Ett e‐mål är ett svenskt folkmål där fonemet /a/ i trycksvag ställning sammanfaller med fonemet /e/.Gunlög Josefsson (med Karl‑Erik Lundblad), Småländska: Orden och grammatiken. Stockholm 2021. . Sidan 27.Gertrud Areskog, Östra Smålands Folkmål. Skrifter utgivna av Gustaf Adolfs Akademien för folklivsforskning 4. Uppsala 1936. Sidan XXIV.Ivar Modéer, ”Östsmåländsk dialekt” i Ålems socken – Historia och beskrivning, 1949. Sidan 354.Bengt Pamp, Svenska dialekter. Stockholm 1978. . Sidan 73. Dessa folkmål har former som gate (gata) och tale (tala). E‑mål finns i delar av Småland, Östergötland och Värmland, och på GotlandElias Wessén, Våra folkmål, sjunde upplagan. Lund 1966. Sidan 34. utom Fårö.Bengt Pamp, Svenska dialekter. Stockholm 1978. . Sidan 78.

I forskning om folkmål och dialekter kontrasteras e‑mål med a‑mål som, liksom standardsvenska, har kvar det fornsvenska /a/‑fonemet i dessa ställningar.Gertrud Areskog, Östra Smålands Folkmål. Skrifter utgivna av Gustaf Adolfs Akademien för folklivsforskning 4. Uppsala 1936. Sidorna XXIV–XXV.

Utbredning

E‑mål finns i ett sammanhängande område i nordöstra Småland och östra Östergötland. I nuvarande Småland går gränsen på följande sätt: I Norra Möre härad tillhör Åby socken, Ryssby socken nordöstra delen av Bäckebo socken e‑målsområdet; den sydvästliga delen av häradet har a‑mål. I folklandet Handbörd tillhör Kråksmåla socken och Fagerhults socken a‑målsområdet; de nordostliga socknarna har e‑mål. I folklandet Aspeland tillhör Virserums socken och Järeda socken a‑målsområdet; de nordostliga socknarna har e‑mål.

Enligt en karta i Gunlög Josefssons Småländska tillhör västra Tveta socken a‑målsområdet och östligaste Södra Vedbo härad e‑målsområdet.Gunlög Josefsson (med Karl‑Erik Lundblad), Småländska: Orden och grammatiken. Stockholm 2021. . Sidan 28. Sydsverige sydost om denna gräns har a‑mål. Se gata i Sven Benson, Südschwedisher Sprachatlas 3. Lund 1969. Sidorna 10–11.

Östergötland öster om Vifolka härad och Bobergs härad tillhör e‑målsområdet, utom ett område närmast Södermanland.

Väster och norr om e‑målsområdet i Östergötland finns en ytterligare sänkning av a‑ljud till ä‑ljud; kasta motsvaras av kastä. Detta räknas ej som e‑mål, utan kallas ä‑mål (se östgötska).

Två andra e‑målsområden finns i södra Värmland och på Gotland.Elias Wessén, Våra folkmål, sjunde upplagan. Lund 1966. Sidan 34. Det försvagade ljudet på Gotland beskrivs dock som ett mellanljud mellan e och ä.

Effekter

Nordöstra Småland och östra Östergötland

De viktigaste fallen där försvagning till /e/ är uppenbar för lyssnare är följande: Grundform av svaga feminina substantiv: flicke, skole, lampe (flicka, skola, lampa). Vissa pluralisformer av substantiv: frökner (fröknar), dränger (drängar)Bengt Pamp, ”Svenska dialekter”. Stockholm 1978.. Sidan 58.. Bestämd form och pluralis av adjektiv: ni kann bli sjuke (ni kan bli sjuka). Komparativ och superlativ av adjektiv: starkere (starkare). Infinitiv av verb: kalle, hoppe, sjunge (kalla, hoppa, sjunga). Preteritum av verb i första konjugationen: kastede (kastade).Bengt Pamp, ”Svenska dialekter”. Stockholm 1978.. Sidan 59.Se kastade i Sven Benson, Südschwedisher Sprachatlas 4. Lund 1969. Sidorna 26–27.

Den från litteraturen mest kända e‑målstalaren är Emil i Lönneberga:

Ja vill ha mi bysse. Ja vill ha mi mysse.

Man bör tänka på att Lönnebergamålet ej är representativt för större delen av Småland. ”Småländska” är inte en ”dialekt” utan ett oegentligt samlingsnamn på olika landsmål, vars likhet med lokala mål utanför Småland är större än likheten mellan målen i vitt skilda delar av Småland.Gunlög Josefsson (med Karl‑Erik Lundblad), Småländska: Orden och grammatiken. Stockholm 2021. . Sidan 11.

E‑mål har i stort sett en vokal i trycksvag ställning, inte tre (a, e, o) som standardspråket, eftersom även fornsvenska /o/ har blivit /e/.

Gotland

Gotländska ord med försvagningen av /a/ till /e/ är bland andra: auge (öga)Elias Wessén, Våra folkmål, sjunde upplagan. Lund 1966. Sidan 49. kälde (källa) körke (kyrka) gate (gata) hoyre (höra) grate (gråta) Live (leva)

Södra Värmland Värmländska ord som har försvagningen av /a/ till /e/ är bland andra: häster (hästar)Bengt Pamp, ”Svenska dialekter”. Stockholm 1978.. Sidorna 88–89. tiggere (tiggare) deske (diska)

Anmärkningar

Källor

Noter

Källförteckning Gertrud Areskog, Östra Smålands Folkmål. Skrifter utgivna av Gustaf Adolfs Akademien för folklivsforskning 4. Uppsala 1936. Sven Benson, Südschwedisher Sprachatlas. Lund 1965–1970. Gunlög Josefsson (med Karl‑Erik Lundblad), Småländska: Orden och grammatiken. Stockholm 2021. . Kategori:Svenska dialekter Ivar Modéer, ”Östsmåländsk dialekt” i Ålems socken – Historia och beskrivning, Ålem 1949. Bengt Pamp, Svenska dialekter. Stockholm 1978.. Elias Wessén, Våra folkmål, sjunde upplagan. Lund 1966.