miniatyr|höger|Stenmuren med utsikt mot Mellbyslättens åkerfält Erska kyrkogård är en begravningsplats kring Erska kyrka i Alingsås kommun, en kilometer söder om Sollebrunn. Platsen har till synes oavbrutet brukats som begravningsplats sedan järnåldern, och är räknas som riksintresse för kulturmiljövården.

Historia Inom Erska socken finns fornlämningar från stenåldern och framåt, inklusive ett stort gravfält från järnåldern, kallat Erska lunde. Detta ligger i direkt anslutning till Erska kyrkogård, där kyrkogården delvis har anlags ovanpå det gamla gravfältet. Höjden för Erska lunde blev socknens kyrkplats under medeltiden, då här ska ha legat en träkyrka. Träkyrkan ersattes på 1600-talet av en stenkyrka.

Den äldsta delen av kyrkogården är ligger på norra sidan. I nordöstra hörnet finns ett gravkor som senast 1623 var ihopbyggt med 1600-talskyrkan. Sextonhundratalskyrkan var en enkel salskyrka och revs 1887. Sten från den rivna kyrkan användes vid uppförandet av det bårhus, som uppfördes på kyrkogården 1888, troligen efter ritningar av Johan Joseph Sternemann. Gravkoret renoverades 1964 efter fleråriga diskussioner och flera förslag. År 1988 utvidgades kyrkogården söderut och 1994 anlades en minneslund.

Kyrkogården idag Kyrkans mark ligger solitärt uppe på åsen, omgiven av blandskog, delvis överlappande med det gamla gravfältet Erska lunde. Erska by ligger strax norr om kyrkan. Väster om huvudentrén finns besöksparkering och en byggnad för kyrkogårdsförvaltningens personal. I öster sluttar terrängen brant ned mot bebyggelse, där man förr använt åsen som grustag.

Den gamla kyrkogården är omgärdad av en stenmur med ingångar från väster, öster och söder. Västra och östra entréerna har likartad utformning med grindstolpar av huggen sten och spetsat överstycke, och svartmålade pargrindar i järn. Kyrkogårdens nya del i söder nås via två entréer: en med två smala stenstolpar med krönklot (grind borttagen) och en trappentré i två avsatser med handledare. Den nya delen avgränsas mot söder av häck. Entréerna i öster och väster har moderna grindar i förzinkat stål med raka spjälor; i söder finns en likadant utformad grind med stolpar av staplad sten.

Utformning och indelning Kyrkogården är stor och vidsträckt med kyrkan centralt placerad på den gamla delen. Utvidgningen i söder följer den äldre kyrkogårdens form. Gångar med grus i små fraktioner löper runt området och avdelar kvarteren; grus omger även kyrkan, medan marken i övrigt är täckt av gräs. Den gamla delen karakteriseras av många högresta ekar – planterade som alléer från och kring kyrkan, men även björk och lönn förekommer på kyrkogården. På den nya kyrkogården delas kvarteren in med häckar, högresta lövträd och tallar.

Den gamla kyrkogården är indelad i kvarter med romerska siffrorna I–X, medan den nya kyrkogården saknar kvartersindelning och endast löpnummer ges åt gravarna.

Gravvårdar och gravmiljö

Det Lewenhauptska gravkoret uppfördes för innehavarna av Gräfsnäs slott, vari medlemmar av släkterna Leijonhufvud-Lewenhaupt och Gripenstedt blivit gravsatta. Mest känd är friherre Matthias Palbitzki (1623–1677). Den sista gravsättningen i gravkoret skedde 1820. År 1888, då den gamla kyrkan revs, anlades en jordkulle på gravkorets topp efter ritning av trädgårdsarkitekt Johan Joseph Sternemann, inspirerad av fornnordiska ättehögar och nygöticism. Närheten till det gamla gravfältet motiverade utformningen. I nordvästra hörnet märks en gräskulle, sannolikt en del av det närliggande gravfältet. Här finns också ett solur från 1665 med en inskription på (”Jag räknar bara de soliga timmarna”).

I närheten av gravkoret finns fler gravminnen från 1600–1700-talen, utformade som hjulkors och hällar. På kyrkogården anges titlar på omkring åttio gravvårdar. Cirka en tredjedel rör lantbruk (hemmansägare, egendomsägare, lantbrukare). Inom handel förekommer handlande, köpman, järnhandlare, möbelhandlare och lanthandlerska. Bland hantverksyrken finns bland andra smed, skräddare och snickare. Vidare förekommer kyrkliga och skolrelaterade titlar samt tjänstemannatitlar som byråchef och kommunalkamrer. Tre skogvaktare, en kronojägare och en skogsförvaltare är begravda här, troligen kopplat till Östads säteris skogsbruksskola.

Under andra hälften av 1800-talet märks en ökad variation på gravstenarnas utformning, i takt med stenindustrins utveckling. Några enklare, äldre kalkstensvårdar finns i kvarter II. Senare blev dekoren rikare. Polerade gravvårdar i svart granit var vanliga kring sekelskiftet 1900, och omkring femton sådana gravar finns på kyrkogården. En annan vanlig typ från samma tid är högrest grovhuggen granit med oregelbunden silhuett och ibland skulpterad ornamentik. Det finns ett tiotal sådana grovhuggna granitvårdar, de flesta i kvarter II.

En gravvårdar från 1880-talet avviker något från de övriga, med mer bearbetad utformning. Inskriften lyder ”Åt minnet af Riksdagsmannen Gustaf Andersson 1822–1888, från Sollebrunn, och hans kära maka Anna Andreasdotter 1817–1907”. I kvarter II finns två gamla barngravar försedda med små kalkstenskors, inom en större familjegravplats: ”Minne af Fredrik Johansson från Torp, 1881–1893” och ”Minne af Anna Andreasdotter från Sollebrunn, 1891–1893”.

Se även Erska kyrka Erska lunde

Källor

Kategori:Begravningsplatser i Västra Götalands län Kategori:Byggnader och anläggningar i Alingsås kommun