Zygmunt Łakociński, född 20 juni 1905 i Wien, död 1 januari 1987, var en polsk-svensk konsthistoriker och lektor i polska. Han är känd för att 1945 ha tagit initiativet till det dokumentationsprojekt som senare blivit Ravensbrückarkivet i Lund.

Biografi Zygmunt Łakociński föddes i Wien och växte upp i Polen. Han studerade slaviska språk och konsthistoria i Krakow. År 1934 kom han till Sverige till Lund där han gifte sig och blev lärare i polska språket och polsk historia och kultur vid Lunds universitet.

När Nazityskland 1939 överföll Polen ville Łakociński vara med och försvara sitt land, men fick andra uppdrag av de polska myndigheterna. Tillsammans med några andra polska lektorer i Sverige samlade de in information om kriget och om Nazitysklands brott i det ockuperade Polen och Europa. Man bevakade tidningar och radioutsändningar och tog kontakt med personer som lyckats fly undan nazisterna. Man samlade även in tyskt propagandamaterial utgivet före andra världskriget. Arbetet leddes från Lund där man upprättade ett bibliotek och arkiv under ledning av Zygmunt Łakociński.

När kriget tog slut våren 1945 kom genom Röda Korsets räddningsaktion Vita bussarna närmare 20 000 överlevande från tyska koncentrationsläger till Sverige. Łakociński visste genom sina insatser under kriget med att samla in information åtminstone i grova drag hur lägrens verklighet faktiskt såg ut. Han samlade även in totalt cirka 200 föremål från överlevande från koncentrationslägret i Ravensbrück, många av dem tillverkade och undangömda av lägerfångarna som sedan fått dem med sig till Sverige. Föremålen ingår nu i Kulturen i Lunds samlingar.

Han insåg behovet av att sammanställa en dokumentation som var så stringent och vetenskapligt genomförd att den kunde användas både i kommande krigsrättegångar och av framtida forskare. Hösten 1945 gjordes de första intervjuerna, och via besök på olika flyktingförläggningar i södra Sverige genomfördes över 500 djupintervjuer dokumenterade på mer än 5500 nedtecknade sidor. På grund av den politiska utvecklingen med kommunistiskt styre i Polen efter kriget insåg Lakocinski att materialet skulle kunna missbrukas om det kom i orätta händer. Bland annat fanns det i intervjumaterialet skildringar som berörde inte bara nazisternas övergrepp utan också röda arméns krigsbrott. För att skydda vittnenas integritet valde Łakociński därför att försegla hela arkivet under 50 år. När arkivet öppnades 1995 var det inledningsvis svårtillgängligt, men har sedan genom insatser för översättning, strukturering och digitalisering blivit allmänt tillgängligt i det som blivit Ravensbrückarkivet i Lund. I Magnus Gerttens film Vittnena som fällde bödlarna från 2025, skildras Zygmunt Łakocińskis arbete med att samla in vittnesmål från förintelseöverlevare i Sverige efter kriget.

Łakociński kom senare att arbeta vid flera olika länsmuseer i Sverige. I början av 1970-talet återvände han till Polen, där han bland annat arbetade med att kartlägga konst- och kulturföremål som svenska arméer lade beslag på under tidigare seklers fälttåg på polsk mark.

Referenser

Externa länkar

Bild på Zygmunt Łakociński

Kategori:Födda 1905 Kategori:Avlidna 1987 Kategori:Män Kategori:Svenska konsthistoriker