Katolska kyrkans syn på homosexualitet har ofta varit starkt negativ. Kyrkan fördömer samkönade sexuella aktiviteter och anser att samkönade äktenskap inte är giltiga. Samtidigt som kyrkan inte accepterar "orättvis" diskriminering av homosexuella personer, stöder den vad den anser vara "rättvis" diskriminering inom anställning av lärare eller idrottstränare, vid adoption, i militären och i bostäder. Den katolska kyrkans katekes, som fastställdes av påven Johannes Paulus II, anser att sexuell aktivitet mellan medlemmar av samma kön utgör en allvarlig synd mot kyskhet och ser homosexuell attraktion som objektivt oordnad. Samtidigt betonar katekesen att homosexuella "måste accepteras med respekt, medkänsla och lyhördhet". Denna undervisning har utvecklats genom påvliga ingripanden och påverkats av teologer, inklusive kyrkofäderna.

Troskongregationen, i ett dokument godkänt av påven Franciskus, framhöll att kyrkan inte kan välsigna samkönade relationer eftersom "Gud inte kan välsigna synd". Samtidigt påpekades att den icke-sexuella aspekten av de personliga relationerna mellan sådana människor kan ha "positiva inslag".

Kyrkan erbjuder själavård för HBTQ-katoliker genom olika officiella och inofficiella kanaler som varierar från stift till stift. Högsta kyrkoledare och påvar har nyligen börjat uppmana kyrkan att göra mer. I många delar av världen är kyrkan aktiv politiskt när det gäller frågor om HBTQ-rättigheter. Relationen mellan den katolska kyrkan och HBTQ-samhället har varit svår, särskilt under höjden av aidskrisen och Nazityskland under andra världskriget.

Det har funnits framstående katoliker som varit homosexuella eller bisexuella, inklusive präster och biskopar. Katolska dissidenter från den officiella läran hävdar att kärlek mellan personer av samma kön är lika andligt värdefull som kärlek mellan personer av olika kön och att HBTQ-katoliker är lika mycket en del av Kristi kropp som heterosexuella är. Katolska organisationer som stöder läran driver ofta kampanjer mot HBTQ-rättigheter och argumenterar för att homosexuella människor bör leva i celibat.

Påve Franciskus var den förste påven att stödja samkönade partnerskap; efter en reaktion från vissa inom kyrkan förtydligade han senare att han avsåg lagar för att skydda vissa rättigheter, såsom besöksrätt på sjukhus och arv. I februari 2023 sa påven Franciskus att kriminalisering av samkönade handlingar i flera länder i Afrika/Asien är fel, en synd och en orättvisa, även om den katolska hierarkin traditionellt stödde lagar mot sodomi. Den 25 september 2023 indikerade påven Franciskus att det kanske är möjligt att genomföra "former av välsignelser, begärda av en eller flera personer, som inte förmedlar en felaktig uppfattning om äktenskapet". Den 18 december 2023 godkände påven Franciskus en doktrinär förklaring som tillät präster att utföra "icke-liturgiska välsignelser av samkönade par".

Läran inom kyrkan Enligt Kompendiet av Katolska kyrkans katekes anses "homosexuella handlingar" vara "allvarliga synder mot kyskhet" och "uttryck för lustens last." Homosexuella handlingar räknas bland de allvarliga synderna mot kyskheten i Katolska kyrkans katekes.

Enligt katekesen betraktas "homosexuella handlingar" som "handlingar av allvarlig depravitet" som är "i sig själv oordnade." Den fortsätter, "De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella handlingen från livets gåva. De uppstår inte från en genuin känslomässig och sexuell komplementaritet. Under inga omständigheter kan de godkännas."Stewart 2003, sid. 184 När det gäller homosexualitet som en orientering beskrivs den i katekesen som "objektivt oordnad."

Den katolska kyrkan lär att eftersom en person inte väljer att vara varken homosexuell eller heterosexuell är det inte i sig syndigt att vara homosexuell. Enligt den katolska sexualteologin måste alla sexuella handlingar vara öppna för förökning enligt naturen och uttrycka symbolismen av manlig-kvinnlig komplementaritet. Sexuella handlingar mellan två personer av samma kön kan inte uppfylla dessa normer. Homosexualitet utgör således en tendens till denna synd. Kyrkan lär att homosexuella människor uppmanas att praktisera kyskhet.

Kyrkan lär också att homosexuella människor "måste accepteras med respekt, medkänsla och lyhördhet" och att "varje tecken på orättvis diskriminering mot dem bör undvikas", samtidigt som den anser att diskriminering i äktenskapet, anställning, bostad och adoption under vissa omständigheter kan vara rättfärdig och "nödvändig".

Kyrkan pekar på flera bibelställen som grund för sina läror, inklusive 1 Mosebok 19:1-11, 3 Mosebok 18:22 och 20:13, 1 Korinthierbrevet 6:9, Romarbrevet 1:18-32 och 1 Timotheosbrevet 1:10. I december 2019 publicerade den Påvliga Bibelkommissionen en bok som inkluderade en exegetik över dessa och andra passager.

Forskning inom samhällsvetenskap och religionsstudier indikerar att katolska kyrkans läror om sexualitet utgör "en betydande källa till konflikt och påfrestning" för HBTQ-katoliker.

Samkönade äktenskap Kyrkan motsätter sig samkönade äktenskap och är aktiv i politiska kampanjer mot det. Den motsätter sig också samkönade registrerade partnerskap och välsignar dem inte, även om vissa präster och biskopar har erbjudit välsignelser för samkönade par eller uttalat sig för att präster bör kunna välsigna dem.

Påve Franciskus har visat medkänsla gentemot personer med samkönad läggning och sagt att "Om ett homosexuellt par vill leva tillsammans har staten möjlighet att ge dem trygghet, stabilitet, arv, och inte bara till homosexuella utan till alla människor som vill leva tillsammans. Men äktenskapet är ett sakrament, mellan en man och en kvinna". Även om den katolska kyrkan tydligt förnekar sin välsignelse för äktenskaplig förening mellan två personer av samma kön, går Katekesen för den katolska kyrkan in i detalj när den beskriver legitimiteten hos personer som identifierar sig som homosexuella som älskade Guds barn.

I sitt svar den 25 september 2023 på de konservativa kardinalernas skrivna dubia inför världssynoden för biskoparna signalerade påve Franciskus kyrkans öppenhet för välsignelser för samkönade par, så länge de inte förvränger kyrkans syn på äktenskapet som mellan en man och en kvinna. Den 18 december 2023 godkände påve Franciskus icke-liturgiska välsignelser för samkönade par genom förklaringen Fiducia supplicans, publicerad av Heliga stolens troskongregation. Välsignelserna för samkönade par förändrar inte kyrkans lära om äktenskap, de kan inte ingå i en liturgi och får inte indikera godkännande av förhållandet eller vara kopplade till ett civilt äktenskap eller partnerskap.

Historia Den kristna traditionen har generellt förbjudit alla sexuella aktiviteter utanför samlag. Detta inkluderar aktiviteter som utförs av par eller individer av antingen samma eller olika kön. Katolska kyrkans inställning specifikt till homosexualitet utvecklades från kyrkofädernas läror, vilket stod i stark kontrast till de grekiska och romerska attityderna till samkönade relationer, inklusive pederasti.

Kanonrätt gällande samkönad sexuell aktivitet har format genom dekret utfärdade av en rad kyrkliga råd.Bailey, Derrick S. (1955). Homosexuality and the Western Christian Tradition. London: Longmans, Green. sid. 185. Inledningsvis riktades kanonerna mot att säkerställa prästerlig eller monastisk disciplin och utvidgades först under medeltiden för att inkludera lekmän.Bailey, Derrick S. (1955). Homosexuality and the Western Christian Tradition. London: Longmans, Green. sid. 185. citerad i Paul Halsall, "Homosexuality and Catholicism Bibliography" I Summa Theologica upprätthöll helige Thomas Aquinas att homosexuell praktik var emot den naturliga lagen. Han argumenterade för att den primära naturliga målsättningen med den sexuella handlingen var reproduktion och eftersom denna reproduktion sker genom en process av sexuell befruktning mellan en man och en kvinna är homosexualitet i strid med själva ändamålet med den handlingen. Han påpekade också att "det onaturliga lasteriet" är den största av lustens synder. Under medeltiden fördömde kyrkan upprepade gånger homosexualitet och samarbetade ofta med världsliga myndigheter för att straffa homosexuella. Bestraffning av sexuell "last" såväl som religiös kätteri sågs som stärkande av kyrkans moraliska auktoritet.Anna Clark, Desire: A history of European Sexuality, Routledge, 2012. sid. 74-75

Den moderna kyrkan miniatyr|En katolsk skola i Toronto vajar prideflaggan i juni Under senare delen av 1900-talet har kyrkan svarat på HBTQ+-rörelsen genom att upprepa sin fördömelse av homosexualitet samtidigt som man erkänner existensen av homosexuella personer. I januari 1976 publicerade Kongregationen för trons lära under påve Paulus VI dokumentet Persona Humana, som kodifierade undervisningen mot allt utomäktenskapligt sex, inklusive homosexuellt sex. Dokumentet påpekade att acceptans av homosexuell aktivitet går emot kyrkans lära och moral. Det gjorde en åtskillnad mellan personer som var homosexuella på grund av "en felaktig utbildning," "ett dåligt exempel" eller andra orsaker som beskrevs som "inte obotliga," och en "patologisk" tillstånd som var "obotlig." Det kritiserade dock de som hävdade att medfödd homosexualitet motiverade samkönad sexuell aktivitet inom kärleksfulla relationer och påstod att Bibeln fördömde homosexuell aktivitet som pervers, "inneboende störd," aldrig att godkännas och en följd av att avvisa Gud.

Tidigare hade den kontroversiellt liberala nederländska katekesen från 1966, som var den första katolska katekesen efter Andra Vatikankonciliet och som hade beställts av de nederländska biskoparna, uttalat att "Skärfva stränga fördömanden av homosexualitet i Skriften (1 Mos. 1; Rom. 1) måste läsas i sitt sammanhang" som fördömande av en trend för homosexualitet bland icke-homosexuella personer, vilket antydde att personer som var homosexuella inte fördömdes för homosexuell aktivitet.

I oktober 1986 släppte Kongregationen för trosläran ett brev riktat till alla biskopar inom den katolska kyrkan med titeln Om själavård av homosexuella personer. Detta var underskrivet av kardinal Joseph Ratzinger som prefekt. Brevet gav anvisningar om hur prästerskapet skulle hantera och svara på lesbiska, homosexuella och bisexuella personer. Utformat för att avlägsna eventuell tvetydighet om tillåtlig tolerans av homosexuell läggning som uppstått från det tidigare Persona Humana – och framkallat av den växande påverkan av grupper och präster som accepterade homosexualitet – riktade sig brevet särskilt mot kyrkan i USAJohn L. Allen, Benedict XVI: A Biography, Continuum, 2005, sid. 201. Det bekräftade ståndpunkten att medan homosexuell läggning i sig inte är en synd är det ändå en tendens mot den "moraliska ondskan" hos homosexuell aktivitet och måste därför betraktas som en "objektiv störning" , vilken dessutom är "i grunden självindulgent" eftersom homosexuella handlingar inte är reproduktiva och därmed inte äkta kärleksfulla eller själviska.