right|thumb|Den umayyadiska dynastin (661–750) när dess utbredning var som störst.
Slaveri spelade en stor social och kulturell roll i Umayyadkalifatet, som omfattade större delen av Mellanöstern mellan 661 och 750, med centrum i Damaskus i Syrien.
Slavhandeln i Umayyadkalifatet var massiv och utvecklades parallellt med den militära expansionen, då krigsfångar och civila ur besegrade folk förslavades och slavar krävdes i tribut och skatt från besegrade folk. Det var en fortsättning på slavhandeln med krigsfångar som hade förekommit även i slaveriet i Rashidunkalifatet, men expanderade parallellt med att erövringarna och de militära kampanjerna expanderade.
Systemet med militärt slaveri utvecklades och växte i betydelse under denna epok, även om den inte blev fullt utvecklad förrän under den följande. Haremsväsendet med konkubiner hade funnits redan tidigare, men det växte då kalifatets hov blev permanent bofast och utvecklade en palatskultur i Damaskus. Slaveriet som det såg ut i Umayyadkalifatet lade grunden för slaveri i Abbasidkalifatet.
Bakgrund Slaveriet och slavhandeln i Umayyadkalifatet var till sin grund en fortsättning på slaveriet i Rashidunkalifatet. Slaveriet i Rashidunkalifatet byggde främst på en handel med krigsfångar som togs under den första etappen av den islamiska expansionen och som enligt religionens bud ansågs legitima att förslava, även om en vissa kommersiell slavhandel med personer som tillfångatagits av slavhandlare också förekom.
Slavsoldater deltog redan i Muhammeds första militära slag, Pipes, D. (1981). Slave Soldiers and Islam: The Genesis of a Military System. Storbritannien: Yale University Press. ofta mawla-konvertiter, och den afrikanska slaven Mihja har kallats den första muslimen som avled i ett militärt slag. I Slaget vid Badr beräknas åtminstone 24 slav-mawla-soldater ha deltagit.
Umayyadkalifatet fortsatte enligt de principer som hade rått i Rashidunkalifatet, och fokuserade fortsatt på formatet med krigsfångar och tributer. Den hade därmed samma karaktär, och kan betraktas som samma typ av slavsystem. Umayyakalifatet kom dock att kraftigt expandera det befintliga systemet på grund av sin territoriella expansion, vilket gav betydligt fler krigsfångar än vad som tidigare hade förekommit. Umayyadkalifatet kom också att lägga grunden för den förändring av slavsystemet som skulle komma att äga rum under dess efterträdare Abbasidkalifatet genom två faktorer. Det ena var vidareutvecklingen av det militära slaveriet, som kom att spela allt större roll, och det andra var
Slavhandel
Slavhandeln i Umayyadkalifatet byggde på den kombination av förslavande av krigsfångar, tributer och beskattning i form av slavar, i parallell med kommersiell slavhandel som ägde rum under Rashidunkalifatet.
Krigsfångar
Under Umayyadkalifatet fortsatte den militära expansion som försiggått under Rashidunkalifatets tid och utvidgade imperiet i öster vidare bortom Persien mot Centralasien och Indien; och i väster över hela Nordafrika, Spanien och fram till Sydfrankrike. Den militära expansionen föregick parallellt med en massiv slavhandel knuten till krigföringen, där icke muslimska krigsfångar dödades eller gjordes till slavar. Det skedde i enlighet med den islamiska principen om att det var legitimt för muslimer att förslava kafir (icke-muslimer) från Dar al-Harb (icke-muslimska länder).
Centralasien Under sin kampanj mot Khatun av Bukhara i Centralasien på 670-talet tillfångatog umayyaderna 80 turkiska krigsfångar, bröt sitt löfte att återlämna dem, och förde dem i slaveri till Arabien, där de gjorde uppror och begick självmord.Naršaḵī, pp. 54, 56-57, tr. pp. 40-41; cf. H. A. R. Gibb, The Arab Conquests in Central Asia, London, 1923, pp. 19-20
Iberiska halvön och Frankrike Under erövringen av det Visigotiska riket i Spanien och Sydfrankrike förslavades främst kvinnor och barn. Det noteras att män dödades medan kvinnor och barn förslavades i både Zaragoza 712Collins, R. (1989). The Arab Conquest of Spain: 710 - 797. Storbritannien: Wiley. s.42 och i Narbonne 720, en sed som var så vanlig att erövrarna i förhandlingar med städer som önskade överlämna sig, lovade att inte förslava de som frivilligt underkastade sig muslimskt styre, något som visas av ett bevarat sådant avtal mellan Abd al-Aziz och den lokala visigotiska makthavaren Theodemir i sydöstra Spanien i april 713.Collins, R. (1989). The Arab Conquest of Spain: 710 - 797. Storbritannien: Wiley. s.30-40
Slavar kunde tas bland icke kristna inom riket efter uppror. Den kristna änkan efter en upprorisk morisk guvernör i Spanien, Lampegia, placerades som slav i kalifens harem i Damaskus efter att hennes make gjort uppror på 720-talet.Philippe Sénac Les Carolingiens et al-Andalus : viiie – ixe siècles, Maisonneuve & Larose, 2002 (), réédition Folio 2014.
Indien
Efter Umayyadkalifatets erövring av Sindh förslavades den besegrade hindukungens änka, som blev sexslav till den umayyadiska befälhavaren, och hans dotter Surya Devi och hennes syster, som fördes till kalifen i Damaskus som sexslavar.End of ‘Imad-ud-Din Muhammad ibn Qasim. The Arab Conqueror of Sind by S.M. Jaffar - Quarterly Islamic Culture, Hyderabad Deccan, Vol.19 Jan 1945
Mänskliga tributer Slavar kunde komma från tributer. Detta syftar på slavar som levererades efter avtal mellan ett folk som lidit nederlag och sedan enligt avtal förbundit sig att utlämna människor som mänskliga tributer som en form av beskattning.
Baqt En permanent tillförsel av slavar kom från nuvarande Sudan via den tribut på 400 slavar som på kalifatets begäran varje år erlades av det kristna Kungariket Dongola, en tribut kalifatet krävt sedan 650 och var känd som baqt, och som fortsatte till 1300-talet. Manning, P. (1990). Slavery and African life: occidental, oriental, and African slave trades. Storbritannien: Cambridge University Press. s. 28-29
Kommersiell slavhandel Kommersiell slavhandel syftar på slavar som köptes av professionella slavhandlare.
Slavhandeln på Röda havet
Före islam tycks en stor del av slavarna på den arabiska halvön ha utgjorts av inhemska krigsfångar, som tillfångatogs av andra arabiska stammar under de ständiga arabiska stamkrigen. Det förekom även en kommersiell handel med slavar som importerades från Afrika över Röda havet till den arabiska halvön, en handel som pågick sedan åtminstone första århundradet och som fortsatte även efter uppkomsten av islam.Moorthy Kloss, Magdalena (2023). "Slavery in Medieval Arabia". In Damian A. Pargas; Juliane Schiel (eds.). The Palgrave Handbook of Global Slavery throughout History. Palgrave Macmillan. pp. 139–158. . Islam hade förbjudit att muslimer tog andra muslimer som slavar, vilket gjorde att förslavandet av andra araber minskade sedan den arabiska halvön övergått till islam och samtidigt gjorde att slavhandeln över Röda havet växte. Slavhandeln på Röda havet avslutades inte förrän på 1960-talet.
Slavmarknad Under Umayyadkalifatet erövrades än fler urbaniserade områden än under dessa föregångare, där kalifatets elit nu blev permanent bofasta och utvecklade andra ekonomiska aktiviteter och ett mer sofistikerat hovliv och statsapparat. Parallellt med att de större militära erövringarna ökade handeln med krigsfångar, innebar det både en ökad tillgång och användning av slavar i Umayyadkalifatet, även om tillgången byggde på samma grund som under Rashidunkalifatet.
Kvinnliga slavar Slavinnor kunde delas upp i kategorierna jariya eller jawari (även kallad ama och khadima), arbetade som tjänare och kunde delas sexuellt med andra män; en mahziyya var en jariya som användes exklusivt som konkubin och kunde kosta tusentals dirham; en slavinna som fött ett barn som hennes ägare erkände som sitt, blev en um walad som inte längre kunde säljas men dock förblev sin befintliga ägare slav; en qina eller qiyan var en slavinna som utbildats till underhållare inom sång, musik, poesi, dans, recitation, och var en mycket dyr kategori.Taef El-Azhari, E. (2019). Queens, Eunuchs and Concubines in Islamic History, 661-1257. Storbritannien: Edinburgh University Press. p. 57-75
Sexuellt slaveri Haremsinstitutionen utvecklades, med många kvinnor som togs tillfånga och förslavades under krigstågen och därefter placerades i haremen i sexuellt slaveri som konkubiner. Denna form av slaveri hade alltid förekommit men expanderat kraftigt med den Islamiska erövringen av Persien under Rashidunkalifatet 651, en utveckling som fortsatte under Umayyaderna.
Vissa befälhavare under Umayyadernas militära kampanjer kunde tilldelas upp till 500 konkubiner. Enligt Ibn Sa'ds uppgift var en tredjedel av sönerna till adelsmännen i Umayyadkalifatet söner till slavkonkubiner. Urban, E. (2020). Conquered Populations in Early Islam: Non-Arabs, Slaves and the Sons of Slave Mothers. Storbritannien: Edinburgh University Press. p. 131
Under umayyaderna behandlades inte söner födda av hustrur och söner födda till slavinnor som jämlika: slavsöner som erkändes av umayyaderna ansågs ändå inte lämpliga som tronarvingar, och det var först under abbasiderna som dessa ansågs kunna ärva tronen.The Cambridge World History of Slavery: Volume 2, AD 500-AD 1420. (2021). Storbritannien: Cambridge University Press. Slavmödrar, Umm walad-slavinnor, som längre fram inte längre fick säljas eller köpas, blev fortfarande köpta och sålda och även uthyrda under de första seklen av islam fram till sin ägares död.
Efter erövringen av Medina av Umayyadarmén efter slaget vid Harra 683 föddes "Harras barn" nio månader senare av muslimska kvinnor, något som visade att retoriken där islamisk lag tillät våldtäkt av fiendens kvinnor även gällde icke-slavinnor.Patterson, O. (1985). Slavery and Social Death. Storbritannien: Harvard University Press. s. 179
Artister Under denna tid utvecklades också seden med förslavade kvinnliga artister kända som qiyan. Närvaron av kvinnliga slav-artister som underhållare och sällskap hade varit en viktig del av offentlig representation av en härskare status i Arabien redan före islam, och denna sed spelade en viktig roll även vid Umayyadernas hov; qiyan-institutionen utvecklades inte fullt ut förrän under följande kalifat, men de fick en allt viktigare roll då de fria muslimska kvinnornas frihet blev allt mer beskuren under denna period. Concubines and Courtesans: Women and Slavery in Islamic History. (2017). Storbritannien: Oxford University Press. 75-76
När fria muslimska kvinnor alltmer förvisades till harem, växte qiyan-artisternas betydelse, då de som slavinnor fick röra sig fritt bland män, och många slavkurtisaner uppnådde stor berömmelse, så som Azza al-Mayla och Jamila.
Umayyadernas harem Umayyaderna började utveckla ett avancerat hovliv när de flyttade från Arabien till sin nya huvudstad Damaskus, där ett omfattande palatskomplex började bildas i slutet av 600-talet. Det innebar också ett större harem. Ytterligare en faktur var att kalifatet under umayyaderna blev ärftligt och att en tronföljd därmed skapades.
En av de mest omtalade konkubinerna under umayyiderna var Hababah, som har beskrivits som ett varnande exempel på grund av hennes inflytande. Mernissi, Fatima; Mary Jo Lakeland (2003). The forgotten queens of Islam. Oxford University Press. . Berbiska konkubiner var särskilt eftertraktade som barnaföderskor i Umayyadkalifatet, och kalifen Hisham ibn Abd al-Malik bad till exempel sina guvernörer i Nordafrika att sända honom berbiska slavinnor som kunde fungera som um walad. Anderson, G. (2017). The Islamic Villa in Early Medieval Iberia: Architecture and Court Culture in Umayyad C?ba. Storbritannien: Taylor & Francis. s. 19