miniatyr|Kvinnliga studenter i Finland 1906. Universitetsstudier hade några år tidigare blivit möjliga utan specialtillstånd också för kvinnor. Studentexamen är en examen som avläggs i många länder vid avslutad gymnasieutbildning och som ofta utgör ett villkor för högre studier.
Svensk studentexamen, som kallades mogenhetsexamen mellan 1878 och 1905,- Den svenska skolans historia#Gymnasium, 25 september 2011 avskaffades 1968. Det firande som tidigare följt på en lyckad examen bibehölls dock av många studenter, och förvandlades till ett avslutningsfirande efter gymnasiestudier. En ny gymnasieexamen infördes i Sverige drygt fyrtio år senare.
Efter land Finland miniatyr|Studentexamensnämndens sigill.
Finland har beslutat att behålla studentexamen. Studentproven i de olika ämnena administreras centralt av Studentexamensnämnden och hålls samtidigt i alla gymnasier. Studentproven ordnas två gånger årligen, från slutet av mars till början på april samt i slutet av september till början på oktober. Fram till 1994 gjorde gymnasieelever normalt alla sina prov samma termin och kunde därför examineras i högst sex ämnen. Nuförtiden kan en elev dela upp sina prov på högst tre på varandra följande provtillfällen, fastän de flesta eleverna väljer att avlägga proven under sitt avgångsår, en del på hösten, resten på våren. Frivilliga ämnen får skrivas också senare, efter godkänd examen.
Studentexamen skrivs numera digitalt, med programvaran Abitti. Proven skickas krypterade till skolans servrar och dekrypteras då provet börjar. Eleverna använder sina egna datorer som startas upp från USB-minne och därmed har kontrollerade, identiska miljöer. Svaren överförs till servrarna och skickas då provet avslutats till en nättjänst där bedömningen görs först av lärarna, sedan av Studentexamensnämnden.
Studentbetyget, som baserar sig på studentexamen, är separat från gymnasiets egentliga avgångsbetyg. För att få studentbetyg ska en elev ha avlagt fem godkända ämnesprov, samt ha ett godkänt avgångsbetyg från gymnasiet. En elev som tagit studentexamen och alltså fått ett studentbetyg kallas allmänt för student. För att få en studieplats vid ett universitet bör man oftast antingen vara student eller ha en yrkesinriktad grundexamen (från en yrkesskola)SS 318/2010 rd: svaret Finlands riksdag. Studenter vid finska universitet kallas ofta just studerande.
En studentexamen innehåller minst fem prov i olika läroämnen. Ämnena vid studentexamensproven är modersmålet (finska, svenska eller samiska) eller – för invandrare – svenska eller finska som andra språk, det andra inhemska språket (finska eller svenska), främmande språk (engelska, tyska, franska, ryska, spanska, italienska, portugisiska, latin, samiska), matematik och realämnen (fysik, kemi, biologi, geografi, religion, livsåskådning, psykologi, filosofi, hälsokunskap, historia och samhällslära). En abiturient (sista årets elev vid gymnasium) ska vid anmälan till studentexamen utöver modersmålet välja minst fyra prov ur minst tre av ämnesgrupperna. Fler ämnen kan skrivas som frivilliga. Mängden ämnen som kan skrivas begränsas i praktiken av att vissa av språkproven hålls samma dag, liksom vissa av realproven. Ett underkänt prov i ett obligatoriskt ämne kan kompenseras med tillräckligt goda resultat i andra ämnen, medan underkänt resultat i frivilliga ämnen inte noteras. Underkända prov kan också tas om. Även godkända prov kan tas om och det är det bästa vitsordet (betyget) som noteras i studentexamen. För att skriva ett ämne i studentexamen krävs det endast att den studerande har läst de obligatoriska kurserna. Det rekommenderas ändå att man även läser de fördjupade kurserna i ämnet. Dock kan man inte välja ett prov för en lång lärokurs om man studerat en kortare.
De enskilda proven är sex timmar långa. Modersmålsprovet består alltså av två olika prov som hålls två olika dagar och består av ett prov i textkompetens och ett essäprov, båda i form av uppgifter utgående från material som delas ut på provtillfället. Fram till 1990-talet bestod båda proven av uppsatser, men ämnen kunde ges även som textförståelse/analys. För de övriga språken har det, före den digitala examens införande, hållits en hörförståelse en dag och den skriftliga delen med läsförståelse, grammatik och uppsats en annan dag. Numera blir hela examen gjord under en dag. Latin är det enda språkprovet där man får använda en ordbok. För resten av ämnena genomförs proven under en dag. För språk finns olika prov för kort, medellång eller lång lärokurs (beroende på när eleven inlett sina studier i språket) och för matematik för lång eller kort lärokurs. Sedan 2006 består realproven av separata prov för de olika ämnena. Tidigare skrevs realen som ett prov och abiturienten kunde då fritt välja frågor från olika realämnen.
Betygskala i Finland Följande vitsord (motsvarar betyg) utdelas i studentexamina i Finland:
Vitsord Förkortning Poäng laudatur L 7 eximia cum laude approbatur E 6 magna cum laude approbatur M 5 cum laude approbatur C 4 lubenter approbatur B 3 approbatur A 2 improbatur I 0 Totalpoäng i språkproven är 299 poäng, i realproven och matematik 120 poäng. De slutliga vitsorden baserar sig numera på en metod som Studentexamensnämnden kallar medeltal av standardiserad totalpoäng. I princip får 5 % av studenterna en laudatur, 15 % eximia cum laude approbatur, 20 % magna cum laude approbatur, 20 % cum laude approbatur, 20 % lubenter approbatur, 15 % approbatur och 5 % improbatur. Procentantalet kan ändå ändra sig mycket när resultatet blir jämfört med olika årskurser och även ämnen (lång/kort matematik). Inom ett ämne kan gränserna också vara olika i olika år eftersom proven är annorlunda varje gång; särskilt i matematik (lång lärokurs) har förändringarna i gränserna för de högsta vitsorden ibland varit +- 10-20 poäng.
Relaterade traditioner i Finland miniatyr|Lastbilsprocession under bänkskuddardagen 2006. miniatyr|Gymnasiet Lärkans flak 2024, som syftar till lagförändringen om förlängd läroplikt som innebar att denna årskull var den första som fick helt gratis gymnasieutbildning Traditionellt slutar gymnasiekurserna på tredje klassen inför sportlovet i slutet av februari, varefter abiturienterna förbereder sig för studentskrivningarna. Skolans slut firas med bänkskuddardagen (”penkis” eller ”penkisdagen”), då abiturienterna kör omkring på hemorten i lastbilar dekorerade med mer eller mindre fyndiga skämt och slagord. Abiturienterna är i vissa kommuner utklädda, och i andra kommuner har de på sig en s.k. abihalare, en overall som de dekorerat själva. I många gymnasier, speciellt finlandssvenska, åker man iväg på kryssning till Stockholm eller Tallinn efter penkisen. Därefter firar andra klassen, som nu blivit de äldsta, de äldstas dag eller de gamlas dag, då man klär ut eller upp sig enligt den nyvunna värdigheten och samlas till bal som ofta kallas för De gamlas dans.
Den egentliga skolavslutningen inför sommaren är för de nyblivna studenterna en särskild högtid, som firas med tal och övrigt program samt utdelning av examensbetyg, studentmössor och stipendier. Den gemensamma mösspåtagningen följs av studentsången. I många gymnasier bärs de nyblivna studenterna ut i gullstol av de yngre eleverna. Sedan 1940-talet har det också ingått i traditionerna på många orter att studenterna går till begravningsplatsen och lägger ner rosor på hjältegravarna. Efter den officiella delen får studenterna rosor av anhöriga och bjuder på studentfest hemma hos sig för vänner och släktingar. Den tidigare kaffebjudningen för de närmaste har numera ofta utvecklats till en betydligt större fest med många inbjudna gäster. På kvällen fortsätter festligheterna de nyblivna studenterna emellan.
Studentmössan infördes till Finland 1865, då fyra studenter beställde vita sommarmössor enligt samma modell som användes i Uppsala. Seden spreds snabbt, och den vita mössan blev allmän huvudbonad i hela Norden efter studentmötet i Uppsala 1875. Mössan användes allmänt som sommarhuvudbonad för studenter fram till 1950-talet.
Numera betyder det årskurslösa gymnasiet att kopplingen mellan bänkskuddardag, studentskrivningar och skolavslutning inte är lika klar. Många elever skriver en del av studentproven innan de gått alla kurserna och fler skriver studenten på hösten. Tidigare skrevs studentprov på hösten främst av dem som blivit underkända eller ville höja sina vitsord, numera är det vanligaste att dela upp proven mellan vår och höst och att skriva proven i två eller även tre delar.Statistikpublikation 2007 (pdf), sid 23: 13 % respektive 11 % år 2007 De flesta studenterna avslutar fortfarande gymnasiet under våren.
Sverige
Bakgrund År 1864 infördes den nya studentexamen i Sverige och existerade i cirka hundra år fram till 1968. Endast den som avlagt och fått sin studentexamen godkänd var behörig till universitetsstudier. Efter 1968 avskaffades studentexamen och slutbetyg och den nya gymnasieexamen infördes. Den stora skillnaden var att den nya gymnasieexamen var en slutexamen från gymnasiet medan den gamla studentexamen fungerade som ett inträdesprov till universitetet. Den gamla studentexamen före 1864 utfördes på universitetet och hade olika utformning och innehåll beroende på var den genomfördes och få klarade av sitt inträdesprov. Målet med den nya reformen för examen var bland annat att likrikta innehållet i gymnasieundervisningen nationellt och inrikta studierna på att vara universitetsförberedande så att fler kunde studera vidare på universitetet.
Åren 1831–1864 Åren 1831–1864 avlades studentexamen vid universiteten som en inträdesexamen för högre studier. Däri ingick sex betygsenheter. Studentexamen ansågs emellertid svår och många före detta gymnasister hade alltför svaga kunskaper med sig från skolan för att kunna godkännas. För att motverka detta beslöts det 1864 att studentexamen skulle decentraliseras och i stället avläggas vid gymnasierna runt om i landet (i princip ett i varje stiftsstad), dit universitetslärare reste som examenscensorer. Kunskapskraven vid gymnasierna kom på så sätt att höjas, både vad gäller lärarnas undervisning och gymnasisternas tillgodogörande av den. År 1860 lyckades ungefär 400 elever ta studentexamen, samtliga män. Tre fjärdedelar hade rötterna i borgerliga eller akademiska familjer. Enligt en studie tog var tionde man från ”välartade” hem studentexamen medan endast en av trehundra tog studenten från lägre klasser.
Åren 1864–1968 Studentexamen förekom i svenska gymnasier 1864–1968. År 1878–1905 benämndes den "mogenhetsprövning" eller -examen. Studentexamen var för hela riket gemensamma skriftliga prov på en bestämd dag och därefter muntlig examination. Studentexamen/mogenhetsprövning syftade till att ”ådagalägga huruvida lärjungarna inhämtat det mått av kunskaper” som var målet för gymnasiets undervisning och om de vunnit ”den mogenhet, som erfordras för bedrivande av studier vid universitet eller högre fackutbildning.”. År 1960 hade antalet studenter ökat markant; detta år tog 20 000 elever studentexamen varav nästan hälften var kvinnor. År 1965 var det lika många kvinnor som män som lyckades ta examen.
Studentexamens utförande 1864–1968