Baruch Dienar (), född 2 april 1919 i Hamburg, Tyskland, död 18 april 1997 i Tel Aviv, Israel, var en israelisk regissör, manusförfattare och producent. Diner är mest känd för filmen De tios väg från 1960, som anses vara en av de mest betydelsefulla filmerna i israelisk filmhistoria.

Biografi Dienar föddes 1919 i Hamburg i Tyskland, till fadern Menachem modern Hana. År 1934 emigrerade han till Brittiska Palestinamandatet. Där studerade han vid ”Beit Hakerem lärarseminarium”, varpå han reste till Schweiz för att studera psykologi i ett år års tid. Han återvände sedan till Israel och registrerade sig vid Hebreiska universitetet i Jerusalem för litteratur- och psykologistudier, där han slutligen blev lärare, utan att ha avslutat sina studier.

År 1944 började han också arbeta som filmkritiker för radiosändningarna i Kol Yerushalayim (). Som lärare regisserade han skolsketcher och radiosketcher . När han bestämt sig för att ge sig in i filmbranschen som regissör studerade han manusskrivande vid Columbia University i New York, varpå han arbetade ett tag på Universal Studios i Hollywood.

År 1949 återvände Dienar till Israel och regisserade kortfilmen The New Pioneers ( Ha-Ḥalutzim ha-Ḥadashim, ”De nya pionjärerna”), som visades först år 1950.

År 1951 producerade och skrev Dienar manus till Arie Laholas film Tent City (, ʿIr ha-Ohlim, ”Tältstaden”). Filmen spelades in i flyktinglägret Beit Lid i slutet av 1950, och Dienar fick idén till projektet efter ett besök på platsen.

Berättelsen återges på hebreiska genom rösten av barnet Moshe, som immigrerat till Israel tillsammans med sin farfar från Irak. I samma tält bor även en familj av förintelseöverlevande från Tyskland, och barnen knyter vänskap över bakgrundsgränserna. I slutet av filmen byggs permanenta hus intill lägret, som ersätter tälten. I filmen syns bland andra Orna Porat.

Filmen redigerades i London, där även världspremiären ägde rum i mars 1951, och fick positiva recensioner. I juni 1952 vann Tent City förstapris vid en filmfestival i Boston.

Dienars debut inom spelfilm var dock först med filmen De tios väg som hade premiär 1960. Filmen rosades av kritikerna och var den första hebreiskspråkiga filmen som distribuerades internationellt (genom 20th Century Fox) i 24 länder.

1995 vann han ett pris för livstidsprestationer vid Haifa filmfestival.

Baruch Diner dog i Tel Aviv och begravdes på Herzliya-kyrkogården. Han lämnade efter sig hustrun Yanki (1925–2011) och tre döttrar.

Filmografi (urval)

Externa länkar

Källor

Kategori:Israeliska filmregissörer Kategori:Födda 1919 Kategori:Avlidna 1997 Kategori:Personer från Hamburg Kategori:Män