Grönlands vita guld (, ) är en dansk dokumentärfilm från 2025, regisserad av Claus Pilehave och Otto Rosing. Filmen ser på historien bakom den danska utvinningen av kryolit i en gruva i byn Ivittuut, belägen i den södra delen av Grönland. Stora mängder av detta "vita guld" skeppades ut till Danmark och USA mellan 1854 och 1987.

Filmen utmanar den traditionella bilden av förhållandet mellan Danmark och Grönland och har väckt mycket stor uppmärksamhet, både i Danmark och Grönland, och ledde inledningsvis till häftig debatt. Av hävd har Danmark, inte minst av danskarna själva, ansetts vara en "godhjärtad kolonialmakt" som genom åren lagt stora pengar på att modernisera det grönländska samhället och att lyfta den lokala befolkningen ur dess fattigdom. Att Grönland enbart skulle ha varit en ekonomisk börda för Danmark ifrågasätts av filmen som i stället gör gällande att det är det danska samhället som har profiterat stort på att utvinna grönländska naturresurser, framför allt kryolit, och att det därför snarare kanske är Danmark som står i skuld till Grönland.

Filmen premiärvisades i kulturhuset Katuaq i Nuuk den 8 februari 2025. Detta skedde som planerat under valkampanjen inför det grönländska parlamentsvalet i mars 2025, där relationen mellan Grönland och Danmark var en central fråga. Premiären råkade dessutom sammanfalla med den utrikespolitiska kris som Danmark befann sig i efter att den tillträdande amerikanske presidenten Donald Trump under en pressträff den 8 januari gjorde anspråk på att ta kontroll över Grönland.

Det danska public service-bolaget DR visade filmen för första gången i Danmark den 9 februari 2025. Planen var att filmen skulle kunna ses under flera år i bolagets strömningstjänst DRTV, men efter hård kritik från inflytelserika politiska och akademiska kretsar i Danmark beslutade man den 19 februari 2025 att avpublicera filmen. Beslutet att avpublicera ledde i sin tur till hård kritik, både i Danmark och Grönland.

Filmens historiska bakgrund

Koloniseringen av Grönland

Grönland har räknats som en dansk besittning sedan 1721. Redan på 900-talet uppstod en bosättning med nybyggare från Island och Norge, som senare kom att stå under den norske kungens överhöghet. Grönland kom därmed att ingå som territorium i personalunionen mellan Norge och Danmark 1380.

Den danska koloniseringen av Grönland startade på allvar på 1700-talet. Det var inledningsvis fråga om kristen mission bland inuiterna samt prospektering av maritima resurser längs kusterna, i synnerhet tranolja från grönlandsval som på den tiden var ett viktigt bränsle. Från 1774 stimulerades det vetenskapliga utforskandet av ön i syfte att generera större vinster. I början på 1800-talet bodde den tyske geologen Carl Ludwig Giesecke några år på ön och påträffade då bland annat kryolitförekomster vid Ivittuut. Detta skulle visa sig vara den överlägset största fyndorten i världen. Grönländska fångstmän hade känt till kryolitfyndigheten under lång tid och använde orsugiak (kryolit) bland annat som sänken i sina fiskeredskap.

Kryolit

Kryolit är en sällsynt mineral som under industrialismen kom att få ett flertal användningsområden. På 1890-talet gjordes upptäckten att mineralen kunde användas som elektrolyt vid massproduktion av aluminium, något som gjorde att kryoliten under ett halvt sekel blev mycket eftertraktad.

1854 började man bryta kryolit i Ivittuut-gruvan. Ett par år senare var den kommersiella driften av gruvan i full gång, för att nå sin höjdpunkt på 1920- och 1930-talet. Den dåvarande danske statsministern Thorvald Stauning kallade verksamheten för en guldgruva. Efterfrågan kom sedan att minska efter att det blev möjligt att framställa syntetisk kryolit. Den allra sista kryoliten i Ivittuut bröts på 1960-talet, men det som fanns lagrat fortsatte att skeppas ut fram till 1987. Efter gruvans stängning har byn varit obebodd. De få bitar av kryolit som finns idag betraktas som samlarobjekt.

Personer som medverkar i filmen

Naja Dyrendom Graugaard − lektor vid Köpenhamns universitet, forskar i de koloniala relationerna mellan Danmark och Grönland Marie-Louise Skov Jensen − historisk researcher som i filmen studerar och summerar kryolitföretagens bokföringar. Lars Emil Johansen − grönländsk politiker, tidigare premiärminister och ledamot av det danska Folketinget. Múte Bourup Egede − grönländsk politiker, premiärminister mellan 2021 och 2025. Peter Schmidt Hansen − direktör for Kryolitselskabet Øresund mellan 1979 och 1990. Torben M. Andersen − professor i nationalekonomi vid Århus universitet, ordförande för Grönlands ekonomiska råd. Lise Lyck − författare och forskare, tidigare vid Copenhagen Business School, specialiserad på Grönland. Arindam Banerjee − professor vid BML Munjal University i Haryana, forskar i ekonomi och kolonialism. Daniel Thorleifsen − direktör för Grönlands nationalmuseum och arkiv. Salik Rosing − grönländsk geolog Mads Fægteborg − författare och antropolog, specialiserad på Grönland.

Innehåll Filmen följer Graugaard och Jensen som undersöker Ivittuut-gruvans historia. De ser särskilt på dess ekonomiska betydelse, men också på de sociala, koloniala och geopolitiska konsekvenser som gruvdriften medförde.

På plats i Grönland samtalar Graugaard med en rad politiker och historiker om gruvdriften och den danska koloniseringen i stort. Hon samtalar även med medlemmar ur den lokala befolkningen om livet i Ivittuut och den närbelägna inuitbyn Arsuk. I Ivittuut bodde som mest cirka 140 personer, i huvudsak danska gruvarbetare. Dessa skulle genom åren komma att få en märkbar inverkan på både hälsa och demografi i området. Gällande förordningar försökte förhindra umgänge mellan danska män i Ivittuut och grönländska kvinnor i Arsuk, men överträdelser skedde ofta. Dessa kontakter ledde dels till att det under många år föddes ett stort antal utomäktenskapliga ("blonda") barn i byn, och dels till att könssjukdomar som männen medförde från Danmark, i synnerhet syfilis, kom att spridas i byn. Det sistnämnda förde både till att ett specialsjukhus inrättades och att lokalbefolkningen, i syfte att hindra vidare smittspridning, under lång tid tvångsisolerades från det övriga grönländska samhället.

Gruvdriftens ekonomi På Rigsarkivet i Köpenhamn går Jensen igenom mängder av räkenskapsböcker i ett försök att få en överblick över gruvdriftens ekonomiska förhållanden. Filmen gör i och med dessa efterforskningar en pionjärinsats eftersom det tidigare varken har gjorts utredningar eller forskning som har fastslagit hur stor profit som gruvdriften genererade. Jensen kommer fram till att de danska företag som utvann och bearbetade kryolit hade en sammanlagd omsättning på cirka 400 miljarder danska kronor omräknat till 2025 års penningvärde (knappt 600 miljarder svenska kronor). Hur stor del av omsättningen som ska tolkas som vinst diskuteras med flera akademiker i filmen. Två av dessa menar att man ska se omsättningen i en kolonialhistorisk kontext: eftersom såväl intäkter som utgifter (löner, mat, transporter, maskineri och annan infrastruktur) helt skedde inom ramen för den danska ekonomin, så ska hela omsättningen ses som en intäkt till det danska samhället. Alla tillfrågade är dock inte helt eniga i detta.

I tillägg såldes under lång tid stora mängder kryolit till det amerikanska företaget Pennsalt som bearbetade den för den amerikanska marknaden. Detta var av särskilt stor betydelse under andra världskriget då behovet av aluminiumplåt för tillverkning av stridsflygplan gjorde kryoliten extremt värdefull. Pennsalts räkenskaper har inte varit tillgängliga, men det uppskattas utifrån de sålda mängderna att Pennsalts omsättning var i samma storlek som den danska.

Reaktioner på filmen Grönlands vita guld fick inledningsvis positiva recensioner av flera danska kritiker. Författaren Kristian Ditlev Jensen menade i Filmmagasinet Ekko att det var en ögonöppnande dokumentär om Danmarks ekonomiska exploatering av Grönland.

Filmen möttes dock också av mycket hård kritik från ett antal danska politiker och ekonomer som ansåg att filmens budskap var vilseledande. Framför allt var det siffran 400 miljarder danska kronor som man reagerade på: den var enbart ett sätt att betrakta kryolitföretagens omsättning, inte ägarnas vinst från gruvdriften. Den danske ekonomen Carl-Johan Dalgaard menade att man istället för omsättning borde ha beräknat förädlingsvärdet av kryolitbrytningen. Utifrån en tumregel om att förädlingsvärdet i genomsnitt utgör ungefär hälften av omsättningen menar Dalgaard att vinsten från brytningen snarare var 200 miljarder än 400 miljarder.

Lise Lyck, som medverkar i dokumentären, försvarade å sin sida på nytt siffran 400 miljarder och menade att det är en internationell standardprocedur att utgå från omsättningen, och hur den fördelades mellan kolonialmakten och kolonin, när man ska beräkna det samhälleliga mervärdet av kolonial affärsverksamhet. Ekonomiprofessorn Katarina Juselius anser att kritikerna alltför ensidigt har fokuserat på siffror och därför bortser från många andra viktiga frågor om Danmarks roll som kolonialmakt. Mathias Danbolt, professor i konsthistoria vid Köpenhamns universitet, menar vidare att kritikerna genom att ignorera de koloniala aspekterna av Danmarks historia, och därtill den grönländska ursprungsbefolkningens rättigheter, gör det svårt att läka såren från kolonialtiden.

Reaktionerna sedda i en postkolonial kontext Att filmen möttes av så starka reaktioner kan förklaras med att relationerna mellan Danmark och Grönland på 2020-talet kom att få ny aktualitet och även nya perspektiv. Premiären 2025 sammanföll inte bara med det grönländska valet och Donald Trumps utspel om Grönlands framtid utan också med en serie uppmärksammade rapporter om rättsliga övergrepp som den danska staten i drygt hundra år har gjort sig skyldig till:

tvångsförflyttningar av grönländska barn, det så kallade Experimentet tvångsplaceringar av grönländska barn inom ramen för FKU-programmet födelsekontroll hos grönländska kvinnor genom tvångsinsättning av spiraler rättslöshet för grönländska så kallade juridiskt faderlösa barn

Till detta kan läggas att FN och ett flertal människorättsorganisationer allt oftare har uppmanat europeiska regeringar att ta itu med sitt koloniala arv och de strukturella effekter som fortfarande påverkar människor som hör hemma i före detta kolonier.

Visning av filmen

DR och DRTV Filmen hade nära 60 000 visningar per dag efter premiären den 9 februari 2025. Den 12 februari, medan filmen debatterades som mest, krävde politiker från partierna Dansk Folkeparti och Liberal Alliance att dokumentären skulle dras tillbaka och att de ansvariga redaktörerna på DR skulle avskedas. Till följd av den hårda kritiken beslutade DR att inleda en utredning av produktionsprocessen kring dokumentären, vilket den 19 februari 2025 ledde till att bolaget avpublicerade filmen. I samma veva avskedades två ledande redaktörer från bolaget.

Kritik av DR:s beslut Avpubliceringen möttes av hård kritik från kulturpersonligheter och branschorganisationer i hela det danska samväldet, som uttryckte stor besvikelse över att DR fallit till föga för politiska påtryckningar och inte upprätthållit sitt public service-ansvar. Organisationen Danske Filminstruktører menade att när en film blivit så central i den offentliga debatten blir det en form av censur att ta den ur sändning.

Tillgänglighet Efter DR:s avpublicering har filmen gjorts tillgänglig online av Internationella samiska filminstitutet via deras strömningstjänst Sapmifilm, där den kan ses i Norge, Tyskland, Sverige, Finland och Kanada. På grund av DR:s rättigheter till filmen kan den inte ses i Danmark, Grönland eller Färöarna innan februari 2026. Andra strömningstjänster som 2025 visar filmen är bland andra SF Anytime och Vimeo.

Kommentarer

Referenser

Externa länkar Tema: Grønlands hvide guld på DRTV

Kategori:Danska dokumentärfilmer Kategori:Grönlands historia