Malmö Fotbollförening, ofta förkortat Malmö FF eller MFF (även kallat Di Blåe), är en svensk fotbollsklubb från Malmö. De tävlar i Allsvenskan, den högsta divisionen i svensk fotboll, och spelar sina hemmamatcher på Eleda Stadion. Klubben har vunnit allsvenskan 27 gånger, blivit svenska mästare 24 gånger (flest SM-titlar av alla lag), senast 2024, och leder den allsvenska maratontabellen. De har även vunnit Svenska cupen 16 gånger.
Malmö FF grundades den 24 februari 1910 och gjorde sin första säsong i allsvenskan 1931/1932. De vann allsvenskan första gången 1944. Från och med mitten av 1940-talet och början av 1950-talet genomgick föreningen sin första storhetstid genom tre raka allsvenska guld (1949, 1950 och 1951).
Under 1970-talet vann klubben fem svenska mästerskap och fyra Svenska cupen-titlar. I Europacupen 1979 gick MFF till final och mötte där den engelska klubben Nottingham Forest, en match som slutade i förlust med 0–1, för denna prestation tilldelades föreningen Bragdguldet 1979. Malmö FF är den enda nordiska klubb som har varit representant vid Interkontinentala cupen (efterföljande av FIFA Club World Cup) där de tävlade om titeln 1979.
Sedan 2010-talet har klubben inlett vad som kan kallas sin tredje storhetstid då klubben tagit nio SM-titlar (2010, 2013, 2014, 2016, 2017, 2020, 2021, 2023 och 2024); vunnit svenska cupen vid två tillfällen (2022 och 2024); kvalat in till gruppspelet i Champions League säsongerna 2014/2015, 2015/2016 och 2021/2022; samt gått till slutspel i Europa League säsongerna 2018/2019 och 2019/2020.
Malmö FF:s främsta rivaler är Helsingborgs IF och IFK Göteborg. Från och med början av 1910-talet fram till 1960-talet, i cirka femtio år, hade klubben en rivalitet med IFK Malmö. Klubben är medlem i Skånes Fotbollförbund. Den officiella supporterföreningen är MFF Support.
Historia
Tidiga år miniatyr|vänster|240px|Malmö IP, klubbens första hemmaarena mellan 1910 och 1957. Klubben uppstod som ett kommunalt initiativ 1905 för att uppmuntra ungdomar i Malmö att spela organiserad fotboll. Ett av ungdomslagen, Bollklubben Idrott, även känt som BK Idrott, var en föregångare till Malmö FF. BK Idrott gick ihop med IFK Malmö i deras nyskapade fotbollsavdelning 1909, men lämnade rätt snabbt på grund av problem mellan de två klubbarna. Den 24 februari 1910 grundade de 19 medlemmarna i BK Idrott, Malmö FF. Den första ordförande i klubben var Werner Mårtensson.Smitt, 2009, ss. 14–16.
Klubben tillbringade sina första tio år i lokala och regionala divisioner eftersom det inte fanns någon officiell nationell liga. De spelade de flesta av sina matcher i stadsdivisionen som kallades Malmömästerskapen. De tävlade även i regionala tävlingar i Skåne och spelade matcher mot danska klubbar. År 1916 nådde Malmö FF finalen i distriktsmästerskapen för första gången, där de förlorade med 3–4 mot rivalen Hälsingborgs IF.Smitt, 2009, s. 17. Klubben besegrade den lokala rivalen IFK Malmö tre gånger under säsongen, vilket gav dem den inofficiella men mycket åtråvärda titeln, Malmös bästa fotbollsklubb.Smitt, 2009, ss. 16–17. År 1917 deltog Malmö FF i Svenska mästerskapet för första gången, en turnering i cupform där vinnaren blev utnämnd till svenska mästare. Malmö FF förlorade dock sin match i den andra kvalomgången med 1–4 mot IFK Malmö. Klubben fortsatte att spela i cupen fram tills 1922 och nådde kvartsfinalen 1920 då de slogs ut av Landskrona BoIS. Cupen avbröts slutligen och titeln svenska mästare gavs senare till vinnarna av Allsvenskan som först skapades inför säsongen 1924/1925.Smitt, 2009, s. 258.
År 1920 bjöd Svenska Fotbollförbundet in svenska fotbollsklubbar till att tävla i officiella nationella tävlingar. Malmö FF fick då en plats i Division 2 Sydsvenska Serien. De vann den divisionen och blev uppflyttade till Svenska Serien Västra, den högsta divisionen i fotboll i Sverige på den tiden. De blev dock nedflyttade efter en enda säsong och fick spela i Sydsvenska Serien i ett årtionde innan de ännu en gång blev uppflyttade i Allsvenskan 1931.Smitt, 2009, ss. 20–21.
Första åren i Allsvenskan miniatyr|240px|Malmö FF:s lag 1943/1944. miniatyr|Svenska mästare 1949. Klubben nådde mittenplaceringar i ligatabellen i två säsonger innan de 1934 blev nedflyttade som ett straff för att ha brutet mot amatörreglerna. Klubben hade betalat sina spelare en mindre summa pengar för varje match de spelade. Även om det var mot reglerna så var det vanligt på den tiden. Malmö FF var dock den enda klubben som visade upp det i sin bokföring. Utöver nedflyttningen till division 2, så blev hela styrelsen och tjugosex spelare avstängda. Den version av händelserna som berättades av Malmö FF och den lokala pressen var att det var den lokala rivalen IFK Malmö som anmält brottet till Svenska Fotbollförbundet. Detta tros ha bidragit till den långvariga rivaliteten mellan klubbarna.Smitt, 2009, ss. 25–26.
Klubben tog sig tillbaka till Allsvenskan 1937 efter två säsonger i division 2. Samma år valdes Eric Persson till ordförande efter att varit sekreterare sedan 1929, och höll den positionen fram till 1974. Persson anses av klubbens ledare och fans som den viktigaste personen i klubbens historia, efter att han bland annat gjorde klubben till professionell på 1970-talet. Klubben gick även under hans ledning från att var titellösa 1937 till att ha vunnit svenska mästerskapet tio gånger fram till slutet av säsongen 1974.Smitt, 2009, ss. 165. År 1939 nådde klubben sin dittills högsta position, en tredjeplats i Allsvenskan, nio poäng bakom mästarna IF Elfsborg. Första gången Malmö FF blev Svenska mästare var 1944 när klubben vann säsongens näst sista, och för guldet avgörande, match mot AIK inför 36 000 åskådare på Råsunda. Den sista matchen för säsongen vann klubben med 7–0 mot Halmstad BK.Smitt, 2009, ss. 27–35. miniatyr|MFF-kedjan i stora silver-laget säsongen 1955-56. Charles Gustafsson, Henry Thillberg, Nils-Åke Sandell, Bengt Lindskog och Bertil Nilsson. Alla de nästkommande nio säsongerna slutade Malmö FF i topp tre i ligan. Klubben vann det svenska mästerskapet 1949, 1950, 1951 och 1953 och kom tvåa 1946, 1948 och 1952. Klubben vann även Svenska cupen 1944, 1946, 1947, 1951 och 1953 och slutade tvåa 1945. Mellan den 6 maj 1949 och den 1 juni 1951 var laget obesegrat i 49 matcher i följd, varav 23 vinster i rad.Smitt, 2009, ss. 40–48. miniatyr|240px|Ungdomsspelare på 1960-talet.
Klubben slutade på andraplats i Allsvenskan ytterligare två gånger, 1956 och 1957. Följande år lämnade klubben Malmö IP för Malmö stadion, som hade byggts inför Världsmästerskapet i fotboll 1958 och blev hemmaarena för klubben de kommande 50 åren. År 1964 värvade Malmö FF den spanska tränaren Antonio Durán, vilket var det första i en rad förändringar som ledde till den mest framgångsrika eran i klubbens historia. Unga talanger som Lars Granström och Bo Larsson dök upp under tidigt 1960-tal och skulle visa sig vara viktiga spelare på 1970-talet. Klubben slutade tvåa 1964 men fortsatte med att vinna sitt sjätte svenska mästerskap 1965, när Bo Larsson gjorde 28 mål och slutade som ligans skyttekung. Malmö FF vann återigen Allsvenskan 1967, efter ett mindre lyckat år 1966. Klubbens unga spelare, samt talanger som köps in från närliggande klubbar i Skåne 1967, blev ett lag som konsekvent slutade bland de tre bästa i Allsvenskan.Smitt, 2009, ss. 49–58.
70-, 80- och 90-talen Efter att ha slutat på andraplats i Allsvenskan de två sista åren på 1960-talet inledde Malmö FF sitt mest framgångsrika årtionde i historien med att vinna svenska mästerskapet 1970. Klubben vann Allsvenskan 1970, 1971, 1974, 1975 och 1977 samt Svenska cupen 1976 och 1978. Vinsten i Allsvenskan 1977 kvalificerade klubben för Europacupen 1978/1979 och efter segrar mot AS Monaco, Dynamo Kiev, Wisła Kraków och Austria Wien nådde de, som enda svenska fotbollsklubb någonsin, finalen i tävlingen. Finalen spelades på Olympiastadion i München mot Nottingham Forest. Inför finalen drabbades man dock av ett svårt bakslag då nyckelspelaren Bosse Larsson inte kunde spela på grund av en knäskada. Utan Larsson på planen saknade Malmö FF sin naturliga målskytt och Nottingham Forest vann med 1–0 efter att Trevor Francis gjort finalens enda mål. Trots förlusten är detta fortfarande den största framgången i Malmö FF:s historia.Smitt, 2009, ss. 58–67. Laget fick Svenska Dagbladets guldmedalj samma år med motiveringen: ”För den serie av bragder som förde MFF som första svenska lag fram till finalen i europeiska mästarcupen i fotboll.” miniatyr|240px|Malmö Stadion, klubbens hemmaarena mellan 1958 och 2008.
Mycket av framgångarna under 1970-talet berodde på en ny taktik och nya träningsmetoder som kom till klubben genom engelsmannen Bob Houghton, som tränade klubben mellan 1974 och 1980. Eric Persson efterträddes som ordförande 1974 av Hans Cavalli-Björkman. Efter att laget inte presterat tillräckligt bra under tränarna Keith Blunt och Tord Grip i början av 1980-talet tog Roy Hodgson över 1985. Han ledde klubben till två svenska mästerskap, 1986 och 1988 och klubben vann Allsvenskan fem år i rad mellan 1985 och 1989. Vid den tiden beslutades mästaren genom playoff mellan de bästa lagen efter att den ordinarie säsongen spelats klart. Playoff användes mellan 1982 och 1992 och klubben nådde finalen fyra gånger mellan 1986 och 1989 och vann två gånger. Utöver detta vann klubben Svenska cupen 1984, 1986 och 1989.Smitt, 2009, ss. 76–80.
Under 1990-talet följde en lång nedgång för klubben. Förutom en andraplats i Allsvenskan 1996 lyckades laget inte utmärka sig och man vann varken Allsvenskan eller Svenska cupen på hela årtiondet, som blev klubbens resultatmässigt sämsta sedan 1930-talet. Årtiondet avslutades dessutom 1999 med att MFF degraderades ner till Superettan efter 62 säsonger i Allsvenskan. Degraderingen ledde till omfattande förändringar i klubbens styrelse, Hans Cavalli-Björkman efterträddes som ordförande av Bengt Madsen 1999 och före detta spelaren Hasse Borg anlitades som ny sportchef. Dessa förändringar i verksamheten, liksom det faktum att man lyckades behålla nästan hela sin spelartrupp samt framväxten av den unga talangen Zlatan Ibrahimović, ledde klubben tillbaka till Allsvenskan 2001. Ibrahimović blev berömd och var en viktig spelare i klubbens försök att återvända till högsta ligan. Han såldes senare till Ajax 2001 och har sedan dess spelat för Juventus, Inter, Barcelona, AC Milan, Paris Saint Germain och Manchester United.Smitt, 2009, ss. 84–90.
2000-talets första decennium Även om 2001 inte gav laget några högre placeringar lyckades man slå AIK i den allsvenska premiären efter ett år i Superettan, med två mål gjorda av Zlatan Ibrahimović.
miniatyr|240px|Nya Stadion Återkomsten i Allsvenskan var starten på en framgångsrik inledning av 2000-talet, under ledning av Tom Prahl, där klubben slutade bland de tre bästa tre gånger i rad. År 2004 vann man Allsvenskan vilket var klubbens femtonde vinst i Svenska mästerskapet. Året efter nådde klubben den sista kvalomgången till Champions League men besegrades av Thun. Framgångsrikt sponsorarbete och försäljning av spelare gjorde Malmö FF till den rikaste klubben i Sverige; en position de fortfarande innehar 2023.Smitt, 2009, ss. 89–90. Klubben flyttade från Malmö Stadion till Swedbank Stadion under 2009, en stadion helt byggd för fotboll som ligger intill den gamla.Smitt, 2009, ss. 94–95.