”Så ofta jag äger ledighet” inleds ett brev av Carl Michael Bellman adresserat till en löjtnant Treffenberg. Troligen avses Anders Lennart Treffenberg som när brevet skrevs i juli 1770 var löjtnant vid Artilleriregementet. I brevet underrättas Treffenberg om ordenshärolden Johan Glocks bortgång och om arrangemangen för hans begravning följande månad.
Brevet återfinns både i Fredmans sånger där den har n:o 5, och i Bacchi orden där den har n:o 12. I båda fallen fungerar brevet som ramverk för de efterföljande tre sångerna, eller ”gravcypresser” som Bellman omnämner dem i brevet. Med dessa sånger byter den första delen av Fredmans sånger tema i och med att Charon tar över huvudrollen från Bacchus, även om miljön fortfarande är de två gyllene svinens orden. Enligt Atterbom har dessa tre sånger ursprungligen varit förenade med samma melodi.
Så vandra våre store män I dedikationen påstår Bellman att den här dikten/sången skulle vara upptecknad av riksdagsmannen, bokhållaren och rustmästaren Johan Fredrik von Berco på krogen ”Den gröne Jägaren” den 9 juli 1771. von Berco var Bellmans handledare när han i unga år var anställd på Sveriges riksbank. I visan har Bellman gjort honom till kommendör av de gyllene svinens orden. I verkligheten dog von Berco redan 23 april samma år och att han i visan bryter av Glocks häroldsspira anspelar på att hans eget sköldemärke krossades vid hans begravning eftersom han slöt sin ätt.
Se svarta böljans vita drägg I dedikationen till den här visan påstås den vara skriven av ”von Ehrensugga”, det vill säga kanslisten Anders Fredrik Holmström, på krogen ”Förgylda Draken” den 11 juli 1771. I visan beskrivs hur Charon trotsar vädrets makter för att i stället för att föra Glock till Erebos för honom till den Elyseiska stranden.
Melodin är baserad på Folie d'Espagne.
Så slår min Glock nu locket till Även den här visan har Bellman tillskrivit en ordensbroder nämligen Johan Kämpendal, ordens andre härold. Finalen i denna elegi utmärks av dödens slutgiltighet där Glocks tidigare så vältaliga tunga blir ”stum och sluten”. Slutligen tar Kämpendal farväl av sin ordensbroder med en sista skål vid graven.
Fotnoter
Källor
Kategori:Brev Kategori:Verk av Carl Michael Bellman