Brasiliens kaptensdömen (portugisiska: Capitanias do Brasil) var ett administrativt och territoriellt system som infördes av den portugisiska kronan från 1534 för att kolonisera och organisera delar av det område som i dag är Brasilien. Systemet byggde på att stora landområden uppläts till enskilda förvaltare med omfattande rättigheter och skyldigheter.
Kaptensdömena var från början ärftliga och inspirerade av tidigare portugisiska koloniala modeller. Flera kaptensdömen misslyckades eller fick begränsad framgång, men kom att få stor betydelse för Brasiliens territoriella och administrativa utveckling.
Bakgrund Portugal gjorde anspråk på området efter att Pedro Álvares Cabral nått Sydamerikas kust år 1500. Anspråket grundades på Tordesillasfördraget från 1494 mellan Portugal och Spanien, som delade upp nyupptäckta områden utanför Europa mellan de två länderna.
Under de första årtiondena begränsades den portugisiska närvaron till handelsstationer längs kusten, främst för utvinning av bresiljeträ. När hotet från andra europeiska makter ökade under 1520- och 1530-talen beslutade kronan att främja kolonisation genom att överlåta stora landområden till privata förvaltare. Detta blev grunden för kaptensdömessystemet.
Organisation Territoriet delades in i långsmala kustremsor som sträckte sig från Atlanten västerut in i landet. Varje kaptensdöme styrdes av en kapten (donatário) som hade rätt att ta upp skatter, utdela jord och utöva viss rättskipning. I gengäld ansvarade han för kolonisation, försvar och ekonomisk utveckling.
Systemet hade svårt att etableras eftersom kaptenerna ofta saknade tillräckligt kapital och militär kapacitet för att utveckla och försvara sina territorier. De stora avstånden, svår terräng och bristande kommunikation försvårade administrationen, samtidigt som motstånd från ursprungsbefolkningar och hot från franska expeditioner skapade instabilitet. Den svaga centrala kontrollen bidrog till att de flesta kaptensdömen snabbt försvagades eller övergavs.
År 1549 inrättades ett centraliserat generalguvernement med säte i Salvador. Därmed minskade de enskilda kaptenernas självständighet. Under 1600- och 1700-talen övergick de flesta ärftliga kaptensdömena (capitanias hereditárias) till att bli kungliga kaptensdömen (capitanias-gerais) under direkt kontroll av kronan.
Efter Brasiliens självständighet 1822 ersattes de av provinser, vilket fastställdes i 1824 års konstitution.
Kaptensdömena (1534) De ursprungliga ärftliga kaptensdömena som inrättades från 1534 var:
Maranhão I Maranhão II Ceará Rio Grande Itamaracá Pernambuco Bahia de Todos os Santos
Ilhéus Porto Seguro Espírito Santo São Tomé São Vicente Santo Amaro Santana
Flera av dessa delades senare eller omorganiserades. Endast ett fåtal, särskilt Pernambuco och São Vicente, utvecklades ekonomiskt framgångsrikt under 1500-talet.
Betydelse Kaptensdömena utgjorde den första territoriella indelningen av det portugisiska kolonialområdet i Brasilien. Flera av deras gränser kom senare att ligga till grund för administrativa enheter under kolonialtiden och därefter för provinser under 1800-talet.
Systemet markerar början på en mer organiserad portugisisk kolonisation av området från och med 1530-talet. Införandet av kaptensdömena följdes av inrättandet av generalguvernementet 1549, vilket innebar en mer centraliserad kolonial förvaltning.
Källor
Kategori:Ej längre existerande regionala politiska indelningar Kategori:Brasiliens historia Kategori:Portugals historia Kategori:Historiska länder och riken i Sydamerika