhoppningen att under 1971 kunna spela in allt material för det kommande året under en enda sammanhängande följd av inspelningar.
RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, bokades därför för fyra dygn med början den 15 mars 1971, med målsättningen att spela in fler än fyrtio låtar. Utöver ett antal singlar skulle ett nytt popalbum, ett nytt gospelalbum och, viktigast av allt, ett nytt julalbum produceras. Elvis manager Tom Parker, skivbolaget RCA och producenten Felton Jarvis närde alla en förhoppning om att Elvis skulle upprepa föregående års inspelningsframgångar, när man för första gången hade försökt fastställa projektets omfattning i förväg. Flera faktorer hade dock inte tagits med i beräkningen, som att tillräckligt starkt material skulle finnas tillgängligt samt Elvis Presleys hälsa.
Elvis anlände till studion den 15 mars förkyld med rinnande näsa och värkande ögon – ögonproblem som han hade haft i flera år. Fyra låtar hann spelas in innan Elvis avbröt inspelningen efter att ha upplevt tilltagande obehag i ett öga. Efter läkarkonsultation skrevs han in på sjukhus med diagnosen irit och sekundärt glaukom (så kallad grön starr).
Albumet, inspelningssessionerna och musikerna miniatyr|stående=0.5|vänster|Studion hade dekorerats med en julgran. På kvällen den 15 maj 1971 återvände Elvis till RCA:s studio B i Nashville för att fullfölja det som avbrutits två månader tidigare. Studion hade denna gång dekorerats med en julgran och tomma inslagna paket för att skapa rätt stämning inför de inledande inspelningarna av julskivan. RCA hade redan tillkännagivit den kommande utgivningen av ett nytt julalbum, och även om Elvis själv inte var speciellt trakterad av att spela in julmusik, accepterade han likväl uppgiften.
Det var samma uppsättning musiker som deltog denna gång som under sessionerna i juni 1970. James Burton spelade leadgitarr, Chip Young och Elvis vän Charlie Hodge kompgitarr. Även Joe Esposito från Elvis entourage medverkade denna session på gitarr. Norbert Putnam deltog på bas, David Briggs på piano och multiinstrumentalisten Charlie McCoy på olika instrument. Jerry Carrigan spelade trummor, men till följd av ett missöde hemma dök han inte upp i tid till andra dagens inspelningar, och när han hörde av sig hade han redan ersatts av en annan studiomusiker, Kenneth Buttrey. Glen Spreen spelade orgel på vissa låtar från och med andra dagens inspelningar. I likhet med sessionen i juni föregående år fanns inga bakgrundssångare på plats, och producenten Felton Jarvis räknade med att närvaron av samma musiker skulle påskynda Elvis inspelningar, så att de snabbt kunde avklaras och påläggen sparas till senare.
miniatyr|stående=1.2|Producenten Felton Jarvis och Elvis Presley i RCA:s studio B i september 1967. Felton Jarvis roll som producent bestod främst i att fatta beslut om hur låtarna skulle mixas, medan Elvis Presley själv fattade de avgörande besluten om arrangemangen. Under den veckolånga sessionen den 15–22 maj 1971 spelades fler än 30 låtar in. Dessa inspelningar kom att utgöra hälften av de tolv låtarna på det Grammybelönade gospelalbumet He Touched Me, fyra av de tio låtarna på albumet Elvis Now och sex av de tio på albumet Elvis (The Fool Album), med några låtar som också gavs ut på singel.
Under de två första dagarna spelades de elva låtarna till Elvis Sings The Wonderful World of Christmas in. Dessa utgjordes av en blandning av traditionella julsånger – "O Come, All Ye Faithful" och "The First Noel" – de etablerade populära jullåtarna "Winter Wonderland" och "Silver Bells", den äldre rhythm & blues-låten med jultema "Merry Christmas Baby" samt sex nyskrivna låtar inspelade för första gången vid detta tillfälle: "On a Snowy Christmas Night", "Holly Leaves and Christmas Trees", "It Won't Seem Like Christmas (Without You)", "I'll Be Home on Christmas Day", "If I Get Home on Christmas Day" och "The Wonderful World of Christmas", som också fick ge namn åt albumet.
Albumet gavs ut i september 1971. Det nådde förstaplatsen på Billboards julalbumlista både 1972 och 1973 och sålde i tre miljoner exemplar.
Komposition, stil och texter miniatyr|Den celesta som David Briggs spelade på.
"It Won't Seem Like Christmas (Without You)" var en helt ny låt skriven av J. A. Balthrop, och det var den jullåt som Elvis Presley inledde med på kvällen den 15 maj 1971, efter att först ha spelat in gospellåten "Miracle of The Rosary". Det var ett samtida nummer med en melodi i valstakt, och låten byggs gradvis upp. David Briggs spelar celesta, ett ovanligt tillskott med klockspelsliknande klang som märks tydligast i introt. Vid inspelningen hade Elvis tydliga problem med rösten och harklade sig upprepade gånger. Såväl sångpålägg av The Imperials och Millie Kirkham som stråkpålägg gjordes i efterhand.
miniatyr|stående=0.8|Charlie McCoy, som spelade munspel på "If I Get Home on Christmas Day".
"If I Get Home on Christmas Day" skrevs av den brittiske låtskrivaren Tony Macaulay och var en ny jullåt som Freddy Bienstock från musikförlaget Hill & Range hade med sig till sessionen. Det var en komposition med ett samtida uttryck – en ballad med en melodi som hade ett stort tonomfång. Charlie McCoy deltog denna gång på sitt favoritinstrument, munspel. Inspelningen kompletterades med omfattande pålägg av såväl kör (The Imperials och Millie Kirkham) som orkester med blås och stråkar.
"Holly Leaves and Christmas Trees" var ytterligare en ny låt, denna gång skriven av Elvis vän och livvakt Red West, med medverkan av Glen Spreen. Kompositionsmässigt är den förhållandevis okomplicerad, men har en vemodig melodi med viss substans, och Elvis gör ett återhållet och engagerat framförande. Fem kompletta tagningar gjordes innan man var nöjd. Senare gjordes pålägg av sång (The Imperials och Millie Kirkhams sopranstämma), samt stråkar.
miniatyr|Elvis Presley i april 1972 – ett drygt halvår efter att julalbumet utkom – under den turné som filmades för dokumentärfilmen Elvis on Tour.
"Merry Christmas Baby" skrevs av Lou Baxter och Johnny Moore, vars Three Blazers med huvudsångaren Charles Brown hade en hit med låten 1949. Många stora artister hade därefter spelat in denna bluesklassiker, däribland Chuck Berry och Ike & Tina Turner. Efter de positiva omdömen som Elvis fått för sin version av en annan klassisk blues, "Reconsider Baby", hade Hill & Range föreslagit Browns låt redan för TV-specialen 1968.
Det var långt efter midnatt när Elvis tog sig an låten i vad som bäst kan beskrivas som ett långsamt bluesjam som pågick i över åtta minuter. Under de instrumentala partierna gick han runt och sjöng utanför mikrofonen och ropade kommentarer till bandet om att de skulle ta i eller vakna upp. James Burtons bluespräglade gitarrspel med sydstatston är framträdande. Den har av flera bedömare beskrivits som en av sessionens främsta inspelningar, och som visar på Elvis starka förankring i bluesgenren.
Inför albumutgivningen beskars låten till knappt sex minuter, och ett gitarrpålägg av Eddie Hinton fogades direkt in i tvåkanalsmixen. Den gavs också ut på singel, tillsammans med "O Come, All Ye Faithful", och beskars då ytterligare till en längd av drygt tre minuter. Singeln hade endast måttlig framgång.
"Silver Bells" skrevs av Ray Evans och Jay Livingston och gavs ursprungligen ut på singel med Bing Crosby och Carol Richards 1950. Elvis avslutade den första nattens inspelningar med att spela in "Silver Bells" i två tagningar.
"I'll Be Home on Christmas Day" var en ny låt av Michael Jarrett. Han skrev den på julafton 1969, som ett sätt att bearbeta personlig smärta och hjärtesorg. Låten handlar om ensamhet, uppbrott ur en relation, att befinna sig i en främmande miljö och att lämna för ett okänt resmål. Sent 1970 förmedlade han låten till Elvis genom dennes vän Joe Espositos försorg. Jarret gav den titeln "It Happens Every Year", ord som inte förekommer i låtens text. Elvis ändrade dock titeln till "I'll Be Home on Christmas Day", som sjungs i låten och som Jarrett också hade övervägt men tyckt vara ett ord för långt.
"I'll Be Home on Christmas Day" spelades in som första låt under nästa inspelningspass, på kvällen den 16 maj. Elvis och bandet gav låten en avslappnad blueskänsla och man arbetade fram ett arrangemang i stil med det på "Steamroller Blues". På de första tagningarna sjöng Elvis alla de ursprungliga åtta versavsnitten, men producenten Felton Jarvis tyckte att låten var för lång, och från och med fjärde tagningen ströks två versavsnitt som omtalade Jarretts fyra barn. Inga trummor förekommer på inspelningen. Den ordinarie trummisen, Jerry Carrigan, dök inte upp till andra dagens inspelningar i tid och ersattes därför av Kenneth Buttrey, som dock inte hann till denna första inspelning.
Under den uppföljningssession som hölls den 8–11 juni 1971, försökte Elvis förbättra sin inspelning av låten genom att på nytt ta sig an den som sista låt. Men han valde till slut mastertagningen från den tidigare inspelningen.
"On a Snowy Christmas Night" skrevs av Stan J. Gelber och hade inte tidigare spelats in av någon annan. Melodin kom ursprungligen till som en studentföreningssång när Gelber var 20, och eftersom den hade en högtidlig, hymnliknande karaktär tyckte han att den skulle fungera som julsång och försåg den senare med en jultext. Någon gång före 1966 presenterade han låten för Freddie Bienstock på Hill & Range, som sparade demoinspelningen i sitt arkiv. Inför inspelningarna 1971 plockades demoinspelningen fram och Elvis spelade in låten.