Bohus fästning är en ruin av en fästning som är belägen på en 40 meter hög klippa på Bagaholmen i Nordre älv, vid Göta älvs norra utloppsarm i den sydöstra delen av Kungälv, cirka två mil norr om centrala Göteborg.Bohus fästning, karta från Lantmäteriet.

Fästningen började byggas 1308 för att stärka försvaret av Norges dåtida sydgräns och har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Bohus fästning har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig blivit erövrad i strid.Törnquist (2007), s. 102 Fästningen är statligt byggnadsminne sedan den 25 januari 1935. "Bohus fästning", Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet.

Om namnet Fästningen kallades ursprungligen Baghahus (1319) efter Bagaholmen som den ligger på, därefter Bahus. Förleden kommer av fornvästnordiska bágr 'besvärlig'. Detta syftar på farleden i Nordre älv nedanför fästningen. Efterledet -hus betyder 'slott, fäste'.Svenskt ortnamnslexikon (2003), s. 42 En annan framförd teori om förleden Bohus- ursprung, är att namnet kommer av strömmen i Nordre älv, söder om Fästningsholmen som på 1200-talet kallades Bágastraumr. Innebörden är då det fornvästnordiska verbet bágha, 'flöda, flöda över, strömma'.Lidén (1933), s. 251

miniatyr|left|200px|Bohus grundare, den norske kungen Håkon Magnussons sigill. miniatyr|right|200px|Med folkungalejonet på skölden rider huvudanledningen till Bohus grundande, den svenske hertigen Erik Magnusson. Bild från hans sigill.

Fästningens historia Tillkomst I det tidiga 1300-talets maktspel mellan kung Birger, och hertigarna Erik och Valdemar, hade hertig Erik 1304 fått den norska staden Kongahälla med borgen Ragnhildsholmen vid Nordre älv, samt Älvsyssel (södra Bohuslän) i förläning av sin tilltänkte svärfar, den norske kungen Håkon Magnusson.Andersson (1985), s. 60 Erik erövrade sedan också den svenska staden Lödöse med borgen Lödösehus vid Göta älv från kung Birger, samt fick även norra Halland i förläning av Håkon.Linge (2001), s. 104–107ff

Sedan Håkon bytt sida i brödrastriden belägrade hans trupper år 1308 borgen Ragnhildsholmen efter att Erik vägrat att lämna tillbaka sina förläningar. Då belägringen drog ut på tiden och vintern närmade sig måste något göras. Enligt den svenska Erikskrönikan var det den danske greve Jacob, grundare av fästningarna Varberg och Hunehals, som "stack det i kungens öra" att uppföra en befästning på klippan Elfarbakki (Älvebacken),Behn (1995), s. 50–51ff på Bagaholmen i Nordre älv, som var Älvsyssels tingsplats.Erik Lönnroth: Bohusläns historia, Uppsala 1963, s 108 Borgen kunde där fylla flera funktioner. Dels genom att vara vinterförläggning åt de belägrande trupperna vid Ragnhildsholmen, dels ett hinder för kommunikationen mellan Ragnhildsholmen nedströms och hertig Eriks borg Lödösehus uppströms via Göta älv, samt dessutom minska Ragnhildsholmens betydelse eftersom Bohus låg bättre till för kontroll av både Göta- och Nordre älv.Gustafson (2008), s. 54–55ff När fästningen byggts fick den snabbt den avsedda negativa effekten för hertig Erik, och Erikskrönikan konstaterar besviket att "den som rådde att bygga det opp, lön tager han i helvitis pot (kittel)".

"Huset" (fästet), som till en början var av trä, blev snart en av Norges viktigaste platser genom att det behärskade gränsfloden Göta älv, och genom allt kraftigare befästningsarbeten av sten blev det också ett av hela Nordens starkaste slott. Bagaholmen, den holme på vilken fästet låg, var tidigare tingsställe för södra Bohuslän (Älvsyssel) och hövitsmannen på Bohus hade styret först över denna södra del, och senare även över norra delen (Viken) av det landskap, som efter borgen fick namnet Bohus län.

Bohus kom att spela en betydelsefull roll i de båda grannrikenas förhållanden till varandra, såväl de fredliga som de fientliga. År 1331 blev den 15-årige norsk-svenske unionskungen Magnus Eriksson förklarad myndig på Bohus slott vid en norsk herredag, och Bohus blev ett av hans huvudresidens under de närmaste åren på grund av det fördelaktiga läget mellan de två länderna.Gustafson (2008), s. 74–75ff År 1335 skedde ett kungabröllop på Bohus mellan Magnus och Blanka av Namur, och en ridderlig hovmiljö med starka europeiska kulturkontakter utvecklades under några årtionden på Bohus. År 1344 hyllades Magnus son Håkan som Norges konung på Bohus.Gustafson (2008), s. 128 År 1349 på hösten nådde Digerdöden fram till Götaälvdalen. År 1368 hemsökte en Hanseatisk flotta södra Bohuslän. Marstrand och Kongahälla brändes, samt "alla härbärgen på Bagaholmen som stod utanför muren", men inga uppgifter finns om någon belägring av Bohus.Linge (2001) s. 116 År 1388 mottog Håkans änka Margareta de svenska stormännens anbud på Sveriges krona och nyare forskning har visat att denna överenskommelse, Dalaborgstraktaten, troligen utfärdats på Bohus.Linton (1997), s. 101–103ff År 1389 fördes kung Albrekt av Mecklenburg som fånge till Bohus på order av drottning Margareta efter slaget vid Åsle Mosse. På samma slott hade hans föräldrar förlovat sig år 1321.Löfberg (1975), s. 4

thumb|right|Bohus på Bagaholmen i sitt geografiska sammanhang vid Göta älvs mynning fram till 1612. Rött: Norska borgar, Orange: Norska städer, Lila: Svenska borgar, Grönt: Svenska städer.

Bohustullen Under 1400-talet blev Bohus ekonomiska betydelse synlig. Då Norge ägde ett stycke land på östra sidan av Göta älv, Skårdals skate, kunde man spärra älven däremellan och ta upp passagetull från fartyg och landsvägsresande som passerade till och från Gamla Lödöse längre uppströms. Redan 1441 framförde svenska riksrådet klagomål över den "olagliga och oskäliga tull" som avkrävdes den svenska trafiken förbi Bohus.Ahnlund (1993), s. 89–91ff Svenskarna godtog inte resonemanget om norskt land på båda sidor av Göta älv. Då norrmännen inte behövde betala tull någonstans i Sverige, varför skulle svenskarna göra det i Norge? Frågan kopplades också i många diplomatiska förhandlingar under 1500- och 1600-talet till Öresundstullen. Bohustullen var en av anledningarna till att Sten Sture 1473 beslöt att flytta Lödöse närmare älvmynningen.Gustafson (2008), s. 89–118ff Staden blev därefter Nya Lödöse i nuvarande Göteborgsstadsdelen Gamlestaden. Förutom tullen påverkade Bohus handeln i området genom att slottet i egenskap av förvaltningscentrum blev bas för kommersiell verksamhet. Detta påverkade också utvecklingen av den näraliggande staden Kongahälla, senare Kungälv.

Bohus slotts kungsladugård Precis som hos övriga tidigmedeltida slott i Norden, så hade Bohus en kungsladugård. Denna användes dels till att producera mat till fästningen, ge hö och stallplats till soldaternas hästar samt vara insamlingsplats för de naturaskatter som i Bohuslän oftast var omalet korn.Gustafson (2008), s. 135–150ff Ladugården var under medeltiden belägen vid nuvarande "Turistkvarnen", en väderkvarn i centrala Kungälv nära bostadsområdet Komarken. Enligt samtida dokument var det den största jordbruksfastigheten i Norge under sen medeltid.

På 1500-talet började bebyggelse växa fram nedanför fästningen.Erik Lönnroth: Bohusläns historia, Upssala 1963, s 146 Efter flytten av det brända Kungahälla 1612 till fästningsholmen och Ny-KungälvKungahälla, Nationalencyklopedin, läst 2013-01-03, skiftades markområden så att stadsborna fick kungsladugårdens tidigare mark i utbyte mot att kungsladugården flyttade till de gamla stadsmarkerna i Kungahälla, nuvarande Kastellegården. Detta byte beräknas ha skett ca 1621.

Tidiga belägringar (1) År 1482 belägrades Bohus första gången då det norska rådet valde Jon Svalesson Smör till riksföreståndare i stället för unionskungen Hans, och beslöt fördriva den danske ståthållaren på Bohus, Jörgen Lauritssön.Berg (1992), s. 19 Belägrarna gav upp med oförrättat ärende.Löfberg (1975), s. 6.

(2-4) År 1501-1502 belägrades Bohus tre gånger under ett inbördeskrig mellan norske riddaren, och förre länsherren på Akershus Knut Alvsson (Tre Rosor), och Henrik Krummedige länsherre på Bohus. Vid andra belägringen anlände den 21-årige prins Kristian, senare kung Kristian II, till Bohus försvar. Sedan Knut mördats i Oslos hamn 1502 av Krummediges män under förhandlingar och löfte om fri lejd,Gustafson (2008), s. 155–156ff belägrades Bohus av Knuts nära allierade, Nils Ragnvaldsson. Kongahälla intogs, men Bohus klarade även dessa tre belägringar. Krummedige, som efter mordet på Knut var en av Norges mest föraktade män, förflyttades till ett danskt län av kung Hans.

(5) År 1531 kom den landsflyktige före detta kung Kristian II med en armé av legosoldater till Bohuslän och Oslo-området. Då han blivit avsatt som kung i Sverige 1521 och Danmark 1523, försökte han nu återta makten då motståndet i området bedömdes vara svagt. Marstrand besattes och Kristians rådgivare,den landsflyktige svenske överlöparen Ture Jönsson (Tre Rosor) uppmanade kommendanten på Bohus, Klaus Bilde, att genast upplåta slottet till "den milde kong Kristian". Svaret blev bland annat: "Du haver så tidt vändt och slitit din kappa, att hon nu är så jämmerligen sliten uppå båda sidor att hon icke vill tjena ibland någon ärlig mans klädebonad."Berg (1992), s. 20–21ff Efter ett stormanfall som misslyckades drog sig Kristian tillbaka mot Norge.

(6) Året därpå försökte Kristian återigen belägra Bohus efter att Ture Jönsson lovat att inga trupper av betydelse fanns i närheten. Då en gemensam dansk-svensk här med bland annat Gustav Vasas rytteri dök upp och anföll lägret vid Kongahälla anmärkte Kristian: "Du sade att inga hovmän (ryttare) funnos i Sverige. Äro de kärringar som här komma?" Kristian gav därefter upp belägringen efter att ha låtit avrätta Ture Jönsson.Löfberg (1975), s. 8 miniatyr|Bohus fästning, 1949.

Nordiska sjuårskriget Under Nordiska Sjuårskriget 1563–1570 utsattes Bohus för sex hårda belägringar. Vid de första fem försvarades fästningen av den danske befälhavaren Jens Holgersen Ulfstand (till Skabersjö).

Redan hösten 1563 beordrades Per Brahe i samband med sin expedition till Bohuslän att inleda en belägring av Bohus. Det var under detta mindre fälttåg som svenskarna brände Kungälv och avkrävde menigheter i Viken trohetseder till den svenske kungen. Svenskt krigsfolk befann sig också någon tid invid Bohus, men någon egentlig belägring av fästningen inleddes aldrig, därtill var Per Brahes styrka alltför begränsad.

(7) På vintern 1564 bröt de svenska befälhavarna Gustav Stenbock och Klas Horn upp från Gamla Lödöse med tre fanor (900 man) ryttare och sju fänikor (2 200 man) fotfolk.Isacson (2006), s. 126–127ff. Då belägringsartilleriet skulle föras över Göta älv vid Lödöse ingick en specialtillverkad kanon, kallad "Skiegge", vilken var av extra stor kaliber för att skjuta sönder Bohus murar. En bedömning är att den var cirka 5 meter lång och vägde cirka 12 ton.Andersson o Björklund (2001), s. 11 Tyngden på "detta obäkeliga kruthorn" som den kallades i en senare redogörelse,Berg (1992), s. 23–24ff gjorde att kanonen brakade genom isen på älven någonstans mellan Gamla Lödöse och Bohus och har därefter trots sökande aldrig återfunnits. De kvarvarande mindre kanonerna kunde inte skjuta genom murarna, och då dessutom kylan var mycket sträng och en tyfusepidemi bröt ut måste svenskarna avbryta belägringen efter bara några dagar. En uppgift säger att svenskarna förlorade ca 1 400 man vid belägringen, de flesta genom förfrysning.