Plafalgàs (även kallad Plafalgars eller pare Falgars () är en jätte i katalansk folktro som förknippas med Vallfogona de Ripollès i de östra Pyrenéerna. Han är känd för sin godhet, sitt mod och sin enorma styrka, som han använder till att hjälpa sina grannar. Enligt traditionen var han dräng eller gårdskarl på gården Plafalgàs, belägen nära eremitaget Santa Magdalena de Cambrils, numera i ruiner.

Legenden När sockenkyrkan Sant Julià hade färdigbyggts saknade den en klocka. Eftersom eremitaget vid Castell de Milany låg i ruiner, beslutades att återanvända dess klocka. Prästen, som ofta gav Plafalgàs olika uppdrag, bad honom att hämta den.

Plafalgàs lyfte den tunga klockan på sin axel och började gå tillbaka mot Vallfogona. För att förstå dess storlek sägs att den senare smältes om och blev till fyra kyrkklockor, som fram till 1936 hängde i kyrktornet.

När han passerade platsen Les Artigues mötte han några bönder som höll på att slå vete. Bönderna skämtade med honom om att hans krafter nog höll på att ta slut, och – kränkt i sin stolthet – bemötte han böndernas kommentar med en utmaning till dem: om de fyllde klockan med sju skäppor vete och han lyckades bära både klockan och säden till byn, skulle han få behålla vetet. Bönderna gick med på vadet, och Plafalgàs fullföljde uppgiften med hjälp av en kraftig bokstam som stöd.

Väl framme i Vallfogona erbjöds han ett fat soppa i det stora stenkar som ännu står kvar i byn. Det sägs att hans tallrik var sex handbredder i diameter och två djup, och att den möjligen är densamma som dopfunten vid ingången till Sanktuariet Mare de Déu de la Salut.

Enligt lokal tradition ligger jätten begravd framför porten till Sant Julià-kyrkan, under en stenplatta med en inhuggen klocka. I Vallfogona finns ett ordspråk som lyder:

År 2009 hedrade invånarna i Vallfogona sin sägenfigur genom att låta tillverka en jätte över tre meter hög och 29 kilo tung, bärande en klocka på axeln till minne av legenden.

Andra versioner En annan variant av historien placerar jätten i Alt Empordà, där han kallas Pare Falgars eller Falgàs. Enligt folkloristen Pere Català i Roca var han ”den siste jätten, herre över hela Pyrenéerna”. Han bodde på Castell de Siurana och var sju gånger högre än det högsta tornet i Castell de Requesens, där hans hustru och döttrar bodde.

Dikt av Jacint Verdaguer Diktaren Jacint Verdaguer skrev en dikt om fader Falgars, där han framställs som en from broder som kom bärandes en klocka till Eremitaget Mare de Déu del Mont. Dikten beskriver hans styrkeprov och de märken som hans knän sägs ha lämnat på berget Rossoladora. Texten har senare tonsatts av Jaume Arnella (2002) och Joan Josep Mayans (2007).

Se även Vallfogona de Ripollès

Källor

Kategori:Jättar Kategori:Katalansk folktro