The Other Sides – Elvis Worldwide Gold Award Hits, Vol. 2 är en samlingsbox med fyra LP-skivor av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 47:e album och det gavs ut av RCA Victor i augusti 1971 (LPM 6402). Det är en uppföljare till samlingsboxen Worldwide 50 Gold Award Hits, Vol. 1 från augusti året innan. Medan den första volymen samlade Elvis Presleys största hitlåtar, sådana som uppgavs ha sålts i mer än en miljon exemplar från hans start på skivbolaget RCA 1956 och 14 år framåt, samlade volym 2 också framgångsrika låtar – dock som inte nått lika stor framgång även om också den uppgavs innehålla ännu fler miljonsäljare.
Alla spår är mastrade i äkta mono. Av de 50 låtar som ingår gör fem sin albumdebut i denna samling. "Let Me", "Tell Me Why" och "Wild in the Country" hade aldrig släppts av RCA på ett album tidigare. "Patch It Up" och "I've Lost You" hade visserligen tidigare utkommit på LP, men bara i liveversioner medan de på detta album utgjordes av studioversionerna som tidigare släppts på singel.
Boxen var i likhet med dess föregångare en av de mer påkostade LP-samlingarna inom populärmusiken, både vad gäller omfång och presentation. Den gavs ut i en period då Elvis Presleys kommersiella framgångar åter ökade, till följd av hans återkomst till livescenen och nya listframgångar.
I USA nådde Elvis Worldwide Gold Award Hits, Vol. 2 plats 120 på Billboard 200-listan, och plats 101 på konkurrerande Cashbox albumlista. Albumet certifierades guld av Recording Industry Association of America (RIAA) 1999 för en försäljning motsvarande 500 000 enheter i USA.
Bakgrund miniatyr|Elvis Presleys manager, Tom Parker (1969). Det ursprungliga kontraktet mellan Elvis Presley och hans manager Tom Parker gav Parker 25 procent av intäkterna från skivutgivningen och filminspelningarna, medan Elvis erhöll 75 procent. Avtalet omförhandlades 1967. Fördelningen 75–25 skulle kvarstå på alla ordinarie intäkter, men framgent skulle inkomster utanför den ordinarie royaltystrukturen delas lika mellan dem. Det fick till följd att intäkter från exempelvis budgetalbumen utgivna på Camdenetiketten och samlingsalbum som innehöll huvudsakligen tidigare utgivet material – det vill säga sådant material som låg utanför de garanterade royaltyerna – fördelades lika mellan Elvis Presley och hans manager. Sådana utgivningar blev därför relativt mer fördelaktiga för Parker.
De två första utgåvorna på Camdenetiketten, Elvis Sings Flaming Star och Let's Be Friends, hade blivit försäljningsmässigt framgångsrika. Uppmuntrade av detta, och i syfte att ytterligare dra nytta av Elvis starka närvaro på försäljningslistorna vid denna tid, ingick Tom Parker och skivbolaget RCA ytterligare en särskild överenskommelse som möjliggjorde fortsatt återanvändning av Elvis Presleys inspelade material. I augusti 1970 släpptes en samlingsbox med fyra LP-skivor, Worldwide 50 Gold Award Hits, Vol. I, som samlade Elvis Presleys största hitlåtar fram till den tiden. Även denna utgåva genererade betydande intäkter. En andra box med fyra LP-skivor, The Other Sides – Elvis Worldwide Gold Award Hits, Vol. 2, innehållande de inte fullt lika framgångsrika hitlåtarna gavs därför ut ett år senare, i augusti 1971, som uppföljare och följeslagare till den första volymen.
Innehåll och urval miniatyr|Hitsingeln "(Marie's the Name) His Latest Flame" (1961). Till skillnad från volym 1, som huvudsakligen innehöll de största hitlåtarna som givits ut som singel-A-sidor, bestod Elvis Worldwide Gold Award Hits, Vol. 2 mestadels av singel-B-sidor och EP-spår – från Elvis start på RCA 1956 fram till och med 1970 – där de flesta redan tidigare hade utkommit på LP-skivor.
Flera av låtarna hade dock legat på topplistorna tack vare egna framgångar, och samlingen innehöll även stora hitlåtar som "(Marie's the Name) His Latest Flame", "Love Me", "One Night" och "Mean Woman Blues". Samtidigt bestod albumet också av mindre kända låtar som "Wild in the Country" och "My Baby Left Me".
I motsats till volym 1, var låtarna denna gång inte kronologiskt ordnade. De var heller inte tematiskt ordnade. Även låtar som tidigare givits ut enbart på EP ingick. Trots detta saknades ett antal låtar som inte tidigare utkommit på LP och till och med vissa hitsinglar. Några låtar på albumet hade tidigare officiellt aldrig släppts i LP-format före denna utgåva. Tre hade inte släppts i någon form över huvud taget på en LP utgiven av RCA: "Let Me" inspelad 1956 för filmen Love Me Tender, "Tell Me Why" inspelad 1957 men utgiven först 1965 på singel, och "Wild in the Country" inspelad 1960 för filmen Wild in the Country. Ytterligare två, "Patch It Up" och "I've Lost You", hade tidigare utkommit på LP men då bara som liveinspelningar. Detta album var det första där studioversionerna från originalsinglarna förekom. Två låtar hade tidigare utkommit i olika versioner på LP och på EP, och i denna box fick EP-versionerna sin första utgivning i albumformat. Det var "Lover Doll" utan The Jordanaires sångpålägg och "Dixieland Rock" med ett kortare intro.
Låtar som tidigare saknats på LP miniatyr|Elvis Presley – pressfoto 1956 för Love Me Tender, där låten "Let Me" ingick.
"Let Me" spelades in för Elvis första film, Love Me Tender. Den, liksom filmens övriga tre låtar – "Love Me Tender", "Poor Boy" och "We're Gonna Move" (de två sistnämnda togs också med på detta album) – skrevs av filmens musikaliske ledare, Ken Darby. Emellertid krävde Elvis manager, Tom Parker, att också Elvis skulle krediteras som låtskrivare på filmens låtar. Elvis var dock ansluten till BMI och Darby till konkurrerande ASCAP, vilka inte tillät gemensamma upphovsrätter. Av den anledningen lät Darby registrera sin hustru Vera Matson hos BMI och ange henne som låtskrivare. Därför tillskrivs "Let Me" Matson–Presley.
Filmbolaget 20th Century Fox bestämde att filmmusiken skulle spelas in i den obekväma miljön i deras stora filmstudio och med deras egna musiker. Det innebar också att Elvis inte fick spela in med sitt eget band eller ens välja vilka låtar som skulle spelas in. "Let Me" var ett senare tillägg till filmens ordinarie tre låtar, och kom därför att spelas in vid ett senare tillfälle, med musiken inspelad den 4 september 1956 och Elvis sångpålägg gjort dagen efter. Filmens handling var förlagd till 1800-talet, och därför användes enbart akustiska instrument. På gitarr spelade Vito Mumolo, på bas Michael "Myer" Rubin, på trummor Richard Cornell, på banjo Luther "Red" Roundtree och på dragspel Carl Fortina. Bakgrundssången stod The Ken Darby Trio för.
Filmens låtar utgjorde ett försök att återskapa de folksånger som hörde till den period under vilken filmen utspelade sig. "Let Me" kan betraktas som en nyskriven hillbillysång i relativt högt tempo – en stilhärmande countrymelodi med dragspelsackompanjemang. Elvis gör ett engagerat framförande, med både kontrollerad och flexibel röst.
Filmens fyra låtar släpptes på EP-skivan Love Me Tender den 21 november 1956. Under den första aktiva perioden sålde den över 600 000 exemplar och registrerades 1992 av RIAA för en försäljning av en miljon exemplar.
miniatyr|Elvis Presley 1957, det år "Tell Me Why" spelades in.
"Tell Me Why" skrevs av Titus Turner, och hade redan, utan större framgång, spelats in tre gånger under 1956 när Elvis gjorde sin inspelning av låten den 12 januari 1957. Inspelningen skedde i Radio Recorders Studio 1 i Hollywood, Kalifornien, och sessionen hade tillkommit för att spela in fyra låtar till en gospel-EP tillsammans med några singlar.
"Tell Me Why" var en låt som Elvis själv hade föreslagit. Det var en ballad som i Elvis framförande fick en gospelkänsla där både andlighet och sensualitet betonades. Melodin spänner över ett brett register och Elvis växlar i sin sång mellan att sjunga så tyst att det nästan är en viskning för att sedan ta i och sjunga med styrka. Vid inspelningstillfället deltog Elvis själv som kompgitarrist och omgav sig med sitt vanliga band: Scotty Moore på gitarr, Bill Black på ståbas och D. J. Fontana på trummor, uppbackad av sånggruppen The Jordanaires, vars medlem Gordon Stoker spelade piano.
Under inspelningens gång uppmärksammades dock likheter i melodin med den i den traditionella gospelsången "Just a Closer Walk with Thee". Låten bedömdes därför olämplig för utgivning eftersom man oroade sig för att Elvis skulle kunna anklagas för plagiat. Dock var "Just a Closer Walk with Thee" en mycket gammal låt utan känd upphovsman, och den var i public domain på samma sätt som förlagan till exempelvis "Love Me Tender". Följden blev ändå att låten lades på hyllan.
Först 1965, åtta år senare och när bristen på material var påtaglig, dammades den av och gavs ut på singel tillsammans med "Blue River". Ljudet var i jämförelse med dåtidens musik daterat och ålderdomligt. Den nådde som A-sida plats 33 på Billboard Hot 100, och singeln sålde guld.
miniatyr|Elvis Presley, pressfoto från 1960, det år låten "Wild in the Country" spelades in.
"Wild in the Country" skrevs av Hugo Peretti, Luigi Creatore och George David Weiss, samma trio som senare också skrev "Can't Help Falling in Love". Det var titellåten från filmen med samma namn från 1961. Den spelades in den 7–8 november 1960 i Radio Recorders studio B i Hollywood tillsammans med ytterligare fyra låtar till filmens soundtrack, endast en vecka efter att inspelningarna till albumet His Hand in Mine hade avslutats.
"Wild in the Country" är en lågmäld, återhållsam ballad som hörs över eftertexterna i filmen. Den är akustiskt präglad och bärs av akustisk gitarr (spelad av antingen Scotty Moore eller Tiny Timbrell) som enda hörbara instrument och med bakgrundssång av The Jordanaires. Elvis sånginsats är finstämd och låten innehåller inslag av folkmusik.
Två av filmens låtar gavs ut på singel. Balladen "Lonely Man" blev B-sida till listettan "Surrender", och "Wild in the Country" gavs ut tillsammans med "I Feel So Bad". Medan "I Feel So Bad" som bäst placerade sig på femte plats på Hot 100 i USA nådde "Wild in the Country" som B-sida plats 26. I Storbritannien gavs singeln ut som dubbel A-sida med "Wild in the Country" som huvudlåt och nådde fjärde plats.
"Wild in the Country" hade aldrig tidigare utkommit på ett album utgivet i USA, men 1965 släpptes låten med pålagda maracas på den brittiska utgåvan av Elvis for Everyone!, där den ersatte "Summer Kisses, Winter Tears".
Utgivning och marknadsföring Albumets placeringar Boxen The Other Sides – Elvis Worldwide Gold Award Hits, Vol. 2 gavs ut i augusti 1971 och debuterade på plats 144 på den amerikanska Billboard 200-listan den 28 augusti 1971. Efter tre veckor på listan, den 11 september 1971, nådde albumet plats 120, vilket blev dess högsta placering under de sju veckor det låg kvar på listan.
På Cash Box noterades albumet första gången den 18 september 1971 på plats 105 på tidningens bästsäljarlista, som vid tiden omfattade 150 album. Efter två veckor på listan, den 25 september, nådde det plats 101 där det stannade i två veckor. Det blev dess högsta placering under de sex veckor det låg kvar på listan.
Försäljning Elvis Worldwide Gold Award Hits, Vol. 2 sålde enligt Guralnick och Jørgensen cirka 50 000 exemplar i USA under sin första aktiva försäljningsperiod. Vid tiden för utgivningen baserades RIAA:s certifieringar på omsättning i dollar snarare än antalet sålda exemplar. Mot denna bakgrund kunde flerskiviga boxar med högt utpris nå guldstatus trots en relativt begränsad försäljning räknat i antal exemplar. Boxen fortsatte att sälja under åren som gick och i juli 1999 certifierades den guld av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning av 500 000 enheter.
Senare utgåvor av albumet