Speedway är det sjuttonde soundtrackalbumet och det 32:e albumet totalt av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det gavs ut av RCA Victor i såväl mono som stereo (LPM/LSP 3989) den 26 maj 1968. Det var det sista albumet av Elvis Presley som gavs ut även i mono, eftersom formatet då höll på att fasas ut. Speedway utgör soundtracket till filmen med samma namn från 1968, där Elvis Presley spelade huvudrollen.

Inspelningarna för soundtracket ägde rum i Metro-Goldwyn-Mayers studio i Hollywood i Kalifornien den 20 och 21 juni 1967. Albumet inkluderar även en låt av Nancy Sinatra, som var Elvis motspelerska i filmen, samt bonuslåtar från tidigare och senare studioinspelningar, gjorda 1963, 1967 och 1968 i RCA:s studio B i Nashville.

Två låtar från albumet, "Your Time Hasn't Come Yet Baby" och "Let Yourself Go", släpptes på singel några dagar innan albumet utkom, och de nådde plats 72 respektive 71 på Billboard Hot 100-listan i USA.

Albumet nådde plats 82 på Billboard 200-listan i USA, och plats 33 på den konkurrerande Cashbox-listan. Däremot tog det sig inte in på albumlistan i Storbritannien.

Speedway blev det album av Elvis Presley som placerade sig lägst på topplistorna och som också sålde i färst exemplar – färre än 100 000. De dåliga försäljningssiffrorna äventyrade hans inspelningskarriär. Bland annat till följd av den svaga försäljningen blev Speedway det sista soundtrackalbumet av Elvis Presley,.och därmed också den sista av hans filmer som åtföljdes av ett soundtrackalbum. Hans fem sista inspelade filmer under decenniet – Stay Away, Joe, Live a Little, Love a Little, Charro!, The Trouble with Girls och Change of Habit – fokuserade mer på skådespelaren än på sångaren Elvis Presley, och antalet låtar som ingick i filmerna var färre.

Bakgrund Vid tiden för inspelningen av soundtracket till filmen Speedway hade det gått mer än ett år sedan Elvis Presley senast hade haft konstnärlig kontroll över en inspelning och spelat in annat än filmmusik. Under denna period hade i stället fyra soundtrack producerats, inspelningar som han brydde sig allt mindre om, samtidigt som försäljningssiffrorna fortsatte att sjunka.

miniatyr|Den jacka som Elvis Presley bar i filmen Speedway (1968) och som även syns på omslaget till albumet Speedway. Även filmen Speedway följde samma mönster som hans tidigare filmer, men blev samtidigt den sista av de typiska Elvis-filmerna enligt det etablerade konceptet. Det största problemet var bristen på kvalitativt låtmaterial. Det fanns gott om låtar för Elvis att välja mellan, men de flesta avfärdade han omedelbart som undermåliga. I takt med den sjunkande skivförsäljningen blev det inte heller lika attraktivt för låtskrivare att bidra med material till en Elvis-film, där risken dessutom var stor att låtarna inte skulle spelas in.

Inte heller till Speedway var låtmaterialet särskilt starkt, och ingen av låtarna hade egentligen förutsättningar att bli en slagkraftig singel. Den singel som ändå gavs ut, "Your Time Hasn't Come Yet Baby" med "Let Yourself Go" som B-sida, nådde bara plats 72 respektive 71 på Billboard Hot 100. Eftersom både den föregående singeln "You'll Never Walk Alone" och den efterföljande "A Little Less Conversation" sålde ungefär lika dåligt, och Speedway-albumet bara nådde plats 82 på Billboard 200-listan i USA, var Elvis Presleys inspelningskarriär vid denna tid nära nog havererad. Albumet kom inte bara att bli det som placerade sig lägst på topplistorna, utan också det som sålde minst – under 100 000 exemplar. Det som återstod för att vända utvecklingen var den kommande TV-specialen, som spelades in samtidigt som Speedway låg på listorna.

Albumet, inspelningssessionerna och musikerna Åtta låtar spelades in av Elvis Presley på MGM Sound Stage i Hollywood den 20–21 juni 1967, av vilka sex kom med i filmen. Vid inspelningarna medverkade Chip Young och "Tiny" Timbrell på gitarr, men Timbrell ersattes under det andra dygnet (då två låtar spelades in) av Tommy Tedesco. Bob Moore spelade bas, D. J. Fontana och Buddy Harman trummor, Larry Muhoberac piano, Pete Drake steelgitarr, "Boots" Randolph saxofon och Charlie McCoy trumpet. Charlie Hodge spelade piano på "Suppose". The Jordanaires stod för bakgrundssången.

Elvis motspelerska i filmen, Nancy Sinatra, sjöng duett med honom i slutversen av "There Ain't Nothing Like a Song" och bidrog dessutom med en egen låt, "Your Groovy Self" – den enda gången på en Elvisskiva (utgiven under hans livstid) där Elvis inte medverkar. Nancy Sinatras inspelning gjordes vid en separat session den 26 juni på United Recorders i Hollywood med andra musiker, producerad av Lee Hazlewood.

För att fylla ut albumet kompletterades det med tre låtar. "Western Union" spelades in i RCA:s Studio B i Nashville den 27 maj 1963 med den vanliga uppsättningen Nashville-musiker, "Mine" i samma studio under den så kallade Guitar Man-sessionen den 11 september 1967, och "Goin' Home" den 16 januari 1968, likaså i studion i Nashville men med en något ändrad musikeruppsättning.

Komposition, stil och texter MGM Sound Stage, juni 1967

"There Ain't Nothing Like a Song", av Joy Byers och Bob Johnston, var den första låten som spelades in på kvällen den 20 juni i MGM:s filmstudio. Det var en överbliven låt som Elvis tidigare hade valt bort i samband med inspelningen av soundtracket till filmen Spinout. I sista versen sjunger Elvis och hans motspelerska i filmen, Nancy Sinatra, duett, men hennes sång spelades in separat den 26 juni och lades på i efterhand.

"Your Time Hasn't Come Yet, Baby", av Joel Hirschhorn och Al Kasha, är en lättsam och behaglig poplåt. I filmen sjöng Elvis den till en liten flicka. Avslutningen påminner om Felix Mendelssohns "Brudmarsch". Låten släpptes på singel tillsammans med "Let Yourself Go", men även om Billboard ansåg att den hade god försäljningspotential, nådde den bara plats 72 på singellistan i USA.

"Five Sleepy Heads", av Sid Tepper och Roy C. Bennett, är en vaggvisa i samma stil som "Big Boots" från G.I. Blues. Melodin bygger på Johannes Brahms tyska vaggvisa Wiegenlied. Låten klipptes dock bort ur filmen.

"Who Are You? (Who Am I?)", av Sid Wayne och Ben Weisman, är en stillsam ballad i rumbatakt. Utmärkande är Boots Randolphs saxofonsolo, som är ovanligt lågmält för att vara av honom.

"Speedway", filmens titelsång, skrevs av Mel Glazer och Stephen Schlaks. Det var en så kallad car song (billåt), en genre som hade hunnit bli omodern vid denna tid. Låten saknar en tydlig melodislinga och arrangemanget har en tät ljudbild med motorljud. Delar av den andra versen redigerades bort i den version som användes i filmen.

"Suppose": Den enda gången under sessionen då Elvis kände sig verkligt engagerad var under inspelningen av den vemodiga och stillsamma balladen "Suppose", skriven av Sylvia Dee och George Goehring. Elvis hade fattat tycke för låten och tidigare under året spelat in en version hemma i den bostad han hade i Bel Air i Los Angeles i Kalifornien. Han hade därefter låtit producenten Felton Jarvis göra pålägg på inspelningen för att eventuellt kunna ge ut den. Påläggen gjordes också, men den inspelningen kom inte att ges ut förrän långt senare, år 1993. Under sessionen spelade Elvis in låten på nytt och i två olika versioner. Den kom dock inte med i filmen men väl på albumet. Emellertid hade den begränsad kommersiell potential.

"Let Yourself Go", skriven av Joy Byers, anses ofta vara sessionens mest betydande låt. Den spelades in som första låt nästa kväll den 21 juni. Det är en bluesliknande sång som gavs ett arrangemang likt det på "Night Life", en låt inspelad för men utelämnad ur filmen Viva Las Vegas. "Let Yourself Go" gavs också ut på singel som B-sida till "Your Time Hasn't Come Yet Baby", och nådde i USA plats 71, en placering högre än A-sidan. Den spelades senare in på nytt i Western Recorders i Burbank den 20 juni 1968 för att ingå i 68 Comeback Special, och fick då ett råare uttryck.

“He's Your Uncle, Not Your Dad”, av Sid Wayne och Ben Weisman, var den sista låten som spelades in till soundtracket. Temat är betalning av inkomstskatt, och låten är en av skivans mest kritiserade. Musikskribenten Robert Matthew-Walker ansåg den vara så dålig att den inte var värdig Elvis Presley. Låten är ett exempel på ett nummer som kunde fungera i filmens sammanhang, men inte på ett album.

Bonuslåtarna miniatyr|Nancy Sinatra och Lee Hazlewood 1968.

"Your Groovy Self": Albumet behövde kompletteras med fler låtar. "Your Groovy Self" hade skrivits av Lee Hazlewood och spelades in av Elvis motspelerska i filmen, Nancy Sinatra, fem dagar efter att Elvis hade gjort sina inspelningar. Elvis hade sällan delat rampljuset med kvinnliga sångare, och de uppenbara undantagen var de korta bidragen från Ann-Margret i Viva Las Vegas och Nancy Sinatra i just Speedway. Nancy Sinatras "Your Groovy Self" var första och enda gången under Elvis livstid som en låt av en annan artist förekom på ett officiellt Elvisalbum utan att han själv medverkade.

"Western Union": Av de tre ytterligare bonusspåren på albumet var "Western Union" en överbliven låt från en studiosession i RCA:s studio B i Nashville i maj 1963. De 14 inspelade låtarna under denna session brukar kallas det "förlorade" albumet, eftersom de i stället för att ges ut som ett separat studioalbum huvudsakligen skingrades som bonuslåtar på soundtrackalbum och som B-sidor på singlar. "Western Union" skrevs av Sid Tepper och Roy C. Bennett. Låten är en livlig poplåt utformad för att likna Elvis listtvåa "Return to Sender" från 1962, med en fyndig text om obesvarade brev och telefonsamtal.

"Mine": Såväl filmen som albumet gavs ut ett år efter att studioinspelningarna hade ägt rum, och två av bonuslåtarna på albumet hade spelats in i tiden däremellan. "Mine", av Sid Tepper och Roy C. Bennett, var en behaglig men rätt anspråkslös ballad som spelades in under "Guitar Man"-sessionen i RCA:s studio B i Nashville i september 1967. Låten hade funnits med ett bra tag och varit en kandidat till att spelas in redan 1965 för filmen Paradise, Hawaiian Style, men ersattes då av "This Is My Heaven".

"Goin' Home" spelades in under en session den 15–17 januari 1968 i RCA:s studio B i Nashville. Inspelningen hade karaktären av en kombinerad soundtrack- och studiosession, där syftet i första hand var att ta fram en låt som kunde användas över eftertexterna till filmen Stay Away, Joe och ges ut på singel för att marknadsföra filmen – vilket i slutänden blev låten "Stay Away". Även nytt studiomaterial utan filmanknytning spelades in.

"Goin' Home", av Joy Byers, hade tagits fram av Lamar Fike på musikförlaget Hill & Range med filmen i åtanke. Textmässigt passade den in i sammanhanget, även om den inte kom med i filmen, och enligt musikskribenten Bruce Eder låg den stilmässigt i linje med Elvis egen musiksmak.

Utgivning och marknadsföring Albumets placeringar Albumet Speedway debuterade den 6 juli 1968 på plats 193 på albumlistan "Billboard Top LP's" i USA. Efter åtta veckor på listan, den 24 augusti 1968, nådde det plats 82. Det blev albumets högsta position under de 13 veckor det låg kvar på listan.

På Cashbox noterades albumet första gången den 29 juni 1968 på plats 77 på tidningens bästsäljarlista, som vid tiden listade 100 album. Efter nio veckor på listan, den 24 augusti, nådde det plats 33, vilket blev dess högsta position under de 13 veckor det låg på listan.

Singelns placeringar Fem dagar innan albumet utkom, den 21 maj 1968, släpptes singeln "Your Time Hasn't Come Yet Baby" och "Let Yourself Go". Låtarna nådde plats 72 respektive 71 på listan i USA. Utanför USA lyckades singeln dock betydligt bättre, med exempelvis en 22:a plats i Storbritannien.

Försäljning